Svea ingenjörkår

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Svea ingenjörregemente)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Svea ingenjörkår
(Ing 1)
Svea ingenjörregemente vapen.svg
Vapensköld för Svea ingenjörkår tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnSvea ingenjörkår
Datum1855–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypIngenjörtrupperna
RollUtbildningsförband
StorlekKår [a]
Del avMellersta militärområdet [b]
HögkvarterAlmnäs garnison
FörläggningsortSödertälje
Valspråk"Över och genom alla hinder, snabbt och säkert" [c]
FärgerSvart     
Marsch"På vakt" (Rydberg) [d]
DekorationerSveaingMSM [e]
Befälhavare
KårchefChrister Wulff [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Förbandsfana m/1935Fana för Svea Ingenjörskår m-1935.jpg
Truppslagstecken m/1960AM.005030.jpg
TilläggsteckenMILI.009927.jpg

Svea ingenjörkår (Ing 1) var ett ingenjörförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1855–1997. Förbandsledningen var förlagd i Almnäs garnison i Södertälje.[3][4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Förbandet har sitt ursprung i Sappörkompaniet, som bestod av 125 man och som sattes upp på Östermalm i Stockholm 1855, och var till en början värvat, men tillfördes från 1885 beväring. Snoilskyska gården eller Norra kasern var ursprungligen en malmgård som byggdes 1738. Kronan köpte gården 1811 av kaptenen Gustaf Snoilsky, som var farfader till skalden. Kasernen rymde vintertid 372 man och var därmed fullt tillräckligt för kompaniets 120 man. Det var en enkel för-läggning med stora sanitära brister, som kompaniet disponerade. Den största nackdelen från kompaniets synpunkt var det stora avståndet till Hovjaktvarvet där kompaniet hade sin huvudsakliga verksamhet. Efter 10 månader 1856 lämnades förläggningen på Östermalm och kasernerna på Kungsholmen vid Hovjaktvarvet togs i bruk. Hösten 2005 sattes en minnestavla upp på Norra kasern i samband med högvaktsavlösning mellan Göta ingenjörregemente (Ing 2) och Norrlands ingenjörkompani.

Hovjaktvarvet på Kungsholmen kom att bli den plats där Ing 1 var förlagt under den längsta delen av sin tillvaro, nämligen från 1856 till 1922. Jaktvarvet var beläget söder om  Hantverkargatan och mellan Polhemsgatan och S.t Eriksgatan. På platsen hade tidigare det kungliga hovjaktvarvet varit förlagt under 150 år. I dag finns endast en minnessten och namnen Pontonjärgatan och Pontonjärparken som minner om förläggningen där.

År 1864 tillfördes ett kompani, och förbandet kom då att benämnas Sappörkåren. Vid uppsättandet av ett tredje kompani 1867 namnändrades enheten till Pontonjärbataljonen. Pontonjärbataljonen var förlagd till Kungsholmen i Stockholm och hade till huvudsaklig uppgift krigsbroslagning. År 1871 tillfördes ett fältsignalkompani som bataljonens fjärde kompani. Bataljonen namnändrades 1893 till Svea ingenjörbataljon (SIB), samtidigt som ett fjärde ingenjörkompani sattes upp, genom delning.

År 1902 ändrades namnet till Svea ingenjörkår (IK 1) varvid fälttelegrafkompaniet bildade stommen till det nyuppsatta Fälttelegrafkåren (IK 3). Förbandet ändrade efter några år beteckning till Ing 1. Under åren 1902-1904 avdelades stammanställt manskap, befäl och officerare till 1. ingenjörkompaniet, sedermera Bodens ingenjörkår (Ing 4). Ing 1 var förlagd till Stockholm men 1908 förlades kårens fästningsingenjörkompani till Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästningar. Svea ingenjörkår flyttade 1922 till Frösunda norr om Stockholm, från start i Frösundavik och från 1958 även i Lilla Frösunda.

Svea ingenjörkår omorganiserades 1957 och fick regementsstatus under namnet Svea ingenjörregemente (Ing 1). Under 1960-talet beslutades att ett antal regementen i Stockholm skulle utlokaliseras från Stockholm, vilket gav upphov till den så kallade Stockholmskarusellen. Bland annat beslutades att ingenjörförbanden i Frösunda i Solna, Svea ingenjörregemente (Ing 1) och Arméns fältarbetsskola och Ingenjörstruppernas kadettskola, skulle omlokaliseras till Södertälje. Ett helt nytt kasernetablissemang uppfördes i Almnäs, och stod färdigt i slutet av 1969 varefter verksamheten från Frösundavik successivt överfördes dit. Regementsledningen flyttade 6 april 1970; den 25 april avtäcktes minnesstenen och regementets fana troppades för sista gången på Frösundavik, som överlämnades till annan myndighet den 1 juli.[6]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret mellan åren 1973 och 1975, sammanslogs Livgardets dragoner (K 1) med Stockholms försvarsområde (Fo 44) och bildade 1975 försvarsområdesregemente K 1/Fo 44. Detta medförde att Svea ingenjörregemente som ingick i Stockholms försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), och dess mobiliserings- och materialansvar överfördes till Livgardets dragoner, som blev ett A-förband (försvarsområdesregemente).

