Hoppa till innehållet

Māris Verpakovskis

Från Wikipedia
Māris Verpakovskis
Verpakovskis under en landskamp i augusti 2011.
Personlig information
Fullständigt namnMāris Verpakovskis
Födelsedatum15 oktober 1979 (45 år)
FödelseortLettiska SSR Liepāja, Lettiska SSR, Sovjetunionen
Längd173 cm
PositionMittfältare, Anfallare
Juniorlag
0000–1996 Lettland FK Baltika
Seniorlag*
År
1996–2001
2001–2003
2003–2011
2007
2007–2008
2008
2009–2011
2011–2013
2013–2014
2014–2015
2017
2019 		Klubb
Lettland FHK Liepājas Metalurgs[a]
Lettland Skonto Riga
Ukraina Dynamo Kiev
→ Spanien Getafe (lån)
→ Kroatien Hajduk Split (lån)
→ Spanien Celta Vigo (lån)
→ Grekland Ergotelis (lån)
Azerbajdzjan Inter Baku
Grekland Ergotelis
Lettland FK Liepāja
Lettland FK Karosta[1][2]
Lettland Caramba Riga 		SM (GM)
64 (10)[b]
77 (41)
45 (12)
13 0(1)
18 0(5)
8 0(0)
47 0(7)
27 0(3)
28 0(5)
10 0(1)
0 0(0)
0 0(0)
Landslag
År
1996
1998–2000
1999–2014 		Landslag
Lettland Lettland U18
Lettland Lettland U21
Lettland Lettland 		SM (GM)
2 0(1)
7 0(1)
104 (29)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Māris Verpakovskis, född 15 oktober 1979 i Liepāja, Lettiska SSR i dåvarande Sovjetunionen, är en lettisk före detta fotbollsspelare som huvudsakligen spelade som anfallare.

Verpakovskis är en av Lettlands mest kända fotbollsspelare i modern tid. Han spelade för flera europeiska klubbar, däribland ukrainska Dynamo Kiev och spanska Getafe CF.

Klubbkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år

[redigera | redigera wikitext]

Maris växte upp i hamnstaden Liepāja och inledde sin fotbollskarriär med Liepājas Metalurgs (klubben bar då namnet FK Baltika). Den 26 maj 1996 gjorde han som 16-åring ligadebut i en hemmamatch mot Universitāte Rīga.[3] Det blev ytterligare två inhopp under debutsäsongen. Även säsongen därpå, då klubben bytt namn till Liepājas Metalurgs, fick Verpakovskis nöja sig med sporadiska inhopp i ligan.

Säsongen 1998 gjorde Verpakovskis sin första match från start, mot LU/Daugava. Sitt första mål för klubben gjorde han den 31 augusti mot Ranto-Miks. Klubben gjorde en bra säsong och slutade tvåa efter de inhemska giganterna Skonto. Verpakovskis hade även 1999 problem med att befästa sin plats i startelvan men fick ändå ett mindre genombrott då han under året gjorde fem mål, och under sommaren 1999 gjorde han A-landslagsdebut. Under säsongen 2000 hade Verpakovskis regelbundet förtroende i startelvan, dock utan att lyckas göra mål; först i sin femtonde match för säsongen lyckades han skriva in sig i målprotokollet.

Till 2001 lämnade han hemstaden för Skonto FC som då vunnit den lettiska ligan varje år sedan Lettland blev självständigt. Verpakovskis har själv sagt att steget till Skonto var oundvikligt med tanke på hur de skiljde sig från andra lettiska klubbar.[4] I den nya miljön blommade Verpakovskis ut; han gjorde tio mål under sin första säsong i huvudstaden och både 2002 och 2003 utsågs han till ligans bäste anfallsspelare. Den senare säsongen vann han skytteligan med 22 mål och skördade parallellt internationella framgångar med landslaget. Detta ledde till att han utsågstill Lettlands främste fotbollsspelare 2003.[5]

Utlandskarriär

[redigera | redigera wikitext]

Verpakovskis skrev 2003 på för Dynamo Kiev.[6] Han fick en flygande start och gjorde 2004 mål mot Real Madrid i Champions League. Han skulle komma att tillhöra klubben under åtta år, men en stor del av tiden tillbringade han i andra klubbar.

Utlåningar

[redigera | redigera wikitext]

Dynamo lånade ut Verpakovskis till fyra olika klubbar under de år han tillhörde klubben.

