Hoppa till innehållet

Postintensivvårdssyndrom

Från Wikipedia
 Den här artikeln eller avsnittet anses inte leva upp till Wikipedias artikelstandard och behöver kvalitetskontrolleras. (2024-08)
Motivering: fel i ref
Hjälp gärna Wikipedia med att åtgärda problemet om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan.

Postintensivvårdssyndrom (PICS) beskriver en samling syndrom som är vanliga bland patienter som överlever kritisk sjukdom och intensivvård.[1] Utbudet av symtom som PICS beskriver definieras under tre breda kategorier: fysisk funktionsnedsättning, kognitiv funktionsnedsättning och psykiatrisk funktionsnedsättning.[2] En person med PICS kan ha symtom från en eller flera av dessa kategorier.[3]

Minskad mortalitet efter intensivvård har lett till forskning fokuserad på morbiditet för dessa patienter. Den förbättrade överlevnaden har också lett till upptäckten av betydande funktionshinder som många överlevande av kritisk sjukdom upplever.[2] Eftersom majoriteten av litteraturen inom intensivvårdsmedicin är fokuserad på kortsiktiga resultat (t.ex. överlevnad), är den nuvarande förståelsen av PICS relativt begränsad.[4] Forskning tyder på att det finns överlappning mellan de tre breda kategorierna av symtom. Dessutom verkar sedering och långvarig immobilisering vara vanliga teman bland patienter som har PICS.

Termen PICS uppstod 2010, åtminstone delvis, för att öka medvetenheten om de viktiga långvariga dysfunktioner som uppstår vid intensivvårdsbehadling. (IVA). Medvetenheten om dessa långvariga funktionsnedsättningar växer, och forskning pågår för att ytterligare klargöra spektrumet av funktionshinder och för att hitta effektivare sätt att förebygga dessa långsiktiga komplikationer och för att mer effektivt behandla funktionell återhämtning.[1]

Ursprung

[redigera | redigera wikitext]

Även innan termen PICS skapades fanns det erkännande av följderna efter kritiska sjukdomsepisoder. År 1892 var Osler den första att notera muskelförlust hos patienter med långvarig sepsis (Osler, 1892, som citeras i Jolley et al., 2016, sid. 1129). År 1998[5] fann forskare att kritiskt sjuka patienter upplevde sämre psykisk hälsa och fler symtom på posttraumatisk stressyndrom (PTSD) än icke-kritiskt sjuka patienter. År 1999 upptäcktes att flertalet överlevande av kritisk sjukdom hade kognitiva funktionsnedsättningar.[6] Allt eftersom forskning om förvärrad fysisk, mental och kognitiv hälsa till följd av kritisk sjukdom ackumulerades, erkändes betydelsen och sambandet mellan dessa problem. Detta resulterade i att det under 2010 hälls en konferens där begreppet PICS skapades.[2]

Allt eftersom PICS-forskningen har fortsatt har ytterligare funktionsnedsättningar blivit uppenbara. På 2010-talet noterade forskare sociala svårigheter hos överlevande av kritisk sjukdom.[7][8] Nedsatt sysselsättning efter kritisk sjukdom har förekommit i litteraturen sedan 1995.[9] IInsikten om att arbetslöshet efterföljande kritisk sjukdom verkar påverka välbefinnande och livskvalitet negativt är dock mer nyliga upptäckter.[10][11]

Kategorier

[redigera | redigera wikitext]

Fysisk funktionsnedsättning

[redigera | redigera wikitext]

ICU-acquired weakness (ICU-AW), ibland kallad Critical illness-polyneuropati, är den vanligaste formen av fysisk funktionsnedsättning och uppskattas förekomma hos 25 procent eller fler av de överlevande på intensivvårdsavdelningen.[12][13] Det tros vara en effekt av långvarig orörlighet och sedering som flertalet kritiskt sjuka patienter upplever under intensivvård.[4] Det har också upptäckts att allvarliga infektioner och inflammationer betydande riskfaktorer för att utveckla ICU-AW.

ICU-AW uppträder ofta som svårigheter att utföra dagliga aktiviteter (t.ex. att röra sig i boendemiljön, använda toalett, förmågan att laga mat eller tvätta). De svårigheter som är förknippade med ICU-AW har en direkt och negativ effekt på en persons självständighet. Det naturliga förloppet av ICU-AW är varierande, men vissa patienter återhämtar sig inom ett år.[14]

