Malmö Redhawks

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Malmö Redhawks
Hockey current event.svg Malmö Redhawks 2016/2017
Spelare i Malmö Red hawks.JPG
Hemort Malmö, Sverige
Grundad 1972
Lagfärger Svart, Vit, Röd
              
Hemmaplan Malmö Arena (12 600 åskådare)[1]
Sportchef Patrik Sylvegård
Tränare Peter Andersson
Ass. tränare Martin Filander & Jesper Mattsson
Meriter
Svenska mästare 2 (1992, 1994)
Svenska mästerskapsfinaler 2 (1992, 1994)
Europacupen 1 (1993)
Säsonger i Sveriges högsta division 19
Säsonger i Svenska hockeyligan 17 (2015/2016)
Svenska hockeyligans maratontabell 14:a
Supportrar Redhawks Support
Webbplats malmoredhawks.com

Malmö Redhawks, tidigare Malmö IF, MIF, MIF Redhawks, är en ishockeyklubb i Malmö, Sverige, grundad år 1972. Klubben hade stora framgångar under 1990-talets första halva; bland annat svenska mästare två gånger, och vann en Europacuptitel. Därefter var laget mindre framgångsrikt, och kom att vara degraderat i Hockeyallsvenskan 2007–2015. Sedan säsongen 2015/2016 spelar Malmö Redhawks återigen i SHL.

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

År 1937 flyttade stockholmaren Folke Lindström till Malmö för att spela bandy för Malmö BI (boll- och idrottsförening) och lyckades ganska snabbt få klubben att ta upp ishockey på programmet, men efter några år lades sektionen ned och Lindström fick söka sig någon annanstans. Han ville starta ett ishockeylag – och lyckades. Dock ville han ha konkurrens, så istället för att slå sig samman med IFK Malmö Hockey valde han att gå egna vägar.

1944 tog Malmö FF (MFF) upp ishockey på programmet, under ledning av Folke Lindström. Malmö FF vann sitt första DM-tecken 1947 och Lindström fick blodad tand och använda sina kontakter i Stockholmstrakten för att värva spelare till MFF. Spelåret 1955/56 gjorde MFF sitt första besök i det nationella seriesystemet när laget spelade Division II, men förutsättningarna var inte de bästa. 1956 blev Malmös första konstfrusna isbana klar, och resan mot högsta serien kunde börja på allvar. Satsningen tog rejäl fart 1968 när Folke Lindström övertalade Sven Tumba att skriva på för MFF. För publiken blev det en succé, men aldrig sportsligt. Ishockeysektionen tärde på MFF:s ekonomi alltmer, och 1972 lades den ner.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den 28 februari 1972 bildades Malmö IF/FF; klubben behöll FF i namnet för att slippa nedflyttning i seriesystemet. Konstruktörerna till det nya MIF var Lennart Lundberg och Rickard Fagerlund, då verksam på Verdexa i Malmö. Dessa båda ingick i den interimsstyrelse som satte igång verksamheten. Skulderna i den nybildade klubben uppgick till 90 000 kronor (cirka 600 000 kronor i 2012 års penningvärde[2]). Till ordförande utsågs Nils Yngvesson, som då var socialdemokratiskt kommunalråd, och Putte Brännström blev spelande tränare. Derbyna mot Rögle Bandyklubb var heta redan på denna tid; under en match (som MIF vann med 4–3) fick två spelare föras till sjukhus efter ett slagsmål i matchens mitt.

Vidare kom klubben, efter nästan två decenniers spel i Division I och II, att avancera från division II till SM-guld på sju säsonger – en bedrift som klubben aldrig upprepat.

Säsongerna i nederlagsdivisioner från start (1972–1990)[redigera | redigera wikitext]