Verpakovskis ryktades ha oenigheter med Dynamos tränare Anatoliy Demyanenko och Dynamo kom i slutet på 2006 överens med spanska Getafe om en sex månader lång utlåning. Det var Getafes dåvarande tränare Bernd Schuster som under sin tid i Sjachtar Donetsk imponerats av den lettiske landslagsmannens insatser för Dynamo och valde att handplocka honom till Spanien.[7] Verpakovskis ligadebuterade för Getafe i en mållös match mot serieledande FC Barcelona på Camp Nou. Getafe hade vid den här tiden Dani Güiza som förstaval i anfallet och för Verpakovskis blev det blott ett mål i La Liga, mot Villarreal, där han assisterades just av Güiza,[8] innan låneavtalet gick ut. Letten sade sig villig att stanna efter lånet men klubben valde att inte utnyttja köpoptionen som fanns i avtalet och han återvände således till Ukraina under sommaren 2007.[9][10]

Kort efteråt började kroatisk media rapportera om en eventuell övergång för Verpakovskis till Hajduk Split eller Dinamo Zagreb, där de senare sökte en ersättare till Eduardo da Silva. Dynamo Kiev begärde till en början fem miljoner euro för Verpakovskis men efter att den ukrainska klubben lyckats förlänga med Maksim Sjatskich och därtill värvade Ismaël Bangoura ändrades ukrainarnas behov och Hajduk förhandlade sig till ett årslångt lån för en kostnad på 400 000 euro. Som en del i överenskommelsen förlängde Verpakovskis kontraktet med den ukrainska klubben med ett år.[11][12][13] Under den sista tiden i Kroatien drogs Verpakovskis med skadeproblem, men han hann göra fem mål för klubben i ligan.[14]

Azerbajdzjan, återkomst till Grekland och avslut på spelarkarriären

[redigera | redigera wikitext]

Verpakovskis löstes till slut från sitt kontrakt med Dynamo Kiev då han värvades av Inter Baku 2011, där Lettlands förbundskapten Aleksandrs Starkovs var tränare. Verpakovskis hade svårt att få igång målskyttet för klubben.[15] Under sin tid i Azerbajdzjan gjorde han blott tre mål på 27 ligamatcher.

I slutet på januari 2013 offentliggjordes det att Verpakovskis lämnade Azerbajdzjan för att återvända till Ergotelis i Grekland.[16] Bakuklubben hade meddelat att man inte längre behövde anfallarens tjänster och klubbytet passade Verpakovskis bra då han vid den förra sejouren trivts bra med livet på Kreta.[17] Verpakovskis debuterade för sin nygamla klubb i ett ligamöte med Doxa Drama i februari 2013.[18]

Efter en match mot Xanthi FC med Ergotelis rapporterades det att Verpakovskis meddelat klubben att han avsåg avsluta sin karriär för att flytta hem och bli sportchef för nybildade FK Liepaja.[19] Verpakovskis gamla klubb Liepajas Metalurgs hade gått i graven och Verpakovskis, stöttad av ett gäng medfinansiärer, kom efter förhandlingar med det lettiska fotbollsförbundet överens om att FK Liepaja fick överta Liepajas Metalurgs plats i ligasystemet förutsatt att man betalade för det.[20]

Medan Verpakovskis hade rollen som ordförande skulle han komma att spela ett antal matcher med klubben under säsongen 2014. Säsongen 2015 hade han hållit sig utanför klubben men i säsongens sista match mot Daugavpils, då Liepaja redan var färdiga mästare, gjorde Verpakovskis ett symboliskt inhopp för att kunna säga adjö till proffsfotbollen på riktigt, och han avtackades efter matchen.[21]

Landslagskarriär

[redigera | redigera wikitext]

Ungdomslandslag

[redigera | redigera wikitext]

U18

[redigera | redigera wikitext]

Verpakovskis togs ut till Lettlands U18-landslag då man kvalade till U-18 EM 1998. Lettland spelade i grupp 12 med Sverige, Turkiet och Belarus. Verpakovskis debut kom i matchen mot turkarna den 6 oktober 1997, en match som spelades i Halmstad.[22] Han byttes in till andra halvlek och fastställde i den 75:e minuten slutresultatet till 1-1. I motståndarlaget medverkade två noterbara turkiska spelare, Gökdeniz Karadeniz och Emre Belözoğlu.[23]

Fyra dagar senare hoppade han in i matchen mot Sverige i Laholm. Lettland förlorade med 0-1 och tog sig inte vidare till slutspelet.[24]

U21-landslag

[redigera | redigera wikitext]

Verpakovskis hade imponerat på U21-lagets förbundskapten Jurijs Andrejevs som tog ut Verpakovskis i lagets kvalspel till U21-EM 2000. I sin debut mot Georgien nätade han redan i den 13:e minuten, motståndarna skulle dock komma att vända matchen och vinna med 2-1. Det blev ytterligare sex matcher i U21[25], de två sista efter att han tagit steget upp till A-landslaget.

