Timon av Aten (originaltitel The Life of Timon of Athens) är en pjäs av William Shakespeare om en atensk man som avskyr mänskligheten. Oftast betecknas den som en tragedi, inspirerad av historiska händelser. Skådespelet är ett av Shakespeares minst spelade, därtill ett av hans mest svårtolkade och svårspelade.
Pjäsen kan bara dateras gissningsvis genom jämförelse med andra Shakespearepjäser. Shakespeares främsta källor anses vara Plutarchos och Lukianos. Dramat handlar om den rike atenaren Timon som utnyttjas av sina falska vänner och i bitterhet drar sig tillbaka till ödemarken där han förbannar mänskligheten. Till formen är pjäsen motsägelsefull och bitvis osammanhängande som om den inte var färdigskriven. Den har en satirisk underton. Ett centralt tema i pjäsen, som kan ges skilda läsarter, är att man inte kan köpa sig vänskap. ► Läs mer
Östkanten och västkanten (norska: østkant och vestkant) används som benämning på Oslos två delar, som bildas genom den ekonomiska och sociala skiljelinjen som historiskt går längs Uelands gate. Akerselva uppfattas också i allmänhet som gränsen mellan öst och väst, men det är oprecist, eftersom arbetarområdena ligger på bägge sidor av älven.
Västkanten bildades på 1840-talet, av det som sedan 1600-talet hade varit allmän stadsmark, med området bakom slottet som utgångspunkt. Östkanten växte runt den nya industrin och längs infartsvägarna i öst. Runt 1890 var tudelningen i öst och väst markerad och de flesta områdena i staden blev tydligt präglade av klass, av arbetarklass eller av tjänstemän och borgerskap. Delningen avspeglade sig genom arkitekturen, men också politiskt genom att Høyre och Arbeiderpartiet tillsammans dominerade mycket starkare än i övriga Norge. Språken har traditionellt varit ganska olika, och det har varit en skarp skiljelinje mellan sociolekterna i de två delarna av staden, en skiljelinje som har blivit något mindre de senaste årtiondena. Ungdomar som har vuxit upp i den ena stadsdelen, har i många fall liten kunskap om den andra. ► Läs mer
Schweiz är känt för sin natur. På bilden ses en dalgång i den Schweiziska kommunen Lauterbrunnen.
Natur kan syfta på den levande, materiella världen i stort, men särskilt den av människan (väsentligen) opåverkade miljön i form av växter, djur, landformer och så vidare. Med natur avses även inre egenskaper som bestämmer beteende och ändamål i någon eller något ("sakens natur"). Det är ett begrepp som har tolkats och definierats sedan antiken i olika sammanhang, och har genomgått flera betydelseförskjutningar och därmed blivit mångtydigt och ideologiskt laddat.
Veckans samarbete är en utvald artikel som under en veckas tid får stå i rampljuset, med förhoppningen att så många som möjligt ska hjälpa till att förbättra den.
.jpg)
