Grön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om färgen grön. För ideologin, se Grön ideologi.
Spanish jewellery-Gold and emerald pendant at VAM-01.jpg Rotbugara 2010.JPG Van Eyck - Arnolfini Portrait.jpg
Germany-Army-Platoon cropped.jpg Limes.jpg Billiards table 1.JPG
Champ de blé Côte-d'Or Bourgogne avril 2014.jpg

Grön är en av de traditionella spektralfärgerna och det gröna färgområdet omfattar en mängd olika gröna färger/nyanser. I det standardiserade färgbeteckningssystemet NCS är grön en av sex elementarfärger och har beteckningen G. I RGB-systemet för additiv färgblandning är Grön (G) en av de tre primärfärgerna. Grönt är den dominerande färgen i levande vegetation och har symboliska betydelser som ofta har att göra med naturen.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Många forskare uttrycker en grundläggande svårighet att alls definiera vad färg ÄR[1] och färgordet "grön" har ingen entydig betydelse utan definieras olika inom olika vetenskapsgrenar och även av olika forskare inom samma vetenskapsgren.[2] Arne Valberg, professor i biofysik, menar att färger är uppenbara fakta (sinnesdata) som inte kan förnekas, men att de, liksom andra kvalitativa upplevelser inte har några fysiska motsvarigheter.[3] C.L. Hardin, professor i filosofi skiljer på motsvarande sätt mellan fysikalisk färg och uppfattad färg, och menar att vardagsspråkets färgord bör reserveras för färger så som vi ser dem.[2]

I denna artikel används olika definitioner i olika avsnitt. I de flesta fall framgår det av sammanhanget vilken definition som används, och annars anges det i respektive avsnitt.

Definition utifrån språkbruk[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att definiera "grön" utgår från hur ordet används i svenska språket. I detta fall är grön ett färgområde, inte en specifik färg. Ordet grön används för en mängd olika färger med sinsemellan mycket olika karaktär, från ljusgrön till mörkgrön, från grågrön till knallgrön och från blåaktigt grön till gulaktigt grön. Färgnamnet grön syftar på ett stort spann av kulörtoner och kan användas oavsett om färgen är ljus eller mörk, gråaktig eller intensiv. Därmed täcker det in en större del av färgvärlden än något annat färgnamn.[4]. Även i de flesta andra språk täcker ordet för grön ett betydligt större färgområde än orden för gul och röd.[5][6][7] Gränserna mellan de färgområden som benämns med respektive färgord är flytande, varierar med situationen och individen och kan förändras över tiden.[8]

Definition utifrån våglängd hos monokromatiskt ljus[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att dela upp färgspektrum
Färg Våglängd [9]

(nm) c:a

Frekvens

(THz) c:a

Röd 625–740 480–405
Orange  590–625 508–480
Gul 565–590 531–508
Grön 520–565 577–531
Cyana 500–520 600–577
Blåa 435–500 690–600
Violett 380–435  789–690 
a Newtons sjudelade spektrum inkluderade
"blått" och "indigo", som kan ha motsvarat
"cyan" respektive "blått" i tabellen.
[10]


En annan definition utgår från vilka strålningsvåglängder av monokromatiskt ljus som får människor att se gröna färger i de mycket speciella situationer där man bara ser en våglängd i taget. Även här handlar det om ett färgområde som inte har någon exakt avgränsning. Spektrum utgörs av en kontinuerlig övergång mellan olika våglängder, och det finns inget allmänt vedertaget sätt att dela in det i olika färger. Ett av många förslag till indelning visas i boxen härintill, som också visar strålningens frekvens uttryckt i terahertz (THz) . Det våglängdsspann som kallas grönt varierar mellan olika källor, och kan som mest sträcka sig mellan c:a 490 och 575 nanometer (nm).[11][12][13][14] Strålning med närmast längre våglängd ger gul färg, och den färg som ges av strålning med närmast kortare våglängd benämns i olika källor cyan eller blå.