Andra fysiska funktionsnedsättningar inkluderar kontrakturer efterföljande långa perioder av orörlighet. Armbågsled och fotled är de vanligast drabbade lederna, följt av höftleder och knäleder.[15] Viss fysisk svaghet kan bero på undernäring under kritisk sjukdom.[16] Även om näring kan tillhandahållas genom sondmatning eller parenteral nutrition, kan initieringen av parenteral näring försenas, och avbrott i matningen uppstår ofta på grund av gastrointestinal intolerans eller utförandet av procedurer som kräver en tom mage.[16] Hos personer som upplever akut respiratoriskt distressyndrom och som behandlas med mekanisk ventilation, är lungfunktionen ofta äventyrad i månader till år. Den vanligaste försämrade lungfunktionen är diffusionskapacitet för kolmonoxid, samt minskade lungvolymer.[17]

Kognitiv funktionsnedsättning

[redigera | redigera wikitext]

Kognitiva störningar inkluderar brister i minne, uppmärksamhet, mental bearbetningshastighet och problemlösning. Dessa funktionsnedsättningar påverkar upp till 80 % av individer som överlever en kritisk sjukdom.[18] Nedsättningar i minne och exekutiv funktion har den mest djupgående effekten när det gäller behindrandet av människor från att engagera sig i de uppgifter och beteenden som behövs för att fungera effektivt i det dagliga livet och utföra komplexa konitiva procedurer.[19]

Huvudsakliga riskfaktorer för kognitiv funktionsnedsättning efter intensivvårdsinläggning på grund av kritisk sjukdom inkluderar delirium, tidigare kognitiv nedsättning, sepsis och akut andnödsyndrom (ARDS). Man tror för närvarande att det är en multifaktoriell genes till kognitiv försämring efter kritisk sjukdom. Några möjliga mekanismer för inkluderar dålig blodtillförsel till hjärnan på grund av lågt blodtryck från sepsis, dålig syretillförsel till hjärnan på grund av andningsbesvär och försämring, inflammation i hjärnan och störning av blod-hjärnbarriären i områdena av hjärnan som är involverad i exekutiva funktioner och minne.[20][21][22]

Psykiatrisk funktionsnedsättning

[redigera | redigera wikitext]

Depression och ångest är de två vanligaste psykiska störningarna som ses hos individer med PICS.[23][24] Utbudet av möjliga psykiska problem är dock mycket bredare. Demens, posttraumatisk stressyndrom (PTSD) och ihållande vanföreställningar är också manifestationer av syndromet.[23] Även om patofysiologin inte är klarlagd, tror man att ångesten och vanföreställningarna som ses hos patienter med PICS är kopplade till vanföreställningar som vissa individer förvärvar under sin vistelse på intensivvårdsavdelningen, snarare än faktiska minnen.[25][26] Man tror att medicinskt inducerad sedering kan bidra till bildandet av vanföreställningar genom att öka risken för delirium och hallucinationer.

Riskfaktorer innefattar sepsis, akut respiratorisk svikt, andningssvikt, trauma, hypoglykemi och hypoxemi. Liksom IVA-förvärvad svaghet, har långvarig orörlighet och djup sedering varit kända för att spela en viktig roll i utvecklingen av psykiska problem som ses i PICS.[25] Lägre utbildningsnivå, redan existerande funktionshinder, alkoholmissbruksstörning, redan existerande ångest, depression och PTSD är också riskfaktorer för PICS-relaterade psykiska störningar. I motsats till vad man tidigare tror har varken ålder eller kön visat sig vara riskfaktorer för vare sig depressiva tillstånd eller ångest. Den uppskattade förekomsten av psykiska störningar efter intensivvård varierar. Metaanalyser har visat en prevalens för depressiva symtom efter intensivvård mellan 4%-64%[27] och mellan 5%-73% för ångestsymtom.[28] Det faktum att forskare ofta använder olika metoder för att uppskatta prevalensen av psykiska störningar efter intensivvård, det vill säga olika typer av självrapporteringsformulär, diagnoskoder och olika tidpunkter vid datainsamling är en stor bidragande orsak till den stora variationen i prevalensuppskattning.

Social funktionsnedsättning

[redigera | redigera wikitext]

Social funktionsnedsättning i PICS är en negativ förändring av en patients sociala hälsa.[29] Detta visas hos personer som lever med PICS som att de undviker sociala samband, förlust av tidigare sociala roller, minskat socialt självförtroende eller uppfattar sig själva som en social börda.[7][29]

PICS-Family (PICS-F)

[redigera | redigera wikitext]

Episoder av kritisk sjukdom påverkar också familjer och vårdgivare,. Den ökade medvetenheten om PICS har också visat på en uppsättning psykologiska symtom som familjemedlemmar till kritiskt sjuka patienter ofta upplever. Dessa symtom har gett upphov till termen PICS-Family (PICS-F).[30][31] Upp till 30 % av familjen och vårdgivarna upplever stress, ångest och symtom på depression som faller under kategorin PICS-F.[32]

