Roadracing-VM 2000
Världsmästerskapen i Roadracing 2000 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. VM-titlar delades ut till bästa individ och till bästa konstruktör.
| Världsmästare i roadracing 2000 | ||
|---|---|---|
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
| 500GP | ||
| 250GP | ||
| 125GP | ||
| Superbike | ||
| Supersport | ||
| Endurance | ||
GP-säsongen 2000 kördes över 16 deltävlingar.
Världsmästare i 500GP blev Kenny Roberts Jr från USA.
Delsegrare
[redigera | redigera wikitext]| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Yamaha | ||
| Suzuki | ||
| Yamaha | ||
| Suzuki | ||
| Honda | ||
| Honda | ||
| Suzuki | ||
| Honda | ||
| Honda | ||
| Honda | ||
| Yamaha | ||
| Yamaha | ||
| Yamaha | ||
| Honda | ||
| Suzuki | ||
| Yamaha |
Slutställning
[redigera | redigera wikitext]| Placering | Förare | Team | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Team Suzuki | 258 | |
| 2 | Nastro Azzuro Honda | 209 | |
| 3 | Marlboro Yamaha | 170 | |
| 4 | West Pons Honda | 163 | |
| 5 | WCM Red Bull Yamaha | 161 | |
| 6 | Marlboro Yamaha | 155 |
250GP
[redigera | redigera wikitext]Frankrike fick en mästerskapstitel i 250GP-klassen genom att den talangfulle Olivier Jacque som inför denna säsong fick konkurrenskraftigt material av Yamaha och äntligen kunde göra sig själv rättvisa. Kampen om VM-bucklan var dock stenhård där tre ryttare; Jacque och japanerna Shinya Nakano och Daijiro Kato, hade chans till segern ännu i säsongsfinalen på Phillip Island. Jacque knep dock seger i detta sista lopp och säkrade VM-segern.
Delsegrare
[redigera | redigera wikitext]| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Yamaha | ||
| Yamaha | ||
| Honda | ||
| Aprilia | ||
| Honda | ||
| Yamaha | ||
| Yamaha | ||
| Honda | ||
| Aprilia | ||
| Yamaha | ||
| Yamaha | ||
| Honda | ||
| Yamaha | ||
| Honda | ||
| Honda | ||
| Yamaha |
Slutställning
[redigera | redigera wikitext]| Placering | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Yamaha | 279 | |
| 2 | Yamaha | 272 | |
| 3 | Honda | 259 | |
| 4 | Honda | 239 | |
| 5 | Aprilia | 159 | |
| 6 | Honda | 146 |
125GP
[redigera | redigera wikitext]Världsmästare blev Roberto Locatelli, Italien.
Delsegrare
[redigera | redigera wikitext]| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Aprilia | ||
| Aprilia | ||
| Derbi | ||
| Honda | ||
| Derbi | ||
| Aprilia | ||
| Aprilia | ||
| Derbi | ||
| Derbi | ||
| Derbi | ||
| Aprilia | ||
| Honda | ||
| Aprilia | ||
| Aprilia | ||
| Aprilia | ||
| Honda |
Slutställning
[redigera | redigera wikitext]| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Aprilia | 230 | |
| 2 | Derbi | 217 | |
| 3 | Honda | 203 | |
| 4 | Honda | 174 | |
| 5 | Honda | 152 | |
| 6 | Aprilia | 132 | |
| 7 | Aprilia | 131 | |
| 8 | Aprilia | 129 |
Övriga VM-klasser
[redigera | redigera wikitext]Utöver de tre Grand Prix-klasserna delade FIM ut världsmästerskap i tre klasser: Superbike, Supersport och Endurance. Sidvagn hade endast status av Worldcup, vilken vanns av Steve Webster / David James från Storbritannien.
Superbike
[redigera | redigera wikitext]Superbike-VM avgjordes över 13 omgångar (26 heat). Säsongen inleddes den 2 april i Sydafrika och avslutades den 15 oktober i Storbritannien. Amerikanen Colin Edwards på Honda blev världsmästare. Ducati vann världsmästerskapet för konstruktörer.[1]
- Slutställning
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Honda | 400 | |
| 2 | Yamaha | 335 | |
| 3 | Aprilia | 310 | |
| 4 | Suzuki | 258 | |
| 5 | Kawasaki | 247 | |
| 6 | Ducati | 243 | |
| 7 | Ducati | 174 | |
| 8 | Honda | 153 |
Supersport
[redigera | redigera wikitext]Supersport-VM avgjordes över 11 omgångar. Supersport kördes vid samma tävlingshelger som Superbike-VM utom i USA. Tysken Jörg Teuchert på Yamaha blev världsmästare.
- Slutställning
- Jörg Teuchert, 136 p.
- Paolo Casoli, 133 p.
- Stéphane Chambon, 133 p.
- Christian Kellner, 122 p.
- Karl Muggeridge, 113 p.
- Jamie Whitham, 104 p.
- Rubén Xaus, 77 p.
Endurance
[redigera | redigera wikitext]Endurance-VM för motorcyklar avgjordes i sex deltävlingar: Le Mans 24-timmars 15-16 april, Estoril 8-timmars 28 maj, Liege 24-timmars 15-16 juli, Suzuka 8-timmars 30 juli, Oschersleben 24-timmars 12-13 augusti och Bol d'Or (24 timmar) 16-17 september.
Världsmästare blev Suzukiförarna Peter Lindén från Sverige och Warwick Nowland från Nya Zeeland. Deras stallkamrat Stéphane Mertens blev trea. Suzuki vann också konstruktörsmästerskapet.[2] Detta var sista året individuella världsmästare utnämndes. Därefter har teamen fått VM-titeln istället.
- Slutställning
- Peter Lindén och Warwick Nowland, 137 p.
- _
- Stéphane Mertens, 130 p.
- Sébastien Scarnato, Christophe Guyot och Nicolas Dussauge, 112 p.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819093158/http://www.fim-live.com/en/sport/superbike/classifications/year/2000/. Läst 16 augusti 2014.
- ↑ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819101714/http://www.fim-live.com/en/sport/endurance/classifications/year/2000/. Läst 16 augusti 2014.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Roadracing-VM 2000.
| |||||