Ett annat sätt att definiera grönt utifrån spektrum är att ange en ungefärlig våglängd som motsvarar en typisk grön. Inte heller här finns någon allmänt vedertagen definition. De våglängder som anges kan variera mellan ungefär 510 och 550 nm, men källorna är noga med att understryka att dessa angivelser endast är ungefärliga och beror på en rad omständigheter.[15][16][17][18]

Olika definitioner i olika tillämpningar[redigera | redigera wikitext]

Färgcirkel som visar maximalfärger i Munsell Book of Color. Den gröna grundfärgen kallas 5G
Grön (original X11) /Lime (HTML/CSS)
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn Lime
HEX #00FF00
RGBB (R, G, B) (0, 255, 0)
CMYKH (C, M, Y, K) (100, 0, 100, 0)
HSV (H, S, V) (120°, 100 %, 100 %)
B: Normaliserat till [0–255] (byte)
H: Normaliserat till [0–100] (hundra)
Grön (HTML/CSS color)
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn Green
HEX #008000
RGBB (R, G, B) (0, 128, 0)
CMYKH (C, M, Y, K) (100, 0, 100, 50)
HSV (H, S, V) (120°, 100 %, 50 %)
B: Normaliserat till [0–255] (byte)
H: Normaliserat till [0–100] (hundra)

I olika färgbeskrivningsmodeller och tillämpningar finns ett antal färger som utgör just den modellens/tillämpningens utgångspunkt vad gäller "grön". De definieras utifrån olika utgångspunkter och är inte samma gröna färg, och ingen av dem gör anspråk på att vara den enda och sanna gröna - i stället kallas de "den gröna elementarfärgen", "den gröna grundfärgen" etc.[19]

Några exempel:

- I opponentfärgsteorin, som är den allmänt accepterade teorin om människans färgseende, är grön en av de fyra unika kulörtonerna och karakteriseras att den varken är blåaktig eller gulaktig.[20][21] För varje person finns ett smalt våglängdsområde i spektrum som motsvarar personens uppfattning av unikt grönt, men vilka våglängder det handlar om varierar från individ till individ. Vilka processer i hjärnan som får oss att se dessa färger som unika är ännu inte klarlagt.[3]

- I det i Sverige standardiserade färgbeteckningssystemet NCS (Natural Colour System) är Grön (G) en av sex elementarfärger och definieras som den färg som inte har någon visuell likhet med gult, rött, blått, vitt eller svart. Denna definition utgår alltså helt från färgperception. Den gröna elementarfärgen är imaginär i betydelsen att den representerar föreställningen om en ideal färg och finns inte specificerad i form av färgprov eller fysiska mätvärden.[22][23] I NCS färgatlas[24] visas ett antal färgprover som under standardiserade betraktningsförhållanden, och med hopvägning av många observatörers bedömningar, har samma uppfattade kulörton men inte är lika rena som den gröna elementarfärgen. Deras tristimulusvärden och trikromatiska koordinater med hänvisning till CIE finns publicerade i tabellform.[22]

- I det amerikanska färgsystemet Munsell Book of Color är Green en av fem grundläggande kulörtoner (principal hues), och definieras med kolorimetriska värden.[25][26] Munsell-systemets gröna grundfärg överensstämmer relativt väl med NCS-systemets gröna elementarfärg.[27]

- I RGB-systemet för additiv färgblandning är Grön (G) en av de tre primärfärgerna, men exakt vilken grön färg som avses kan variera mellan olika tillämpningar. I den standardiserade RGB-färgrymden sRGB, skapad för användning på bildskärmar och internet, definieras de tre primärfärgerna med hänvisning till CIE:s tristimulusvärden (CIE XYZ). De matematiska formlerna för detta varierar något mellan olika källor.[28]

- En av de 16 originalfärgerna för HTML 4.01, det system som specificerar och benämner färger för användning på internet, har namnet Green och en annan har namnet Lime. Deras koordinater visas i boxarna härintill. Lime motsvarar den gröna primärfärgen i sRGB.[29]

Grönt i naturen[redigera | redigera wikitext]