A-landslag

[redigera | redigera wikitext]

Verpakovskis är en av de mest meriterade och namnkunniga att spela för Lettlands landslag, tillsammans med bland andra Marians Pahars och Vitālijs Astafjevs har han ansetts vara en del av Lettlands gyllene generation.[26] Verpakovskis 29 mål för landslaget är flest någonsin för Lettland. Dessa mål har han gjort över 104 landskamper.[27] Verpakovskis har därtill gjort Lettlands enda mål i ett Europamästerskap. Han gjorde 1–0-målet mot Tjeckien på tilläggstid i första halvlek i första gruppspelsmatchen i EM 2004. Matchen förlorades dock med 2–1.

1999–2000: Första åren med A-landslaget

[redigera | redigera wikitext]

Den första matchen i A-landslaget var i juni 1999, en match mot Grekland i Aten i kvalspelet till EM 2000. Han gjorde ledningsmålet i en match man skulle komma att vinna med 2-1.[28] Verpakovskis hade därmed gjort mål i sin debut för alla lettiska landslag han spelat för. Laget misslyckades trots hyfsade resultat med att kvalificera sig för EM och för Verpakovskis skulle det dröja lite innan han fick nätkänning i landslaget igen.

2001–2002: Misslyckat VM-kval men en lokal triumf

[redigera | redigera wikitext]

Lettland gjorde väldigt dåliga resultat i kvalet till VM 2002. Landet förlorade alla matcher utom de två mot San Marino. Man misslyckades dessutom med att besegra sanmarineserna på hemmaplan vilket gjorde letterna till det andra lag någonsin som misslyckats med att besegra blåbärsnationen, och det första lag som misslyckats med det på sin hemmaplan. Tränaren Gary Johnson avgick som förbundskapten efter fiaskoresultatet.[29] Verpakovskis var i kvalspelet ännu inte ordinarie i landslaget och hade inte någon större möjlighet att påverka resultaten. Han gjorde tre inhopp på de åtta kvalmatcherna och noterades inte för något mål.[30]

En mindre fröjd för laget stod dock om hörnet. I Baltiska cupen 2001 gjorde Lettland en stark prestation då de besegrade både Estland och Litauen med respektive 3-1 och 4-1 och korades till segrare för åttonde gången i turneringens historia.[31]

2003–2004: Historiskt avancemang till EM

[redigera | redigera wikitext]

Till kvalet till EM 2004 lottades Lettland att spela i en grupp med Sverige, Ungern, Polen och San Marino.[32] Laget inledde med att spela 0-0 mot Sverige på Skontostadion i en match där Lettland effektivt backade hem och var närmre segern. Verpakovskis var närmst att avgöra matchen med en nick i Magnus Hedmans ribba.[33][34] Letterna vann därefter två raka bortamatcher, först mot Polen och sedan mot San Marino.

Under andra halvan av gruppspelet fick Verpakovskis fart på målskyttet. I den näst sista matchen mot Ungern hemma i Riga gjorde Verpakovskis två av målen i en match som slutade 3–1 i letternas favör. Samma dag vann Sverige mot Polen, Lettlands främste utmanare om andraplatsen. Som följd hade letterna avgörandet i egna händer inför den avslutande tuffa bortamatchen mot Sverige på Råsunda. Även om Sverige redan säkrat sin direktplats till EM genom segern mot Polen trodde få att Lettland hade något att hämta i Stockholm.[35] Trots intensiv svensk press och en utvisning med drygt 20 minuter kvar gick letterna vinnande ur mötet och Verpakovskis gjorde matchens enda mål i den 22:a matchminuten efter att ha kommit fri med Andreas Isaksson.[36] Verpakovskis hade därmed avslutat gruppspelet med fyra mål på lika många matcher.

