Blå

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vatten ser blått ut när det avspeglar himlen.
Spektralfärger
Färg Våglängd Frekvens Energi per foton
Röd 620–740 nm 483,5–405,1 THz 1,9997–1,6755 eV
Orange  590–620 nm 508,1–483,5 THz 2,1014–1,9997 eV
Gul 570–590 nm 525,9–508,1 THz 2,1752–2,1014 eV
Grön 520–570 nm 576,5–525,9 THz 2,3843–2,1752 eV
Cyan 490–520 nm 611,8–576,5 THz 2,5303–2,3843 eV
Blå 450–490 nm 666,2–611,8 THz 2,7552–2,5303 eV
Violett 380–450 nm  788,9–666,2 THz  3,2627–2,7552 eV 
Blå som HTML-färg
— Färgkoordinater —
HEX #0000FF
RGBB (R, G, B) (0, 0, 255)
CMYKH (C, M, Y, K) (100, 100, 0, 0)
NMI (N, M, I) (240°, 100 %, 100 %)
B: Normaliserat till [0–255] (byte)
H: Normaliserat till [0–100] (hundra)
Blått kopplas inom katolicismen samman med Jungfru Maria och hon har ofta avbildats klädd i denna färg.
Även i musikens värld förekommer blå, till exempel Lars Berghagens "Blå kavaj".
Blått är en nationalfärg för Frankrike och har därför använts på franska tävlingsbilar som Bugatti.

Blå är namnet på en mängd olika färger med sinsemellan mycket olika karaktär, från ljusblå till mörkblå, från gråblå till knallblå och från grönaktigt blå till blå på gränsen till lila.[1]

Blå som spektral- och grundfärg[redigera | redigera wikitext]

Blå är en av de sju spektralfärgerna med en våglängd på cirka 470 nm. När vårt öga nås av ljus med en sådan våglängd ser vi alltså i normalfallet en blå färg. Strålning med bara en våglängd (monokromatiskt ljus) förekommer dock bara i specialfall, som till exempel regnbågen, och normalt sett är det en blandning av många olika våglängder som får oss att se en blå färg.[2]

I det standardiserade färgbeteckningssystemet NCS är blå en av sex elementarfärger och har beteckningen B. I RGB-systemet för additiv färgblandning är blå (B) en av de tre primärfärgerna. De olika systemen är skapade för olika ändamål och har olika definitioner, så deras blåa grundfärger är inte identiska.[3]

Bland HTML-färgerna för bildskärmar finns många blå färger, varav en hör till de sexton originalfärgerna. Dess koordinater visas i boxen nedan.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

En sammanfattande och gemensam beteckning för blå saknas i de indoeuropeiska språken. Ordet blå användes i svenskan tidigare även för att beteckna färgen svart, med exempel som uttrycket blåman, och eventuellt även i namnet Harald Blåtand.[4]

Associationer och symbolisk innebörd[redigera | redigera wikitext]

Havet och himlen är blå, och det kan vara anledningen till att färgen blå är förknippad med en mängd associationer, föreställningar och symboliska betydelser. Men även om denna symbolik utgår från allmänmänskliga upplevelser så kan färgens innebörd tolkas mycket olika i olika kulturer, och även i olika sammanhang inom en och samma kultur.[5] Den enskilda personens associationer är dessutom alltid personliga.[6]

När det gäller färgers fysiologiska och psykologiska påverkan på människor finns det stora kunskapsluckor och mycket litet är vetenskapligt belagt[7] Trots detta presenteras omstridda resultat ofta som fakta, och både bland allmänheten och professionella färgsättare florerar mängd myter och faktoider som forskare inom området inte kan bekräfta.[8][9]

I konstsammanhang brukar blått betraktas som en "kall" färg,[10][11] och i Sverige görs den associationen ofta även i vardagslivet. Exempelvis är det vanligt att kranen för kallt vatten markeras med en blå prick.[12] Detta är dock ingenting allmängiltigt. 1970 gjordes en jämförelse av svenskars och grekers associationer till olika färger, och det visade sig att svenskarna i undersökningen betraktade blått som en kall färg men att grekerna inte gjorde det.[13]

Inom den västerländska kulturkretsen symboliserar blått ofta tro i triaden tro, hopp och kärlek.[5] Från medeltiden började Jungfru Maria porträtteras iförd blå klädnad och katolsk religion kopplar samman denna kulör med henne.[11] Inom den protestantiska Svenska kyrkan står blått för trofasthet och för det överjordiska, gudomliga. Den kan vara Kristi eller Marias färg och används ibland i stället för violett.[14]

Inom äldre kinesisk kultur associerades blått med trä av de fem grundläggande elementen, öst av riktningarna och med våren av de fyra årstiderna.[källa behövs]

