Oksana Sjatjko

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Oksana Sjatjko
Oksana Sjatjko år 2009.
Född31 januari 1987
Chmelnytskyj, Sovjetunionen
Död23 juli 2018 (31 år)
Montrouge, Frankrike
NationalitetUkrainsk
Yrke/uppdragKonstnär, aktivist
Känd förMedgrundare av Femen
Aleksandra Sjevtjenko och Oksana Sjatjko år 2012.

Oksana Sjatjko, född 31 januari 1987 i Chmelnytskyj i Sovjetunionen, död 23 juli 2018 i Montrouge i Frankrike, var en ukrainsk konstnär och feministisk aktivist.[1] Hon var tillsammans med Anna Hutsol och Aleksandra Sjevtjenko grundare av aktivistgruppen Femen.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Oksana Sjatjko föddes i nuvarande västra Ukraina.[3] Hennes föräldrar arbetade i en fabrik men blev arbetslösa när Sovjetunionen kollapsade 1991.[3]

Vid åtta års ålder, 1995, började hon i en skola, Nikosj, som vanligen hade vuxna elever och som är känd för sin undervisning i ortodox ikonografi. Hon avlade examen där[4][5][6] och hennes tidiga verk har visats på flera utställningar i Ukraina och USA.[5] Vid tolv års ålder började hon att måla fresker och arbetade heltid i den ortodoxa kyrkan. Hon ville också bli nunna,[4] men hennes familj förmådde henne att avstå från detta.[7]

Vid 14 års ålder tog hon avstånd från religion och rysk-ortodoxa kyrkan med motiveringen att de ortodoxa prästerna mer kan liknas vid affärsmän än Guds representanter.[7] Hon fortsatte dock att måla för sin försörjning.[8]

År 2000 skrevs hon in vid universitetet i Chmelnytskyj för att studera filosofi, vilket utlöste en djup samvetskris.[9] Vid denna tid engagerades hon av bristen på utrymme för kvinnor att uttrycka sina idéer och sin kreativitet.[3] Tillsammans med studenterna grundade hon ett Centrum för nya perspektiv, en organisation som arbetade mot korruption och för studenters rättigheter. Vid denna tid mötte hon Anna Hutsol och Aleksandra Sjevtjenko. I dokumentärfilmen Je suis Femen framgår att dessa erfarenheter formade hennes politiska och filosofiska synsätt samt gjorde henne till en aktivist för kvinnors rätt och yttrandefrihet.[9]

I april 2008 grundades den feministiska aktivistgruppen Femen,[10] som ursprungligen engagerade sig i frågor som rörde kvinnliga studenter, men tidigt breddades detta till sexuellt utnyttjande av kvinnor i Ukrainia[11] och mot sexturism.[12][13] Initialt väckte Femen uppmärksamhet genom att demonstrera i underkläder, men i augusti 2009 protesterade Sjatjko genom att i Kiev blotta sina bröst.[14] Sedan dess har Femen regelbundet, som en metod, protesterat topless eller ibland nakna, och dessutom breddat sin agenda till kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter i både Ukraina och övriga världen.[15]

Oksana Sjatjko vid en Femen-aktion i Paris till stöd för den egyptiska aktivisten Aliaa Magda Elmahdy år 2012.

Liksom andra medlemmar av Femen fängslades Sjatjko vid flera tillfällen. Den allvarligaste händelsen ägde rum 2011, när en grupp aktivister krävde frigivning av politiska fångar i den vitryska huvudstaden Minsk. Sjatjko och två andra kvinnor greps av säkerhetspolisen, togs till en skog, tvingades ta av sig kläderna, överstänktes med olja och hotades med eld.[16][17]

Sjatjko arbetade tillsammans med den franska författaren Galia Ackerman och skrev en historik över Femen som publicerades 2013.[18] År 2014 kom filmen om Sjatjko, Je suis Femen[19].

