Roadracing-VM 1969

Från Wikipedia

Världsmästerskapen i Roadracing 1969 arrangerades av F.I.M. Säsongen bestod av tolv Grand Prix i sex klasser: 500cc, 350cc, 250cc, 125cc, 50cc och Sidvagnar 500cc. Den inleddes 4 maj med Spaniens Grand Prix och avslutades med Jugoslaviens Grand Prix 14 september.

Världsmästare i roadracing 1969
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Giacomo Agostini MV Agusta
350GP Giacomo Agostini MV Agusta
250GP Kel Carruthers Benelli
125GP Dave Simmonds Kawasaki
50GP Ángel Nieto Derbi
Sidvagn Klaus Enders/Rolf Engelhardt BMW

Säsongen i kort[redigera | redigera wikitext]

Regerande världsmästaren Giacomo AgostiniMV Agusta dominerade både 500-klassen och 350-klassen.[1] I 250-klassen var det tre förare som kunde bli världsmästare inför det sista racet, där Benellis Kel Carruthers besegrade Kent Andersson och Santiago Herrero.[1] Carruther blev den siste som blev världsmästare i 250-klassen på en motorcykel med fyrtaktsmotor.[1] Kawasaki tog sin första VM-titel när Dave Simmonds vann 125-klassen. Spanjoren Angel NietoDerbi vann 50-klassen. Hans första i en lång rad titlar.[1]

Förre 125-världsmästaren Bill Ivy kraschade och avled när motorn i hans Jawa skar under träning inför Östtysklands Grand Prix på Sachsenring. När Godfrey Nash på en Norton Manx segrade i Jugoslaviens Grand Prix var det sista gången en encylindrig motorcykel vann ett Grand Prix i 500-klassen.[2]

1969 års Grand Prix-kalender[redigera | redigera wikitext]

Omgång Datum Grand Prix Bana Segrare 50cc Segrare 125cc Segrare 250cc Segrare 350cc Segrare 500cc Segrare Sidvagn
1 4/5 Spanien Jarama Aalt Toersen Cees van Dongen Santiago Herrero Giacomo Agostini Giacomo Agostini
2 11/5 Västtyskland Hockenheimring Aalt Toersen Dave Simmonds Kent Andersson Giacomo Agostini Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
3 18/5 Frankrike Circuit Bugatti du Mans Aalt Toersen Jean Auréal Santiago Herrero Giacomo Agostini Fath/Kalauch
4 7-13/6 Isle of Man TT Mountain course Dave Simmonds Kel Carruthers Giacomo Agostini Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
5 28/6 TT Assen Assen TT Circuit Barry Smith Dave Simmonds Renzo Pasolini Giacomo Agostini Giacomo Agostini Fath/Kalauch
6 6/7 Belgien Spa Barry Smith Dave Simmonds Santiago Herrero Giacomo Agostini Fath/Kalauch
7 13/7 Östtyskland Sachsenring Angel Nieto Dave Simmonds Renzo Pasolini Giacomo Agostini Giacomo Agostini
8 20/7 Tjeckoslovakien Masaryk Circuit Paul Lodewijkx Dave Simmonds Renzo Pasolini Giacomo Agostini Giacomo Agostini
9 3/8 Finland Imatra Dave Simmonds Kent Andersson Giacomo Agostini Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
10 16/8 Ulster Dundrod Circuit Angel Nieto Kel Carruthers Giacomo Agostini Giacomo Agostini Enders/Engelhardt
11 7/9 Nationernas GP Imola Paul Lodewijkx Dave Simmonds Phil Read Phil Read Alberto Pagani
12 14/9 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien Opatija Circuit Paul Lodewijkx Dieter Braun Kel Carruthers Silvio Grassetti Godfrey Nash

Poängräkning[redigera | redigera wikitext]

De tio främsta i varje race fick poäng enligt tabellen nedan. De sex bästa resultaten räknades i mästerskapen för 50cc, 250cc, 350cc och 500cc, de fem bästa resultaten för 125cc och de fyra bästa resultaten för sidvagnarna.

Plats 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Poäng 15 12 10 8 6 5 4 3 2 1

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Noyes, Dennis; Scott, Michael (1999), Motocourse: 50 Years Of Moto Grand Prix, Hazleton Publishing Ltd, ISBN 1-874557-83-7 
  2. ^ ”MotoGP Milestones”. crash.net. http://www.crash.net/motogp/feature/72234/1/motogp_milestones_1949-2003.html. Läst 16 december 2011.