Genom andraplatsen i gruppen kvalificerade sig Lettland för playoff där de lottades mot Turkiet, som tagit brons i världsmästerskapen året före. Letterna var starkt nederlagstippade på förhand och saknade dessutom sin stjärna Marians Pahars när det var dags för det första av de två mötena. Verpakovskis storspelade dock i anfallet och letterna lyckades vinna med 1-0 på hemmaplan. Han gjorde matchens enda mål i 29:e minuten med en chipp över Barcelonas Rüştü i det turkiska målet.[37][38] När han byttes ut hyllades han med en stående ovation.[39] Vid returmötet i Istanbul en vecka senare tog Turkiet kommandot och efter mål av İlhan Mansız och Hakan Sükür låg balterna illa till och hemmasegern såg ut att vara obetydlig. Blott en minut efter Sükürs mål spelade dock Verpakovskis fram Juris Laizāns som reducerade till 2–1, ett resultat som innebar att Lettland skulle vinna enligt bortamålsregeln. I den 77:e minuten kom Verpakovskis fri och fastställde slutresultatet till 2–2.[40][41]

Genom avancemanget till EM blev Lettland den andra forna sovjetstaten att kvalificera sig för ett internationellt mästerskap, efter Ryssland.

I den första EM-matchen, mot favorittippade Tjeckien, imponerade letterna med sitt kontringsspel. På tilläggstid i första halvlek slog Andrejs Prohorenkovs ett välavvägt inlägg till Verpakovskis som stötte bollen i mål. Tjeckerna anföll intensivt i andra halvlek och lyckades till slut vända matchen och vinna med 2–1 efter att turneringens blivande skyttekung Milan Baroš gjort det avgörande målet. Trots förlusten framhölls Verpakovskis som en av matchens klarast lysande stjärnor.[42][43]

Fyra dagar senare mötte man Tyskland för första gången på 67 år. Verpakovskis hade flera bra målchanser under matchens gång men lyckades inte överlista målvakten Oliver Kahn. Matchen slutade 0–0.[26]

Efter den sista gruppspelsmatchen mot Nederländerna, där Lettland inte hade mycket att hämta[44], var det färdigspelat i turneringen för balterna.

Senare landslagsår

[redigera | redigera wikitext]

Kort efter EM-äventyret skulle Lettland förbereda sig för att kvala till VM i Tyskland 2006, man lottades till grupp 3 med bland andra Portugal och Ryssland. Lettland slutade på femte plats av sju lag och övertygade inte alls som i det förra kvalspelet. Målmässigt gick det bra för Verpakovskis som gjorde fem mål, fyra av dem kom å andra sidan i möten med Luxemburg och Liechtenstein.

Verpakovskis blev landets meste målskytt även i kvalen till EM 2008 och VM 2010, men det var inte tillräckligt för att hjälpa laget att upprepa succén som ledde till sommaren i Portugal 2004.

I ett möte med Luxemburg 2009 gjorde Verpakovskis sitt 25:e landslagsmål och tog med det över rekordet för flest mål för det lettiska landslaget.[45] Ēriks Pētersons hade dessförrinnan haft rekordet i 70 år.

Verpakovskis sista framträdande i landslagströjan var mot Estland i Baltiska cupen 2014.[46]

