Pete Doherty

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Pete Doherty
Pete Doherty - Cannes.JPG
Pete Doherty, 2012.
FödelsenamnPeter Jr Daniell Doherty
Född12 mars 1979 (40 år) Hexham, England
BakgrundLondon, England
GenrerIndierock, alternativ rock, garagerock
RollMusiker, låtskrivare
InstrumentSång, gitarr, munspel
År som aktiv1997 -
ArtistsamarbetenThe Libertines
Babyshambles

Peter Daniell Doherty[1], född 12 mars 1979 i Hexham, Northumberland, är en brittisk sångare, poet, låtskrivare och musiker.[2]

Pete Doherty är, tillsammans med Carl Barât, frontfigur i det brittiska rockbandet The Libertines. Senare blev han sångare och frontfigur i bandet Babyshambles. 2009 släppte han sitt första soloalbum "Grace/Wastelands". Sedan 2003 har han gjort sig känd för allmänheten vid sidan av musiken, för sitt beroende av droger och sitt förhållande med supermodellen Kate Moss.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Doherty föddes i nordengelska Hexham men växte bland annat upp i Liverpool och i Shepherd's Bush i London, men under hans uppväxt flyttade familjen ofta runt i Storbritannien och Europa på grund av faderns arbete inom brittiska armén.[3][4][5] Liverpool, London, Coventry, Dorset, Belfast, Tyskland och Cypern var några av de platser familjen bodde på.

Under tiden i Dorset, började han vid 11 års ålder spela gitarr, för att imponera på en tjej, Emily Baker, som gick i hans klass.[6] Vid 16 års ålder vann Doherty en poesitävling och skickades på uppdrag av den brittiska regeringen på en resa genom Ryssland.[7] Pete Dohertys studier var framgångsrika. Han uppnådde hela 11 toppbetyg på sin GCSE-examen[8], fyra toppbetyg på A-nivå och kom in på Oxfords universitet, där han började studera engelska. Den kursen hoppade han emellertid av redan under den första terminen och flyttade tillsammans med den goda vännen Carl Barat in i en lägenhet i norra London.[9]

The Libertines[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: The Libertines

Doherty och Barât bildade sedermera rockgruppen The Libertines, där de delade på sången och låtskrivandet. I deras gemensamma lägenhet skrev de material för sin debutsingel What a Waster från 2002, och deras första album, Up the Bracket, som släpptes senare samma år. Deras debutalbum mottogs med god kritik och bandets resa mot berömmelse fortsatte i raketfart, mycket på grund av bandets energiska livespelningar som präglades av våld, mikrofonväxling mellan Doherty och Barât och den ständigt efterföljande och trogna skaran fans som reste från spelning till spelning.

En tid efter albumet Up the Bracket hade släppts petades Doherty från The Libertines på grund av sitt påstått starka beroende av droger. På sommaren år 2003 födde Lisa Moorish, sångerska i bandet Kill City, hennes och Pete Dohertys barn Astile. I juli 2003 bröt han sig in i Carl Barâts lägenhet i Marylebone och stal ett antal saker, bland annat en bärbar dator och en antik gitarr, och blev dömd till sex månaders fängelse, av vilka han avtjänade tre.[10][11] Samma dag som han släpptes fri mottogs han varmt av Carl Barât efter att de två hade försonats under Dohertys fängelsevistelse. Senare samma kväll gjorde Libertines en legendarisk spelning på The Tap 'n' Tin i Chatham, kallad "The Freedom Gig" bland fans.[12]

Doherty återförenades med The Libertines och gav tre bejublade konserter på London Forum i december år 2003, vilka alla tre hamnade på top 20 av historiens bästa konserter i tidningen Q magazine. Han arbetade på ett andra album med bandet under år 2004.

Dock eskalerade Dohertys droganvändande och tärde på de två stjärnornas förhållande både privat och professionellt. Livvakter fick anlitas under gruppens studioinspelningar för att skydda Doherty från vad Barât kallade Dohertys "harpies" (drogvänner) från att dyka upp i studion. Kort efter de första inspelningarna petades Doherty återigen från gruppen, eftersom han tre gånger misslyckats med att trappa ner på droganvändandet genom rehab. Medan Doherty rymde från Wat Tham Krabok, ett kloster i Thailand känt för att rehabilitera drog- och alkoholberoende, släpptes bandets andra album, The Libertines, som gick rätt in på förstaplatsen på den brittiska albumlistan. Där stannade det i ungefär fyra veckor och sålde platina både i Storbritannien och USA.[13][14]

Babyshambles[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Babyshambles
Pete Doherty under en konsert 2008

