Roadracing-VM 1980
Roadracing-VM 1980 kördes över 8 omgångar.
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
|---|---|---|
| 500GP |  Kenny Roberts (Yamaha)
|
 Suzuki
|
| 350GP | .svg){kind=small} Jon Ekerold
|
 Bimota
|
| 250GP |  Anton Mang
|
|
| 125GP | Pierpaolo Bianchi (MBA)
|
Minarelli
|
| 50GP | Eugenio Lazzarini (Iprem)
|
Kreidler
|
| Sidvagn | .svg){kind=small} / Jock Taylor/Benga Johansson
|
Yamaha
|
| Formula TT1 |  Graeme Crosby (Suzuki)
|
- |
| Formula TT2 | Charlie Williams (Yamaha)
|
- |
| Formula TT3 | Ron Haslam (Honda)
|
- |
| Endurance |  Marc Fontan, Hervé Moineau (Honda)
|
- |
500GP[redigera | redigera wikitext]
Säsongen innebar Kenny Roberts sista titel. Han fick ensam slåss emot alla Suzukis i toppen. Valentino Rossis pappa Graziano Rossi blev femma året efter att sonen föddes, hans bästa placering i 500GP.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Misano
|
Kenny Roberts
|
Yamaha |
 Jarama
|
Kenny Roberts
|
Yamaha |
| Paul Ricard
|
Kenny Roberts
|
Yamaha |
 Assen
|
Jack Middelburg
|
Suzuki |
.svg){kind=small} Spa
|
Randy Mamola
|
Suzuki |
 Imatra
|
Wil Hartog
|
Suzuki |
| Silverstone
|
Randy Mamola
|
Suzuki |
| Nürburgring
|
Marco Lucchinelli
|
Suzuki |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Kenny Roberts
|
Yamaha | 87 |
| 2 | Randy Mamola
|
Suzuki | 72 |
| 3 | Marco Lucchinelli
|
Suzuki | 59 |
| 4 | Franco Uncini
|
Suzuki | 50 |
| 5 | Graziano Rossi
|
Suzuki | 38 |
| 6 | Wil Hartog
|
Suzuki | 31 |
| = |  Johnny Cecotto
|
Yamaha | 31 |
| 8 | Graeme Crosby
|
Suzuki | 29 |
| 9 | Jack Middelburg
|
Suzuki | 20 |
| 10 | Takazumi Katayama
|
Suzuki | 18 |
350GP[redigera | redigera wikitext]
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Misano
|
.svg){kind=small} Johnny Cecotto
|
Yamaha |
| Paul Ricard
|
Jon Ekerold
|
Bimota-Yamaha |
| Assen
|
Jon Ekerold
|
Bimota-Yamaha |
| Silverstone
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
 Brno
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Nürburgring
|
Jon Ekerold
|
Bimota-Yamaha |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Jon Ekerold
|
Bimota-Yamaha | 63 |
| 2 | Anton Mang
|
Kawasaki | 60 |
| 3 | Jean-François Baldé
|
Kawasaki | 38 |
| 4 | Johnny Cecotto
|
Yamaha | 37 |
| 5 |  Jeff Sayle
|
Yamaha | 25 |
| 6 | Eric Saul
|
Yamaha | 24 |
250GP[redigera | redigera wikitext]
Anton Mang vann titeln. Han vann fyra segrar, mot konkurrenten Kork Ballingtons fem, men vann titeln på bättre jämnhet.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Misano
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Jarama
|
Kork Ballington
|
Kawasaki |
| Paul Ricard
|
Kork Ballington
|
Kawasaki |
.svg){kind=small} Opatija
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Assen
|
Carlos Lavado
|
Yamaha |
| Spa
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Imatra
|
Kork Ballington
|
Kawasaki |
| Silverstone
|
Kork Ballington
|
Kawasaki |
| Brno
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Nürburgring
|
Kork Ballington
|
Kawasaki |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Anton Mang
|
Kawasaki | 128 |
| 2 | Kork Ballington
|
Kawasaki | 87 |
| 3 | Jean-François Baldé
|
Kawasaki | 59 |
| 4 | Thierry Espié
|
Yamaha | 53 |
| 5 |  Roland Freymond
|
Morbidelli | 46 |
| 6 | Carlos Lavado
|
Yamaha | 29 |
125GP[redigera | redigera wikitext]
Pierpaolo Bianchi på en MBA blev världsmästare.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Misano
|
Pierpaolo Bianchi
|
MBA |
| Jarama
|
Pierpaolo Bianchi
|
MBA |
| Paul Ricard
|
Angel Nieto
|
Minarelli |
| Opatija
|
Guy Bertin
|
Motobécane |
| Assen
|
Angel Nieto
|
Minarelli |
| Spa
|
Angel Nieto
|
Minarelli |
| Imatra
|
Angel Nieto
|
Minarelli |
| Silverstone
|
Loris Reggiani
|
Minarelli |
| Brno
|
Guy Bertin
|
Motobécane |
| Nürburgring
|
Guy Bertin
|
Motobécane |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Pierpaolo Bianchi
|
MBA | 90 |
| 2 | Guy Bertin
|
Motobécane | 81 |
| 3 | Angel Nieto
|
Minarelli | 78 |
| 4 | Bruno Kneubühler
|
MBA | 68 |
| 5 | Hans Müller
|
MBA | 64 |
| 6 | Loris Reggiani
|
Minarelli | 63 |
29 förare torde tagit VM-poäng.
50GP[redigera | redigera wikitext]
Eugenio Lazzarini blev världsmästare två poäng före Stefan Dörflinger.
Delsegrare 50GP[redigera | redigera wikitext]
50GP fanns med vid sex av 10 Grand Prix.
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Misano
|
Eugenio Lazzarini
|
Kreidler Van Veen |
| Jarama
|
Eugenio Lazzarini
|
Kreidler Van Veen |
| Opatija
|
Ricardo Tormo
|
Kreidler Van Veen |
| Assen
|
Ricardo Tormo
|
Kreidler Van Veen |
| Spa
|
Stefan Dörflinger
|
Kreidler Van Veen |
| Nürburgring
|
Stefan Dörflinger
|
Kreidler Van Veen |
Slutställning 50GP[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Startnr | Land | Motorcykel | Poäng | GP-vinster |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Eugenio Lazzarini | 1 |  Italien
|
Iprem[1] | 74 | 2 |
| 2 | Stefan Dörflinger | 10 |  Schweiz
|
Kreidler | 72 | 2 |
| 3 | Hans Hummel |  Österrike
|
Kreidler | 37 | 0 | |
| 4 | Ricardo Tormo |  Spanien
|
Kreidler | 36 | 2 | |
| 5 | Henk van Kessel | 7 |  Nederländerna
|
Kreidler | 31 | 0 |
| 6 | Hans Spaan | Nederländerna
|
Kreidler | 24 | 0 |
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ (engelska) Iprem : 50cc Roadracing Story - Iprem var egentligen en produktionscykel av fabrikat Van Veen-Kreidler
| |||||