Blått blod är en metafor som syftar på adel och förnäma anor. Enligt en teori kommer uttrycket ursprungligen från spanskans sangre azul och syftar på att ytliga blodkärl syns tydligare ju ljusare huden är, och då ser blåaktiga ut. Den kristna härskarna i 800-talets Spanien hävdade att de var ättlingar till de germanska visigoter som hade erövrat halvön på 400-talet, och att de därför var mer ljushyade än de morer och judar som också bodde där. Uttrycket spreds så småningom över Europa och fick näring av att adeln - oavsett härstamning - hade blekare hud än bönder och hantverkare eftersom de inte var tvungna att arbeta utomhus.[11][15][16]. Enligt en annan teori har uttrycket uppkommit i 1100-talets Frankrike, där blått var en kunglig färg och blå kläder var dyrbara och gav hög status.[11]

De förnämsta riddarordnarna har i regel blå band (exempelvis svenska Serafimerorden, danska Elefantorden och brittiska Strumpebandsorden) vilket har lett till uttrycket "blå bandet" för en utmärkelse av högsta rang.[källa behövs]

I svensk politik representerar blått olika grader av borgerlighet och mörkblått syftar på konservatism. I USA är det tvärtom så att det konservativa republikanska partiet brukar symboliseras av rött medan de mera liberala demokraterna associeras med blått.

Musikens värld[redigera | redigera wikitext]

På engelska är ordet för färgen blå "blue" vilket också är synonymt för känslan ledsen eller sentimental. Det har gett namnet på musikgenren blues. På svenska har flera låtar skrivits på temat blå, till exempel Himlen är oskyldigt blå och Blå blå känslor av Ted Gärdestad respektive Tomas Ledin. Den franska melodin L'amour est bleu, på svenska Blå, blå är kärleken, tävlade i Eurovision Song Contest 1967 och kom på fjärde plats.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sivik, Lars; Hård Anders (1984). Namn på färger: en kartläggning i NCS av de vanligaste färgorden. Färgrapport, ISSN:0280-2198 ; F24. Libris 574799  sid 14
  2. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”Att begripa begreppen”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 79 
  3. ^ Fridell Anter, Karin (2014). ”NCS och andra färgsystem”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 104 
  4. ^ ”49 (Svensk etymologisk ordbok)” (på sv). runeberg.org. 1 januari 1922. http://runeberg.org/svetym/0137.html. Läst 17 maj 2016. 
  5. ^ [a b] ”NE: Färgsymbolik”. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgsymbolik. Läst 29 april 2016. 
  6. ^ Klarén, Ulf (2014). ”Med mänskligt mått mätt - om perception, färg, ljus och rum”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 32 
  7. ^ Laike, Thorbjörn (2014). ”Verkan av färg och ljus - beteenden och reaktioner”. i Fridell Anter, Karin; Klarén, Ulf. FÄRG & LJUS för människan - i rummet. Stockholm: Svensk Byggtjänst. Sid. 45-48 
  8. ^ Janssens, Jan (2006). ”Lagom är bäst. Om belysning och färgsättning på kontor.”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. Sid. 197-212 
  9. ^ Küller, Rikard (2006). ”Färg, ljus och människa. Ett miljöpsykologiskt perspektiv”. i Fridell Anter, Karin. Forskare och praktiker om färg - ljus - rum. Stockholm: Formas. Sid. 193 
  10. ^ Arnkil, Harald. (2013) (på eng). Colours in the visual world. Helsinki: Aalto University School of Arts, Design and Architecture. Libris 17508933. ISBN 9789526052465  sid 219
  11. ^ [a b c d] Nilson, KG (2004). ”Vad betyder blått?”. KG Nilsons Färglära (Andra upplagan). Carlsson Bokförlag. Sid. 84. ISBN 91-7203-597-8 
  12. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Färgkodning blir allt vanligare”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 47 – 48 (49). ISBN 91-534-1452-7 
  13. ^ Sivik, Lars (1970). Om färgers betydelser. Fackskrift, 99-0320287-3 ; 9. Stockholm. Libris 936119  sid 36
  14. ^ ”Liturgiska färger under kyrkoåret”. https://www.svenskakyrkan.se/farsta/liturgiska-farger-under-kyrkoaret. Läst 29 april 2016. 
  15. ^ Sánchez, Gonzalo López. ”¿Por qué se dice que los reyes tienen sangre azul?” (på spanska). ABC.es. http://www.abc.es/casa-del-rey/20140620/abci-reyes-sangre-azul-201406191335.html. Läst 16 maj 2016. 
  16. ^ ”Är de kungliga verkligen blåblodiga?”. Historie se. http://varldenshistoria.se/samhalle/kungar-och-drottningar/ar-de-kungliga-verkligen-blablodiga. Läst 16 maj 2016.