Liga och säsong Nyförvärv Tränare Framstående personer/spelare Tabellplacering Kval-/fortsättningsspel Övrigt/summering
Division II Södra B 1972/1973 Putte Brännström (spelande tränare) Folke Lindström, Rickard Fagerlund, Lennart Lundberg 3 -
Division II Södra B 1973/1974 Melker Öberg Jan Stolpe
Björn Elvenäs
Per-Arne Hübinette 1 4 (sist) i uppflyttningskval Malmö IF hade ett ungt lag och satsade inte på att avancera i seriesystemet. Trots detta vann laget serien, men kom sist i kvalserien till Division I (Sveriges näst högsta division).
Division II Södra B 1974/1975 Jan Stolpe
Björn Elvenäs
Arne Johansson 3 - Under säsongen lämnade Rickard Fagerlund sin roll som ordförande och flyttade till Södertälje för att ingå i SSK:s organisation. Ny ordförande blev Lennart Lundberg, som varit en av konstruktörerna till den nya klubben. På isen krigades om platser till nya Division 1; fem lag tog plats i den nya serien och sju lag degraderades till Division II. Malmös tredjeplats i Division II Södra B räckte för ett avancemang.
Division I 1975/1976 Thomas Stafrén Göran Nilsson, Warren Anderson, P-O Sternek 4 Playoff, förlust Premiärsäsong av det nya seriesystemet, då bland annat Elitserien infördes. Malmö IF var åter med i toppen av den tredje högsta serien och ställdes mot Örebro i playoff-spelet. I en av matcherna ledde MIF med 5–3 och tog ut sin egen målvakt för att lättare göra självmål och få in en utvisad spelare till den förlängning som kom att stunda för att skilja lagen åt. Örebro å sin sida, ställde utespelare i MIF:s mål för att hindra ett eventuellt självmål. MIF:s taktik misslyckades och Örebro avgjorde i förlängningen i spel fem mot tre.
Division I 1976/1977 Danny Malone 8 - Malmö IF hade stora försvarsproblem under säsongen och en åttondeplats skrevs det blygsamma facit till. Nye tränaren Danny Malone fick inte ordning på bristerna i defensiven och jagade förstärkning i de bakre leden, utan framgång.
Division I 1977/1978 Jan Stolpe
Tommy Andersson (spelande tränare)
7 - Måltorkan fick ett ansikte i Malmö IF denna säsong. Framgångarna uteblev även denna säsong – åtminstone vad gällde klubbens A-lag. På juniorsidan förde Benny ”Stor-Burra” Burakovsky laget till ett framgångsrikt år.
Division I 1978/1979 Tommy Andersson (spelande tränare)
Stellan Sundström
Onni Nordström, Christer Nilsson, Mikael Fredriksson, Tomas "Malin" Jernberg, Krister Bergström, Roger Persson, Peter Erdös 4 Playoff, förlust Den dittills mest publikrika säsongen för föreningen. Klubben försökte även få företagen i regionen att engagera sig i och satsa pengar på ishockeyn genom att ”knacka dörr”. MIF nådde dessutom större framgång på isen och tog sig åter till Playoff, men där tog det slut mot Bofors.
Division I 1979/1980 Tommy Andersson (spelande tränare) Björn Ohlsson, Ulf Skoglund, Rolf Hellqvist, Mike Richardson, Kaj Olsson, Tommy Byström 7 - Malmö stad drabbades av hockeyfeber. Haussen kring Malmö IF var total under seriespelet, men när MIF missade slutspel mattades denna något.
Division I 1980/1981 Tommy Andersson (spelande tränare) Ulf Skoglund, Kaj Olsson, Roger Persson, Jan Andersson 8 - Klubben satsade en miljon kronor på spelare, träning och förberedelser. Malmö IF misslyckades med att nå slutspelet och säsongen tog slut tidigare än väntat.
Division I 1981/1982 Tore Paulsryd Kjell-Robert Bank, Jan Andersson, Magnus Rapp, Jari Koskinen 8 - Målsättningen var en högre placering än föregående säsong, men utgången blev densamma. Till råga på allt sjönk publiksnittet.
Division I 1982/1983 Tore Paulsryd
Jan Stolpe
Kjell-Robert Bank, Anders Berglund, Börje Rohlin, Anders Westerlund 8 6 (fortsättningsserie) Malmö IF valde inför denna säsong att satsa på klubbens egna ungdomar, men letade samtidigt efter att stärka backbesättningen med elitseriemeriterade spelare. Med nöd och näppe lyckades MIF hålla sig kvar i Division I.
Division I 1983/1984 Jan Stolpe
Benny Burakovsky
Roger Nordström, Krister Bergström, Magnus Rapp, Per Alm, Gerry Christensson 9 Nedflyttning (förlust) Den dittills sämsta säsongen för Malmö IF. Unge målvakten Roger Nordström storspelade i många matcher, men lyckades inte hålla klubben kvar i Division I. MIF föll i kvalet och spel i Division II väntade.
Division II Södra B 1984/1985 Lennart Sundberg Percy Nilsson, Staffan Svenby
Kaj Olsson, Christian Gimre, Mike Walsh, Phil Falcone, Johan Hemström, Kari Pajuvirta
1 Uppflyttning (vinst) Nils Yngvesson tackade efter degraderingen och i en situation med kritisk ekonomi[3] för sig och efterträddes av Percy Nilsson. Han tog hjälp av affärsmannen Staffan Svenby som ekonomiansvarig. Lennart Sundberg från Örebro engagerades som tränare och ekonomin sanerades. Malmö IF kontrakterade för första gången spelare och genomförde en stark säsong i Division II som innebar ett återavancemang direkt.
Division I 1985/1986 Lennart Sundberg Göran Nilsson, Börje Ottosson, Pierre Hansson, Terho Koskela, Per Hammarström 4 Playoff 2, förlust Återigen drabbades Malmö av hockeyfeber. Malmö IF var tillbaka i division I och tog sig fram till Playoff 2 i jakten på en plats i Elitserien. Väl där satte Örebro stopp för lagets framfart, men MIF föll med flaggan i topp.
Division I 1986/1987 Lennart Sundberg Rick Erdall, Mika Laine, Lars-Åke Nilsson, Peter Josefsson, Lars-Göran Österlund, Mikael Dufvenberg 4 2 (fortsättningsserie) Trots att Malmö FF vid denna tidpunkt var en dominerande faktor inom svensk fotboll tog Malmö IF och ishockeyn nu över som publiklag respektive -sport i staden. Detta gjorde också att ekonomin stärktes i klubben, men intresset mattades av något då MIF misslyckades med att nå Playoff.
Division I 1987/1988 Lennart Källén Patrik (Gustafsson) Sylvegård, Björn Söderberg, Leif Eriksson, Rickard Åkesson, Peter Josefsson 3 Playoff 1, förlust Lennart Källén hämtades in från Örebro och tog över som tränare. Han plockade med sig Patrik Sylvegård (dåvarande Gustafsson) från klubben, en av tre spelare i klubbens historia vars tröja blivit pensionerad. MIF tog sig till Playoff via en seger med 20–3 mot Karlskrona. Rögle besegrades med 5–3 och MIF fick ett övertag om den allsvenska platsen. Det bar dock inte hela vägen.
Division I 1988/1989 Peter Lindmark (Färjestad), Mats Lusth (Färjestad), Bo Svanberg (Färjestad), Matti Pauna (Björklöven), Johan Sälle (Örebro), Håkan Åhlund (Örebro), Carl-Erik Larsson (Leksand), Peter Imhäuser (Leksand), Anders Svensson (Rögle), Tommy Mörth (Djurgården) Lennart Källén Peter Lindmark, Mats Lusth, Johan Sälle, Matti Pauna, Tommy Mörth 3 2 (uppflyttning, förlust) Sommaren 1988 startade den stora satsningen som skulle komma att innebära en stundande storhetstid för Malmö IF. På Sparbanken i Malmö höll MIF en presskonferens inför ett stort pressuppbåd där det förkunnades att bland andra landets bästa målvakt ”Pekka” Lindmark hade skrivit på för klubben. Säsongens stora mål, att nå Elitserien, nåddes emellertid inte och skadeglädjen var enorm i resten av Hockeysverige.
Division I och Allsvenskan 1989/1990 Peter Andersson (Färjestad), Raimo Helminen (NY Islanders), Mats Hallin (Södertälje), Lennart Hermansson (Örebro) Timo Lahtinen Peter Lindmark, Peter Andersson, Raimo Helminen, Patrik Sylvegård, Håkan Åhlund 1 Fortsättningsspel i Allsvenskan, vinst Med nya förstärkningar skulle Malmö IF slutligen ta klivet upp till Elitserien. MIF vann Division I och gick obesegrade genom Allsvenskan. Bland annat vann laget mot Osby med 17–1. I den allsvenska finalen väntade sedan MODO i en serie i bäst av fem, där avgörandet kom i förlängning (femte perioden) i match tre den 14 mars 1990.