Doherty har efter uppbrottet med The Libertines format en egen karriär, helt utan hjälp från Carl Barât. Bland annat gästade han Wolfman på singeln For Lovers (släpptes när Doherty var medlem och nominerad till Ivor Novello Awards för 2004 års bästa sång)[15], sedan släppte han singeln Babyshambles och bildade sedermera bandet med samma namn, vilket från början var till för att tjäna pengar till droger. Bandet har sedan dess släppt singeln Killamangiro och turnerat runt om i Storbritannien. I december år 2004 misslyckades de att inta scenen på London Astoria, vilket ledde publiken till uppror.[16]

Pete Doherty 2005

Den 3 februari 2005 arresterades Pete Doherty för att ha misshandlat dokumentärfilmaren Max Carlish på ett hotell i Islington.[17] Mot sitt nekande och efter misslyckade försök att skrapa ihop 150 000 pund till borgen fängslades han återigen, anklagad bland annat för rån och utpressning, anklagelser som senare togs tillbaka. Doherty har opererat in en Naltrexone, vilken förhindrar honom från att bli "hög" av heroin.

Den 2 juli 2005 uppträdde Doherty på Live 8-konserten i Hyde Park i London, där han tillsammans med Elton John gjorde en duett med sången Children of the Revolution. Flera brittiska tidningar kallade uppträdandet för "shambolic". Pete Doherty har senare hävdat att det dåliga framträdandet berodde på chocken han fick efter de kommentarer sir Bob Geldofs dotter, Peaches, gav honom alldeles innan han skulle gå på scen.

I juli 2005 skulle Doherty och Babyshambles backa upp bandet Oasis under deras Storbritannien-turné. De misslyckades att dyka upp, något som skylldes på att Doherty inte kunde ta sig hem från Frankrike i tid.[18]

Den 13 augusti 2005 stoppades Pete Doherty i tullen på Oslos flygplats Gardermoen efter att de hade hittat små mängder heroin i hans kläder. Babyshambles var bokade att spelade på Øyafestivalen i Oslo klockan 17:05, men Doherty hölls kvar i tullen i tre timmar. Han släpptes efter att festivalarrangörerna betalat 8 000 norska kronor i böter för hans droginnehav. När bandet slutligen dök upp på scenen var Doherty sjuk och spydde på scen efter 20 minuter. Han hällde ut en flaska vodka över publiken och visade upp ett tomt cigarettpaket, vilket ledde till att publiken började kasta upp cigaretter på scen. På grund av att elektriciteten stängdes av 23:00 kunde Babyshambles inte spela mer än 30 minuter.[19]

Den 15 augusti 2005 släppte Babyshambles sin andra singel Fuck Forever, vilken nådde fjärde plats på den brittiska singellistan. Senare samma månad var Pete Doherty involverad i en uppgörelse med sin tidigare vän och bandmedlem, Razorlightsångaren Johnny Borell. Uppgifter gör gällande att Doherty skulle ha skallat Borell efter deras uppträdande på Leeds-festivalen av oklara skäl.

Den 16 juni 2006 klockan 01:15 skulle Pete Doherty och hans band Babyshambles ha sin första svenska spelning på Hultsfredsfestivalen, Hultsfred. Han blev dock stoppad av tullen på Arlanda flygplats efter misstankar om att han var drogpåverkad. Babyshambles var inte uppe på scenen förrän klockan halv tre på natten. Det var egentligen meningen att han skulle vara inlagd på ett rehabiliteringshem i Portugal.[20]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

The Libertines[redigera | redigera wikitext]

Babyshambles[redigera | redigera wikitext]

Soloalbum[redigera | redigera wikitext]

Influenser[redigera | redigera wikitext]

I intervjuer (se länkar nedan), har Doherty listat sin favoritbok som George Orwells 1984, Brighton Rock av Graham Greene, Our Lady of the Flowers av Jean Genet, Flowers of Evil av Charles Baudelaire och verken av Oscar Wilde. Han har också nämnt Emily Dickinson som en influens. Hans favoritfilmer inkluderar brittiska klassiker från 1960-talet som Billy Liar, Poor Cow, O Lucky Man! och filmversionen av Steptoe and Son. Han har också nämnt Lee Mavers från The La's som en musikalisk influens.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Doherty har en storasyster och en lillasyster, vid namn Amy-Jo och Emily. Hans mamma är sjuksköterska och heter Jacqueline Doherty. Hans pappa, Peter Doherty Sr., jobbar inom armén.