Symtomen som ses i PICS-F är i stort sett samma uppsättning psykiska symtom som patienter med PICS har och kan ha någon grund i den ångest och falska minnen som dessa familjemedlemmar utvecklar under den kritiska sjukdomens gång. Dessa symtom kan få vårdgivare att sluta upprätthålla sin egen hälsa. Familjemedlemmar kan också känna sig överväldigade när de blir ombedda att fatta oväntade beslut på liv och död om vården av sina nära och kära. Efter utskrivning från intensivvårdsavdelningen är ihållande symtom på depression, ångest och PTSD regel snarare än undantag för PICS-F. Men liksom de psykiska hälsoproblemen i PICS kan PICS-F-symtom hanteras framgångsrikt med rätt behandling. Liksom i PICS är egenvård en viktig del av att förebygga PICS-F. Patienternas familjer upplever ofta några av de liknande påfrestningar som intensivvårdspatienterna själva, inklusive sömnbrist och allvarliga psykiska påfrestningar, en obekant och obekväm miljö.

Behandling

[redigera | redigera wikitext]

Prevention

[redigera | redigera wikitext]

Begränsning av djup sedering och orörlighet och sängläge har haft den största inverkan för att förhindra de långsiktiga funktionella bristerna som ses i PICS.[4] Uppmärksamhet på sömnhygien under intensivvården verkar också vara en viktig del av förebyggandet. Tidig upptäckt och behandling av delirium verkar minska förekomsten av PICS. Tidigt har aggressiv sjukgymnastik och arbetsterapi haft en positiv effekt.[33]

Övriga behandlingar, långsiktiga uppföljningsåtgärder och resurser

[redigera | redigera wikitext]

Eftersom PICS representerar en rad funktionella nedsättningar, är det troligtvis att ingen enskild behandling på ett adekvat sätt åtgärdar alla symtom som är förknippade med syndromet.