Sejour i Elitserien (1990–2005)[redigera | redigera wikitext]

Säsong Nyförvärv Spelare ut Tränare Anmärkning Tabellplacering Kvartsfinal Semifinal Final Övrigt/summering
1990/1991 Timo Blomqvist (MODO), Roger Öhman (AIK), Rick Erdall (HV 71), Daniel Rydmark (Färjestad), Peter Sundström (New Jersey) Timo Lahtinen  - 6, 5 (21, 45 poäng) 0–2 (Luleå), bäst av tre  -  - Malmö IF etablerade sig i Elitserien redan under första säsongen genom en femteplats i tabellen och tog sig till SM-slutspelet med marginaler, men väl i kvartsfinalen satte Luleå stopp med två raka vinster.
1991/1992 Roger Hansson (Rögle), Mats Näslund (Lugano), Robert Burakovsky (AIK) Timo Lahtinen Svenska mästare 1, 2 (34, 49 poäng) 2–1 (AIK), bäst av tre 2–0 (Brynäs), bäst av tre 3–2 (Djurgården), bäst av fem Klubben satsade vidare och Malmö IF inledde säsongen med elva raka matcher utan förlust. Fram till den absolut sista omgången höll MIF dessutom serieledningen, där Färjestad smet förbi och knep seriesegern. I slutspelet var det dock MIF som drog det längsta strået; AIK och Brynäs förpassades ut ur slutspelet i kvarts- respektive semifinal och i SM-finalen väntade en rekordjämn serie mot Djurgården, där de tre första matcherna fick avgöras via sudden death. Den 14 april spelades den femte och avgörande matchen på Malmö Isstadion inför 5 940 åskådare (publikrekord på Isstadion).[4] MIF vann med 4–2 och klubben kunde fira sitt första SM-guld. I övrigt kan noteras att en blott 16-årig Jesper Mattsson gjorde sin första Elitseriesäsong.
1992/1993 Róbert Švehla (Dukla), Peter Hasselblad (Boro) Peter Andersson Timo Lahtinen Europacupmästare 4, 3 (25, 47 poäng) 2–1 (Modo), bäst av tre 1–2 (Brynäs), bäst av tre  - Malmö IF var åter med i toppen av Elitserien och landade till slut på en tredjeplats i tabellen. Den 30 december 1992 stod MIF som segrare i Europacupen; i Düsseldorf besegrades Dynamo Moskva efter straffar där Pekka Lindmark blev den enda målskytten. I SM-slutspelet nådde MIF en semifinal där blivande Svenska Mästarna Brynäs satte stopp för säsongen. Nyförvärvet Róbert Švehla vann den interna skytteligan med sina 19 fullträffar, detta i egenskap av den genom tiderna målfarligaste backen i Elitserien.
1993/1994 Petri Liimatainen (AIK), Ricard Persson (Leksand), Mikko Mäkelä (TPS), Marcus Magnertoft (Falun) Timo Lahtinen Svenska mästare 2, 3 (27, 46 poäng) 3–0 (Rögle), bäst av fem 2–1 (Brynäs), bäst av tre 3–2 (Modo), bäst av fem Ännu en tredjeplats i tabellen för MIF. Rögle tog sig detta år till sitt första och hittills enda SM-slutspel; MIF vann denna kvartsfinal med 7–2, 3–2 och 3–0. I semifinalen togs revansch på Brynäs för förlusten året innan och i finalen väntade Modo Hockey. Efter att ångermanlänningarna vunnit de två inledande matcherna kom MIF att vända finalserien, och den 14 april 1994 – exakt två år efter det första – bärgades SM-guld nummer två. (Efter slutsignalen stod en frustrerad 21-åring i form av Modos Peter Forsberg för sin mest klassiska TV-intervju där han sågade domare Börje Johanssons insats.) Efter säsongen lämnade Timo Lahtinen sin tränarpost.
1994/1995 Tomas Sandström (Pittsburgh), Peter Andersson (Florida) Hannu Jortikka Lockoutsäsong 5, 2 (27, 53 poäng) 3–1 (Västerås), bäst av fem 2–3 (HV71), bäst av fem  - En spelarstrejk utbröt i NHL vilket gjorde att ett flertal stora stjärnor förgyllde Elitserien. För Malmös del innebar det att Tomas Sandström och Peter Andersson förstärkte laget. Lockouten i NHL varade inte särskilt länge och Sandström hann endast med tolv elitseriematcher innan han återvände till Nordamerika. Peter Andersson valde däremot att stanna i MIF och fortsätta sin karriär i Elitserien. Under tiden som det var speluppehåll i Nordamerika åkte en grupp NHL-spelare (däribland Wayne Gretzky) runt i Europa och visade upp sig. I Sverige mötte detta lag Djurgården, Frölunda och Malmö där endast MIF lyckades besegra det. I Elitserien var MIF fortsatt ett topplag och slutade på en andraplats i tabellen. I slutspelet tog det stopp mot blivande mästaren HV71. Direkt efter säsongens slut entledigades tränaren Hannu Jortikka från sin tjänst.
