Roadracing-VM 2011

Från Wikipedia

Världsmästerskapen i Roadracing 2011 arrangeras av Internationella motorcykelförbundet och innehåller klasserna MotoGP, Moto2 och 125GP i Grand Prix-serien. Därutöver har klasserna Superbike, Supersport, Endurance och Sidovagnsracing världsmästerskapsstatus. VM-titlar delas ut till bästa förare och till bästa konstruktör.

Världsmästare i roadracing 2011
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
MotoGP Casey Stoner Honda
Moto2 Stefan Bradl Suter
125GP Nicolás Terol Aprilia
Superbike Carlos Checa Ducati
Supersport Chaz Davies Yamaha
Endurance Suzuki Endurance Racing Team (Delhalle) Suzuki
Sidvagn / Pekka Päivärinta / Adolf Hänni -
2011 års världsmästare i MotoGP, Casey Stoner, på prispallen efter segern i Australiens GP.

MotoGP[redigera | redigera wikitext]

Startlista MotoGP 2011[redigera | redigera wikitext]

Nr Förare Nation Team Motorcykel GP Anmärkning
1 Jorge Lorenzo Spanien Spanien Yamaha Factory Racing Yamaha 1-16
4 Andrea Dovizioso Italien Italien Repsol Honda Team Honda 1-18
5 Colin Edwards USA USA Monster Yamaha Tech 3 Yamaha 1-17
6 Damian Cudlin Australien Australien Pramac Racing Team, Mapfre Aspar Team Ducati 15, 16 Ers. i Pramac GP nr 15, i Aspar GP nr 16
7 Hiroshi Aoyama Japan Japan San Carlo Honda Gresini Honda 1-18 Ersättare i Repsol Honda i GP nr 7
8 Héctor Barberá Spanien Spanien Mapfre Aspar Team Ducati 1-15, 17-18
11 Ben Spies USA USA Yamaha Factory Racing Yamaha 1-18
14 Randy De Puniet Frankrike Frankrike Pramac Racing Team Ducati 1-18
17 Karel Abraham Tjeckien Tjeckien Cardion AB Motoracing Ducati 1-18
19 Álvaro Bautista Spanien Spanien Rizla Suzuki MotoGP Suzuki 3-18
21 John Hopkins USA USA Rizla Suzuki MotoGP Suzuki 2, 11, 17 Ersättare i GP nr 2, wildcard i GP nr 11, 17
23 Ben Bostrom USA USA LCR Honda MotoGP Honda 10 Wildcard
24 Toni Elías Spanien Spanien LCR Honda MotoGP Honda 1-18
26 Dani Pedrosa Spanien Spanien Repsol Honda Team Honda 1-4, 8-18
27 Casey Stoner Australien Australien Repsol Honda Team Honda 1-18
35 Josh Hayes USA USA Monster Yamaha Tech 3 Yamaha 18 Ersättningsförare
41 Cal Crutchlow Storbritannien Storbritannien Monster Yamaha Tech 3 Yamaha 1-18
46 Valentino Rossi Italien Italien Ducati Team Ducati 1-18
50 Sylvain Guintoli Frankrike Frankrike Pramac Racing Team Ducati 9 Ersättningsförare
58 Marco Simoncelli Italien Italien San Carlo Honda Gresini Honda 1-17 Simoncelli förolyckades under GP nr 17
64 Kousuke Akiyoshi Japan Japan San Carlo Honda Gresini Honda 7, 15 Ersättare i GP nr 7, wildcard i GP nr 15
65 Loris Capirossi Italien Italien Pramac Racing Team Ducati 1-7, 10-14, 16-18
69 Nicky Hayden USA USA Ducati Team Ducati 1-18
64 Shinichi Ito Japan Japan Honda Racing Team Honda 15 Wildcard
89 Katsuyuki Nakasuga Japan Japan Yamaha Factory Racing Yamaha 17-18 Ersättningsförare

Tävlingskalender och resultat MotoGP[redigera | redigera wikitext]