År 1989 beslöt Regeringen Carlsson att regementet skulle samlokaliseras med Södermanlands regemente (P 10) i Strängnäs och att regementsområdet i Almnäs skulle övertas av FOA[7] men varken FOA eller regementet kom att påverkas av detta beslut, fast det återigen nämndes inför försvarsbeslutet 1992.[8]

Genom försvarsbeslutet 1992 beslutades att samtliga utbildningsregementen som ej uppsatte ett krigsförband i regementesstorlek ej heller skulle benämnas regemente. Regeringen ansåg att grundorganisationen skulle spegla krigsorganisatio­nen.[9] I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och återfick sitt gamla namn Svea ingenjörkår (Ing 1).

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen att krigsorganisationen skulle minskas, och ett ingenjörförband skulle utgå. Vilket fick regeringen att föreslå att Svea ingenjörkår skulle upplösas och avvecklas. Bakgrunden till regeringens förslag var att det alternativa förbandet, Göta Ingenjörkår (Ing 2), var samlokaliserad med enheter för central utbildning och utveckling inom truppslaget. Inför att kåren skulle avvecklas, hölls en officiell ceremoni i Almnäs den 29 augusti 1997. Officiellt upplöstes och avvecklades Svea ingenjörkår den 31 december 1997.[10]

Efter att förbandet lades ned 1997, kom militäraktivitet fortgå i Almnäs fram till 2004, i form av bland annat Swedint och de sista ingenjörerna som exercerade på Almnäs var högvaktsstyrkan ur Norrlands ingenjörbataljon ingående i Norrbottens regemente sommaren 2004.

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

När förbandet bildades 1855 förlades det till Storgatan i Stockholm. Den 26 april 1856 omlokaliserades förbandet till Jaktvarvet i Stockholm, och dess förläggning på Storgatan kom den 1 november 1856 att övertas av Hans Majestät Konungens Norska Garde. År 1868 uppfördes kasernen Pontonjärkasernen vid Jaktvarvet. Den 7 november 1922 hölls en avflyttningsceremoni vid Jaktvarvet, då förbandet omlokaliserades den 30 november 1922 till Frösundavik. Den 1 januari 1957 utökades förbandets förläggning till att även omfatta kasernområdet i Frösunda. Den 25 april 1970 hölls en avflyttningsceremoni, då förbandet omlokaliserades till Almnäs garnison den 1 juli 1970. Inflyttningen i Almnäs hade dock redan påbörjats den 6 april 1970, och den 22 augusti 1970 hölls en inflyttningsceremoni i Almnäs.[5] Efter att förbandet avvecklats den 31 december 1997, kom garnisonsområdet att kvarstå inom Försvarsmakten fram till 2005. Området såldes av Fortifikationsverket till Vasallen, vilka sålde det vidare till Peab i januari 2012. Drygt en vecka före tillträdet, den 21 maj 2012, eldhärjades en av de före detta kasernbyggnaderna på området och byggnaden brandskadades mycket svårt.[11][12]

Detachement[redigera | redigera wikitext]

Ing 1 det

Den 15 juli 1920 sattes det upp ett detachement i Östersund för vård av materiel avsedd för Norrlands ingenjörkår (Ing 5), vilket var ett förband som skulle sättas upp efter 1914 års stat. Dock avbröts uppsättningen av förbandet och istället vidtog detachement från Svea ingenjörkår bemanningen med anställd personal och cirka 60 värnpliktiga. Den 31 december 1927 avvecklades detachement.

Ing 1 K

Den 1 december 1951 överfördes ett redan uppsatt detachement vid Kasernhöjden i Karlstad till Svea ingenjörkår. Detachementet överfördes från Göta ingenjörkår (Ing 2) och gick under benämningen Ing 1 mobiliseringscentral Karlstad, och hade organiserats redan den 18 september 1940. Den 31 augusti 1956 överfördes detachement till Värmlands försvarsområde (Fo 52).

Ing 1 V

Den 27 oktober 1902 sattes det upp ett detachement i Vaxholm, vilket gick under namnet fästningsingenjörkompaniet, den 1 januari 1928 omorganiserades kompaniet till kustingenjörkompaniet. Från 1937 förlades ett utbildningskompani direkt ur kåren till Vaxholm. Den 1 oktober 1939 avvecklades detachement.

Ing 1 Ö

Den 1 juli 1945 överfördes ett ingenjörförråd i Östersund till Svea ingenjörkår, som tidigare förvaltats av Jämtlands fältjägarregemente. Detachement gick under benämningen Ing 1 mobiliseringscentral Östersund. Den 1 december 1951 överfördes detachementet till Bodens ingenjörregemente (Ing 3).