När vårt öga nås av ljus med en våglängd kring 540 nanometer ser vi i normalfallet en grön färg. Det är också i detta våglängdsområde som det mänskliga synsinnet är som känsligast, alltså uppfattar mest ljus i förhållande till strålningens energi.[30] Strålning med bara en våglängd (monokromatiskt ljus) förekommer dock bara i specialfall, som till exempel regnbågen, och normalt sett är det en blandning av många olika våglängder som får oss att se en grön färg.[31]

Hos levande vegetation är grönt den absolut vanligaste färgen. Det gröna pigmentet klorofyll spelar en avgörande roll i växternas fotosyntes, alltså omvandlingen av oorganiskt kol från luftens koldioxid till organiskt kol i växtvävnaden.[32] De typiskt klorofyllgröna färgerna har en tydlig gulaktighet, med kulörtoner mellan NCS G40Y och G50Y.[33] Många mindre djur har gröna färger som liknar vegetationens, vilket tjänar som kamouflage och därmed skydd mot rovdjur.[34]

Grön färg i fjäderdräkten hos fåglar orsakas ofta genom samverkan av gula pigment och blå så kallade strukturfärger, som orsakas av fjädrarnas uppbyggnad. Strukturfärgerna uppstår genom interferens mellan strålningsvågor som reflekteras eller sprids från ytor som ligger på olika nivåer, mycket nära varandra.[35]

Grönt är ovanligt i berggrunden[33][36] och gröna mineral som till exempel smaragd eller malakit används till smycken och prydnadsföremål eller i mald form som pigment.

Paris Green är ett av de engelska namnen för schweinfurtergrönt
Water Lilies and Japanese Bridge(1897-1899) Claude Monet

Gröna pigment och färgämnen[redigera | redigera wikitext]

Bland de växt- och djurbaserade färgämnen som traditionellt har använts för färgning av textilier finns inget som ger en hållbar grön färg. För att åstadkomma grönt har man därför varit tvungen att färga först gult och sedan blått. Detta ändrades först på 1800-talet, när man började producera syntetiska färgämnen.[37]

För måleri har man i äldre tid hämtat pigment ur jorden eller krossat mineraler. Grönjord är oftast relativt kulörsvag men var länge ett av de vanligaste gröna pigmenten. Grön umbra är, namnet till trots, snarare varmgrå än grön. För starkare gröna färger har man åtminstone sedan medeltiden använt krossad malakit. Man har också, ända sedan antiken, tillverkat det gröna pigmentet spanskgrönt (verdigris). Under 1800-talet började man tillverka nya oorganiska pigment, ofta baserade på det nyupptäckta grundämnet krom (kromgrönt, kromoxidgrönt, smaragdgrönt). Även arsenik förekom, exempelvis i schweinfurtergrönt. Sedan mitten på 1900-talet har de flesta av de äldre gröna pigmenten ersatts av ftalocyaninfärgämnen.[38] Ftalocyaningrönt är (2010) det enda gröna pigment som normalt ingår i färgtillverkarnas brytsystem.[39]

För blandning av pigment finns flera olika uppsättningar av tre grundfärger eller primärfärger som tillsammans med svart och vitt antagits räcka till för att åstadkomma alla andra färger. Den traditionella uppsättningen med ett rött, ett gult och ett blått pigment blev kodifierad kring år 1600.[40] Grönt åstadkoms i detta fall genom blandning av gult och blått pigment, då det sker en överlappning i den gröna delen av spektrumet hos det reflekterade ljuset från de båda pigmenten.[41][42]

Grönt i tryckning och digital teknik[redigera | redigera wikitext]

I CMYK-systemet för tryckning är grön en sekundärfärg, som åstadkoms genom blandning av primärfärgerna gult och cyan. CMYK och RGB är anpassade till varandra så att den gröna sekundärfärgen i CMYK åtminstone i teorin motsvarar den gröna primärfärgen i RGB.

Bland X11-färgerna för bildskärmar finns ett tjugotal färger som i dagligt tal kan kallas gröna eller har engelska namn som slutar på "green". Nedan anges även deras hexadecimala RGB-kod.

