Blå

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
2010. Донецк. Карнавал на день города 010.jpg Iranian Tiles 1.JPG Cyanerpes cyaneus -Diergaarde Blijdorp, Netherlands-8a.jpg
ESO-Betelgeuse.jpg NASA Earth America 2010.jpg Copper sulfate.jpg
The deep blue sea (6834127561).jpg

Blå är en av de traditionella spektralfärgerna karakteriseras där av kort våglängd. Det blåa färgområdet omfattar en mängd olika blå färger/nyanser. I det standardiserade färgbeteckningssystemet NCS är blå en av sex elementarfärger och har beteckningen B. I RGB-systemet för additiv färgblandning är blå (B) en av de tre primärfärgerna. Blått är färgen hos himmel och vatten men är för övrigt ovanligt i naturen. I västerländsk symbolik representerar blått ofta tro och trofasthet, och i svensk politik står blått för borgerlighet.

Definition[redigera | redigera wikitext]

Färgordet "blå" har ingen entydig betydelse utan definieras olika inom olika vetenskapsgrenar och även av olika forskare inom samma vetenskapsgren.[1] Arne Valberg, professor i biofysik, menar att färger är uppenbara fakta (sinnesdata) som inte kan förnekas, men att de, liksom andra kvalitativa upplevelser inte har några fysiska motsvarigheter.[2] C.L. Hardin, professor i filosofi skiljer på motsvarande sätt mellan fysikalisk färg och uppfattad färg, och menar att vardagsspråkets färgord bör reserveras för färger så som vi ser dem.[1]

I denna artikel används olika definitioner i olika avsnitt. I de flesta fall framgår det av sammanhanget vilken definition som används, och annars anges det i respektive avsnitt.

Definition utifrån språkbruk[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att definiera "blå" utgår från hur ordet används i svenska språket. I detta fall är blå ett färgområde, inte en specifik färg. Ordet blå används för en mängd olika färger med sinsemellan mycket olika karaktär, från ljusblå till mörkblå, från gråblå till knallblå och från grönaktigt blå till blå på gränsen till lila.[3] Färgnamnet blå syftar alltså främst på kulörtonen oavsett om färgen är ljus eller mörk, gråaktig eller intensiv, och täcker därmed in en betydligt större del av färgvärlden än färgnamnen röd eller gul.[4]. Motsvarade gäller för de allra flesta andra språk.[5][6][7] Gränserna mellan de färgområden som benämns med respektive färgord är flytande, varierar med situationen och individen och kan förändras över tiden.[8]

Definition utifrån våglängd hos monokromatiskt ljus[redigera | redigera wikitext]

Ett sätt att dela upp färgspektrum
Färg Våglängd [9]

(nm) c:a

Frekvens

(THz) c:a

Röd 625–740 480–405
Orange  590–625 508–480
Gul 565–590 531–508
Grön 520–565 577–531
Cyana 500–520 600–577
Blåa 435–500 690–600
Violett 380–435  789–690 
a Newtons sjudelade spektrum inkluderade
"blått" och "indigo", som kan ha motsvarat
"cyan" respektive "blått" i tabellen.
[10]


En annan definition utgår från vilka strålningsvåglängder av monokromatiskt ljus som får människor att se blåa färger i de mycket speciella situationer där man bara ser en våglängd i taget. Även här handlar det om ett färgområde som inte har någon exakt avgränsning. Spektrum utgörs av en kontinuerlig övergång mellan olika våglängder, och det finns inget allmänt vedertaget sätt att dela in det i olika färger. Ett av många förslag till indelning visas i boxen härintill, som också visar strålningens frekvens uttryckt i terahertz (THz) . Det våglängdsspann som kallas blått varierar mellan olika källor, och kan som mest sträcka sig mellan c:a 425 och 500 nanometer (nm).[11][12][13] Den färg som ges av strålning med närmast längre våglängd benämns i olika källor cyan eller grön, och med närmast kortare våglängd indigo eller violett. Vissa nutida källor anger ett spektrum med sju färger där man tagit bort den ursprungliga indigo (mellan blått och violett) och i stället lagt till cyan (mellan blått och grönt). Detta bygger på antagandet att Newtons färg "indigo" skulle motsvara det vi idag kallar blått, medan Newtons "blå" idag skulle kallas blågrön eller cyan.[14][15]