Ing 1 V/Ö

I samband med att Signalregementet (S 1) omlokaliserades från Solna till Uppsala garnison, kom Svea ingenjörkår att överta delar av Signalregementets kasernområde i Frösunda. Och för att skilja de två kasernområdena åt användes beteckningarna Ing 1 V för Frösunda och Ing 1 Ö för Frösundavik.

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förbandet hade i nedre Dalälven vid Älvkarleby en läger- och övningsplats på ön Laxön, som användes mellan åren 1880 och 1985.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Minnesmedalj m/1997.

Vid Fortifikationens 300-årsjubileum den 26 september 1935 överlämnade kung Gustav V förbandsfanan till Svea ingenjörkår. I samband med att Svea ingenjörkår upphörde överlämnades fanan till Norrlands ingenjörkår. Vid avvecklingen instiftades Svea ingenjörkårs minnesmedalj (m/1997) i silver (SveaingMSM).[13] Traditionsansvaret för Svea ingenjörkår överfördes i samband med avvecklingen till Norrlands ingenjörkår (Ing 3). Från 2005 förs Svea ingenjörkår traditioner förs av Göta ingenjörregemente (Ing 2), och vid Norrbottensregemente (I 19) bevaras minnet av Ing 1 och Ing 3 genom ceremonier bland annat minolyckan vid Paalovaara 1944.[14]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Verksamma regementschefer samt bataljon- och kårchefer åren 1900–1997.

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Sappörkompaniet 1855 1864
Kungl Sappörkåren 1864 1866-12-31
Kungl Pontonjärbataljonen 1867-01-01 1892-12-31
Kungl Svea ingenjörbataljon 1893-01-01 1901-12-31
Kungl Svea ingenjörkår 1902-01-01 1957-06-30
Kungl Svea ingenjörregemente 1957-07-01 1974-12-31
Svea ingenjörregemente 1975-01-01 1994-06-30
Svea ingenjörkår 1994-07-01 1997-12-31
Beteckning(ar)
Ing 1 1902-01-01 1997-12-31
Förläggningsort(er) och övningsplats(er)
Stockholm (F) 1855 1922-11-29
Frösunda (F) 1922-11-30 1970-06-30
Almnäs garnison (F) 1970-07-01 1997-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1957–1994 var förbandet organiserat som ett regemente.
  2. ^ Åren 1855–1893 var förbandet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Östra arméfördelningen, åren 1937–1942 chefen för IV. arméfördelningen, åren 1942–1966 chefen för IV. militärområdet, åren 1966–1991 chefen för Östra militärområdet, åren 1991–1997 chefen för Mellersta militärområdet.
  3. ^ Dokumenterat 1948.
  4. ^ Förbandsmarschen fastställdes den 18 mars 1970. Marschen ersatte "Svea ingenjörkårs marsch" (Johnsson).[1][2]
  5. ^ Minnesmedalj i silver instiftad 1997.
  6. ^ Wulff blev sista chefen vid regementet.
  7. ^ Stedt var vid samma tid chef för Fälttelegrafkåren (Ing 3).
  8. ^ Falkenström var tillförordnande chef åren 1989–1990.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 42
  2. ^ Sandberg (2007), s. 65
  3. ^ Braunstein (2003), s. 247-249
  4. ^ Kjellander (2003), s. 311-313
  5. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 36
  6. ^ Bernström, Åke, red (1992). Svea ingenjörregementes historia. Södertälje: Svea ingenjörregemente. sid. 133,144. Libris 1492089 
  7. ^ riksdagen.se Motion 1990/91:Fö3 Läst 28 februari 2010
  8. ^ riksdagen.se Regeringens proposition 1991/92:102 Läst 28 februari 2010
  9. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 8 maj 2016. 
  10. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 30 april 2018. 
  11. ^ ”Kraftig brand i Almnäs”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5116469. Läst 30 april 2018. 
  12. ^ ”Storbrand i Almnäs”. lt.se. https://www.lt.se/blaljus/storbrand-i-almnas. Läst 30 april 2018. 
  13. ^ ”SveaingMSM”. medalj.nu. http://medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={41C1FF2E-266A-41C9-B00A-FCA07964EEC1}&listmode=0&medal={B02704A7-80E9-4DF5-99A3-3C022905EBB2}. Läst 30 april 2018. 
  14. ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 13 november 2017. https://web.archive.org/web/20171113221747/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_forsvarets-traditioner-med-oversiktlig-historik-fran-1500-talet-reviderad-2017-09-22.pdf. Läst 30 april 2018. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bernström, Åke, red (1992). Svea ingenjörregementes historia. Södertälje: Svea ingenjörregemente. Libris 1492089 
  • Svea ingenjörregementes historia. Almnäs, Strängnäs eller Eksjö : ett regementes strid för överlevnad : komplement. Södertälje: Svea ingenjörregemente. 1994. Libris 1492090 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]