Roadracing-VM 1964
Världsmästerskapen i Roadracing 1964 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av tolv Grand Prix i sex klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc, 50cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 2 februari med Förenta Staternas Grand Prix och avslutades med Japans Grand Prix den 1 november.
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
|---|---|---|
| 500GP | .svg){kind=small} Mike Hailwood
|
 MV Agusta
|
| 350GP |  Jim Redman
|
 Honda
|
| 250GP | Phil Read
|
Yamaha
|
| 125GP |  Luigi Taveri
|
Honda
|
| 50GP |  Hugh Anderson
|
Suzuki
|
| Sidvagn |  Max Deubel/Emil Hörner
|
BMW
|
Säsongen i sammanfattning[redigera | redigera wikitext]
Mike Hailwood tog sin tredje raka VM-titel i 500-klassen för MV Agusta efter sju Grand Prix-segrar. I 350-klassen vann Hondas regerande världsmästare Jim Redman samtliga åtta GP. I 250-klassen lyckades Redman inte försvara sin titel utan blev besegrad med blott fyra poäng av Yamahas Phil Read.
Luigi Taveri vann 125-titeln för Honda under det att Suzukis fabriksförare Hugh Anderson försvarade sin 50 kubikstitel efter hårt motstånd från Hondas Ralph Bryans.
1964 års Grand Prix-kalender[redigera | redigera wikitext]
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
Anm: *) Ingick ej i världsmästerskapet.
Poängräkning[redigera | redigera wikitext]
De sex främsta i varje race fick poäng enligt tabellen nedan. De fyra bästa resultaten räknades i mästerskapen för sidvagnarna, de fem bästa resultaten räknades för 50cc, 350cc och 500cc och de sex bästa resultaten för 125cc och 250cc.
| Plats | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Poäng | 8 | 6 | 4 | 3 | 2 | 1 |
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Büla, Maurice & Schertenleib, Jean-Claude (2001). Continental Circus 1949-2000. Chronosports S.A. ISBN 2-940125-32-5
- http://www.motogp.com/en/Results+Statistics/1964
| |||||