Roadracing-VM 1993

Från Wikipedia

Världsmästerskapen i Roadracing 1993 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Endurance och Sidvagn. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör. Grand Prix-serien kördes över 14 deltävlingar.

Världsmästare i roadracing 1993
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Kevin Schwantz (Suzuki) Yamaha
250GP Tetsuya Harada (Yamaha) Honda
125GP Dirk Raudies (Honda) Honda
Superbike Scott Russell (Kawasaki) Ducati
Endurance Doug Toland (Honda, Kawasaki) -
Sidvagn Rolf Biland/Kurt Waltisperg (LCR-Krauser) -

500 GP[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1993 blev en klassisk säsong. Wayne Rainey och Kevin Schwantz slogs om titeln och tog fyra segrar var, men titelracet fick ett abrupt slut när Rainey vurpade på Misano-banan och förlamades från ryggen och nedåt. Det var ett tragiskt slut på en lång och framgångsrik karriär. Schwantz kunde därefter ta hem sin enda VM-titel.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Vinnande förare Konstruktör
Australien Kevin Schwantz Suzuki
Malaysia Wayne Rainey Yamaha
Japan Wayne Rainey Yamaha
Spanien Kevin Schwantz Suzuki
Österrike Kevin Schwantz Suzuki
Tyskland Daryl Beattie Honda
TT Assen Kevin Schwantz Suzuki
Europa Wayne Rainey Yamaha
San Marino Mick Doohan Honda
Storbritannien Luca Cadalora Yamaha
Tjeckien Wayne Rainey Yamaha
Italien Luca Cadalora Yamaha
USA John Kocinski Cagiva
FIM Grand Prix Alex Barros Suzuki

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Team Poäng
1 Kevin Schwantz Lucky Strike Suzuki 248
2 Wayne Rainey Marlboro Yamaha 214
3 Daryl Beattie Rothmans Honda 176
4 Mick Doohan Rothmans Honda 156
5 Luca Cadalora Marlboro Yamaha 145
6 Alex Barros Lucky Strike Suzuki 125
7 Shinichi Itoh Rothmans Honda 119
8 Àlex Crivillé Campsa Honda 117

250GP[redigera | redigera wikitext]

Tetsuya Harada från Japan blev mästare i den näst största Grand Prix-klassen. Segern vanns med endast fyra poäng, tack vare att Harada vann sista deltävlingen i Valencia samtidigt som VM-ledaren Capirossi slutade femma.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Eastern Creek Tetsuya Harada Yamaha
Shah Alam Nobuatsu Aoki Honda
Suzuka Tetsuya Harada Yamaha
Jerez Tetsuya Harada Yamaha
Salzburgring Doriano Romboni Honda
Hockenheim Doriano Romboni Honda
Assen Loris Capirossi Honda
Barcelona Max Biaggi Honda
Mugello Loris Capirossi Honda
Donington Park Jean-Philippe Ruggia Aprilia
Brno Loris Reggiani Aprilia
Misano Jean-Philippe Ruggia Aprilia
Laguna Seca Loris Capirossi Honda
Jarama Tetsuya Harada Yamaha

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Tetsuya Harada Yamaha 197
2 Loris Capirossi Honda 193
3 Loris Reggiani Aprilia 158
4 Max Biaggi Honda 142
5 Doriano Romboni Honda 139
6 Jean-Philippe Ruggia Aprilia 129
7 Helmut Bradl Honda 126
8 Tadayuki Okada Honda 120

125GP[redigera | redigera wikitext]

Tysken Dirk Raudies blev mästare i 125GP, men japanen Kazuto Sakata pressade honom hela säsongen och till slut var det trots nio segrar för Raudies mot två för Sakata nästan helt jämnt i mästerskapet.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Eastern Creek Dirk Raudies Honda
Shah Alam Dirk Raudies Honda
Suzuka Dirk Raudies Honda
Jerez Kazuto Sakata Honda
Salzburgring Takeshi Tsujimura Honda
Hockenheim Dirk Raudies Honda
Assen Dirk Raudies Honda
Barcelona Noboru Ueda Honda
Mugello Dirk Raudies Honda
Donington Park Dirk Raudies Honda
Brno Kazuto Sakata Honda
Misano Dirk Raudies Honda
Laguna Seca Dirk Raudies Honda
Jarama Ralf Waldmann Aprilia


Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Dirk Raudies Honda 280
2 Kazuto Sakata Honda 266
3 Takeshi Tsujimura Honda 177
4 Ralf Waldmann Aprilia 160
5 Noboru Ueda Honda 129
6 Akira Saito Honda 117

Källor[redigera | redigera wikitext]