Nedre Kuivakangas

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nedre Kuivakangas
Kuivakangas
Småort
På andra sidan sjön Kuivajärvi finns Västra Kuivakangas, även kallad Poikkijärvi.
På andra sidan sjön Kuivajärvi finns Västra Kuivakangas, även kallad Poikkijärvi.
Land Sverige Sverige
Landskap Norrbotten
Län Norrbottens län
Kommun Övertorneå kommun
Distrikt Övertorneå distrikt
Koordinater 66°25′50″N 23°37′20″Ö / 66.43056°N 23.62222°Ö / 66.43056; 23.62222
Area 47 ha (2015)[1]
Folkmängd 102 (2015)[1]
Befolkningstäthet 2,17 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Övertorneå
Postnummer 957 92
Riktnummer 0927
Tätortskod TX856[2]
Småortskod S9181[3]
Nedre Kuivakangas läge i Norrbottens län
Red pog.svg
Nedre Kuivakangas läge i Norrbottens län
SverigesLän2007Norrbotten.svg
Redigera Wikidata

Nedre Kuivakangas är den sydligare delen av byn Kuivakangas (svenska: torrheden) i Övertorneå distrikt (Övertorneå socken) i Övertorneå kommun, strax norr om centralorten Övertorneå. Förutom Nedre Kuivakangas består Kuivakangas av Övre Kuivakangas och Västra Kuivakangas (Poikkijärvi). Nedre Kuivakangas ligger på en smal ås mellan Torne älv och sjön Kuivajärvi (47 meter över havet). Bebyggelsen i Nedre Kuivakangas avgränsades av SCB 1990 tillsammans med den i Övre Kuivakangas till en småort namnsatt till Kuivakangas och Pudas. Från 1995 har bebyggelsen här avgränsats till en egen småort namnsatt till Kuivakangas. Sverigeleden passerar genom byn.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Byn på östra sidan om Torne älv, i Finland, heter också Kuivakangas. Historiskt sett är byarna på de båda stränderna en och samma by. År 1809 när gränsen mellan Sverige och Finland drogs rakt genom byn, i Torne älv, blev 44 hemman av 57 kvar i Sverige.[4] (Gällande för hela Kuivakangas, ej bara nedre delen.)

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

1990 var Nedre Kuivakangas statistiskt sammanlagd med Övre Kuivakangas (benämnt Pudas i tabellerna) och hade över 200 invånare[5], men räknades inte som tätort på grund av för hög andel fritidsbebyggelse.

Befolkningsutvecklingen i Kuivakangas 1950–2015[6][7][8][9][10][11][12]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
302 ##
1960
  
278 89
1965
  
260 82
1970
  
211 85
1990
  
240 116#
1995
  
140 46#
2000
  
127 46#
2005
  
125 46#
2010
  
128 46#
2015
  
102 47#
Anm.: 1950 som Nedre Kuivakangas. Upphörde som tätort 1975. Övre Kuivakangas (i tabellerna "Pudas") avskildes som egen småort 1995.
 ## Som tätort/befolkningsagglomeration 1920–1950.
 # Som småort.

På grund av förändrat dataunderlag hos Statistiska centralbyrån så är småortsavgränsningarna 1990 och 1995 inte jämförbara. Befolkningen den 31 december 1990 var 110 invånare inom det område som småorten omfattade 1995.[10]

Samhället[redigera | redigera wikitext]

Korvola, Perä, Harju, Härmä, Mattila och Kohkoinen är namn på några hemman i Nedre Kuivakangas.

Idrott[redigera | redigera wikitext]

Kuivakangas har en sportklubb, Kuivakangas SK bildad 1932, och en skytteförening, Kuivakangas SKF.

Personer från orten[redigera | redigera wikitext]

Skalden Antti Keksi, ishockeyspelaren Johan Harju och riksdagsledamoten Jakob Grym är födda här. Även författarinnan Petra Östergren har sina rötter här.

Nedre Kuivakangas med sjön Kuivajärvi i förgrunden.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online, läst: 24 oktober 2017
  2. ^ Befolkning i tätorter 1960-2010, Statistiska centralbyrån, läs online, läst: 13 februari 2014
  3. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km2 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016
  4. ^ Länsstyrelsen i Norrbottens län, Riksantikvarieämbetet: Agrarhistorisk landskapsanalys, Kuivakangas[död länk] (pdf), 1998
  5. ^ Statistiska centralbyrån - Småorter 1990
  6. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 239. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014 
  7. ^ Statistiska meddelanden Be 1967:21 Tätorternas areal och folkmängd 1960 och 1965. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1967-09-22. sid. 84 
  8. ^ Statistiska meddelanden Be 1972:11 Tätorternas areal och folkmängd 1965 och 1970. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 17 november 1972. sid. 76 
  9. ^ Statistiska meddelanden. Småorter 1990: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 11 april 1995. sid. 55. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9401.pdf 
  10. ^ [a b] Statistiska meddelanden. Småorter 1995: Befolkningskoncentrationer i glesbygd. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 30 juni 1997. sid. 62. http://www.scb.se/statistik/MI/MI0810/2000I02/MI38SM9602.pdf 
  11. ^ ”Landareal per småort (orter med 50-199 invånare), folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1995 - 2010”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0811/LandarealSmaort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 26 oktober 2016. 
  12. ^ ”Landareal per tätort, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Vart femte år 1960 - 2015”. Statistiska centralbyrån. 25 oktober 2016. http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__MI__MI0810__MI0810A/LandarealTatort/?rxid=3bde46f8-57f9-40b1-bc62-ed84cfcaa49f. Läst 26 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]