Under senare år arbetade hon med ett konstprojekt, kallat Iconoclast, med ortodoxa ikoner målade med traditionella metoder, men där hon infogade nya budskap. Hon hade sin första utställning i Frankrike i maj 2016.[5]

Den 23 juli 2018 påträffades hon död i sin lägenhet nära Paris, 31 år gammal.[20][21][22][23] Hon bedömdes ha begått självmord.[24][25]

Oksana Sjatjko inom medier[redigera | redigera wikitext]

Litteratur om hennes konst[redigera | redigera wikitext]

  • Oksana Shachko: from Femen to painter, av Armelle le Turc, Crash, winter 2017-2018.
  • Oksana Shachko: Counter-Religious Iconography, text: Stacey Batashova, video: Apollonaria Broche, 032C, October 4, 2016.
  • "Oksana Shachko, une Femen en pleine crise de foi", av Sabrina Silamo, Télérama 14 maj 2016.[26]
  • "Oksana Shachko : l'ex-Femen iconoclaste expose sa Vierge Marie en burqa", av Ronan Tésorière och Amandine Pointel, Le Parisien 3 juni 2016.[27]
  • "Elle quitte les Femen pour peindre des icônes religieuses", av Jérémy André & Jérôme Wysocki, Le Point 13 januari 2016.[28]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

  • Je suis Femen, documentärfilm (95 minuter), skriven och regisserad av Alain Margot, producerad av Caravel Production (Schweiz) och Luminor Films Distribution (Frankrike), 2014.[29]
  • Naked War, documentärfilm (58 minuter), skriven och regisserad av Joseph Paris, producerad av La Clairière Production (Frankrike),[30] LCP La Chaîne Parlmentaire (France) och Arte Distribution (France/Germany), 2014.[31][32]
  • Nos seins, nos armes!, dokumentärfilm (20 minuter), skriven och redigerad av Caroline Fourest och Nadia El Fani, producerad av Nilaya Productions, sänd i France 2 5 mars 2013.[33]
  • Everyday Rebellion, dokumentärfilm (118 minuter), skriven och regisserad av Arash T. Riahi och Arman Riahi (Österrike, Schweiz och Tyskland), 2013.
  • Ukraine Is Not a Brothel