1995/1996 Ilja Byakin (San José), Brian McReynlods (Ratigen), Stefan Elvenes (Rögle), Marko Palo (HV71) Róbert Švehla, Ricard Persson, Petri Liimatainen, Daniel Rydmark, Jesper Mattsson Christer Abris (Abrahamsson), Peo Larsson 5, 8 (25, 37 poäng) 2–3 (Luleå), bäst av fem  -  - Nye tränaren Christer Abris start i Malmö IF handlade om att få se spelare lämna laget. Spelmässigt efter en lyckad säsongsinledning kom dock Abris att sparkas runt jul då slutspelsplatsen höll på att gå förlorad. Klubbdirektör Gunnar Svensson sade upp sig med omedelbar verkan och Peter Andersson fick sparken, då han ansågs vara ett dåligt föredöme för laget. Med Peo Larsson, juniortränaren som fick ta klivet upp till A-laget, vid rodret kom emellertid ingen bättring. MIF knep till slut en åttondeplats och tog sig till slutspelet, men mot blivande mästaren Luleå blev det respass direkt.
1996/1997 Marko Kiprusoff, Kari Harila (TPS), Juha Riihijärvi, Mikko Peltola (Lukko), Janne Ojanen (Tappara), Mats Lusth, Fredrik Öberg (Västerås) Raimo Helminen, Johan Sälle, Roger Hansson, Roger Öhman, Bo Svanberg Peo Larsson, Barry Smith Introducering av "Redhawks" 8 (50 poäng), "fortsättningsserien" avvecklad 1–3 (Leksand), bäst av fem  -  - En matchdress samt tilläggsnamnet Redhawks infördes för att locka till större souvenirförsäljning enligt NHL-modell. Samtidigt hade också Elitserien drabbats hårt av Bosmandomen, vilken gjorde att kontraktslösa spelare hade rätt att lämna utan att klubben i fråga fick ett öre för spelaren, och i Malmö värvades en hel finsk femma in. Den svenska expertkåren tippade enhälligt MIF Redhawks som blivande svensk mästare – men lagets insats på bortaplan resulterade i att Redhawks låg åtta vid jul, varefter Peo Larsson fick sparken och ersattes av den geniförklarade Barry Smith. Någon vidare effekt av tränarbytet uppstod aldrig, men MIF Redhawks tog sig till slutspel via en vidhållen åttondeplats. I kvarten mot Leksand förmådde MIF att vinna den första matchen, på bortais, men föll därefter i tre raka. Barry Smiths säsong var dock inte över; enligt hans avtal återvände han till Detroit och hjälpte Red Wings till klubbens första Stanley Cup-titel sedan mellankrigstiden.
1997/1998 Andrew Verner (HPK), Marcus Thuresson, Harri Suvanto (TPS), Marek Malik (Hartford), Mika Arvaja (Jokerit), Mattias Lööf (Lukko), Pekka Kangasalusta (Ilves) Hannu Jortikka Missat slutspel 9 (42 poäng)  -  -  - Barry Smith signerade ett nytt tvåårsavtal med Detroit Red Wings bakom ryggen på MIF och plötsligt stod klubben utan A-lagstränare. Med en vecka kvar till första ispasset åtog sig Hannu Jortikka uppdraget att leda MIF Redhawks. När resultaten uteblev sökte Jortikka efter hjälp i hemlandet, varefter nio finländska spelare kom att återfinnas i A-lagets omklädningsrum. Endast unge backen Kangasalusta visade sig hålla någorlunda klass och kritiken mot Hannu Jortikka växte. Resultatmässigt kom inte heller någon bättring; för första gången sedan avancemanget till Elitserien missade klubben SM-slutspelet, genom att MIF slutade nia (en poäng bakom tabellåttan Luleå).
1998/1999 Johan Tornberg (Västerås), Niclas Hävelid (AIK), Niclas Sundblad (TPS), Mikael Lindholm (Hannover), Joakim Musakka (St. Petersburg), Andreas Hadelöv (Djurgården), Toivo Suursoo (Adirondack), Bo Svanberg (Kassel) Stephan Lundh, Niklas Wikegård 8 (68 poäng) 3–1 (Färjestad), bäst av fem 1–3 (Modo), bäst av fem  - Säsongens nya tränare blev Niklas Wikegård och Stephan "Lillis" Lundh från Djurgården. Målet att plocka hem klubbens tredje SM-tecken inom tre år sattes upp för det nya tränarparet. Redhawks säsongsinledning inkluderade bland annat klubbens första tvåsiffriga seger sedan avancemanget till Elitserien (10–2 mot Västerås), men sedermera hamnade Redhawks i en ordentlig formsvacka och förlorade sju raka hemmamatcher. Säsongen slutade trots detta med slutspel, där Redhawks kom att skrälla mot Färjestad; i den avgörande matchen hade FBK en betryggande ledning med 5–2 med halva tredje perioden kvar att spela, men Redhawks kom att göra fyra mål inom loppet av sex minuter. I semifinalen dock stod seriesuveränen Modo som segrare.