HTML-namn Hex
R G B
Decimal
R G B
DarkOliveGreen 5506B02F 08501070047
OliveDrab 6B08E023 10701420035
YellowGreen 9A0CD032 15402050050
LimeGreen 320CD032 05002050050
Lime 000FF000 00002550000
LawnGreen 7C0FC000 12402520000
Chartreuse 7F0FF000 12702550000
GreenYellow AD0FF02F 17302550047
SpringGreen 000FF07F 00002550127
MediumSpringGreen 000FA09A 00002500154
LightGreen 900EE090 14402380144
PaleGreen 980FB098 15202510152
DarkSeaGreen 8F0BC08F 14301880143
MediumSeaGreen 3C0B3071 06001790113
LightSeaGreen 200B20AA 03201780170
SeaGreen 2E08B057 04601390087
ForestGreen 2208B022 03401390034
Green 00080000 00001280000
DarkGreen 00064000 00001000000

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet grön finns redan i fornsvenskan och dess ursprung kan härledas ur den germanska språkstammen gro (växa). Ordet grön kan därmed tolkas som med gräsfärg. I fornsvenskan hade ordet också betydelsen frisk (om sår m.m.), och åtminstone sedan 1600-talet i den överförda betydelsen omogen. Gröna gatan och liknande gatunamn i Danmark, Skåne och Västsverige syftade ursprungligen på att gatorna var nya och ännu inte färdigbyggda.[43]

I de romanska språken har ordet för grönt utvecklats från latinets viride, som samtidigt har en ursprunglig betydelse av "livskraft".[44]

Associationer och symbolisk innebörd[redigera | redigera wikitext]

Pakistans flagga i islams gröna färg
Nödutgång

Den dominerande färgen hos levande växtlighet är grön, och färgen grön är förknippad med en mängd associationer, föreställningar och symboliska betydelser. Men även om denna symbolik utgår från allmänmänskliga upplevelser så kan färgens innebörd tolkas mycket olika i olika kulturer, och även i olika sammanhang inom en och samma kultur.[45] Den enskilda personens associationer är dessutom alltid personliga.[46]

När det gäller färgers fysiologiska och psykologiska påverkan på människor finns det stora kunskapsluckor och mycket litet är vetenskapligt belagt[47] Trots detta presenteras omstridda resultat ofta som fakta, och både bland allmänheten och professionella färgsättare florerar mängd myter och faktoider som forskare inom området inte kan bekräfta.[48][49]

De symboliska betydelserna hos färgen grön har ofta samband med natur, växande, fruktbarhet och liv.[50] I den västerländska kulturkretsen används grönt som symbol för hopp, medan tro symboliseras av blått och kärlek av rött.[51]

När det gäller standardiserade färgsymboler används grönt ofta för att visa på det som är tillåtet, säkert och tryggt. Några exempel är den gröna trafiksignalen och markering av skydds- och förstahjälpenutrustning och nödutgångar.[52]

Som politisk färg används grönt för partier med miljö och/eller jordbruksprofil.[53] Exempelvis har det svenska Centerpartiet och Centern i Finland, liksom Miljöpartiet de gröna i Sverige och Gröna förbundet i Finland har grönt som sin partifärg. Även utanför partipolitiken representerar grönt grupper som arbetar med miljöfrågor, till exempel Greenpeace.

Både protestantisk och katolsk liturgi använder grönt i kyrkans textilier när ingen annan färg är föreskriven.[54]

Islam sammanknippas ofta med grönt, även om det finns olika teorier om ursprunget till detta.[55]

Grönt sammanknippas ofta med Irland, och speciellt med Irlands skyddshelgon S:t Patrick. Hur detta samband har uppkommit är oklart, och en möjlig förklaring är att S:t Patrick sägs ha använt en treklöver - shamrock - för att förklara den heliga treenigheten.[56]

Inom bilsport har den gröna färgen british racing green använts som nationalfärg för Storbritannien, se internationella bilsportfärger.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Bilden av en indonesisk soldat visar hur olika färger som kan kallas "grön"

I mat som är grön används främst ämnena klorofyll (E140 och E141) och Chinolin (E104) och, i länder där det är lagligt, "Green S" (E142).