Lista över Verpakovskis landslagsmål för Lettland
Datum Plats Motståndare Mål Resultat Tävling
9 juni 1999 Atens Olympiastadion, Aten  Grekland 1-0 2-1 Kval till EM 2000
28 februari 2001 Rheinpark Stadion, Vaduz  Liechtenstein 2-0 2-0 Vänskapsmatch
3 juli 2001 Daugava Stadion, Riga  Estland 1-0 3-1 Baltiska cupen 2001
21 augusti 2002 Skontostadion, Riga[47]  Belarus 1-1 2-4 Vänskapsmatch
7 juni 2003 Ferenc Puskás-stadion, Budapest  Ungern 1-0 1-3 Kval till EM 2004
10 september 2003 Skontostadion, Riga  Ungern 1-0 3-1 Kval till EM 2004
10 september 2003 Skontostadion, Riga  Ungern 3-0 3-1 Kval till EM 2004
11 oktober 2003 Råsundastadion, Stockholm  Sverige 1-0 1-0 Kval till EM 2004
15 november 2003 Skontostadion, Riga  Turkiet 1-0 1-0 Kval till EM 2004
19 november 2003 İnönüstadion, Istanbul  Turkiet 2-2 2-2 Kval till EM 2004
31 mars 2004 Stadion Z'dežele, Celje  Slovenien 1-0 1-0 Vänskapsmatch
6 juni 2004 Skontostadion, Riga  Azerbajdzjan 1-0 2-2 Vänskapsmatch
15 juni 2004 Estádio Municipal de Aveiro, Aveiro  Tjeckien 1-0 1-2 EM 2004
8 september 2004 Stade Josy Barthel, Luxemburg  Luxemburg 1-0 4-3 Kval till VM 2006
9 oktober 2004 Tehelné pole, Bratislava  Slovakien 1-0 1-4 Kval till VM 2006
17 november 2004 Rheinpark Stadion, Vaduz  Liechtenstein 1-0 3-0 Kval till VM 2006
30 mars 2005 Skontostadion, Riga  Luxemburg 3-0 4-0 Kval till VM 2006
30 mars 2005 Skontostadion, Riga  Luxemburg 4-0 4-0 Kval till VM 2006
7 oktober 2006 Skontostadion, Riga  Island 2-0 4-0 Kval till EM 2008
7 oktober 2006 Skontostadion, Riga  Island 2-0 4-0 Kval till EM 2008
13 oktober 2007 Laugardalsvöllur, Reykjavik  Island 3-1 4-2 Kval till EM 2008
13 oktober 2007 Laugardalsvöllur, Reykjavik  Island 4-1 4-2 Kval till EM 2008
17 november 2007 Skontostadion, Riga  Liechtenstein 2-1 4-1 Kval till EM 2008
1 april 2009 Skontostadion, Riga  Luxemburg 2-0 2-0 Kval till VM 2010
10 oktober 2009 Atens Olympiastadion, Aten  Grekland 1-1 2-5 Kval till VM 2010
10 oktober 2009 Atens Olympiastadion, Aten  Grekland 2-1 2-5 Kval till VM 2010
7 september 2010 Ta’ Qali-stadion, Attard  Malta 2-0 2-0 Kval till EM 2012
9 februari 2011 Mardan Spor Kompleksi, Antalya  Bolivia 1-0 2-1 Vänskapsmatch
12 oktober 2012 Štadión Pasienky, Bratislava  Slovakien 1-2 1-2 Kval till VM 2014

Personligt

[redigera | redigera wikitext]

Maris Verpakovskis är ende son till den tidigare fotbollsspelaren Ilmārs Verpakovskis (1958–2022).[48]

Verpakovskis var i tre år gift med Baiba Seska, dotter till Liepajas dåvarande borgmästare Uldis Sesks. Paret liknades i lettisk skvallerpress med David och Victoria Beckham.[49]

Han har i en intervju nämnt Marco van Basten som en idol under barndomen.[50]

Meriter

[redigera | redigera wikitext]

Med klubblag

[redigera | redigera wikitext]

Lettland

  • Lettisk ligamästare 4 gånger: med Skonto Riga 2001, 2002, 2003, med FK Liepāja 2015
  • Lettisk cupmästare 2 gånger: med Skonto Riga 2001, 2002
  • Årets anfallare i Virslīga 2002, 2003

Med landslag

[redigera | redigera wikitext]

Vinnare av Baltiska cupen 2001, 2003

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Kommentarer

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Klubben hette 1996 FK Baltika och från 1997 FHK Liepājas Metalurgs. Flera källor redovisar Verpakovskis statistik för dessa klubbar separat, detta är felaktigt då klubben enbart bytte namn till 1997. Det var hela tiden samma klubb, spelaren gjorde inte heller något klubbyte, därför bör statistiken visas som en rad.
  2. ^ Dessa siffror är efter spelarens framträdanden i matchrapporter från det Lettiska fotbollsförbundets hemsida. Matchrapporter för tidigare säsonger är nåbara via https://lff.lv/sacensibas/viriesi/optibet-virsliga/

