Grön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Färg Våglängds-
område
Frekvens-
område
Röd ~ 625–740 nm ~ 480–405 THz
Orange ~ 590–625 nm ~ 510–480 THz
Gul ~ 565–590 nm ~ 530–510 THz
Grön ~ 520–565 nm ~ 580–530 THz
Cyan ~ 500–520 nm ~ 600–580 THz
Blå ~ 450–500 nm ~ 670–600 THz
Indigo ~ 430–450 nm ~ 700–670 THz
Violett ~ 380–430 nm ~ 790–700 THz
Den här artikeln handlar om färgen grön. För ideologin, se Grön ideologi.
Grön (original X11) /Lime (HTML/CSS)
Limefrukter.
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn Lime
RGB hexadecimalt #00FF00
RGBB (r, g, b) (0, 255, 0)
CMYKH (c, m, y, k) (100, 0, 100, 0)
NMI (n, m, i) (120°, 100%, 100%)
Grön (HTML/CSS color)
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn Green
RGB hexadecimalt #008000
RGBB (r, g, b) (0, 128, 0)
CMYKH (c, m, y, k) (100, 0, 100, 50)
NMI (n, m, i) (120°, 100%, 50%)


Grön är namnet på en mängd olika färger med sins emellan mycket olika karaktär, från ljust gulgrönt till mörkt blågrönt och starkt signalgrönt.[1]

Grön som spektral- och grundfärg[redigera | redigera wikitext]

Grön är en av de sju spektralfärgerna. När vårt öga nås av ljus med en våglängd kring 550 nanometer ser vi alltså i normalfallet en grön färg. Det är också i detta våglängdsområde som det mänskliga synsinnet är som känsligast, alltså uppfattar mest ljus i förhållande till strålningens energi.[2] Strålning med bara en våglängd (monokromatiskt ljus) förekommer dock bara i specialfall, som till exempel regnbågen, och normalt sett är det en blandning av många olika våglängder som får oss att se en grön färg.[3]

I det standardiserade färgbeteckningssystemet NCS är grön en av sex elementarfärger och har beteckningen G. I RGB-systemet för additiv färgblandning är grön (G) en av de tre primärfärgerna. De olika systemen är skapade för olika ändamål och har olika definitioner, så deras gröna grundfärger är inte identiska.[4]

Bland HTML-färgerna för bildskärmar finns många gröna färger, koordinaterna för två av dem visas i boxarna nedan.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Bilden av en indonesisk soldat visar hur olika färger som kan kallas "grön"

Ordet finns redan i fornsvenskan och ursprung kan härledas ur den germanska språkstammen gro (växa). Ordet grön kan därmed tolkas som med gräsfärg. I fornsvenskan hade ordet också betydelsen frisk (om sår mm.), och åtminstone sedan 1600-talet i den överförda betydelsen omogen. Gröna gatan och liknande gatunamn i Danmark, Skåne och Västsverige syftade ursprungligen på att gatorna var nya och ännu inte färdigbyggda.[5]

Associationer och symbolisk innebörd[redigera | redigera wikitext]

Den dominerande färgen hos levande växtlighet är grön, och färgen grön är förknippad med en mängd associationer, föreställningar och symboliska betydelser. Men även om denna symbolik utgår från allmänmänskliga upplevelser så kan färgens innebörd tolkas mycket olika i olika kulturer, och även i olika sammanhang inom en och samma kultur.[6] Den enskilda personens associationer är dessutom alltid personliga.[7]

När det gäller färgers fysiologiska och psykologiska påverkan på människor finns det stora kunskapsluckor och mycket litet är vetenskapligt belagt[8] Trots detta presenteras omstridda resultat ofta som fakta, och både bland allmänheten och professionella färgsättare florerar mängd myter och faktoider som forskare inom området inte kan bekräfta.[9][10]

De symboliska betydelserna hos färgen grön har ofta samband med natur, växande, fruktbarhet och liv.[11] I den västerländska kulturkretsen används grönt som symbol för hopp, medan tro symboliseras av blått och kärlek av rött.[12]

När det gäller standardiserade färgsymboler används grönt ofta för att visa på det som är tillåtet, säkert och tryggt. Några exempel är den gröna trafiksignalen och markering av skydds- och förstahjälpenutrustning och nödutgångar.[13]

Som politisk färg används grönt för partier med miljö och/eller jordbruksprofil.[14] Exempelvis har det svenska Centerpartiet och Centern i Finland, liksom Miljöpartiet de gröna i Sverige och Gröna förbundet i Finland har grönt som sin partifärg. Även utanför partipolitiken representerar grönt grupper som arbetar med miljöfrågor, till exempel Greenpeace.

