Restaurang Pelikan
Restaurang Pelikan, idag belägen på Blekingegatan 40 på Södermalm i Stockholm, är ett av Stockholms äldsta restaurangnamn. Det är belagt sedan 1600-talet och sedan 1969 är det en krog utformad som är en traditionell restaurang och ölhall, inriktad på svensk husmanskost.
Historik
Till vänster syns husfasaden till bryggmästarämbetets hus med värdhuset Pelikan.
Till höger syns Södra stadshusets norra flygel. Det uppfördes under 1660-talet efter ritningar av Nicodemus Tessin den yngre.
Restaurang Pelikan i Gamla stan
Pelikan omnämndes första gången på 1600-talet som "Pehlekahn".[1] Restaurangen skall ha haft flera adresser i Gamla Stan. År 1664 öppnade vinskänken Hans Georg Cron källaren Pelikan på Österlånggatan i Gamla Stan. År 1720 flyttade krogen "Pehlekahn" till Svartmangatan, som var en av stadens äldsta gator som utgick från Gamla stans centrum, Stortorget. I tretton år blev krogen kvar där och år 1733 flyttade den till Bryggareämbetets hus vid Brunnsbacken 4 på Södermalm i Slussenområdet.
Restaurang Pelikan på Brunnsbacken 1733-1931
Krogen Pelikan flyttade 1733 till Brunnsbacken 4 och den låg vid området där Hornsgatan och Götgatan mynnar, vid nuvarande Södermalmstorg. Pelikan var mycket av en hamnkrog för alla som arbetade i och omkring de många segelfartygen, som låg vid kajerna där Gamla Stan mötte Åsön, ett äldre namn på Södermalm, på 1730-talet. Under 1700-talet hade restaurangen under många perioder rykte om sig att vara Åsöns bästa restaurang.
På 1860-talet beskrivs krogen Pelikan på Brunnsbacken som en av de tre bästa i Stockholm för en supé, "där skickliga hushållerskor lagar sund och välsmakande svensk husmanskost". Brunnsbacken existerar inte längre, det var en gata, som låg i västra delen av nuvarande Södermalmstorg mellan Södra stadshuset, och i det likaledes inte längre existerande kvarteret Järngraven, och gatan förändrades. Pelikan byggdes ut och om, det fick ett särskilt rum med två telefonapparater och det gamla pumphuset och brunnen försvann. Under Brunnsbacken byggdes på 1860-talet en kort tunnel som ledde den nya järnvägen från Södra tunneln förbi framför Södra stadshuset och Järngraven samt vidare över Söderströms och Norrströms broar mot Stockholms centralstation (se Sammanbindningsbanan). År 1866 kom tunnelbygget för järnvägen igång. Södra tunneln under Södermalm blev klar år 1870.
Krognamnet Pelikan kom så småningom att få handfast gestalt. På restaurangens rotunda i glas och järn, en slags veranda med tak, fanns en skulpturgrupp, en pelikanhona som matade sina tre ungar. Krogen Pelikan fanns kvar på Brunnsbacken i nära 200 år, ända till 1931. Kvällen den 30 september 1931 blev den sista i Pelikans historia på Brunnsbacken. En krona och femtio öre kostade maten som serverades sista kvällen. Den bestod av fyra rätter och smörgåsbord.
Brunnsbacken försvann i början av 1930-talet. För att bereda plats bygget för den nya Slussen, enligt 1930 års trafikkommitté, revs byggnaderna i kvarteret Järngraven under 1930-talets början. Marken höjdes och den gamla Brunnsbacken integrerades i Södermalmstorg och Slussen med omgivning fick sin nuvarande utformning. Namnet lever vidare i en av Slussens slingor, Pelikanslingan, vars södra del går ungefär där byggnaden med Restaurang Pelikan låg åren 1733-1931.
Det som skulle bli dagens Pelikan föddes och levde på Blekingegatan 40 parallellt med Brunnsbacken från 1904-1969. På Blekingegatan 40 drevs en krog vid namn Port Arthur, som var ett av Stockholms utskänkningsaktiebolags krogar. Stockholms utskänkningsaktiebolag på Blekingegatan 40 är idag Restaurang Pelikan.
Restaurang Port Arthur på Blekingegatan
År 1904 stod restaurangfastigheten på Blekingegatan 40 färdig. Restaurang Port Arthur grundades i det nybyggda huset. Restaurangen på Blekingegatan i kvarteret Obelisken 10 var det som skulle bli dagens Pelikan. Där drev Stockholms utskänkningsaktiebolag en krog, Port Arthur. När krogen Port Arthur öppnades år 1904 var det en plats som det ryska kejsardömets flotta just förlorat efter ett japanskt angrepp. Det var nämligen samma år som då Japan anföll den ryska flottan i Port Arthur, vilket slutade i ryskt nederlag. Idag är Port Arthur en stadsdel i den kinesiska staden Lüshunkou, en ort i Liaoning-provinsen i Kina.
Att ett hus byggdes enbart för att från början vara krog var ovanligt. I början av 1900-talet var Pelikan, dåvarande värdshuset Port Arthur, sista utposten av Södermalm. Det låg precis innan där åkrar och ängar tog vid och krogen blev ett välbehövligt stopp för "en rejäl bit mat" och ett "hastigt järn" innan det var dags att fara hemåt i kvällningen. Efter att ha levererat sina varor kantades Blekingegatan av hästdragna kärror. Både åkare och grosshandlare samlades här för att avsluta arbetsdagen på ett bra sätt. Det fanns rum för övernattning ifall det blev för mycket av det goda, säger ryktet.