1999/2000 Peter Jakobsson, Peter Hasselblad, Ola Nilsson, Thomas Sandström Kim Johnsson, Niclas Hävelid, Andrew Verner Stephan Lundh, Niklas Wikegård 5 (88 poäng) 2–4 (Luleå), bäst av sju  -  - En skrällartad insats och tabellplacering ledde till en ökad publiktillströmning med näst intill fullsatta läktare hemma på Isstadion under säsongens gång, och spelare som Kim Staal fick sitt genombrott i Elitserien. MIF slutade på femte plats i grundserien och lottades mot Luleå i kvartsfinal, där Luleå kom att vinna de tre första som därmed var bäst av sju. Inför den femte kvartfinalmatchen i Luleå (som MIF vann) tvingades lagets flygplan vända och landa i Borlänge, men istället för att lyckas få matchen uppskjuten till dagen efter och efter att ha inväntat ett nytt plan kom matchen igång klockan 21:15. Den sjätte matchen, i Malmö, slutade 0–0 vid full tid vilken blev först sådan i Elitseriens slutspelshistorik. I förlängningen kom emellertid Luleå att utnyttja ett slarvigt spelarbyte av MIF.
2000/2001 Fredrik Lindquist, Daniel Rydmark, Christian Due-Boje, Joakim Lundberg, David Petrasek, Mikael Wahlberg, Mika Hannula, Martin Persson, Roger Öhman Mats Lusth, Joakim Musakka, Jesper Damgaard, Niklas Sundblad, Andreas Lilja, Toivo Suursoo, Patrik Sylvegård, Mikael Lindholm, Bo Svanberg Stephan Lundh, Niklas Wikegård 5 (78 poäng) 4–0 (Brynäs), bäst av sju 1–4 (Färjestad), bäst av sju  - Efter en svajig inledning och problem med flera skadade backar blev MIF efter jul med i toppstriden, och slutade på femte plats. Formstarka MIF lottades mot formsvaga tredjeplatstagaren Brynäs i kvartsfinal, där MIF vann med 4–0 i matcher (i fjärde matchen i Gävle vände MIF 1–4 inför tredje perioden till förlängningsseger). En segersvit om åtta matcher var då ett faktum, men tog slut liksom säsongen mot Färjestad i semifinalen.
2001/2002 Xavier Majic, Johan Norgren, Robert Burakovsky, Peter Andersson, Frans Nielsen Johan Tornberg, Peter Jakobsson Per Bäckman, Gunnar Johansson 6 (74 poäng) 1–4 (HV71), bäst av sju  -  - Stephan Lundh blev sportchef medan Wikegård lämnade MIF för att bli tränare i schweiziska EHC Chur, då nya tränarduon blev Per Bäckman och Gunnar Johansson. Johan Tornberg hade avslutat sin spelarkarriär på grund av knäskada, och utöver de färre nyförvärven än innan togs den egna junioren Erik Persson upp i A-lagstruppen. MIF fick en mardrömsstart då laget den 30 oktober var seriejumbo (det vill säga på sista plats), men fick sedermera medvind för att slutligen hamna på sjätte plats. Den 31 januari vann MIF mot HV71 med 10–4 – vilka också blev kvartsfinalmotståndaren, men efter att MIF vunnit den första matchen tog smålänningarna fyra raka. Kritik riktades mot ledningen för att ha plockat in gamla avdankade spelare och inte satsat på yngre förmågor.
2002/2003 Robert Borgqvist, Petri Liimatainen, Toivo Suursoo Per Bäckman, Gunnar Johansson Missat slutspel 10 (60 poäng)  -  -  - En tiondeplats i tabellen innebar klubbens lägsta i Elitserien dittills. 13 av 75 möjliga poäng i bortafacit var en huvudsaklig faktor. Under denna turbulenta säsong skulle Mika Hannula emellertid få sitt genombrott. Efter säsongen gick tränarduons tvåårskontrakt ut, varefter sportchefen "Lillis" Lundh längtade tillbaks till tränarjobbet och kom att få följe av störste MIF-legenden Mats Lusth.
2003/2004 Kim Staal, Lasse Degn, Niklas Sundblad, Magnus Österby Stephan Lundh, Mats Lusth Kvalseriespel 11 (61 poäng)    -  - MIF Redhawks ingick ett avtal med TV4 Plus för att medverka i TV-programmet Percys pågar under halva säsongen, men sades upp i förväg. Med en ny VD beslutade MIF att sänka spelarlönerna med 20 procent för att rädda klubbens ekonomi. Samtliga spelare stannade efter beskedet att de innehållna lönerna kommer att utbetalas efter fem år. MIF slutade på elfte plats i grundserien, och fick således spela i Kvalserien som MIF gick obesegrat igenom och återtog sin Elitserieplats.
2004/2005 Juha Riihijärvi Björn Kinding, Dan Hobér Lockoutsäsong och nedflyttning 12 (39 poäng)  -  -  - MIF Redhawks bytte härmed namn till Malmö Redhawks. Detta var en ny lockoutsäsong, som denna gång varade hela säsongen. Mot de stjärnspäckade ligakonkurrenterna bar det sig inte annat än en jumboplats i grundserien. Fyra vinster och tre oavgjorda på tio matcher i Kvalserien räckte bara till tredjeplats, vilket innebar att Malmö för första gången fick lämna Elitserien efter 15 säsonger.