Datum Grand Prix Bana Vinnande förare Team
20 mars Qatar Losail ¹ Casey Stoner Repsol Honda
3 april Spanien Jerez Jorge Lorenzo
1 maj Portugal Estoril Dani Pedrosa
15 maj Frankrike Le Mans Casey Stoner
5 juni Katalonien Barcelona Casey Stoner
12 juni Storbritannien Silverstone Casey Stoner
25 juni Nederländerna Assen Ben Spies
3 juli Italien Mugello Casey Stoner
17 juli Tyskland Sachsenring Dani Pedrosa
24 juli USA Laguna Seca ² Casey Stoner
14 augusti Tjeckien Brno Casey Stoner
28 augusti Indianapolis Indianapolis Casey Stoner
4 september San Marino Misano Jorge Lorenzo
18 september Aragonien Aragón Casey Stoner
2 oktober Japan Motegi³ Dani Pedrosa
16 oktober Australien Phillip Island Casey Stoner
23 oktober Malaysia Sepang Inställt
6 november Valencia Valencia Casey Stoner

Anm: ¹ Kvällstävling i elljus, ² Endast MotoGP-klassen ³ Japans GP senarelagt till oktober på grund av jordbävningen och tsunamin den 11 mars

Mästerskapsställning MotoGP[redigera | redigera wikitext]

Efter 18 av 18 Grand Prix:

  1. Casey Stoner, 350 p. Klar världsmästare efter 16 Grand Prix.
  2. Jorge Lorenzo, 260 p.
  3. Andrea Dovizioso, 228 p.
  4. Dani Pedrosa, 219 p.
  5. Ben Spies, 176 p.
  6. Marco Simoncelli † , 139 p.
  7. Valentino Rossi, 139 p.
  8. Nicky Hayden, 132 p.
  9. Colin Edwards, 109 p.
  10. Hiroshi Aoyama, 98 p.
  11. Héctor Barberá, 82 p.
  12. Cal Crutchlow, 70 p.
  13. Alvaro Bautista, 67 p.
  14. Karel Abraham, 64 p.
  15. Toni Elias, 61 p.
  16. Randy de Puniet, 49 p.
  17. Loris Capirossi, 43 p.
  18. Katsuyuki Nakasuga, 10 p.
  19. Josh Hayes, 9 p.
  20. Kousuke Akiyoshi, 7 p.
  21. John Hopkins, 6 p.
  22. Shinichi Ito, 3 p.

22 förare tog poäng.

Moto2[redigera | redigera wikitext]

Teamuppställningar 2011[redigera | redigera wikitext]

Team Nr Förare Nr Förare
Aeroport de Castello 49 Kev Coghlan - -
Avintia-STX 9 Kenny Noyes - -
Blusens-STX 34 Esteve Rabat 68 Yonny Hernández
Desguaces La Torre G22 35 Raffaele De Rosa - -
Forward Racing 16 Jules Cluzel 25 Alex Baldolini
GP Team Switzerland Kiefer Racing 4 Randy Krummenacher - -
Gresini Racing Moto2 51 Michele Pirro 72 Yuki Takahashi
HP Tuenti Speed Up 44 Pol Espargaró - -
Interwetten Paddock Moto2 12 Thomas Lüthi - -
Ioda Racing Project 3 Simone Corsi 75 Mattia Pasini
Italtrans Racing Team 39 Robertino Pietri 71 Claudio Corti
JIR Moto2 15 Alex De Angelis
Mapfre Aspar Team Moto2 21 Javier Fores 60 Julian Simon
Marc VDS Racing Team 36 Mika Kallio 45 Scott Redding
MZ Racing Team 13 Anthony West 76 Max Neukirchner
Pons HP 40 40 Aleix Espargaró 80 Axel Pons
QMMF Racing Team 88 Ricard Cardus 95 Mashel Al Naimi
SAG Team 64 Santiago Hernández - -
Speed Master 29 Andrea Iannone - -
Speed UP 53 Valentin Debise - -
Team Catalunya Caixa Repsol 93 Marc Marquez - -
Tech 3 B 19 Xavier Siméon - -
Tech 3 Racing 38 Bradley Smith 63 Mike Di Meglio
Technomag-CIP 54 Kenan Sofuoglu 77 Dominique Aegerter
Thai Honda Singha SAG 14 Ratthapark Wilairot - -
Viessmann Kiefer Racing 65 Stefan Bradl - -

Tävlingskalender och resultat Moto2[redigera | redigera wikitext]

