Pjotr Wrangel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pjotr Wrangel

Pjotr Nikolajevitj Wrangel (på ryska: Пётр Николаевич Врангель), även känd som Svarte Baronen, född 15 augusti 1878 i Zarasai i guvernementet Kovno, Kejsardömet Ryssland, död 25 april 1928 i Bryssel, var balttysk baron, kavallerigeneral och rysk kontrarevolutionär ledare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Efter bergsingenjörsexamen och någon tids verksamhet vid sibiriska gruvfält deltog Wrangel i det rysk-japanska kriget 1904-1905. Därefter ägnade han sig därefter åt officersyrket. Wrangel utmärkte sig sedermera i första världskriget och steg till divisionsgeneral vid kosacktrupperna. Efter oktoberrevolutionen deltog Wrangel i Kornilovs och Denikins kontrarevolutionära fälttåg i Sydryssland. Denikin utnämnde honom till underbefälhavare. Efter Denikins nederlag föregående år till 1920 övertog Wrangel den 4 april 1920 befälet över den sydryska delen av Vita armén och lät kalla sig riksföreståndare. Under våren och sommaren 1920, samtidigt med det polsk-sovjetiska kriget, vann Wrangel framgångar och uppvisade en otvivelaktig ledarförmåga. Efter att ett stilleståndsavtal slutits mellan Sovjetregimen och Polen i oktober 1920 kunde bolsjevikerna sätta in överlägsna krafter mot Wrangels front. Längst uppehöll Wrangel sig på Krim, men efter genombrottet i början av november 1920 av näset vid Perekop måste han rymma fältet. Den 14 november lämnade Wrangel med större delen av sin armé samt talrika flyktingar Sevastopol. Resterna av Wrangels armé var därefter under några år förlagda i Jugoslavien och Bulgarien men upplöstes definitivt 1926. Wrangel slog sig därefter ner i Bryssel, där han avled 1928.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Svensk uppslagsbok, 29 (1936)