På grund av att grön är en bra kamouflagefärg där det finns växtlighet, används den ofta som uniformsfärg av militären.

I bildförstärkare, används grönt ljus för att det är vid denna våglängd (555 nm) som det mänskliga ögat har sin bästa förmåga att urskilja gråskalor (nyanser) i dagsljus (fotopiskt seende).

Grönt i specialuttryck[redigera | redigera wikitext]

Gröna vågen syftar på en rörelse där människor flyttar från staden till landsbygden.

Grönt ljus används inte bara för trafiksignaler utan också i överförd bemärkelse för att något är tillåtet eller saktionerat.

Giftgrön syftar ursprungligen på de hälsovådliga effekterna av koppararsenikpigmentet Schweinfurtergrönt.

Greenwashing ("gröntvättning") syftar på åtgärder som får miljöskadlig verksamhet att framstå som bra för miljön.

Grönt är slanguttryck för marijuana.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kuehni, Rolf G. (2013). ”What Is Color and How Did We Come to Experience It?” (på engelska). Color:An introduction to Practice and Principles (3). Hoboken, New Jersey: Wiley. sid. 23. ”The short answer to the first part of the chapter title question is: we do not know.” 
  2. ^ [a b] Hardin, C.L. (1993) (på engelska). Color for Philosophers. Unweaving the rainbow (Expanded edition). Indianapolis/Cambridge: Hackett. sid. xxi, 59-112 
  3. ^ [a b] Valberg, Arne (1998). ”Urfargenes gåte. om fargepersepsjon og nevrofysiologi”. i Knut Blomström (på norska/engelska). Fargen mellom kunst og vitenskap. Institutt for farge, SHKS, Kunsthögskolen i Oslo. sid. 134-135 
  4. ^ Sivik, Lars; Hård Anders (1984). Namn på färger: en kartläggning i NCS av de vanligaste färgorden. Färgrapport, ISSN:0280-2198 ; F24. Libris 574799  sid 15
  5. ^ R.S. Cook, P. Kay & T. Regier. ”The World Color Survey Database: History and Use”. sid. 10. http://www1.icsi.berkeley.edu/~kay/claire7.pdf. Läst 3 augusti 2016. 
  6. ^ John Fennell. ”PhD project: An Expected Utility Theory that Matches Human Performance”. Univ. of Bristol, Faculty of Science. http://www.bristol.ac.uk/science/courses/postgraduate/pg-commendations-1112/johnfennell.html. Läst 3 augusti 2016. 
  7. ^ Wooten, Bill; Miller, David L (1997). ”The psychophysics of color”. i Hardin, C.L & Maffi, Luisa (på engelska). Color categories in thought and language. Cambridge/New York: Cambridge Univ.Press. sid. 86 
  8. ^ Susanne Vejdemo (2016). ”Vart tog alla färger vägen?”. Språktidningen (2): sid. 18-27. 
  9. ^ Spectral Colors HyperPhysics, Department of Physics and Astronomy, Georgia State University. Läst 28 augusti 2016. Arkiverad 24 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ Waldman, Gary (2002) (på en). Introduction to Light: The Physics of Light, Vision, and Color. Courier Corporation, Dover Publications. sid. 193. ISBN 9780486421186. https://books.google.se/books?id=PbsoAXWbnr4C&pg=PA195&lpg=PA195&dq=gary+waldman+cyan+indigo. Läst 28 augusti 2016  Arkiverad 28 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Hunt, R.G.W.; Pointer, M.R: (2011). Measuring Colour (4). Chichester UK: Wiley. sid. 2. Grön, c:a 490-570 nm, är en av sex namngivna spektralfärger) 
  12. ^ Fridell Anter, Karin; Berggren, Leif (2014). ”Belysningstekniska begrepp och mätmetoder”. i Fridell Anter, Karin & Klarén, Ulf. Färg & ljus - för människan, i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 87. (Grönt, 500-565 nm, är en av sex namngivna spektralfärger) 