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Notes on the Death of Oxana Shachko”. The Paris Review. 2018-08-06. https://www.theparisreview.org/blog/2018/08/06/notes-on-the-death-of-oxana-shachko/. Läst 30 augusti 2018. ”A deeply religious child, she came to identify as an atheist, a materialist, a communist, and, at last, a feminist.” 
  2. ^ Ivan Nechepurenko (2018-07-26). ”Ukrainian activist Oksana Shachko co-founded women’s rights group Femen”. The Globe and Mail. https://www.theglobeandmail.com/world/article-ukrainian-activist-oksana-shachko-co-founded-womens-rights-group/. Läst 30 augusti 2018. ”Ms. Shachko and several other activists founded Femen in 2008. After a few conventional protests, they decided to demonstrate topless, often with political slogans written on their bodies.” 
  3. ^ [a b c] A MEETING WITH OKSANA SHACHKO - CRASH Magazine” (på en-US). CRASH Magazine. 2018-07-25. https://www.crash.fr/a-meeting-with-oksana-shachko/. 
  4. ^ [a b] Oksana Chatchko : mort d'une Femen désabusée” (på fr). Libération.fr. http://www.liberation.fr/france/2018/07/24/oksana-chatchko-mort-d-une-femen-desabusee_1668516. 
  5. ^ [a b c] ”ICONOCLASTE // Oksana Shachko” (på fr). Galerie Mansart. http://www.galerie-mansart.fr/iconoclaste--oksana-shachko.html. 
  6. ^ Oksana Chatchko, première des Femen... et peintre d’icônes orthodoxes” (på fr-FR). La Croix. 2018-07-25. ISSN 0242-6056. https://www.la-croix.com/Religion/Oksana-Chatchko-premiere-des-Femen-et-peintre-dicones-orthodoxes-2018-07-25-1200957659. 
  7. ^ [a b] 'Oksana Shachko Invented a Grammar of Activism': How the Co-Founder of FEMEN Used Art as a Powerful Feminist Statement” (på en-US). artnet News. 2018-07-26. https://news.artnet.com/art-world/oksana-shachko-art-1324295. 
  8. ^ Pour Oxana Shachko, les Femen sont "sexy ET en colère!"” (på fr). Le Temps. https://www.letemps.ch/societe/oxana-shachko-femen-sexy-colere. 
  9. ^ [a b] ”Oksana SHACHKO” (på en-US). www.leshommessansepaules.com. http://www.leshommessansepaules.com/auteur-Oksana_SHACHKO-686-1-1-0-1.html. 
  10. ^ ”The femen phenomenon”. The femen phenomenon. http://blogs.reuters.com/photographers-blog/2012/03/01/the-femen-phenomenon/. 
  11. ^ ”Archived copy”. Archived copy. Arkiverad från originalet den 2013-09-06. https://web.archive.org/web/20130906062354/http://www.neweasterneurope.eu/node/42. Läst 6 september 2013. 
  12. ^ Feminine Femen targets 'sexpats', Kyiv Post (May 22, 2009)
  13. ^ How they protest prostitution in Ukraine, France 24 (August 28, 2009)
  14. ^ (franska) Femen Les féministes venues du froid Arkiverad 10 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine., Paris Match (February 18, 2012)
  15. ^ FEMEN activist Supports the Egyptian Revolution Arkiverad 1 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ We met death squads (Russian)
  17. ^ Trio 'abducted and abused' for Belarus topless protest by BBC
  18. ^ ”FEMEN Book (2013)”. FEMEN Book (2013). FEMEN.info. 6 March 2013. Arkiverad från originalet den 5 April 2013. https://www.webcitation.org/6FeNZMha1?url=http://femen.info/books/femen-book-2013/. Läst 23 mars 2013. 
  19. ^ Je suis Femen (I am Femen)
  20. ^ ”Co-founder of feminist topless protest group found dead in her Paris apartment”. Independent.co.uk. https://www.independent.co.uk/news/world/europe/oksana-shachko-dead-femen-suicide-cause-of-death-a8461681.html. Läst 25 juli 2018. 
  21. ^ Nechepurenko, Ivan (27 July 2018). ”Oksana Shachko, a Founder of Feminist Protest Movement, Dies at 31” (på en). The New York Times. https://www.nytimes.com/2018/07/25/obituaries/oksana-shachko-a-founder-of-feminist-protest-movement-dies-at-31.html. Läst 27 juli 2018. 
  22. ^ Femen co-founder Oksana Shachko found dead in Paris flat”. The Guardian. Agence France-Presse. 24 July 2018. https://www.theguardian.com/world/2018/jul/24/femen-co-founder-oksana-shachko-found-dead-paris-flat. Läst 24 juli 2018. 
  23. ^ Paris killed her. Life and death of Oksana Shachko (Russian) by RFE/RL
  24. ^ ”One of FEMEN's Co-Founders Commits Suicide in Paris - Reports”. Sputnik News. 24 juli 2018. https://sputniknews.com/europe/201807241066632189-paris-femen-activist-suicide/. Läst 20 oktober 2018. 
  25. ^ ”Femen co-founder Oksana Shachko found dead in Paris flat”. The Guardian. 24 juli 2018. https://www.theguardian.com/world/2018/jul/24/femen-co-founder-oksana-shachko-found-dead-paris-flat. Läst 20 oktober 2018. 
  26. ^ ”Oksana Shachko, une Femen en pleine crise de foi”. Telerama.fr. http://www.telerama.fr/sortir/oskana-shachko-une-femen-en-pleine-crise-de-foi,142375.php. 
  27. ^ VIDEO. OKSANA SHACHKO : L'EX-FEMEN ICONOCLASTE EXPOSE SA VIERGE MARIE EN BURQA
  28. ^ Wysocki, Jérôme (13 January 2016). ”Elle quitte les Femen pour peindre des icônes religieuses”. Lepoint.fr. http://www.lepoint.fr/culture/elle-quitte-les-femen-pour-peindre-des-icones-religieuses-13-01-2016-2009477_3.php. 
  29. ^ ”Je suis Femen (2014)”. Caravelproduction.ch. http://caravelproduction.ch/documentaires-3/femen/. 
  30. ^ ”NAKED WAR - LaClairière Production”. Laclairiereproduction.com. http://laclairiereproduction.com/fr/naked-war. 
  31. ^ Paris, Joseph. ”naked war - un film de Joseph Paris”. Joseph Paris. http://josephparis.fr/films/naked-war/. 
  32. ^ ”Droit de suite - Femen : Naked War”. LCP Assemblée nationale. http://www.lcp.fr/emissions/157819-femen-naked-war. 
  33. ^ ”Nos seins, nos armes (2012) - Documentaire - L'essentiel - Télérama.fr”. Television.telerama.fr. http://television.telerama.fr/tele/programmes-tv/nos-seins-nos-armes,48577030.php. Läst 29 september 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]