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Eliņš, Rolands (2 juli 2017). ”Verpakovskis ar diviem vārtiem palīdz "Karostai" iekļūt kausa 1/4 finālā” (på lettiska). sportacentrs.com. https://sportacentrs.com/futbols/citi_latvijas_turniri/02072017-verpakovskis_ar_diviem_vartiem_palidz_kar. Läst 22 februari 2022. 
  2. ^ ”Verpakovskis atgriežas laukumā un gūst divus vārtus Latvijas kausa izcīņā” (på lettiska). sportazinas.com. 2 juli 2017. https://www.sportazinas.com/verpakovskis-atgriezas-laukuma-otras-ligas-kluba-sastava-un-gust-divus-vartus/. Läst 22 februari 2022. 
  3. ^ ”1 BALTIKA:UNIVERSITĀTE 2” (på lettiska). Lettlands Fotbollsförbund. https://lff.lv/speles/baltika-universitate-3133180/. Läst 27 februari 2022. 
  4. ^ ”Verpakovskis: Kijevas “Dynamo” īpašnieks pēc manis atsūtīja savu privāto lidmašīnu” (på lettiska). sportazinas.com. 26 augusti 2019. https://www.sportazinas.com/verpakovskis-kijevas-dynamo-ipasnieks-pec-manis-atsutija-savu-privato-lidmasinu/. Läst 22 februari 2022. 
  5. ^ ”Verpakovskis and Skonto rewarded” (på engelska). uefa.com. UEFA. 15 december 2003. https://www.uefa.com/news/0254-0d7b31e11874-d0154328ca09-1000--verpakovskis-and-skonto-rewarded/. Läst 22 februari 2022. 
  6. ^ ”Verpakovskis goes for Dynamo” (på engelska). Uefa. 28 december 2003. https://www.uefa.com/insideuefa/national-associations/news/0198-0f84523b1c6e-b391d5df0e16-1000--verpakovskis-goes-for-dynamo/. 
  7. ^ ”El Getafe, a un paso de cerrar el fichaje del delantero letón Verpakovskis” (på sp). Libertad Digital. 12 december 2006. https://www.libertaddigital.com/deportes/el-getafe-a-un-paso-de-cerrar-el-fichaje-del-delantero-leton-verpakovskis-1276294680/. Läst 23 februari 2022. 
  8. ^ ”El Getafe pasa por encima de un flojo Villarreal y se acerca a Europa (3-0)” (på sp). Libertad Digital. 15 april 2007. https://www.libertaddigital.com/deportes/el-getafe-pasa-por-encima-de-un-flojo-villarreal-y-se-acerca-a-europa-3-0-1276303472/. Läst 28 februari 2022. 
  9. ^ ”MARIS WANTS GETAFE STAY” (på engelska). Eurosport. 26 april 2007. https://www.eurosport.com/football/la-liga/2006-2007/maris-wants-getafe-stay_sto1162565/story.shtml. Läst 26 februari 2022. 
  10. ^ ”Verpakovskis goes back to Dynamo” (på engelska). uefa.com. UEFA. 27 juni 2007. https://www.uefa.com/insideuefa/news/01c2-0f84b24ce640-65df18b17817-1000--verpakovskis-goes-back-to-dynamo/. 
  11. ^ ”Verpakovskis nasljednik Eduarda da Silve?” (på kroatiska). 24sata. 2 juli 2007. https://www.24sata.hr/sport/verpakovskis-nasljednik-eduarda-da-silve-22322. Läst 28 februari 2022. 
  12. ^ ”Ništa od Verpakovskisa - Surkis traži 5 mil. eura” (på kroatiska). 24sata. 3 juli 2007. https://www.24sata.hr/sport/nista-od-verpakovskisa-surkis-trazi-5-mil-eura-22439. Läst 28 februari 2022. 
  13. ^ ”Maris Verpakovskis ipak potpisuje za Hajduk!” (på kroatiska). 24sata. 6 juli 2007. https://www.24sata.hr/sport/maris-verpakovskis-ipak-potpisuje-za-hajduk-22707. Läst 28 februari 2022. 
  14. ^ Vulas, Frane (8 september 2023). ”Bivši hajdukovac i najbolji Latvijac u povijesti: ‘Na velikim turnirima navijam za ‘vatrene‘, a dobro pamtim Torcidu‘” (på kroatiska). Slobodna Dalmacija. https://slobodnadalmacija.hr/sport/domaci-nogomet/bivsi-hajdukovac-i-najbolji-latvijac-u-povijesti-na-velikim-turnirima-navijam-za-vatrene-a-dobro-pamtim-torcidu-1321200. 
  15. ^ ”Verpakovskim pirmie vārti Azerbaidžānas čempionātā” (på lettiska). jauns.lv. 16 oktober 2011. https://jauns.lv/raksts/sports/176311-verpakovskim-pirmie-varti-azerbaidzanas-cempionata. 
