Roadracing-VM 1982
Roadracing-VM kördes över 12 omgångar. 350-kubiksklassen kördes för sista året.
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
|---|---|---|
| 500GP |  Franco Uncini (Suzuki)
|
 Suzuki
|
| 350GP |  Anton Mang (Kawasaki)
|
Kawasaki
|
| 250GP |  Jean-Louis Tournadre (Yamaha)
|
Yamaha
|
| 125GP |  Ángel Nieto (Garelli)
|
Garelli
|
| 50GP |  Stefan Dörflinger (Kreidler)
|
- |
| Sidvagn | Werner Schwärzel/Andreas Huber (Seymaz-Yamaha)
|
LCR-Yamaha
|
| Formula TT1 | .svg){kind=small} Joey Dunlop (Honda)
|
- |
| Formula TT2 | Tony Rutter (Ducati)
|
- |
| Endurance | Jean-Claude Chemarin, Jaques Cornu (Kawasaki)
|
- |
500GP[redigera | redigera wikitext]
Franco Uncini på Suzuki tog sin enda titel i 500GP efter att ha vunnit fem race.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
 Buenos Aires
|
 Kenny Roberts
|
Yamaha |
 Salzburgring
|
Franco Uncini
|
Suzuki |
| Nogaro
|
Michel Frutschi
|
Yamaha |
| Jarama
|
Kenny Roberts
|
Yamaha |
| Monza
|
Franco Uncini
|
Suzuki |
 Assen
|
Franco Uncini
|
Suzuki |
.svg){kind=small} Spa
|
Freddie Spencer
|
Honda |
.svg){kind=small} Rijeka
|
Franco Uncini
|
Suzuki |
| Silverstone
|
Franco Uncini
|
Suzuki |
 Anderstorp
|
Takazumi Katayama
|
Honda |
 Mugello
|
Freddie Spencer
|
Honda |
| Hockenheim
|
Randy Mamola
|
Suzuki |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Franco Uncini
|
Suzuki | 103 |
| 2 |  Graeme Crosby
|
Yamaha | 76 |
| 3 | Freddie Spencer
|
Honda | 72 |
| 4 | Kenny Roberts
|
Yamaha | 68 |
| 5 | Barry Sheene
|
Yamaha | 68 |
| 6 | Randy Mamola
|
Suzuki | 65 |
| 7 | Takazumi Katayama
|
Honda | 48 |
| 8 | Marco Lucchinelli
|
Honda | 43 |
| 9 | .svg){kind=small} Kork Ballington
|
Kawasaki | 31 |
| 10 | Marc Fontan
|
Yamaha | 29 |
350GP[redigera | redigera wikitext]
Anton Mang vann den sista 350-titeln. Klassen som körts sedan första VM 1949 ströks från tävlingskalendern till nästa år.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Buenos Aires
|
.svg){kind=small} Carlos Lavado
|
Yamaha |
| Salzburgring
|
Eric Saul
|
Chevallier |
| Nogaro
|
Jean-François Baldé
|
Kawasaki |
| Monza
|
Didier de Radiguès
|
Chevallier |
| Assen
|
Jean-François Baldé
|
Kawasaki |
| Silverstone
|
Jean-François Baldé
|
Kawasaki |
 Imatra
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
 Brno
|
Didier de Radiguès
|
Chevallier |
| Hockenheim
|
Manfred Herweh
|
Rotax |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Anton Mang
|
Kawasaki | 81 |
| 2 | Didier de Radiguès
|
Chevallier | 64 |
| 3 | Jean-François Baldé
|
Kawasaki | 59 |
| 4 | Eric Saul
|
Chevallier | 52 |
| 5 | Carlos Lavado
|
Yamaha | 36 |
| 6 | Alan North
|
Yamaha | 31 |
250GP[redigera | redigera wikitext]
Mästare blev Jean-Louis Tournadre efter en tuff kamp med Anton Mang. Tournadre hade till slut en poäng mer än Mang och tog sin enda VM-titel.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Nogaro
|
Jean-Louis Tournadre
|
Yamaha |
| Jarama
|
Carlos Lavado
|
Yamaha |
| Monza
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Assen
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Spa
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Opatija
|
Didier de Radiguès
|
Yamaha |
| Silverstone
|
Martin Wimmer
|
Yamaha |
| Anderstorp
|
Ronald Freymond
|
Morbidelli |
| Imatra
|
Christian Sarron
|
Yamaha |
| Brno
|
Carlos Lavado
|
Yamaha |
| Mugello
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
| Hockenheim
|
Anton Mang
|
Kawasaki |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Jean-Louis Tournadre
|
Yamaha | 117 |
| 2 | Anton Mang
|
Kawasaki | 116 |
| 3 | Ronald Freymond
|
Morbidelli | 72 |
| 4 | Martin Wimmer
|
Yamaha | 48 |
| 5 | Carlos Lavado
|
Yamaha | 38 |
| 6 | Didier de Radiguès
|
Yamaha | 37 |
125GP[redigera | redigera wikitext]
125GP vanns detta år av Ángel Nieto.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Buenos Aires
|
Ángel Nieto
|
Garelli |
| Salzburgring
|
Ángel Nieto
|
Garelli |
| Nogaro
|
Jean-Claude Selini
|
Morbidelli |
| Jarama
|
Ángel Nieto
|
Garelli |
| Monza
|
Ángel Nieto
|
Garelli |
| Assen
|
Ángel Nieto
|
Garelli |
| Spa
|
Ricardo Tormo
|
Sanvenerero |
| Opatija
|
Eugenio Lazzarini
|
Garelli |
| Silverstone
|
Ángel Nieto
|
Garelli |
| Anderstorp
|
Ivan Palazzese
|
Morbidelli |
| Imatra
|
Ivan Palazzese
|
Morbidelli |
| Brno
|
Eugenio Lazzarini
|
Garelli |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Ángel Nieto
|
Garelli | 111 |
| 2 | Eugenio Lazzarini
|
Garelli | 95 |
| 3 | Ivan Palazzese
|
Morbidelli | 85 |
| 4 | Pier Paolo Bianchi
|
Sanvenero | 59 |
| 5 | Ricardo Tormo
|
Sanvenerero | 58 |
| 6 | August Auinger
|
Morbidelli | 55 |
50GP[redigera | redigera wikitext]
Stefan Dörflinger blev mästare.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Jarama
|
Stefan Dörflinger
|
Kreidler |
| Monza
|
Stefan Dörflinger
|
Kreidler |
| Assen
|
Stefan Dörflinger
|
Kreidler |
| Opatija
|
Eugenio Lazzarini
|
Morbidelli |
| Mugello
|
Eugenio Lazzarini
|
Morbidelli |
| Hockenheim
|
Eugenio Lazzarini
|
Morbidelli |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Stefan Dörflinger
|
Kreidler | 83 |
| 2 | Eugenio Lazzarini
|
Morbidelli | 69 |
| 3 | Claudio Lusuardi
|
Villa | 43 |
| 4 | Ricardo Tormo
|
Bultaco | 40 |
| 5 | Giuseppe Ascareggi
|
Minarelli | 38 |
| 6 | Hans Hummel
|
Sachs | 19 |
Källor[redigera | redigera wikitext]
| |||||