Ett annat sätt att definiera blått utifrån spektrum är att ange en ungefärlig våglängd som motsvarar en typisk blå. Inte heller här finns någon allmänt vedertagen definition. De våglängder som anges kan variera mellan ungefär 450 och 480 nm, men källorna är noga med att understryka att dessa angivelser endast är ungefärliga och beror på en rad omständigheter.[16][17][18][19]

Olika definitioner i olika tillämpningar[redigera | redigera wikitext]

Färgcirkel som visar maximalfärger i Munsell Book of Color. Den blå grundfärgen kallas 5B
Blå (X11 webbfärg)
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn Blue
HEX #0000FF
RGBB (R, G, B) (0, 0, 255)
CMYKH (C, M, Y, K) (100, 100, 0, 0)
HSV (H, S, V) (240°, 100 %, 100 %)
B: Normaliserat till [0–255] (byte)
H: Normaliserat till [0–100] (hundra)

I olika färgbeskrivningsmodeller och tillämpningar finns ett antal färger som utgör just den modellens/tillämpningens utgångspunkt vad gäller "blå". De definieras utifrån olika utgångspunkter och är inte samma blåa färg, och ingen av dem gör anspråk på att vara den enda och sanna blåa - i stället kallas de "den blåa elementarfärgen", "den blåa grundfärgen" etc.[20]

Några exempel:

- I opponentfärgsteorin, som är den allmänt accepterade teorin om människans färgseende, är blå en av de fyra unika kulörtonerna och karakteriseras att den varken är grönaktig eller rödaktig.[21][22] För varje person finns ett smalt våglängdsområde i spektrum som motsvarar personens uppfattning av unikt blått, men vilka våglängder det handlar om varierar från individ till individ. Vilka processer i hjärnan som får oss att se dessa färger som unika är ännu inte klarlagt.[2]

- I det i Sverige standardiserade färgbeteckningssystemet NCS (Natural Colour System) är Blå (B) en av sex elementarfärger och definieras som den färg som inte har någon visuell likhet med gult, rött, grönt, vitt eller svart. Denna definition utgår alltså helt från färgperception. Den blåa elementarfärgen är imaginär i betydelsen att den representerar föreställningen om en ideal färg och finns inte specificerad i form av färgprov eller fysiska mätvärden.[23][24] I NCS färgatlas[25] visas ett antal färgprover som under standardiserade betraktningsförhållanden, och med hopvägning av många observatörers bedömningar, har samma uppfattade kulörton men inte är lika rena som den blåa elementarfärgen. Deras tristimulusvärden och trikromatiska koordinater med hänvisning till CIE finns publicerade i tabellform.[23]

- I det amerikanska färgsystemet Munsell Book of Color är Blue en av fem grundläggande kulörtoner (principal hues), och definieras med kolorimetriska värden.[26][27] Munsell-systemets blåa grundfärg är betydligt mera grönaktig än NCS-systemets blåa elementarfärg.[28]

- I RGB-systemet för additiv färgblandning är Blå (B) en av de tre primärfärgerna, men exakt vilken blå färg som avses kan variera mellan olika tillämpningar. I den standardiserade RGB-färgrymden sRGB, skapad för användning på bildskärmar och internet, definieras de tre primärfärgerna med hänvisning till CIE:s tristimulusvärden (CIE XYZ). De matematiska formlerna för detta varierar något mellan olika källor.[29]

- Blå är en av de 16 originalfärgerna för HTML 4.01, det system som specificerar och benämner färger för användning på internet. Den motsvarar den blåa primärfärgen i sRGB. Dess koordinater visas i boxen härintill.[30]

Blått i naturen[redigera | redigera wikitext]

Boelge stor.jpg
Blåsippa

När vårt öga nås av ljus med en våglängd kring 470 nanometer ser vi i normalfallet en blå färg. Strålning med bara en våglängd (monokromatiskt ljus) förekommer dock bara i specialfall, som till exempel regnbågen, och normalt sett är det en blandning av många olika våglängder som får oss att se en blå färg.[31]

Himlens blå färg uppkommer genom att solljuset, som innehåller alla våglängder, sprids i atmosfären. De kortare våglängderna sprids mer än de längre, och vi ser himlen som blå. Detta kallas Rayleigh-spridning.[32] Motsvarande spridning sker även i vatten, men den blå färgen hos sjöar och hav orsakas också av att vattenmolekylerna absorberar långvågig strålning. Detta syns bara när vattendjupet är ganska stort, och kan också ses i tjock is eller djupa gropar i snö.[33]

