Matematisk induktion

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Illustration av induktionsbevis

Matematisk induktion är en bevismetod som tillämpas på påståenden som omfattar mängden av naturliga tal som är större än eller lika med ett startvärde (till exempel 0 eller 1). Då mängden naturliga tal är obegränsad kan bevis inte utföras för varje enskilt fall. I induktionsbeviset delas beviset för påståendet i stället upp i tre steg:

  • Induktionsbasen: först visas att påståendet är sant för ett startvärde, till exempel för heltalet n = 1
  • Induktionsantagandet: utsagan antas vara sann för något heltal n
  • Induktionssteget: visa att om induktionsantagandet är sant, så är påståendet också sant för n + 1
En informell beskrivning av matematisk induktion kan illustreras med fallande dominobrickor

När dessa steg är utförda är det bevisat att påståendet gäller för alla n. Tekniken kan även tillämpas på de matematiska objekt som är vidareutvecklingar av de positiva heltalen, ordinaltalen.

Denna bevismetod är av grundläggande betydelse för aritmetik och mängdlära och därmed för alla områden av matematiken.

Tekniken kan illustreras med dominobrickor: varje dominobricka är ställd på högkant och representerar ett tal i den ordnade följden av positiva heltal. Om en bricka välter, välter den också den nästföljande brickan. Induktionsprincipen innebär att samtliga dominobrickor kommer att bli välta om den första brickan har blivit vält.

Matematisk beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Formell beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Låt P(n) vara ett påstående som har att göra med ett positivt heltal n och antag att detta påstående är sant. Om

  • är sant

så är påståendet P(n) sant för varje positivt heltal n.

Informell beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Låt A vara en mängd av positiva heltal som innehåller talet 1. Om A innehåller talet n + 1 då det även innehåller talet n, är A lika med mängden av alla positiva heltal.

Bevis[redigera | redigera wikitext]

Vanligtvis formuleras principen för matematisk induktion som ett axiom för de naturliga talen, som till exempel i Peanos axiomsystem. Det är emellertid möjligt att inom vissa formella system härleda principen från andra antaganden, till exempel att mängden av naturliga tal är en välordnad mängd.

Vi skall använda en matematisk teknik som kallas motsägelsebevis. (Latin: Reductio ad absurdum.) Tekniken går ut på att anta att motsatsen till det som skall bevisas är sann och visa att detta leder till en motsägelse; ett påstående som inte kan vara sant.

Låt A vara en mängd som innehåller talet 1 och som även innehåller talet n + 1 om det innehåller det positiva heltalet n. Vi vill visa att mängden A är lika med mängden av alla positiva heltal.

Antag att A inte är lika med mängden av alla positiva heltal

Då finns positiva heltal som ligger utanför mängden A. Antag att dessa är elementen i mängden B; en icke-tom mängd bestående av positiva heltal. Enligt välordningsaxiomet för de positiva heltalen innehåller B ett minsta element, m.

Eftersom mängden A innehåller talet 1, kan elementet m inte vara talet 1; det är därför större än talet 1. Då är elementet m - 1 ett positivt heltal som är mindre än talet m. Talet m - 1 kan inte tillhöra mängden B, eftersom m - 1 då vore det minsta elementet i B. Därför måste talet m - 1 tillhöra mängden A. Men om elementet m - 1 ligger i mängden A, ligger det efterföljande talet (m - 1) + 1 också i mängden A, det vill säga att talet m ligger i mängden A.

Vi har härmed visat att det finns ett element m, som både tillhör och inte tillhör mängden A, vilket är en motsägelse.

Det var därför fel att anta att mängden A inte var lika med mängden av positiva heltal.

Principen om matematisk induktion är därmed bevisad.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Induktionsbevis används ofta för att bevisa att något är sant för alla naturliga tal.

Aritmetisk talföljd[redigera | redigera wikitext]

Sats

Om är ett positivt heltal så är summan

Bevis

1. Visa först att satsen gäller för :

Om så är vänsterledet
och högerledet är
Alltså stämmer satsen då .

2. Antag att satsen stämmer för det positiva heltalet

3. Det gäller då att visa att satsen stämmer för nästa heltal, , det vill säga, att visa att

Genom att gruppera om termerna i summan går det att tillämpa induktionsantagandet:

Satsen stämmer för det positiva heltalet 1. Om satsen stämmer för det positiva heltalet , så stämmer satsen för nästa positiva heltal, . Enligt principen för matematisk induktion stämmer därmed satsen för alla positiva heltal.

V.S.B.

Tal på formen är delbara med 4, men inte med 8[redigera | redigera wikitext]

Det går också att göra tvärtom och visa att om ett påstående är falskt för n = p, är det även falskt för n = p + 1:

Påstående:

För varje naturligt tal n är talet delbart med 4, men inte med 8.

Bevis:

Förenkling ger

För n = 0 gäller alltså att och för n = 1 att . Både 4 och 52 är delbara med 4, men inte med 8. Det är nu visat för två basfall.

Antag att påståendet (delbarhet med 4) är sant för n = p + 1, alltså för ; då gäller för n = p + 2:

Parentesen motsvarar antagandet, alltså delbarhet med 4. 216 och 600 är båda delbara med 4 och således är även hela uttrycket delbart med 4. Induktionsprincipen ger att är delbart med 4 för alla naturliga tal n.

Om vi antar att är delbart med 8 visar det alltså sig att även är delbart med 8, eftersom 216 och 600 är delbara med 8. Problemet här är att vi inte kan påbörja induktionen eftersom vi inte har något basfall. Om vi däremot hade antagit att det var falskt för , hade vi funnit med samma metod som ovan att det även är falskt för . Då det är falskt (delbarhet med 8) för basfallen n = 0 och n = 1, innebär induktionsprincipen att inte är delbart med 8 för alla naturliga tal n och det ursprungliga påståendet har bevisats.

Hur stort är talet n-fakultet?[redigera | redigera wikitext]

För att få en uppfattning om storleken hos talen -fakultet () skall vi visa att:

För det första gäller olikheten då , eftersom . Vi antar att olikheten gäller för talet och skall visa att den även gäller för nästa heltal, .

Enligt principen för matematisk induktion gäller olikheten för alla positiva heltal:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Venn A intersect B.svg Matematikportalen – portalen för matematik på svenskspråkiga Wikipedia.