Ett decennium med hockeyallsvensk prägel (2005–2015)[redigera | redigera wikitext]

Liga och säsong Nyförvärv Spelare ut Tränare Anmärkning Tabellplacering Kvalspel Övrigt/summering
Hockeyallsvenskan 2005/2006 Uppflyttning 1 (104 poäng) 1 (24 poäng), Kvalserien Percy Nilsson, ordförande sedan 21 år, avtackades under styrelsemötet den 29 juni 2005. Nilsson, som hade dömts till fängelse och hade nya turer i rättssystemet framför sig, valde att inte ställa upp till omval. I mars 2006 friades Nilsson på samtliga punkter av Hovrätten. Han efterträddes som ordförande av Mats Engstrand. Malmös allsvenska A-lag tog sig relativt enkelt till Kvalserien från vilken klubben tog steget upp i högsta serien.
Elitserien 2006/2007 Marcus Paulsson, Andreas Thuresson, Fredrik Eriksson, Linus Fagemo, Ratislav Stana, Lasse Pirjetä, Radek Duda, Mikael Johansson, Markus Korhonen, Levente Szuper, Jason Woolley, Ross Lupaschuk, Vladimir Sicak, Pavel Trnka, Daniel Casselståhl, Jyrki Välivaara, Jyri Marttinen, Milan Bartovic, Jussi Tarvainen, Fedor Fedorov, Andrej Nedorost, Tomas Sinisalo Lars "Osten" Bergström/Thomas Bäckström, Dave King Nedflyttning 12 (48 poäng) 3 (17 poäng) Malmö var avsågat på sista plats mer eller mindre hela säsongen, och degraderades på nytt – denna gång väntade en långvarig sejour i Hockeyallsvenskan.
Hockeyallsvenskan 2007/2008 Jani Hurme, Emil Lundgren, Henrik Karlsson, Andreas Byström, Jonathan Sjölund, Robin Weihager, Antti Bruun, Cole Jarrett, Mikko Eloranta, Patrik Lundh, Ville Nieminen, Magnus Nilsson, Martin Samuelsson, Calle Steén, Jens Svensson, Thomas Wallgren, Kim Johansson, Robin Alvarez, Frank Banham Bobo Simensen/Torgny Bendelin 2 (101 poäng) 3 (17 poäng), Kvalserien Sommaren 2007 blev Percy Nilsson åter ordförande (men kom att lämna denna post till Christian Rasmusson i juni 2008). Det nya Malmölaget tillhörde förhandsfavoriterna, och slutade tvåa i den tabellen. Då det åter var allsvenskt spel på agendan för Redhawks innebar det också nya heta derbyn mot Rögle, men ängelholmarna gick segrande ur samtliga fem bataljer. Kvalserien fick en dramatisk utgång, där Malmö via förlängningsförlust i sista omgången tappade andraplatsen till just Rögle som vann sin match i slutsekunderna.
Hockeyallsvenskan 2008/2009 Markus Svensson, Jesper Damgaard, Nichlas Hardt, Jonas Höglund, Mathias Johansson, Don McLean, Marcus Olsson, Tomas Larsson Bobo Simensen/Göran Karlström Konkurshot och ”Babyhawks” 8 (72 poäng)  - Redhawks ändrade inför säsongen om på ledarsidan där Peo Larsson kom in som ny Sportchef, Bobo Simensen blev kvar som tränare samtidigt som Torgny Bendelin försvann och Peter Andersson övertog rollen som assisterande tränare. Malmö–Leksand 2–1 den 12 november 2008 blev den första matchen i nya Malmö Arena som rymmer 12 600 personer, där Jonas Höglund blev den historiskt första målskytten. Den 29 januari 2009 tog styrelsen beslutet att samtliga spelare stod fria att lämna klubben eftersom lönerna inte längre kunde garanteras. Dessförinnan, den 17 januari, hade Simensen och Andersson fått lämna sina tränarposter och ersattes av Göran Karlström och Robert Olsson. För att rädda säsongen och behålla sin allsvenska status tog juniorerna Alexander Bengtsson, Anton Blomqvist, Niklas Arell, Jan Urbas, Victor Öhman, Victor Svensson, Hampus Gustafsson, Jacob Berglund och Jacob Gustafsson plats i A-laget när stjärnorna flyktade. Bottenlaget Redhawks – som där fick smeknamnet ”Babyhawks” för resten av säsongen – blev till en publiksuccé med tre utsålda hus och stor entusiasm på läktaren. På de nio avslutande omgångarna vann ”Babyhawks” de åtta första, men i sista matchen satte Leksand stopp på Playoff-jakten genom att vinna via straffläggning. Den 16 april 2009 meddelades att klubben klarat sin bolagisering under våren och att klubbens fortsatta existens därmed var räddad. Bolaget tecknade ett femårigt avtal med Percy Nilssons bolag Parkfast om hyra av Malmö Arena.
Hockeyallsvenskan 2009/2010 Johan Svensson, Teemu Kesä, Patrik Hersley, Robin Weihager, Sebastian Ström, Morten Green, Lucas Sandström, Kim Staal, Sacha Treille, Richard Demén-Willaume Göran Karlström 5 (92 poäng) Playoff 2 Ekonomin, som länge varit en känslig punkt i föreningen, skulle nu vara mer kontrollerad och spektakulära värvningarna av etablerade stjärnor uteblev och istället genomfördes mer genomtänkta värvningar. Årets målsättning om att placera sig bättre än under fjolåret kom att uppnås med råge. Redhawks hade stora delar under säsongen varit med i kampen om en tredjeplats i grundserien, men hamnade till slut på femte plats. Därmed väntade spel i Playoff; i första omgången slogs Bofors tillbaka i två raka matcher, men föll mot Almtuna i andra omgången med 2–1 i matcher.