De blå färgerna i fjäderdräkten hos fåglar orsakas normalt inte av pigment utan är så kallade strukturfärger som orsakas av fjädrarnas uppbyggnad. Färgerna uppstår genom interferens mellan strålningsvågor som reflekteras eller sprids från ytor som ligger på olika nivåer, mycket nära varandra.[34]

De blå färgerna hos blommor och bär ges av vattenlösliga färgämnen, oftast antocyaniner. De ändrar färg beroende på surhetsgrad och är röda när det är surt och blå när det är basiskt.[35] En undersökning av färger på mark och vegetation i svensk natur har visat att blått endast förekommer hos blommor och att deras färg alltid är mer eller mindre rödaktigt blå.[36]

Blått är ovanligt i berggrunden [36][37] och blå mineral som till exempel lapis lazuli eller azurit används till smycken eller som råvara för blå pigment.

Gare Saint-Lazare målad av Claude Monet 1877, med flera av tidens nya blå pigment: Koboltblått, syntetisk ultramarin och coelinblått

Blåa pigment och färgämnen[redigera | redigera wikitext]

För blåfärgning av textiler har man redan från forntiden använt indigo, som kan utvinnas ur en rad olika växter i olika delar av världen.[38] Genom infärgning av till exempel krita har samma färgämne kunnat användas som pigment i målar- och konstnärsfärg (se färglacker). I slutet av 1800-talet lyckades man tillverka syntetisk indigo, som kom ut på marknaden 1897. Idag har de traditionella växtfärgerna och färglackerna till största delen ersatts av nya syntetiska färgämnen.[39]

Blå pigment för måleri har traditionellt varit ovanliga, eftersom de varit mycket dyrbara. Ultramarin, som sedan 1200-talet framställs av krossad lapis lazuli, har varit så exklusivt att det jämförts med guld. Andra äldre blå pigment har framställts av krossad azurit (bergblått) och av pulvriserat koboltglas (smalt).[39] Under antiken fanns också ett syntetiskt blått kopparpigment kallat egyptiskt blått.[40] Från 1700-talet har man tillverkat nya oorganiska blå pigment. Berlinerblått var det första blå pigment som var någorlunda hållbart till ett överkomligt pris, och blev vanligt i det svenska allmogemåleriet. Koboltblått började framställas industriellt i början av 1800-talet och användes mest inom konstmåleriet. 1828 utarbetades en tillverkningsmetod för syntetiskt ultramarin, som därefter blev mycket populär, bland annat i limfärgstryckta papperstapeter. Kring mitten av 1900-talet utvecklades blå ftalocynaninfärgämnen, som för första gången gav byggnadsmåleriet tillgång till hållbara och starkt kulörta blå färger till rimliga priser.[39] Därefter har blått gradvis börjat användas även för fasader. Ftalocyaninblått är (2010) det enda blåa pigment som normalt ingår i färgtillverkarnas brytsystem.[41]

För blandning av pigment finns flera olika uppsättningar av tre grundfärger eller primärfärger som tillsammans med svart och vitt antogs kunna räcka till för att åstadkomma alla andra färger. Den vanligaste uppsättningen - ett rött, ett gult och ett blått pigment - blev kodifierad kring år 1600.[42] På 1900-talet skapade konstnären Johannes Itten en färgcirkel byggd på tre sådana pigment och antog att det räckte med dessa tre för att få fram alla tänkbara kulörer. Det fungerar dock inte i praktiken, eftersom blandfärgerna alltid blir mörkare än primärfärgerna.[43]

Blått i tryckning och digital teknik[redigera | redigera wikitext]

I CMYK-systemet för tryckning är blå en sekundärfärg, som åstadkoms genom blandning av primärfärgerna magenta och cyan. CMYK och RGB är anpassade till varandra så att den blåa sekundärfärgen i CMYK åtminstone i teorin motsvarar den blåa primärfärgen i RGB.

Bland X11-färgerna för bildskärmar finns ett flertal färger som i dagligt tal kan kallas blåa. 19 av dem har engelska namn som slutar på "blue". Nedan anges även deras hexadecimala RGB-kod.