Dohertys mamma har skrivit en bok, om hur hennes son förvandlats från en väluppfostrad mönsterelev till en av världens mest kända narkomaner. Boken heter Pete Doherty: My Prodigal Son. (ISBN 978-0-7553-1608-3).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”VIDEO: You've probably been saying Pete Doherty's name wrong...” (på en). Radio X. https://www.radiox.co.uk/artists/libertines/video-pete-doherty-pronounce-name/. Läst 27 juli 2019. 
  2. ^ ”Peter Doherty reviews, music, news - sputnikmusic”. www.sputnikmusic.com. https://www.sputnikmusic.com/bands/Peter-Doherty/8496/. Läst 28 juli 2019. 
  3. ^ Barratt, Nick (24 november 2006). ”Family detective: Pete Doherty”. London, UK: Telegraph. https://www.telegraph.co.uk/news/1435134/Family-detective-Pete-Doherty.html. Läst 27 september 2007. 
  4. ^ Shennan, Paddy (18 september 2006). ”I wanted to hit Pete when I found out about the drugs; Says Babyshambles stars Scouse mum Paddy Shennan reports on a Liverpool mother's love for her drug addict son who also happens to be one of Britain's biggest rock stars says Baby shambles star's Scouse mum”. Liverpool Echo. http://icliverpool.icnetwork.co.uk/0100news/0100regionalnews/tm_objectid=17772329%26method=full%26siteid=50061%26headline=i-wanted-to-hit-pete-when-i-found-out-about-the-drugs---says-babyshambles-star-s-scouse-mum-name_page.html. Läst 1 december 2009. 
  5. ^ McGlone, Jackie (3 september 2006). ”Lament for a lost boy”. The Scotsman. http://www.scotsman.com/news/lament-for-a-lost-boy-1-1414959. Läst 12 maj 2007. 
  6. ^ ”Pete Doherty reunited with childhood sweetheart – Tabloid Hell”. Pete Doherty reunited with childhood sweetheart – Tabloid Hell. Nme.com. http://www.nme.com/news/tabloid-hell/39897. Läst 5 februari 2013. 
  7. ^ ”Pete Doherty timeline”. BBC News. 7 augusti 2007. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4690288.stm. Läst 12 maj 2011. 
  8. ^ Wetton, Laura (31 augusti 2005). ”What a Shambles!”. BBC. http://www.bbc.co.uk/nottingham/content/articles/2005/08/31/blast05_what_a_shambles_feature.shtml. Läst 12 maj 2007. 
  9. ^ Brewis, Kathy (14 maj 2006). ”Pete's Dragons”. The Sunday Times (London, UK). http://www.timesonline.co.uk/article/0,,2099-2173961.html. Läst 12 maj 2007. 
  10. ^ ”Musician admits burgling bandmate's flat”. BBC News. 12 augusti 2003. http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/london/3142801.stm. Läst 12 maj 2007. 
  11. ^ ”Libertines singer sent to prison”. BBC News. 8 september 2003. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/music/3090862.stm. Läst 12 maj 2007. 
  12. ^ ”Libertines reunite at freedom gig”. BBC News. 9 oktober 2003. http://news.bbc.co.uk/1/hi/entertainment/music/3178394.stm. Läst 12 maj 2007. 
  13. ^ Smith, David (4 juli 2004). ”Annihilation beckons the dark star of rock”. The Observer (London, UK). http://arts.guardian.co.uk/features/story/0,,1253753,00.html. Läst 12 maj 2007. 
  14. ^ ”Pete Flees Rehab Again”. NME. 14 June 2004. Arkiverad från originalet den 20 February 2006. https://web.archive.org/web/20060220023006/http://www.nme.com/news/108813.htm. 
  15. ^ ”Archive Chart”. Archive Chart. The Official Charts Company. 24 April 2004. http://www.theofficialcharts.com/archive-chart/_/1/2004-04-24/. Läst 29 maj 2011. 
  16. ^ NME (19 december 2004). ”LONDON GIG ENDS IN 'SHAMBLES'” (på en-US). NME. https://www.nme.com/news/music/babyshambles-380-1357474. Läst 28 juli 2019. 
  17. ^ ”Rockstjärna gripen för misshandel”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/KvMByo. Läst 28 juli 2019. 
  18. ^ ”Babyshambles cancel Oasis support” (på en-GB). 7 juli 2005. http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4659279.stm. Läst 28 juli 2019. 
  19. ^ ”Doherty kräktes på scen i Oslo”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/oR3vyK. Läst 28 juli 2019. 
  20. ^ ”Här ramlar Pete in”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/XwjX1B. Läst 28 juli 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]