Procyon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För släktet med det vetenskapliga namnet Procyon, se tvättbjörnar.
Procyon
Läge i Lilla hunden
Läge i Lilla hunden
Observationsdata
EpokJ2000
StjärnbildLilla hunden
Rektascension07t 39m 18/11950s[1]
Deklination+05° 13′ 29/9552″[1]
Skenbar magnitud ()0,34[2]/10,7[3]
Stjärntyp
SpektraltypF5 IV-V[2] + DQZ[4]
U–B+0,00[5]
B–V+0,42[5]
Variabeltypmisstänkt[6] (A)
Astrometri
Radialhastighet ()-3,2[7] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -714,59[1] mas/år
Dek.: -1 036,80[1] mas/år
Parallax ()284,56 ± 1,26[1]
Avstånd11,46 ± 0,05  (3,51 ± 0,02 pc)
Absolut magnitud ()2,66 / 13,0
Detaljer
Massa1,499 ± 0,031[8] M
Radie2,048 ± 0,025[2] R
Luminositet6,93[2] L
Temperatur6 530 ± 50[2] K
Metallicitet-0,05 ± 0,03[2] dex
Vinkelhastighet3,16 ± 0,50[2] km/s
Ålder1,87 ± 0,13[8] miljarder år
Andra beteckningar
Elgomaisa, Algomeysa, Antecanis, α Canis Minoris, 10 Canis Minoris, GCTP 1805,00, HR 2943, BD+05° 1739, HD 61421, LHS 233, GJ 280, HIP 37279, SAO 115756. [9]

Procyon eller Alfa Canis Minoris (α Canis Minoris, förkortat Alfa Cmi, α CMi), som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[3] belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Lilla hunden där den utgör ett hörn i vintertriangelns asterism. Den är den ljusstarkaste stjärnan i stjärnbild och den åttonde ljusstarkaste på natthimmeln. Den har en skenbar magnitud på 0,34[2] och är tydligt synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 285[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 11,5 ljusår (ca 3,5 parsek) från solen och är en av de närmaste stjärnorna från jorden.

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Alfa Canis Minoris har det klassiska namnet Procyon som kommer från det antika grekiska ordet προκύον (Prokyōn) som betyder "före hunden", eftersom den föregår "Hundstjärnan" Sirius i sin skenbara vandring över himlen på grund av jordens rotation. Dessa två hundstjärnor omnämns i den äldsta litteraturen och dyrkades av babylonierna och egyptierna. I den grekiska mytologin är Procyon associerad med Maera, en hund som tillhör Erigone, dotter till Icarius i Aten.[10] Sällsynta namn är den latinska översättningen av Procyon, Antecanis och de från arabiska härledda namnen Al Shira och Elgomaisa. Medeltida astrolaber i England och Västeuropa använde en variant av detta, Algomeiza / Algomeyza.[11]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[12] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin i juli 2016[13] innehöll en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN och där Procyon ingår för denna stjärna.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan Procyon A är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass F5 IV-V[2]. Den är ljus för sin spektralklass, vilket tyder på att den utvecklas till en underjätte som nästan har förbränt dess väte i kärnan till helium, varefter den kommer att expandera när kärnreaktionerna rör sig utanför kärnan.[2] När den fortsätter att expandera, kommer stjärnan att svälla till ca 80 till 150 gånger dess nuvarande diameter och bli en röd eller orange jättestjärna. Detta kommer sannolikt att hända inom 10 till 100 miljoner år.[14] Den har en massa som är ca 1,5[8] gånger större än solens massa, en radie som är ca 2,0[2] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 6,9[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 6 500[2] K.