HTML-namn Hex
R G B
Decimal
R G B
AliceBlue F00F80FF 24002480255
CadetBlue 5F09E0A0 09501580160
PowderBlue B00E00E6 17602240230
LightBlue AD0D80E6 17302160230
SteelBlue 460820B4 07001300180
LightSteelBlue B00C40DE 17601960222
SkyBlue 870CE0EB 13502060235
LightSkyBlue 870CE0FA 13502060250
DeepSkyBlue 000BF0FF 00001910255
DodgerBlue 1E0900FF 03001440255
CornflowerBlue 640950ED 10001490237
RoyalBlue 410690E1 06501050225
Blue 000000FF 00000000255
MediumBlue 000000CD 00000000205
DarkBlue 0000008B 00000000139
MidnightBlue 19019070 02500250112
DarkSlateBlue 4803D08B 07200610139
SlateBlue 6A05A0CD 10600900205
MediumSlateBlue 7B0680EE 12301040238

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

En sammanfattande och gemensam beteckning för blå saknas i de indoeuropeiska språken. Ordet blå användes i svenskan tidigare även för att beteckna färgen svart, med exempel som uttrycket blåman, och eventuellt även i namnet Harald Blåtand.[44] Det engelska ordet blue är ett lånord från franskan och kom in i engelsak spåket så sent om på 1200-talet.[45]

För språk över hela världen gäller, att när färgord har utvecklats har särskiljningen mellan blått och grönt oftast kommit senare än de ord som anger rött, gult, vitt och svart som unika färger.[46]

Associationer och symbolisk innebörd[redigera | redigera wikitext]

Blått kopplas inom katolicismen samman med Jungfru Maria och hon har ofta avbildats klädd i denna färg.
Blått är en nationalfärg för Frankrike och har därför använts på franska tävlingsbilar som Bugatti.

Havet och himlen är blå, och det kan vara anledningen till att färgen blå är förknippad med en mängd associationer, föreställningar och symboliska betydelser. Men även om denna symbolik utgår från allmänmänskliga upplevelser så kan färgens innebörd tolkas mycket olika i olika kulturer, och även i olika sammanhang inom en och samma kultur.[47] Den enskilda personens associationer är dessutom alltid personliga.[48]

När det gäller färgers fysiologiska och psykologiska påverkan på människor finns det stora kunskapsluckor och mycket litet är vetenskapligt belagt[49] Trots detta presenteras omstridda resultat ofta som fakta, och både bland allmänheten och professionella färgsättare florerar mängd myter och faktoider som forskare inom området inte kan bekräfta.[50][51]

I konstsammanhang brukar blått betraktas som en "kall" färg,[52][53] och i Sverige görs den associationen ofta även i vardagslivet. Exempelvis är det vanligt att kranen för kallt vatten markeras med en blå prick.[54] Detta är dock ingenting allmängiltigt. 1970 gjordes en jämförelse av svenskars och grekers associationer till olika färger, och det visade sig att svenskarna i undersökningen betraktade blått som en kall färg men att grekerna inte gjorde det.[55]

Inom den västerländska kulturkretsen symboliserar blått ofta tro i triaden tro, hopp och kärlek.[47] Från medeltiden började Jungfru Maria porträtteras iförd blå klädnad och katolsk religion kopplar samman denna kulör med henne.[53] Inom den protestantiska Svenska kyrkan står blått för trofasthet och för det överjordiska, gudomliga. Den kan vara Kristi eller Marias färg och används ibland i stället för violett.[56]

Inom äldre kinesisk kultur associerades blått med trä av de fem grundläggande elementen, öst av riktningarna[57] och med våren av de fyra årstiderna.

Blått blod är en metafor som syftar på adel och förnäma anor. Enligt en teori kommer uttrycket ursprungligen från spanskans sangre azul och syftar på att ytliga blodkärl syns tydligare ju ljusare huden är, och då ser blåaktiga ut. Den kristna härskarna i 800-talets Spanien hävdade att de var ättlingar till de germanska visigoter som hade erövrat halvön på 400-talet, och att de därför var mer ljushyade än de morer och judar som också bodde där. Uttrycket spreds så småningom över Europa och fick näring av att adeln - oavsett härstamning - hade blekare hud än bönder och hantverkare eftersom de inte var tvungna att arbeta utomhus.[53][58][59]. Enligt en annan teori har uttrycket uppkommit i 1100-talets Frankrike, där blått var en kunglig färg och blå kläder var dyrbara och gav hög status.[53]

De förnämsta riddarordnarna har i regel blå band (exempelvis svenska Serafimerorden, danska Elefantorden och brittiska Strumpebandsorden) vilket har lett till uttrycket "blå bandet" för en utmärkelse av högsta rang.[källa behövs]

I svensk politik representerar blått olika grader av borgerlighet och mörkblått syftar på konservatism. I USA är det tvärtom så att det konservativa republikanska partiet brukar symboliseras av rött medan de mera liberala demokraterna associeras med blått.