Hockeyallsvenskan 2010/2011 Jonatan Bjurö, Henrik Sandmark, Patrik Nevalainen, Per-Anton Lundström, Mikael Wahlberg, Jesper Mattsson Robert Olsson/Marcus Magnertoft 8 (80 poäng)  - Malmö slutade på åttonde plats i tabellen och efter säsongen byttes personer inom ledningen ut, såväl Peo Larsson (sportchef) som Robert Olsson (tränare). I slutet av säsongen gick miljardären Hugo Stenbeck in som finansiär; dels för att fylla de ekonomiska luckorna för den gångna säsongen, och dels för att möjliggöra en storsatsning inför kommande säsong. Jesper Mattson – den värvade lagkapten – sparkades mitt under säsongen efter oenigheter med ledningen. I maj 2011 efterträdde Mikael Nilsson Christian Rasmusson som ordförande.
Hockeyallsvenskan 2011/2012 Alexander Barta, Robert Carlsson, Ivan Ciernik, Lukas Eriksson, J.D Forrest, Tim Heed, Daniel Josefsson, Linus Klasen, Tomas Kollar, Tero Konttinen, Miroslav Lažo, Jesper Mattsson, Pontus Sjögren, Hannu Toivonen Leif Strömberg/Ulf Taavola 7 (81 poäng) 2 (13 poäng), Playoff Inför säsong 2011/2012 gjordes en stor satsning där bland annat NHL-meriterade Linus Klasen värvades som ny lagkapten. Satsningen möjliggjordes av stora finansiella medel som tillgängliggjordes av den nye delägaren Hugo Stenbeck. Jesper Mattson övertalades att komma tillbaka; denna gång dock ej som lagkapten. Under inledningen av säsongen höll sig Malmö rätt så högt i tabellen, men tappade mark med tiden och Leif Strömberg byttes ut som tränare. I sista omgången tog dock Malmö en plats i Playoff-serien tillsammans med Rögle, IK Oskarshamn och VIK Västerås men kom där tvåa. Tommy Qvarfort tog över som ordförande i Redhawks Ishockey AB i februari 2012 efter Mikael Nilsson efter en styrelsekris. Efter att säsongen avslutats stod det klart av klubben spenderat 61,8 miljoner på en säsong.[5][6] En schism uppstod mellan Redhawks och Hugo Stenbeck, vilken dock så småningom bilades.[7] Klubben var nära att gå i konkurs och en rekonstruktion begärdes, och många av de dyrare kontrakten avslutades. Spelarbudgeten inför den nya säsongen (2012/2013) blev därför avsevärt mindre än föregående år; cirka 12 miljoner[8], alltså cirka 50 miljoner kronor mindre än året innan.
Hockeyallsvenskan 2012/2013 Nicklas Jadeland, Mattias Persson, Axel Brage (lån), Fredrik Storm, Sebastian Meijer, Alexander Bergström, Philip Hersby, Mads Bødker, Ludvig Rensfeldt Ulf Taavola, Mats Lusth 9 (71 poäng)  - Direkt efter föregående säsong meddelades det att den tidigare Malmö-profilen Patrik Sylvegård tog över som både sportchef och VD. Strax därefter meddelades att Mats Lusth, tidigare MIF-profil även han, tar över som tränare. Spelmässigt blev säsongen 2012/2013 en svajig historia[9]; som sämst var laget på tionde plats och bäst femma, för att slutligen hamna på nionde plats – vilket är den sämsta placering laget haft sedan storsatsningen i slutet av 1980-talet.[10]
Hockeyallsvenskan 2013/2014 Calle Andersson, Tobias Ericsson, Teemu Kesä, Amil Krupic, Joey Tenute, Daniel Viksten, Brian Ihnacak Roger Ohlsson, Philip Hersby, Emil Carnestad, Lukas Eriksson, Alexander Bergström, Stefan Lassen, André Burakovsky Mats Lusth, Björn Hellkvist Seriesegrare 1 (105 poäng) 4 (15 poäng), Kvalserien Fyra dagar efter föregående säsongs slut meddelades att Ulf Taavola slutar som huvudtränare för Malmö Redhawks.[11]; Mats Lusth som hade varit assisterande tränare fick ta över ansvaret som huvudtränare. Några dagar senare meddelades även att fem av spelarna inte får sina kontrakt förlängda.[12] Malmö lyckades pricka formtoppen mot slutet av serien, vilket gav en förstaplats i tabellen. I Kvalserien dock slutade Malmö på fjärde plats, det vill säga ännu ett misslyckat återtåg till högstaligan – som från och med denna säsong benämns SHL.
Hockeyallsvenskan 2014/2015 Mathias Tjärnqvist, Colin Stuart, Jens Jakobs, Nils Bergström, Nils Andersson, Tony Romano, Stefan Warg, Jon Knuts, Jens Jakobs, Jeremias Augustin, Eric Himmelfarb, Fabian Brunnström, Jens Henrik Tönjum Robin Alvarez, Patrik Blomberg, Brian Ihnacak, Teemu Kesä, Sebastian Meijer, Marcus Olsson, Ludvig Rensfeldt, Daniel Viksten Mats Lusth, Björn Hellkvist Uppflyttning 3 (95 poäng) 4–3 (Leksand), bäst av sju matcher Under större delen av hösten var Malmö serieledare, men en dramatisk avslutning på serien väntade där topp-3-lagen hade 89 poäng vardera som ledde till en tredjeplats för Malmö som därmed fick spela i Slutspelsserien. Efter tre raka förluster var laget uträknat men lyckades därefter vinna några matcher på slutet och fick övriga resultat med sig, vilket gjorde att Malmö gick vidare till direktkval till SHL mot Leksands IF i bäst av sju matcher. En en direkt avgörande sjunde-match fick spelas i Tegera Arena, där Malmö efter åtta raka säsonger i Hockeyallsvenskan säkrade SHL-avancemanget med 4–2 i tom bur av Henrik Hetta när det var tio sekunder kvar av matchen.

