Hoppa till innehållet

Owe Dahl

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Ove Dahl.
Owe Dahl
Information
Född19 oktober 1925
Karlskrona amiralitetsförsamling i Blekinge län, Sverige
Död5 oktober 2000 (74 år)
Sankt Matteus församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1947–1986
GradÖverste av första graden
BefälBodens ingenjörregemente

Owe Karl-Gösta Dahl, född 19 oktober 1925 i Karlskrona amiralitetsförsamling i Blekinge län, död 5 oktober 2000 i Sankt Matteus församling i Stockholm,[1] var en svensk militär.

Dahl avlade officersexamen vid Krigsskolan 1947[2] och utnämndes samma år till fänrik i ingenjörtrupperna, där han befordrades till löjtnant 1949.[3] Han gick Ingenjörofficersskolan vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1949–1950[4] och idkade studier vid Krigshögskolan 1954–1956, varefter han var lärare vid Ingenjörstruppernas kadettskola 1956–1958[5] och befordrades till kapten vid Svea ingenjörregemente 1958.[2] Han var generalstabsaspirant 1958–1960 och tillhörde Generalstabskåren 1960–1964. Åren 1964–1966 var han kompanichef och bataljonschef vid Svea ingenjörregemente, befordrad till major 1965. Därefter ingick han 1966–1973 i Generalstabskåren och tjänstgjorde vid Försvarsstaben,[5] där han från 1966 var chef för Allmänna avdelningen.[6] Han utnämndes till överstelöjtnant 1967, till överstelöjtnant med särskild tjänsteställning 1969[5] och till överste 1972.[2] Åren 1973–1979 var han chef för Bodens ingenjörkår (1975 namnändrad till Bodens ingenjörregemente). Han befordrades 1979 till överste av första graden[2] och var arméinspektör vid staben i Östra militärområdet 1979–1982, varpå han var ingenjör- och signalinspektör vid Arméstaben 1982–1986.[5] Dahl var projektledare vid FFV Aerotech 1986–1992.[2]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
  2. ^ [a b c d e] Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 56. ISBN 91-87184-74-5 .
  3. ^ Sveriges statskalender för året 1950. Uppsala. 1950. sid. 377 .
  4. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 126. ISBN 91-8718-418-4 .
  5. ^ [a b c d] Salander Mortensen, Jill, red (1996). Vem är det. Svensk biografisk handbok 1997. Stockholm: Norstedts. sid. 221 .
  6. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1972. Uppsala. 1972. sid. 102 .
  7. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 110 .