Datum Grand Prix Bana Vinnande förare Team
20 mars Qatar Losail ¹ Stefan Bradl Viessmann Kiefer Racing
3 april Spanien Jerez Andrea Iannone
1 maj Portugal Estoril Stefan Bradl
15 maj Frankrike Le Mans Marc Marquez
5 juni Katalonien Barcelona Stefan Bradl
12 juni Storbritannien Silverstone Stefan Bradl
25 juni Nederländerna Assen Marc Marquez
3 juli Italien Mugello Marc Marquez
17 juli Tyskland Sachsenring Marc Marquez
14 augusti Tjeckien Brno Andrea Iannone
28 augusti Indianapolis Indianapolis Marc Marquez
4 september San Marino Misano Marc Marquez
18 september Aragonien Aragón Marc Marquez
2 oktober Japan Motegi² Marc Marquez
16 oktober Australien Phillip Island Alex de Angelis
23 oktober Malaysia Sepang Thomas Lüthi
6 november Valencia Valencia Michele Pirro

Anm: ¹ Kvällstävling i elljus, ² Japans GP senarelagt till oktober på grund av jordbävningen och tsunamin den 11 mars

Mästerskapsställning Moto2[redigera | redigera wikitext]

Efter 17 av 17 Grand Prix:

  1. Stefan Bradl, 274 p. Klar världsmästare efter kvalet till sista deltävlingen.
  2. Marc Marquez, 251 p.
  3. Andrea Iannone, 177 p.
  4. Alex de Angelis, 174 p.
  5. Thomas Lüthi, 151 p.
  6. Simone Corsi, 127 p.
  7. Bradley Smith, 121 p.
  8. Dominique Aegerter, 94 p.
  9. Michele Pirro, 84 p.
  10. Esteve Rabat, 79 p.
  11. Yuki Takahashi, 77 p.
  12. Aleix Espargaró, 76 p.
  13. Pol Espargaró, 75 p.
  14. Julián Simón, 68 p.
  15. Scott Redding, 63 p.
  16. Mika Kallio, 61 p.
  17. Kenan Sofuoğlu, 59 p.
  18. Randy Krummenacher, 52 p.

32 förare tog poäng.

125 GP[redigera | redigera wikitext]

Startlista[redigera | redigera wikitext]

Nr Förare Nation Team Motorcykel GP Anm
3 Luigi Morciano Italien Italien Team Italia FMI Aprilia 1-17
5 Johann Zarco Frankrike Frankrike Avant-AirAsia-Ajo Derbi 1-17
7 Efren Vazquez Spanien Spanien Avant-AirAsia-Ajo Derbi 1-17
11 Sandro Cortese Tyskland Tyskland Intact-Racing Team Germany Aprilia 1-17
15 Simone Grotzkyj Italien Italien Phonica Racing Aprilia 1-11
17 Taylor Mackenzie Storbritannien Storbritannien Phonica Racing Aprilia 1-17
18 Nicolas Terol Spanien Spanien Bankia Aspar Team 125cc Aprilia 1- 17
19 Alessandro Tonucci Italien Italien Aprilia 1-
21 Harry Stafford Storbritannien Storbritannien Aprilia 1-
23 Alberto Moncayo Spanien Spanien 1-
25 Maverick Viñales Spanien Spanien 1-17
26 Adrian Martin Spanien Spanien 1-
30 Guidan Pedone Schweiz Schweiz 1-
31 Niklas Ajo Finland Finland 1-
33 Sergio Gadea Spanien Spanien 1-
36 Joan Perello Spanien Spanien 1-
39 Luis Salom Spanien Spanien 1-
43 Francesco Mauriello Italien Italien 1-
44 Miguel Oliveira Portugal Portugal 1-
52 Danny Kent Storbritannien Storbritannien 1-
53 Jasper Iwema Nederländerna Nederländerna 1-
55 Hector Faubel Spanien Spanien 1- 17
63 Zulfahmi Khairuddin Malaysia Malaysia 1-
69 Sarath Kumar Indien Indien 1-
76 Hiroki Ono Japan Japan 1-
77 Marcel Schrötter Tyskland Tyskland 1-
84 Jakub Kornfeil Tjeckien Tjeckien 1-
94 Jonas Folger Tyskland Tyskland 1-9, 11-17
96 Louis Rossi Frankrike Frankrike 1-
99 Danny Webb Storbritannien Storbritannien 1-