Både protestantisk och katolsk liturgi använder grönt i kyrkans textilier när ingen annan färg är föreskriven.[15]

Islam sammanknippas ofta med grönt, även om det finns olika teorier om ursprunget till detta.[16]

Grönt sammanknippas ofta med Irland, och speciellt med Irlands skyddshelgon S:t Patrick. Hur detta samband har uppkommit är oklart, och en möjlig förklaring är att S:t Patrick sägs ha använt en treklöver - shamrock - för att förklara den heliga treenigheten.[17]

I gamla Kina var grön symbol för öst och trä, det var också en av de fem färgerna.[källa behövs]

Inom bilsport har den gröna färgen british racing green använts som nationalfärg för Storbritannien, se internationella bilsportfärger.

Användning[redigera | redigera wikitext]

I mat som är grön används främst ämnena klorofyll (E140 och E141) och Chinolin (E104) och, i länder där det är lagligt, "Green S" (E142).

På grund av att grön är en bra kamouflagefärg där det finns växtlighet, används den ofta som uniformsfärg av militären.

I bildförstärkare, används grönt ljus för att det är vid denna våglängd (555nm) som det mänskliga ögat har sin bästa förmåga att urskilja gråskalor (nyanser) i dagsljus (fotopiskt seende).

Grönt i specialuttryck[redigera | redigera wikitext]

Gröna vågen syftar på en rörelse där människor flyttar från staden till landsbygden.

Grönt ljus används inte bara för trafiksignaler utan också i överförd bemärkelse för att något är tillåtet eller saktionerat.

Giftgrön syftar ursprungligen på de hälsovådliga effekterna av koppararsenikpigmentet Schweinfurtergrönt.

Greenwashing ("gröntvättning") syftar på åtgärder som får miljöskadlig verksamhet att framstå som bra för miljön.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sivik, Lars; Hård Anders (1984). Namn på färger: en kartläggning i NCS av de vanligaste färgorden. Färgrapport, ISSN:0280-2198 ; F24. Libris 574799  sid 15
  2. ^ Fridell Anter, Karin; Berggren, Leif: 'Belysningstekniska begrepp och mätmetoder'. I: Fridell Anter Karin, Klarén Ulf, red (2014). Färg & ljus för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Libris 16558014. ISBN 9789173336536  sid 88
  3. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 79 
  4. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”NCS och andra färgsystem”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 104 
  5. ^ ”207 (Svensk etymologisk ordbok)” (på sv). runeberg.org. 1 januari 1922. http://runeberg.org/svetym/0295.html. Läst 8 maj 2016. 
  6. ^ ”NE: Färgsymbolik”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgsymbolik. Läst 29 april 2016. 
  7. ^ Klarén, Ulf (2014). ”Med mänskligt mått mätt - om perception, färg, ljus och rum”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 32 
  8. ^ Laike, Thorbjörn (2014). ”Verkan av färg och ljus - beteenden och reaktioner”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 45-48 
  9. ^ Janssens, Jan (2006). ”Lagom är bäst. Om belysning och färgsättning på kontor.”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. Sid. 197-212 
  10. ^ Küller, Rikard (2006). ”Färg, ljus och människa. Ett miljöpsykologiskt perspektiv”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. Sid. 193 
  11. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Färg i språk och talesätt”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 34 – 37 (38). ISBN 91-534-1452-7 
  12. ^ ”NE:Färgsymbolik”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgsymbolik. Läst 10 maj 2016. 
  13. ^ Nilson, K G (1982). ”Färger som upplyser och varnar”. Färglära. Bonnier Fakta Bokförlag. Sid. 76. ISBN 91-34-50049-9 
  14. ^ Ann-Marie Lund & Elisabet Stoltz, red (2002). UPPSLAGSBOKEN (Bonniers Lexikon). Bonnierförlagen Nya Medier. Sid. 258. ISBN 91-632-0249-2 
  15. ^ ”Liturgiska färger under kyrkoåret”. https://www.svenskakyrkan.se/farsta/liturgiska-farger-under-kyrkoaret. Läst 29 april 2016. 
  16. ^ ”Symbolism”. www.patheos.com. http://www.patheos.com/Library/Islam/Ritual-Worship-Devotion-Symbolism/Symbolism?offset=1&max=1. Läst 29 april 2016. 
  17. ^ ”St. Patrick's Day: Fact vs. Fiction”. news.nationalgeographic.com. http://news.nationalgeographic.com/news/2004/03/0312_040312_stpatrick.html. Läst 11 maj 2016. 

Se även[redigera | redigera wikitext]