  13. ^ ”Colors on the Web”. http://www.colorsontheweb.com/colorinformation.asp. Läst 3 augusti 2016. ”Source Johannes Itten. (Grönt, c:a 490-530 nm, är en av sju namngivna spektralfärger)” 
  14. ^ Elert, Glenn. ”Color - The Physics Hypertextbook”. physics.info. http://physics.info/color/. Läst 6 augusti 2016. ”(Redovisar åtta alternativa indelningar av färgspektrum, med sex eller sju spektralfärger. Spannet för grönt sträcker sig från (som kortast) 480 nm till (som längst) 575 nm.)” 
  15. ^ ”Encyclopeadia Britannica: Colour”. https://global.britannica.com/science/color. Läst 3 augusti 2016. ”(Grön är en av sju namngivna spektralfärger, med typisk våglängd 550 nm)” 
  16. ^ Ryberg, Karl (1999). Färger i vardagsliv och terapi. Västerås: ICA bokförlag. sid. 59. (Grönt = ungefär 530 nm) 
  17. ^ Tonnquist, Gunnar (1995). Färgsystemanalys. Stockholm: Byggforskningsrådet. sid. 24. (Grönt = ungefär 530 nm) 
  18. ^ ”NASA: What Wavelength Goes With a Colour”. http://science-edu.larc.nasa.gov/EDDOCS/Wavelengths_for_Colors.html. Läst 2016--08-03. ”(Typisk våglängd för grönt c.a 510 nm)” 
  19. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”NCS och andra färgsystem”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 104 
  20. ^ Hering, Ewald (1964) [1878]. Hurvich, L.M. & Jameson, D.. red. Outlines of a Theory of the Light Sense (Zur Lehre vom Lichtsinne). Cambridge Mass.: Harvard University Press 
  21. ^ ”WALS Online - Chapter Number of Basic Colour Categories”. wals.info. http://wals.info/chapter/133. Läst 3 augusti 2016. 
  22. ^ [a b] Hård, Anders; Svedmyr, Åke (1995). Färgsystemet NCS. Tanke, tillkomst, tillämpning. Stockholm: Byggforskningsrådet. sid. 125 (not 23), 215-216 
  23. ^ Hård, Anders; Sivik, Lars; Tonnquist, Gunnar (1996). ”NCS Natural Color System - from Concepts to Research and Applications. Parts I and II.”. Color Research and Application 21: sid. 180-220. 
  24. ^ Svensk Standard: NCS Färgatlas SS 19102:2004. Stockholm: SIS. 2004 
  25. ^ ”Munsell Hue; 3 Dimensions of Color | Munsell Color System; Color Matching from Munsell Color Company”. 23 september 2011. http://munsell.com/about-munsell-color/how-color-notation-works/munsell-hue/. Läst 3 augusti 2016. 
  26. ^ ”Development of the Munsell Color Order System | Munsell Color System; Color Matching from Munsell Color Company”. 6 oktober 2011. http://munsell.com/about-munsell-color/development-of-the-munsell-color-order-system/. Läst 3 augusti 2016. 
  27. ^ Yumpu.com. ”NCS-Munsell translation key”. sid. 6. https://www.yumpu.com/en/document/view/20020651/munsell-ncspdf. Läst 3 augusti 2016. 
  28. ^ sRGB” (på en). Wikipedia, the free encyclopedia. Med referens till standarddokumentet IEC 61966-2-1:1999 och andra källor som inte har kunnat kontrolleras för denna artikel. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=SRGB&oldid=723863673. Läst 3 augusti 2016. 
  29. ^ Web colors” (på en). Wikipedia, the free encyclopedia. Med referens till källor som inte har kunnat kontrolleras för denna artikel. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Web_colors&oldid=726131188. Läst 3 augusti 2016. 
  30. ^ Fridell Anter, Karin; Berggren, Leif: 'Belysningstekniska begrepp och mätmetoder'. I: Fridell Anter Karin, Klarén Ulf, red (2014). Färg & ljus för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Libris 16558014. ISBN 9789173336536  sid 88
  31. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 79 
  32. ^ ”NE:Fotosyntes”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fotosyntes. Läst 7 augusti 2016. 