  16. ^ Celmiņš, Jānis (31 januari 2013). ”Oficiāli: Verpakovskis vienojies ar "Ergotelis"” (på lettiska). sportacentrs.com. https://sportacentrs.com/futbols/legionari/31012013-oficiali_verpakovskis_vienojies_ar_ergote. Läst 27 februari 2022. 
  17. ^ Radosavljević, Aleksa. ”Legendarni Verpakovskis žali zbog Grobara pred meč sa Partizanom: Pričam srpski, nikad neću zaboraviti Torcidu!” (på serbiska). Espreso. Adria Media Group d.o.o. https://www.espreso.co.rs/sport/fudbal/607003/legendarni-verpakovskis-espreso-intervju-steta-sto-nece-biti-grobara-pricam-srpski-a-torcidu-obozavam. Läst 22 februari 2022. 
  18. ^ [|Suveizda, Agris] (20 februari 2013). ”Verpakovskis trāpa pa pārliktni, Lukjanovs atrādās Polijā” (på lettiska). sportacentrs.com. https://sportacentrs.com/futbols/legionari/20022013-verpakovskis_debite_ar_parliktni_bridinaj?is_mobile=0. Läst 27 februari 2022. 
  19. ^ [|Suveizda, Agris] (25 januari 2014). ”Latvijas futbola leģenda Verpakovskis beigs karjeru” (på lettiska). sportacentrs.com. https://sportacentrs.com/futbols/latvijas_izlase/25012014-latvijas_futbola_legenda_verpakovskis_bei. Läst 23 september 2020. 
  20. ^ ”Дополнено – В высшей лиге будет выступать ФК «Лиепая»” (på ryska). liepajniekiem.lv. 23 januari 2014. https://rus.liepajniekiem.lv/sport/futbol/dopolneno-v-vysshej-lige-budet-vystupat-fk-liepaja/komentari/#komentari. Läst 22 februari 2022. 
  21. ^ Eliņš, Rolands (7 november 2015). ”Leģenda aiziet: Verpakovskis savā pēdējā spēlē izcīna uzvaru” (på lettiska). sportacentrs.com. https://sportacentrs.com/futbols/virsliga/07112015-legenda_aiziet_verpakovskis_sava_pedeja_s. Läst 22 februari 2022. 
  22. ^ ”European U-18 Championship 1998” (på engelska). RSSSF.com. http://www.rsssf.com/tablese/ec-u18-98.html. 
  23. ^ ”1 LATVIJA:TURCIJA 1” (på lettiska). Lettlands Fotbollsförbund. https://lff.lv/speles/latvija-turcija-1470083/. 
  24. ^ ”1 ZVIEDRIJA:LATVIJA 0” (på lettiska). Lettlands Fotbollsförbund. https://lff.lv/speles/zviedrija-latvija-1470087/. 
  25. ^ ”uzbrucējs MĀRIS VERPAKOVSKIS U-21” (på lettiska). Lettlands Fotbollsförbund. https://lff.lv/speletaji/maris-verpakovskis-21535/. Läst 26 februari 2022. 
  26. ^ [a b] ”Latvia at Euro 2004: Making Baltic history” (på engelska). Fifa. 2 december 2022. https://www.fifa.com/fifaplus/en/articles/latvia-at-euro-2004-making-baltic-history. 
  27. ^ Transfermarkt.co.uk-profil (engelska)
  28. ^ ”Greece vs Latvia Euro 2000 qualifying match report” (på engelska). eu-football.info. https://eu-football.info/_match.php?id=11475. Läst 27 februari 2022. 
  29. ^ Whitmore, John (10 maj 2001). ”English coach out after San Marino disaster” (på engelska). The Baltic Times. https://www.baltictimes.com/news/articles/4935/. Läst 25 februari 2022. 
  30. ^ ”Māris Verpakovskis's international caps” (på engelska). eu-football.info. https://eu-football.info/_player.php?id=22133. Läst 27 februari 2022. 
  31. ^ ”Baltic Cup 2001” (på engelska). RSSSF.com. http://www.rsssf.com/tablesb/baltic01.html. Läst 25 februari 2022. 
  32. ^ ”Group 4” (på engelska). RSSSF.com. http://www.rsssf.com/tables/04e.html#grp4. Läst 28 februari 2022. 
  33. ^ ”Herr: Allt annat än lett match”. Svenska Fotbollförbundet. 7 september 2002. https://www2.svenskfotboll.se/arkiv/tidigare/2002/09/herr-allt-annat-an-lett-match/. Läst 20 oktober 2021. 
