Monokromatiskt ljus

Från Wikipedia
Ett sätt att dela upp färgspektrum
Färg  Våglängd [1]
(nm)
Frekvens
(THz)
Röd 625–740 480–405
Orange 590–625 508–480
Gul 565–590 531–508
Grön 520–565 577–531
Cyan * 500–520 600–577
Blå * 435–500 690–600
Violett 380–435 789–690
* Newtons sjudelade spektrum inkluderade
”blått” och ”indigo”, som kan ha motsvarat
”cyan” respektive ”blått” i tabellen.[2]

Monokromatiskt ljus är ljus med en viss bestämd våglängd. Ordet monokromatisk betyder enfärgad och fenomenet har fått sitt namn av att ljusstrålning med en bestämd våglängd ger en bestämd färg när det reflekteras mot någonting och sedan når våra ögon. Sådan ljusstrålning förekommer dock bara i mycket speciella situationer, som när strålningen delas upp av ett prisma. Regnbågen uppstår genom att ljusstrålning av alla våglängder "sorteras" genom brytning i vattendroppar och samtidigt reflekteras från dessa.[3]

Lågtrycksnatriumlampor som används i bland annat trafiksammanhang ger ett i stort sett monokromatiskt gult ljus med våglängderna 589,0 och 589,5 nanometer. De är mycket energieffektiva eftersom våglängden ligger nära ögats känslighetsmaximum, men det är praktiskt taget omöjligt att urskilja olika färger i sådan belysning.[4]

Utöver dessa exempel stöter vi mycket sällan på monokromatiskt ljus, och det allra mesta av det ljus och de färger som vi uppfattar ges av en blandning av många olika våglängder.

Monokromatiskt ljus kan ge upphov till tydliga interferenseffekter. Ljuset som kommer från en laser är monokromatiskt.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Spectral Colors HyperPhysics, Department of Physics and Astronomy, Georgia State University. Läst 28 augusti 2016. Arkiverad 24 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Waldman, Gary (2002) (på engelska). Introduction to Light: The Physics of Light, Vision, and Color. Courier Corporation, Dover Publications. sid. 193. ISBN 9780486421186. https://books.google.se/books?id=PbsoAXWbnr4C&pg=PA195&lpg=PA195&dq=gary+waldman+cyan+indigo. Läst 28 augusti 2016  Arkiverad 28 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 79 
  4. ^ Starby, Lars (2006). En bok om belysning. Stockholm: Ljuskultur. sid. 191 
  5. ^ ”Laserstråle, laser”. faktabanken.nu. https://faktabanken.nu/laser.htm. Läst 9 september 2020.