  33. ^ [a b] Fridell Anter, Karin (1994). Naturens färgpalett. Inmätta färger hos vegetation, sten och mark.. Stockholm: Arkus. sid. 33, 43 
  34. ^ ”Encyclopaedia Britannica: Concealing coloration | biology”. https://global.britannica.com/science/concealing-coloration. Läst 7 augusti 2016. 
  35. ^ Anders Lundquist. ”Färglagd päls och fjäderdräkt: hur hår och fjädrar bildas och hur de får sin färg”. Lunds universitet. http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/fjadrar_har.html. Läst 5 augusti 2016. 
  36. ^ ”Handbok för mineraljägare”. Sveriges geologiska undersökning. http://resource.sgu.se/produkter/broschyrer/handbok-for-mineraljagare.pdf. Läst 5 augusti 2016. 
  37. ^ Brink, Johanna; Lövberg, Åsa (2006). En grön bok. Åsa Lövberg + Partners. sid. 97 
  38. ^ Fridell Anter, Karin; Wannfors, Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid. (3). Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 292- 295, 302-304, 306 
  39. ^ Fridell Anter, Karin; Svedmyr, Åke; Wannfors, Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger. Material och användning. Stockholm: Arkus. sid. 42 
  40. ^ Gage, John (1999) (på eng). Color and meaning: art, science, and symbolism. Berkeley: University of California Press. Libris 5008177. ISBN 0-520-22039-0 
  41. ^ David Briggs. Paint-Mixing Principles The Dimensions of Colour. Läst 29 juni 2016.
  42. ^ Blue + Yellow pigment yields the color green York University, Toronto. Läst 29 juni 2016.
  43. ^ ”207 (Svensk etymologisk ordbok)” (på sv). runeberg.org. 1 januari 1922. http://runeberg.org/svetym/0295.html. Läst 8 maj 2016. 
  44. ^ Pastoureau, Michel (2014-08-24) (på en). Green: The History of a Color. Princeton University Press. sid. 20. ISBN 9780691159362. https://books.google.com/books?id=eRHWBAAAQBAJ. Läst 2016-08-07 
  45. ^ ”NE: Färgsymbolik”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgsymbolik. Läst 29 april 2016. 
  46. ^ Klarén, Ulf (2014). ”Med mänskligt mått mätt - om perception, färg, ljus och rum”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 32 
  47. ^ Laike, Thorbjörn (2014). ”Verkan av färg och ljus - beteenden och reaktioner”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. sid. 45-48 
  48. ^ Janssens, Jan (2006). ”Lagom är bäst. Om belysning och färgsättning på kontor.”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. sid. 197-212 
  49. ^ Küller, Rikard (2006). ”Färg, ljus och människa. Ett miljöpsykologiskt perspektiv”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. sid. 193 
  50. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Färg i språk och talesätt”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. sid. 34 – 37 (38). ISBN 91-534-1452-7 
  51. ^ ”NE:Färgsymbolik”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgsymbolik. Läst 10 maj 2016. 
  52. ^ Nilson, K G (1982). ”Färger som upplyser och varnar”. Färglära. Bonnier Fakta Bokförlag. sid. 76. ISBN 91-34-50049-9 
  53. ^ Ann-Marie Lund & Elisabet Stoltz, red (2002). UPPSLAGSBOKEN (Bonniers Lexikon). Bonnierförlagen Nya Medier. sid. 258. ISBN 91-632-0249-2 
  54. ^ ”Liturgiska färger under kyrkoåret”. https://www.svenskakyrkan.se/farsta/liturgiska-farger-under-kyrkoaret. Läst 29 april 2016. 
  55. ^ ”Symbolism”. www.patheos.com. http://www.patheos.com/Library/Islam/Ritual-Worship-Devotion-Symbolism/Symbolism?offset=1&max=1. Läst 29 april 2016. 
  56. ^ ”St. Patrick's Day: Fact vs. Fiction”. news.nationalgeographic.com. http://news.nationalgeographic.com/news/2004/03/0312_040312_stpatrick.html. Läst 11 maj 2016.