Stockholms utskänkningsaktiebolag hade rötter i nykterhetsrörelsen och var ett slags föregångare till systembolaget. Det var ett allmännyttigt icke vinstdrivande bolag. Bolaget hade tillstånd till utskänkning och försäljning av brännvin under kontrollerade former. Det hade ett 30-tal krogar och skulle servera bra mat hellre än att sprida dryckesseden. Krogen stängde tidigt på kvällen och hade hårda serveringsregler. Köerna kunde ringla långt ut på Götgatan för den åtråvärda tilldelningen av alkohol, två vita och en brun, vilket orsakades genom motbokens restriktioner. Ända fram till 1955 var motbokssystemet, eller Brattsystemet, ett sätt att reglera alkoholkonsumtionen. För män var ransonen 15 centiliter, till exempel två glas renat och ett glas Eau-de-Vie[2] och kvinnor fick hälften i den mån de vistades i krogmiljön. Det var 1955 som motboken slopades och starkölsförbudet upphävdes och Systembolaget blev då ett riksbolag. Först 1984 fick Pelikan sin första separata damtoalett i samband med att två kvinnor köpte krogen.
Dagens Pelikan på Blekingegatan
Från 1969 har restaurangen på Blekingegatan hetat Restaurang Pelikan. Från 1904 fram till 1931 existerade Port Arthur på Blekingegatan och Pelikan vid Slussen parallellt, båda så småningom ägda av det statliga SARA-bolaget, Sveriges Allmänna Restaurangbolag.
År 1969 köpte SARA krogen på Blekingegatan och döpte om den från Port Arthur till det traditionstyngda namnet Pelikan, som sedan 1931 varit ett vakant restaurangnamn. SARA var en statlig svensk hotell- och restaurangkoncern, som var verksam under 1900-talet och SARA-bolaget ägde fram till 1980-talet många Stockholmskrogar, bland annat Kvarnen några kvarter bort, den andra av Söders två klassiska ölhallar som finns kvar.[3] År 1984 köptes etablissemanget av två kvinnor som kom att driva det i nästan trettio år. I december 2013 trädde nya ägare in som förutom Pelikan, bland annat driver anrika restaurang Blå Porten på Djurgården.
Arkitekt
Uppdraget att utforma huset på Blekingegatan 40 under början av 1900-talet hade gått till arkitekten Sam Kjellberg. Han var en av de mest anlitade arkitekterna i Stockholm. Det blev ett stort hus med många olika utrymmen som genom åren fick lite olika användning. Byggnaden uppfördes som restaurang med personalbostäder.
I bottenvåningen byggdes fyra större rumsvolymer. Restaurangen till vänster har väggar med boaseringar, speglar och sidentapeter. Takytan är täckt med oktogonala speglar inom listverk och där finns en vit skänkkakelugn med blå dekor och mässingsgaller. Matsalen till höger har golv av sexkantiga keramikplattor i vitt och rött. Det byggdes ett par olika kroglokaler med matsal, kafé och kök, en festvåning en trappa upp, en lokal för spritförsäljning och en lägenhet för källarmästaren med 4 rum och kök samt 6 enkelrum. På vinden fanns 6 enkelrum samt badrum. Den stora hallen byggdes som en matsal med väggfast bänkinredning och höga paneler i brunt, väggar och tak gula, väggarna fältindelade med rödmålade bårder, taket med profilerade lister. Vägg- och takytorna var oljefärgsmålade med fantasifull dekormålning. Taket bärs upp av dekormålade pelare med hög panel och väggfasta bänkar. Den mer exklusiva restaurangmiljön byggdes à la stadshotell. Den fick namnet Linnematsalen, eftersom man där hade vita linnedukar.
Stockholms utskänkningsaktiebolag lät i början av 1900-talet uppföra ett antal egna byggnader i Stockholm med tillhörande kroglokaler och arkitekten Sam Kjellberg ritade krogarna som restes. Förutom Restaurang Pelikan, som uppfördes 1902-1904 på Blekingegatan 40, ritade arkitekt Kjellberg värdshus på Nybrogatan 32 - Stockholms Auktionsverk (1902-1903), Surbrunnsgatan 33 - Norra Brunn (1903), Tjärhovsgatan 4 - Kvarnen (1908) (se nedan) och vid David Bagares gata 4.[4]
Kök och lokal
Restaurangen är inriktad på svensk husmanskost, erbjuder klassiska rätter som sill, pytt i panna, fläsklägg samt rimmad lax och har också ett omfattande öl och barsortiment.
Restaurangen ligger fortfarande i Port Arthurs ursprungliga lokal på Blekingegatan. Lokalen har bevarat mycket av sitt ursprungliga utseende och har liksom hela huset stort kulturhistoriskt värde.
Smeknamn
Äldre stamgäster refererar fortfarande till restaurangen som Pottan, det gamla smeknamnet på krogen Port Arthur.
Noter
- ^ (Almer, David (red.)) Kléen, Emil, Venus anadyomene (Lund 2008), s. 164.
- ^ Eau de vie är franska och betyder "livets vatten". Egentligen är Eau-de Vie ett samlingsnamn för alla typer av spritdrycker men i folkmun syftar man oftast på destillat av vin eller fruktvin eller bärvin. I det svenska Systembolagets sortiment är "Eau-de-Vie" sedan 1922 varunamnet på ett enklare vindestillat, producerat i Frankrike för Vin & Sprit.
- ^ Pelikans historia, text av Bo Hammar återgiven på Pelikans hemsida.
- ^ Stockholms Stadsmuseum - Byggnadsinventering