Följeslagaren Procyon B, av magnitud 10,7[3] omkretsar primärstjärnan med en period på 40,82 år i en elliptisk bana med en excentricitet på 0,407. Banans plan ligger i en vinkel på 31,1° till siktlinjen från jorden.[15] Den genomsnittliga separationen av de två komponenterna är 15,0 AE, lite mindre än avståndet mellan Uranus och solen, men den excentriska banan för dem så nära som 8,9 AE och så långt ifrån varandra som 21,0 AE.[16]

Röntgenstrålning associerad med Procyon A/B observerades den 1 april 1979 med Einstein Observatory högupplösta detektor (HRI).[17] HRI-röntgenkällan lokaliserades till ~ 4 bågsekunder söder om Procyon A, på kanten av 90 procent-konfidensfelcirkeln, vilket bekräftar identifiering med Procyon A i stället för Procyon B, som låg ca 5 bågsekunder norr om Procyon A (cirka 9 bågsekunder från röntgenkällans plats).[18]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Kervella, P.; et al. (January 2004), "The diameter and evolutionary state of Procyon A. Multi-technique modeling using asteroseismic and interferometric constraints", Astronomy and Astrophysics, 413 (1): 251–256, arXiv:astro-ph/0309148 , Bibcode:2004A&A...413..251K, doi:10.1051/0004-6361:20031527
  3. ^ [a b c] Schroeder, Daniel J.; Golimowski, David A.; Brukardt, Ryan A.; Burrows, Christopher J.; Caldwell, John J.; Fastie, William G.; Ford, Holland C.; Hesman, Brigette; Kletskin, Ilona; Krist, John E.; Royle, Patricia; Zubrowski, Richard. A. (February 2000), "A Search for Faint Companions to Nearby Stars Using the Wide Field Planetary Camera 2", The Astronomical Journal, 119 (2): 906–922, Bibcode:2000aj....119..906s, doi:10.1086/301227
  4. ^ i Provencal, J. L.; et al. (2002), "Procyon B: Outside the Iron Box", The Astrophysical Journal, 568 (1): 324–334, Bibcode:2002ApJ...568..324P, doi:10.1086/338769
  5. ^ [a b] Mermilliod, J.-C (1986). "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)". Catalogue of Eggen's UBV data. Bibcode:1986EgUBV........0M.
  6. ^ Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007–2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1: 02025. Bibcode:2009yCat....102025S.
  7. ^ Wilson, Ralph Elmer (1953). "General catalogue of stellar radial velocities". Washington. Bibcode:1953GCRV..C......0W.
  8. ^ [a b c] Liebert, James; et al. (May 2013), "The Age and Stellar Parameters of the Procyon Binary System", The Astrophysical Journal, 769 (1): 10, arXiv:1305.0587 , Bibcode:2013ApJ...769....7L, doi:10.1088/0004-637X/769/1/7, 7
  9. ^ "PROCYON AB -- Spectroscopic binary", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2011-11-23
  10. ^ Wendy Doniger, ed. (1999), "Erigone", Merriam-Webster's encyclopedia of world religions, Merriam-Webster, p. 333, ISBN 0-87779-044-2
  11. ^ Gingerich, O. (1987). "Zoomorphic Astrolabes and the Introduction of Arabic Star Names into Europe". Annals of the New York Academy of Sciences. 500: 89–104. Bibcode:1987NYASA.500...89G. doi:10.1111/j.1749-6632.1987.tb37197.x.
  12. ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
  13. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  14. ^ Schaaf 2008, p. 166.
  15. ^ Girard, T. M.; et al. (May 2000), "A Redetermination of the Mass of Procyon", The Astronomical Journal, 119 (5): 2428–2436, Bibcode:2000AJ....119.2428G, doi:10.1086/301353
  16. ^ Kaler, James B., "Procyon", Stars, University of Illinois, hämtad 2011-11-23
  17. ^ Giacconi, R.; et al. (1979), "The Einstein /HEAO 2/ X-ray Observatory", Astrophysical Journal, 230: 540–550, Bibcode:1979ApJ...230..540G, doi:10.1086/157110
  18. ^ Schmitt, J. H. M. M.; et al. (January 15, 1985), "The X-ray corona of Procyon", Astrophysical Journal, Part 1, 288: 751–755, Bibcode:1985ApJ...288..751S, doi:10.1086/162843

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]