Tävlingskalender och resultat 125GP[redigera | redigera wikitext]

Datum Grand Prix Bana Vinnande förare Team
20 mars Qatar Losail ¹ Nicolás Terol
3 april Spanien Jerez Nicolás Terol
1 maj Portugal Estoril Nicolás Terol
15 maj Frankrike Le Mans Maverick Viñales
5 juni Katalonien Barcelona Nicolás Terol
12 juni Storbritannien Silverstone Jonas Folger
25 juni Nederländerna Assen Maverick Viñales
3 juli Italien Mugello Nicolás Terol
17 juli Tyskland Sachsenring Hector Faubel
14 augusti Tjeckien Brno Sandro Cortese
28 augusti Indianapolis Indianapolis Nicolás Terol
4 september San Marino Misano Nicolás Terol
18 september Aragonien Aragón Nicolás Terol
2 oktober Japan Motegi² Johann Zarco
16 oktober Australien Phillip Island Sandro Cortese
23 oktober Malaysia Sepang Thomas Lüthi
6 november Valencia Valencia Maverick Viñales

Anm: ¹ Kvällstävling i elljus, ² Japans GP senarelagt till oktober på grund av jordbävningen och tsunamin den 11 mars

Mästerskapsställning 125GP[redigera | redigera wikitext]

Efter 17 av 17 Grand Prix:

  1. Nicolás Terol, 302 p. Klar världsmästare under sista deltävlingen.
  2. Johann Zarco, 262 p.
  3. Maverick Viñales, 248 p.
  4. Sandro Cortese, 225 p.
  5. Hector Faubel, 177 p.
  6. Jonas Folger, 161 p.
  7. Efren Vazquez, 160 p.
  8. Luis Salom, 116 p.
  9. Sergio Gadea, 103 p.
  10. Alberto Moncayo, 94 p.
  11. Danny Kent, 82 p.
  12. Jakub Kornfeil, 72 p.
  13. Adrian Martin, 45 p.
  14. Miguel Oliveira, 44 p.
  15. Marcel Schrötter, 36 p.
  16. Simone Grotzkyj, 32 p.
  17. Louis Rossi, 31 p.
  18. Zulfahmi Khairuddin, 30 p.
  19. Danny Webb, 24 p.
  20. Luigi Morciano, 23 p.
  21. Niklas Ajo, 19 p.
  22. Alexis Masbou, 18 p.

Totalt tog 34 förare VM-poäng.

Superbike[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Superbike-VM 2011

Superbike-VM kördes över 26 heat i 13 deltävlingar. Carlos Checa blev världsmästare 2011 och Ducati världsmästare för konstruktörer.

VM-ställning Superbike[redigera | redigera wikitext]

Efter 26 av 26 heat:

  1. Carlos Checa, 505 p. Klar världsmästare efter 23 heat.
  2. Marco Melandri, 395 p.
  3. Max Biaggi, 303 p.
  4. Eugene Laverty, 303 p.
  5. Leon Haslam, 224 p.
  6. Sylvain Guintoli, 210 p.
  7. Leon Camier, 208 p.
  8. Noriyuki Haga, 176 p.
  9. Jonathan Rea, 170 p.
  10. Ayrton Badovini, 165 p.
  11. Joan Lascorz, 161 p.
  12. Michel Fabrizio, 152 p.

Supersport[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Supersport-VM 2011

Världsmästerskapen i Supersport körs tillsammans med Superbike och avgörs över 13 deltävlingar. Chaz Davies från Storbritannien blev världsmästare 2011.

VM-ställning Supersport[redigera | redigera wikitext]

Efter 13 av 13 deltävlingar:

  1. Chaz Davies, 206 p. Klar världsmästare efter 12 deltävlingar.
  2. David Salom, 156 p.
  3. Fabien Foret, 148 p.
  4. Broc Parkes, 136 p.
  5. Luca Scassa, 134 p.
  6. Sam Lowes, 129 p.
  7. James Ellison, 99 p.
  8. Florian Marino, 89 p.
  9. Roberto Tamburini, 80 p.
  10. Massimo Roccoli, 71 p.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]