Patienter som upplever tecken och symtom associerade med PICS eller PICS-F inklusive muskelsvaghet, trötthet, problem med dagliga aktiviteter, minnes- eller tankeproblem, ångest och depression, eller mardrömmar och oönskade minnen efter att de lämnat intensiven. Om dessa symtom upptäcks kan det hjälpa att konsultera en primärvårdsläkare eller annan vårdgivare.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”Post-intensive Care Syndrome”. Society of Critical Care Medicine. 2013. https://www.sccm.org/MyICUCare/THRIVE/Post-intensive-Care-Syndrome.  Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; namnet "Davidson et al 2013" definieras flera gånger med olika innehåll
  2. ^ [a b c] Improving long-term outcomes after discharge from intensive care unit: report from a stakeholders' conference.  Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; namnet "Improving long-term outcomes after" definieras flera gånger med olika innehåll
  3. ^ ”THRIVE: Life After the Intensive Care Unit”. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=Rwch2_9mSQA. 
  4. ^ [a b c] Sedation and mobility: changing the paradigm.  Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; namnet "pmid23182528" definieras flera gånger med olika innehåll
  5. ^ ”Health-related quality of life and posttraumatic stress disorder in survivors of the acute respiratory distress syndrome”. Critical Care Medicine 26 (4): sid. 651–659. April 1998. doi:10.1097/00003246-199804000-00011. PMID 9559601. 
  6. ^ ”Neuropsychological sequelae and impaired health status in survivors of severe acute respiratory distress syndrome”. American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine 160 (1): sid. 50–56. July 1999. doi:10.1164/ajrccm.160.1.9708059. PMID 10390379. 
  7. ^ [a b] ”Jordanian survivors' experiences of recovery from critical illness: a qualitative study”. International Nursing Review 61 (4): sid. 570–577. December 2014. doi:10.1111/inr.12142. PMID 25382166.  Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; namnet "Jordanian survivors' experiences of" definieras flera gånger med olika innehåll
  8. ^ ”Project Post Intensive Care eXercise (PIX): A qualitative exploration of intensive care unit survivors' perceptions of quality of life post-discharge and experience of exercise rehabilitation”. Journal of the Intensive Care Society 16 (1): sid. 37–44. February 2015. doi:10.1177/1751143714554896. PMID 28979373. 
  9. ^ ”Health and activity after intensive care”. Anaesthesia 50 (12): sid. 1017–1021. December 1995. doi:10.1111/j.1365-2044.1995.tb05942.x. PMID 8546278. 
  10. ^ ”The needs of patients with post-intensive care syndrome: A prospective, observational study”. Australian Critical Care 33 (2): sid. 116–122. March 2020. doi:10.1016/j.aucc.2019.04.002. PMID 31160217. 
  11. ^ ”The mental health benefits of employment: Results of a systematic meta-review”. Australasian Psychiatry 24 (4): sid. 331–336. August 2016. doi:10.1177/1039856215618523. PMID 26773063. 
  12. ^ ”Acute outcomes and 1-year mortality of intensive care unit-acquired weakness. A cohort study and propensity-matched analysis”. American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine 190 (4): sid. 410–420. August 2014. doi:10.1164/rccm.201312-2257OC. PMID 24825371. 
  13. ^ ”Long-term cognitive impairment after critical illness”. The New England Journal of Medicine 369 (14): sid. 1306–1316. October 2013. doi:10.1056/NEJMoa1301372. PMID 24088092. 
  14. ^ ”Intensive care unit-acquired weakness: implications for physical therapist management”. Physical Therapy 92 (12): sid. 1494–1506. December 2012. doi:10.2522/ptj.20110117. PMID 22282769. 
  15. ^ ”Joint contracture following prolonged stay in the intensive care unit”. CMAJ 178 (6): sid. 691–697. March 2008. doi:10.1503/cmaj.071056. PMID 18332384. 
  16. ^ [a b] ”Nutrition support in the critical care setting: current practice in canadian ICUs--opportunities for improvement?”. Journal of Parenteral and Enteral Nutrition 27 (1): sid. 74–83. 2003. doi:10.1177/014860710302700174. PMID 12549603. 
  17. ^ ”Pulmonary function and health-related quality of life in survivors of acute respiratory distress syndrome”. American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine 167 (5): sid. 690–694. March 2003. doi:10.1164/rccm.200206-542OC. PMID 12493646. 
  18. ^ Group IDaCIS. ICU Delirium and Cognitive Impairment Study Group. ICU Delirium and Cognitive Impairment Study Group http://www.icudelirium.org/.Mall:MEDRS
  19. ^ ”Prolonged cognitive dysfunction in survivors of critical illness”. Anaesthesia 60 (9): sid. 847–853. September 2005. doi:10.1111/j.1365-2044.2005.04148.x. PMID 16115244. 
  20. ^ ”The adult respiratory distress syndrome cognitive outcomes study: long-term neuropsychological function in survivors of acute lung injury”. American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine 185 (12): sid. 1307–1315. June 2012. doi:10.1164/rccm.201111-2025OC. PMID 22492988. 
  21. ^ ”Cognitive decline after sepsis”. The Lancet. Respiratory Medicine 3 (1): sid. 61–69. January 2015. doi:10.1016/S2213-2600(14)70246-2. PMID 25434614. 
  22. ^ ”The relationship between delirium duration, white matter integrity, and cognitive impairment in intensive care unit survivors as determined by diffusion tensor imaging: the VISIONS prospective cohort magnetic resonance imaging study*”. Critical Care Medicine 40 (7): sid. 2182–2189. July 2012. doi:10.1097/CCM.0b013e318250acdc. PMID 22584766. 
  23. ^ [a b] ”Long-term complications of critical care”. Critical Care Medicine 39 (2): sid. 371–379. February 2011. doi:10.1097/CCM.0b013e3181fd66e5. PMID 20959786. 
  24. ^ . https://www.inquirer.com/philly/health/20130326_A_new_frontier_in_ICU_research__Postintensive_care_syndrome.html. 
  25. ^ [a b] . https://well.blogs.nytimes.com/2013/07/22/nightmares-after-the-i-c-u/.  Referensfel: Taggen <ref> är ogiltig; namnet "Hoffman2013" definieras flera gånger med olika innehåll
  26. ^ ”Memory, delusions, and the development of acute posttraumatic stress disorder-related symptoms after intensive care”. Critical Care Medicine 29 (3): sid. 573–580. March 2001. doi:10.1097/00003246-200103000-00019. PMID 11373423. 
  27. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet :1
  28. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet :0
  29. ^ [a b] ”Patient outcomes after critical illness: a systematic review of qualitative studies following hospital discharge”. Critical Care 20 (1): sid. 345. October 2016. doi:10.1186/s13054-016-1516-x. PMID 27782830. 
  30. ^ ”Family response to critical illness: postintensive care syndrome-family”. Critical Care Medicine 40 (2): sid. 618–624. February 2012. doi:10.1097/CCM.0b013e318236ebf9. PMID 22080636. 
  31. ^ ”Having a loved one in the ICU: the forgotten family”. Current Opinion in Critical Care 18 (5): sid. 540–547. October 2012. doi:10.1097/MCC.0b013e328357f141. PMID 22914431. 
  32. ^ . https://www.medscape.org/viewarticle/581055. 
  33. ^ ”Early physical and occupational therapy in mechanically ventilated, critically ill patients: a randomised controlled trial”. Lancet 373 (9678): sid. 1874–1882. May 2009. doi:10.1016/S0140-6736(09)60658-9. PMID 19446324. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Postintensivvårdssyndrom&oldid=55895077”