  34. ^ ”Sverige mot Lettland: Mardrömsmotståndare väntar på onsdag”. Sveriges Radio. 19 november 2007. https://sverigesradio.se/artikel/1725587. Läst 25 februari 2022. 
  35. ^ Nygård, Stig (11 oktober 2003). ”Sikret play off i Sverige” (på norska). Nettavisen. Nettavisen. https://www.nettavisen.no/sport/sikret-play-off-i-sverige/s/12-95-144852. Läst 24 februari 2022. 
  36. ^ ”Herr: Lettisk glädje på Råsunda”. Svenska Fotbollförbundet. 11 oktober 2003. https://www2.svenskfotboll.se/arkiv/tidigare/2003/10/herr-lettisk-gladje-pa-rasunda/. Läst 23 februari 2022. 
  37. ^ ”Latvia's Verpakovskis stuns Turkey” (på engelska). CNN. 15 november 2003. http://edition.cnn.com/2003/SPORT/football/11/15/latvia.turkey/. Läst 21 oktober 2021. 
  38. ^ Bjäreborn, Christoffer (16 november 2003). ”Verpakovski slog till igen”. Sportbladet. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/a/A2PxEM/verpakovski-slog-till-igen. Läst 25 februari 2022. 
  39. ^ ”Verpakovskis sparks Latvian joy” (på engelska). UEFA. 15 november 2003. https://www.uefa.com/european-qualifiers/match/73607--latvia-vs-turkey/postmatch/report/. Läst 21 oktober 2021. 
  40. ^ ”Latvia claim historic win” (på engelska). BBC Sport. BBC. 19 november 2003. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/internationals/3279589.stm. Läst 22 februari 2022. 
  41. ^ ”Joyful Latvia make history” (på engelska). uefa.com. Uefa. 19 november 2003. https://www.uefa.com/uefaeuro/history/news/0254-0d7b31a44470-5133e63122e7-1000--joyful-latvia-make-history/. 
  42. ^ ”Latvia unlucky on big stage debut” (på engelska). The Baltic Times. 17 juni 2004. https://www.baltictimes.com/news/articles/10307/. Läst 28 februari 2022. 
  43. ^ Chaplin, Mark (17 juni 2004). ”Czech Republic leave it late to earn Latvia win in EURO 2004 Group D” (på engelska). UEFA.com. https://www.uefa.com/uefaeuro-2020/news/0253-0d7b43d47196-30b0e174ebe6-1000--czechs-leave-it-late-to-earn-latvia-win/. Läst 28 februari 2022. 
  44. ^ ”Sverige får Holland i EM-kvartsfinal”. Svenska Yle. 24 juni 2004. https://svenska.yle.fi/a/7-79457. Läst 24 februari 2022. 
  45. ^ ”Verpakovskis to hang up cleats” (på engelska). The Baltic Times. 18 oktober 2013. https://www.baltictimes.com/news/articles/33593/. Läst 26 februari 2022. 
  46. ^ ”Latvian football beats Estonia in Verpakovskis’ farewell match”. The Baltic Timesspråk= en. 30 maj 2014. https://www.baltictimes.com/news/articles/34897/. 
  47. ^ ”Latvia - Belarus, Aug 21, 2002”. Transfermarkt. https://www.transfermarkt.com/spiel/index/spielbericht/1101228. 
  48. ^ ”LĪDZJŪTĪBA ILMĀRA VERPAKOVSKA TUVINIEKIEM UN TALANTA CIENĪTĀJIEM” (på lettiska). Lettlands Fotbollsförbund. 6 februari 2022. https://lff.lv/zinas/13788/lidzjutiba-ilmara-verpakovska-tuviniekiem-un-talanta-cienitajiem/. Läst 9 februari 2022. 
  49. ^ Koržakova, Margarita (5 oktober 2011). ”Latvijā ir sava Viktorija Bekhema. Tā ir Baiba Seska!” (på lettiska). Jauns.lv. Izdevniecība Rīgas Viļņi. https://jauns.lv/raksts/izklaide/177350-latvija-ir-sava-viktorija-bekhema-ta-ir-baiba-seska. Läst 28 februari 2022. 
  50. ^ ”Марис Верпаковскис: «Хочешь играть в «основе» – будь лучшим в тренировках»” (på ryska). ПРО ФУТБОЛ. 22 augusti 2005. https://profootball.ua/35415-35415_maris_verpakovskis_hochesh_igrat/. Läst 27 februari 2022. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
000Lettlands trupp – EM i fotboll 2004000
Lettland
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Māris_Verpakovskis&oldid=54472834”