Musikens värld[redigera | redigera wikitext]

Även i musikens värld förekommer blå, till exempel Lars Berghagens "Blå kavaj".

På engelska är ordet för färgen blå "blue" vilket också är synonymt för känslan ledsen eller sentimental. Det har gett namnet på musikgenren blues. På svenska har flera låtar skrivits på temat blå, till exempel Himlen är oskyldigt blå och Blå blå känslor av Ted Gärdestad respektive Tomas Ledin. Den franska melodin L'amour est bleu, på svenska Blå, blå är kärleken, tävlade i Eurovision Song Contest 1967 och kom på fjärde plats.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Hardin, C.L. (1993) (på engelska). Color for Philosophers. Unweaving the rainbow (Expanded edition). Indianapolis/Cambridge: Hackett. Sid. xxi, 59-112 
  2. ^ [a b] Valberg, Arne (1998). ”Urfargenes gåte. om fargepersepsjon og nevrofysiologi”. i Knut Blomström (på norska/engelska). Fargen mellom kunst og vitenskap. Institutt for farge, SHKS, Kunsthögskolen i Oslo. Sid. 134-135 
  3. ^ Sivik, Lars; Hård Anders (1984). Namn på färger: en kartläggning i NCS av de vanligaste färgorden. Färgrapport, ISSN:0280-2198 ; F24. Libris 574799  sid 14
  4. ^ Sivik, Lars; Hård, Anders (1984). Namn på färger. Stockholm: Färginstitutet Färgrapport 24. Sid. 13 
  5. ^ R.S. Cook, P. Kay & T. Regier. ”The World Color Survey Database: History and Use”. sid. 10. http://www1.icsi.berkeley.edu/~kay/claire7.pdf. Läst 3 augusti 2016. 
  6. ^ John Fennell. ”PhD project: An Expected Utility Theory that Matches Human Performance”. Univ. of Bristol, Faculty of Science. http://www.bristol.ac.uk/science/courses/postgraduate/pg-commendations-1112/johnfennell.html. Läst 3 augusti 2016. 
  7. ^ Wooten, Bill; Miller, David L (1997). ”The psychophysics of color”. i Hardin, C.L & Maffi, Luisa (på engelska). Color categories in thought and language. Cambridge/New York: Cambridge Univ.Press. Sid. 86 
  8. ^ Susanne Vejdemo (2016). ”Vart tog alla färger vägen?”. Språktidningen (2): sid. 18-27. 
  9. ^ Spectral Colors HyperPhysics, Department of Physics and Astronomy, Georgia State University. Läst 28 augusti 2016.
  10. ^ Waldman, Gary (2002-01-01) (på en). Introduction to Light: The Physics of Light, Vision, and Color. Courier Corporation. Sid. 193. ISBN 9780486421186. https://books.google.se/books?id=PbsoAXWbnr4C&pg=PA195&lpg=PA195&dq=gary+waldman+cyan+indigo. Läst 2016-08-28 
  11. ^ Hunt, R.G.W.; Pointer, M.R: (2011). Measuring Colour (4). Chichester UK: Wiley. Sid. 2. Blå, c:a 425-490 nm, är en av sex namngivna spektralfärger) 
  12. ^ Fridell Anter, Karin; Berggren, Leif (2014). ”Belysningstekniska begrepp och mätmetoder”. i Fridell Anter, Karin & Klarén, Ulf. Färg & ljus - för människan, i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 87. (Blått, 435-500 nm, är en av sex namngivna spektralfärger) 
  13. ^ ”Colors on the Web”. http://www.colorsontheweb.com/colorinformation.asp. Läst 3 augusti 2016. ”Source Johannes Itten. (Blått, c:a 460-480 nm, är en av sju namngivna spektralfärger)” 
  14. ^ Visible spectrum” (på en). Wikipedia, the free encyclopedia. Not 6 och 7 hänvisar till källor som inte har kunnat kontrolleras för denna artikel.. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Visible_spectrum&oldid=731576906. Läst 6 augusti 2016. 
  15. ^ Waldman, Gary (2002-01-01) (på en). Introduction to Light: The Physics of Light, Vision, and Color. Courier Corporation. Sid. 193. ISBN 9780486421186. https://books.google.se/books?id=PbsoAXWbnr4C&pg=PA195&lpg=PA195&dq=gary+waldman+cyan+indigo. Läst 2016-08-27 