Ny era i högstaligan (2015 och framåt)[redigera | redigera wikitext]

Säsong Nyförvärv Spelare ut Tränare Anmärkning Tabellplacering Kvartsfinal Semifinal Final Övrigt/summering
2015/2016 Oscar Alsenfelt, Christoffer Forsberg, Derek Meech, Erik Andersson, T.J Galiardi, Andreas Thuresson, Kent McDonell, Peter Mueller[13] Tobias Ericsson, David Liffiton, Nils Bergström, Tony Romano, Niko Hovinen Björn Hellkvist, Andreas Hadelöv, Jesper Mattsson 12 (62 poäng)  -  -  - Säsongen inleddes kaotiskt med att Mats Lusth entledigades som huvudtränare bara några veckor efter att det stod klart att Malmö gått upp till SHL.[14][15] Det spekulerades i att vissa spelare som satt på utgående kontrakt inte ville fortsätta till nästa säsong om Lusth var kvar, och det nämndes även från officiellt håll om att "klubben rustar för nya utmaningar" och att "dessa kräver en ny ledare" (citat Tommy Qvarfort, ordförande i Redhawks hockeybolag). I övrigt valde klubben att behålla ganska många av spelarna från säsongen före, men fyllde även på med en del nya spelare (dock inte lika många som under de säsonger omsättningen av spelare varit som störst). Säsongen slutade med en tolfteplats vilket betydde att Malmö fick spela vidare i SHL även nästa säsong.
2016/2017 (pågående) Peter Andersson Inför säsongen 2016/2017 hände mycket, både beträffande spelare och tränare. Björn Hellkvist fick sluta som tränare och ersattes av Peter Andersson.

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]


Nr Nat Spelare Pos S/H Ålder Värvad Födelseort
Slovakien Fehérváry, MartinMartin Fehérváry B L 17 Slovakien
Sverige Lerby, Carl-JohanCarl-Johan Lerby B L 19 Sverige
2 Sverige Andersson, ErikErik Andersson B L 34 Sverige Umeå, Sverige
3 Kanada Benoit, AndréAndré Benoit B L 32 Kanada St. Albert, Kanada
4 USA Welch, NoahNoah Welch B L 34 USA Brighton, Boston, USA
6 Sverige Warg, StefanStefan Warg B R 26 Sverige Stockholm, Sverige
7 Sverige Andersson, NilsNils Andersson B R 25 Sverige Umeå, Sverige
9 Danmark Storm, FrederikFrederik Storm F L 27 Danmark Gentofte, Danmark
10 Sverige Álvarez, RobinRobin Álvarez F L 29 Sverige Malmö, Skåne, Sverige
12 Sverige Thuresson, AndreasAndreas Thuresson F R 29 Sverige Kristianstad, Skåne, Sverige
16 Sverige Häggström, MagnusMagnus Häggström F R 30 Sverige Örnsköldsvik, Sverige
20 Sverige Forssell, ErikErik Forssell F L 34 Sverige Skellefteå, Sverige
23 Sverige Forsberg, ChristofferChristoffer Forsberg F L 22 Sverige Östersund, Sverige
28 Sverige Olsson, JensJens Olsson B L 31 Sverige Malmö, Skåne, Sverige
31 Sverige Hultstrand, TimTim Hultstrand M L 18 Sverige
41 Sverige Nihlstorp, CristopherCristopher Nihlstorp M R 32 Sverige Malmö, Skåne, Sverige
43 Danmark Hardt, NichlasNichlas Hardt F L 28 Danmark Köpenhamn, Danmark
49 USA Rakhshani, RhettRhett Rakhshani F R 28 USA Orange, Kalifornien, USA
57 Sverige Ivarsson, JohanJohan Ivarsson B L 21 Sverige
61 Sverige Jadeland, NicklasNicklas Jadeland F L 30 Sverige Malmö, Skåne, Sverige
63 Sverige Händemark, FredrikFredrik Händemark F L 23 Sverige Björbo, Sverige
67 Österrike Komarek, KonstantinKonstantin Komarek F L 24 Österrike Wien, Österrike
69 Sverige Alsenfelt, OscarOscar Alsenfelt M L 29 Sverige Malmö, Skåne, Sverige
71 Sverige Tjärnqvist, MathiasMathias Tjärnqvist F L 37 Sverige Umeå, Sverige
81 Finland Filppula, IlariIlari Filppula F L 35 Finland Vanda, Finland
90 Sverige Persson, MattiasMattias Persson F L 31 Sverige Malmö, Skåne, Sverige
96 Sverige Rosdahl, KimKim Rosdahl F R 20 Sverige Malmö, Skåne, Sverige

Kända Malmöspelare[redigera | redigera wikitext]

"Tröjor i taket"[redigera | redigera wikitext]

Andra noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

[källa behövs]

Ovanstående är baserat på poängproduktion under säsongerna i elitserien.

Ovanstående är målvakter och/eller spelare med många tävlingsmatcher för föreningen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.shl.se/lag/8e6f-8e6fUXJvi__malmo-redhawks/venue
  2. ^ Penningomvandlingsräknare.
  3. ^ Dagens Nyheter Lördag 22 februari, sidan 20
  4. ^ "SM-gulden", Malmö Redhawks, läst 2016-10-25.
  5. ^ http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/allsvenskan/malmo/article15323599.ab, hämtad 2012-08-31
  6. ^ http://www.hockeysverige.se/article/13061639/gjorde-slut-p-62-miljoner-kronor
  7. ^ http://www.sydsvenskan.se/sport/ishockey/redhawks/stenbeck-och-redhawks-eniga
  8. ^ http://mrmadhawk.se/2012/may/ett-par-kommentarer-fran-sylvegard.html
  9. ^ http://bloggar.aftonbladet.se/wennerholm/2012/11/malmo-hetast-av-alla/
  10. ^ http://www.sydsvenskan.se/sport/ishockey/redhawks/ny-redhawksforlust-1/
  11. ^ http://malmoredhawks.com/Nyheter/130306-Taavola/
  12. ^ http://blogg.sydsvenskan.se/insideredhawks/2013/03/08/spelare-som-lamnar/
  13. ^ Transfers, 2015/2016.
  14. ^ http://malmoredhawks.com/Nyheter/150415-Lusth/
  15. ^ http://www.sydsvenskan.se/sport/ishockey/redhawks/lusth-kickad--hellkvist-kan-ta-over-i-shl/

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]