  16. ^ ”Encyclopeadia Britannica: Colour”. https://global.britannica.com/science/color. Läst 3 augusti 2016. ”(Blå är en av sju namngivna spektralfärger, med typisk våglängd 450 nm)” 
  17. ^ Ryberg, Karl (1999). Färger i vardagsliv och terapi. Västerås: ICA bokförlag. Sid. 59. (Blått = ungefär 460 nm) 
  18. ^ Tonnquist, Gunnar (1995). Färgsystemanalys. Stockholm: Byggforskningsrådet. Sid. 24. (Blått = ungefär 482 nm) 
  19. ^ ”NASA: What Wavelength Goes With a Colour”. http://science-edu.larc.nasa.gov/EDDOCS/Wavelengths_for_Colors.html. Läst 2016--08-03. ”(Typisk våglängd för blått c.a 475 nm)” 
  20. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”NCS och andra färgsystem”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 104 
  21. ^ Hering, Ewald (1964) [1878]. Hurvich, L.M. & Jameson, D.. red. Outlines of a Theory of the Light Sense (Zur Lehre vom Lichtsinne). Cambridge Mass.: Harvard University Press 
  22. ^ ”WALS Online - Chapter Number of Basic Colour Categories”. wals.info. http://wals.info/chapter/133. Läst 3 augusti 2016. 
  23. ^ [a b] Hård, Anders; Svedmyr, Åke (1995). Färgsystemet NCS. Tanke, tillkomst, tillämpning. Stockholm: Byggforskningsrådet. Sid. 125 (not 23), 215-216 
  24. ^ Hård, Anders; Sivik, Lars; Tonnquist, Gunnar (1996). ”NCS Natural Color System - from Concepts to Research and Applications. Parts I and II.”. Color Research and Application 21: sid. 180-220. 
  25. ^ Svensk Standard: NCS Färgatlas SS 19102:2004. Stockholm: SIS. 2004 
  26. ^ ”Munsell Hue; 3 Dimensions of Color | Munsell Color System; Color Matching from Munsell Color Company”. 23 september 2011. http://munsell.com/about-munsell-color/how-color-notation-works/munsell-hue/. Läst 3 augusti 2016. 
  27. ^ ”Development of the Munsell Color Order System | Munsell Color System; Color Matching from Munsell Color Company”. 6 oktober 2011. http://munsell.com/about-munsell-color/development-of-the-munsell-color-order-system/. Läst 3 augusti 2016. 
  28. ^ Yumpu.com. ”NCS-Munsell translation key”. sid. 6. https://www.yumpu.com/en/document/view/20020651/munsell-ncspdf. Läst 3 augusti 2016. 
  29. ^ sRGB” (på en). Wikipedia, the free encyclopedia. Med referens till standarddokumentet IEC 61966-2-1:1999 och andra källor som inte har kunnat kontrolleras för denna artikel. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=SRGB&oldid=723863673. Läst 3 augusti 2016. 
  30. ^ Web colors” (på en). Wikipedia, the free encyclopedia. Med referens till källor som inte har kunnat kontrolleras för denna artikel. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Web_colors&oldid=726131188. Läst 3 augusti 2016. 
  31. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 79 
  32. ^ Engelskspråkiga wikipedia (https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Rayleigh_scattering&oldid=732000244#cite_note-1) läst 2016-08-05. I not 1 ges referenser till några av Lord Rayleighs artiklar från sent 1800-tal.
  33. ^ Charles L. Braun & Sergei N. Smirnov. ”Why is water blue?”. http://inside.mines.edu/fs_home/dwu/classes/CH353/study/Why%20is%20Water%20Blue.pdf. Läst 5 augusti 2016. 
  34. ^ Anders Lundquist. ”Färglagd päls och fjäderdräkt: hur hår och fjädrar bildas och hur de får sin färg”. Lunds universitet. http://www.djur.cob.lu.se/Djurartiklar/Info/fjadrar_har.html. Läst 5 augusti 2016. 
  35. ^ ”Växtpigmentens kemi och färger”. Umeå stads trädgårdssällskap. http://www.umeatradgard.se/artikel_vaxtpigment.html. Läst 5 augusti 2016. 
  36. ^ [a b] Fridell Anter, Karin (1994). Naturens färgpalett. Inmätta färger hos vegetation, sten och mark.. Stockholm: Arkus. Sid. 28-29 
  37. ^ ”Handbok för mineraljägare”. Sveriges geologiska undersökning. http://resource.sgu.se/produkter/broschyrer/handbok-for-mineraljagare.pdf. Läst 5 augusti 2016. 
  38. ^ Renate Kaiser-Alexnat. ”Indigo. Der König der farbstoffe”. http://www.dyeplants.de/pdf/Indigo.pdf. Läst 5 augusti 2016. 
  39. ^ [a b c] Fridell Anter, Karin; Wannfors, Henrik (2015). Så målade man. Svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid. (3). Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 294, 300, 302, 306 
  40. ^ F.Delamare, G.Monge & M. Repoux (2004). ”A la recherche de différentes qualités manchandes dans les bleus égyiens trouvées à Pompéi”. Rivista di Studi Pompeiani 15: sid. 89-107. 
  41. ^ Fridell Anter, Karin; Svedmyr, Åke; Wannfors, Henrik (2010). Byggnadsmåleriets färger. Material och användning. Stockholm: Arkus. Sid. 42 
  42. ^ Gage, John (1999) (på eng). Color and meaning: art, science, and symbolism. Berkeley: University of California Press. Libris 5008177. ISBN 0-520-22039-0 
  43. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”NCS och andra färgsystem”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 104 
  44. ^ ”49 (Svensk etymologisk ordbok)” (på sv). runeberg.org. 1 januari 1922. http://runeberg.org/svetym/0137.html. Läst 17 maj 2016. 
  45. ^ Elert, Glenn. ”Color - The Physics Hypertextbook”. physics.info. http://physics.info/color/. Läst 6 augusti 2016. 
  46. ^ Kay, Paul; Maffi, Luisa. ”World Atlas of Language Structure Online - Chapter Green and Blue”. wals.info. http://wals.info/chapter/134. Läst 4 augusti 2016. 
  47. ^ [a b] ”NE: Färgsymbolik”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgsymbolik. Läst 29 april 2016. 
  48. ^ Klarén, Ulf (2014). ”Med mänskligt mått mätt - om perception, färg, ljus och rum”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 32 
  49. ^ Laike, Thorbjörn (2014). ”Verkan av färg och ljus - beteenden och reaktioner”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 45-48 
  50. ^ Janssens, Jan (2006). ”Lagom är bäst. Om belysning och färgsättning på kontor.”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. Sid. 197-212 
  51. ^ Küller, Rikard (2006). ”Färg, ljus och människa. Ett miljöpsykologiskt perspektiv”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. Sid. 193 
  52. ^ Arnkil, Harald. (2013) (på eng). Colours in the visual world. Helsinki: Aalto University School of Arts, Design and Architecture. Libris 17508933. ISBN 9789526052465  sid 219
  53. ^ [a b c d] Nilson, KG (2004). ”Vad betyder blått?”. KG Nilsons Färglära (Andra upplagan). Carlsson Bokförlag. Sid. 84. ISBN 91-7203-597-8 
  54. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Färgkodning blir allt vanligare”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 47 – 48 (49). ISBN 91-534-1452-7 
  55. ^ Sivik, Lars (1970). Om färgers betydelser. Fackskrift, 99-0320287-3 ; 9. Stockholm. Libris 936119  sid 36
  56. ^ ”Liturgiska färger under kyrkoåret”. https://www.svenskakyrkan.se/farsta/liturgiska-farger-under-kyrkoaret. Läst 29 april 2016. 
  57. ^ Tonnquist, Gunnar (1995). Färgsystemanalys. Stockholm: Byggforskningsrådet. Sid. 10. (efter Dong Tai-Huo i Farbe 35/36 1988/89 sid 259-268) 
  58. ^ Sánchez, Gonzalo López. ”¿Por qué se dice que los reyes tienen sangre azul?” (på spanska). ABC.es. http://www.abc.es/casa-del-rey/20140620/abci-reyes-sangre-azul-201406191335.html. Läst 16 maj 2016. 
  59. ^ ”Är de kungliga verkligen blåblodiga?”. Historie se. http://varldenshistoria.se/samhalle/kungar-och-drottningar/ar-de-kungliga-verkligen-blablodiga. Läst 16 maj 2016.