Roadracing-VM 2019
Världsmästerskapen i Roadracing 2019 arrangeras av Internationella motorcykelförbundet och innehåller klasserna MotoGP, Moto2 och Moto3 i Grand Prix-serien. Därutöver har klasserna Superbike, Supersport, Supersport 300, Endurance och Sidovagnsracing världsmästerskapsstatus. VM-titlar delas ut till bästa förare och till bästa konstruktör.
| Världsmästare i roadracing 2019 | ||
|---|---|---|
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
| MotoGP |  Marc Márquez (Honda) |
 Honda |
| Moto2 | Álex Márquez (Kalex) |
 Kalex |
| Moto3 |  Lorenzo Dalla Porta (Honda) |
Honda |
| Superbike |  Jonathan Rea (Kawasaki) |
Kawasaki |
| Supersport |  Randy Krummenacher (Yamaha) |
Yamaha |
| Supersport 300 | Manuel González (Kawasaki) |
Kawasaki |
| Endurance |  Team SRC Kawasaki France |
Yamaha |
| Sidvagn | Reeves/Wilkes |
- |
Grand Prix
[redigera | redigera wikitext]Grand Prix-klasserna i roadracing är MotoGP, Moto2 och Moto3. De körs tillsammans under sammanhållna tävlingshelger.
Tävlingskalender
[redigera | redigera wikitext]Tävlingskalendern för 2019 innehåller samma 19 Grand Prix på samma banor som 2018.[1]
.svg){kind=small}
Noter:
- ^1 - Kvällsrace i elljus.
Poängräkning
[redigera | redigera wikitext]De 15 främsta i varje race får poäng enligt tabellen nedan. Alla race räknas.
| Plats | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Poäng | 25 | 20 | 16 | 13 | 11 | 10 | 9 | 8 | 7 | 6 | 5 | 4 | 3 | 2 | 1 |
MotoGP
[redigera | redigera wikitext]Regeländringar
[redigera | redigera wikitext]Till 2019 ändras regelverket tämligen lite.
Team och förare 2018
[redigera | redigera wikitext]Det blir två förare färre än 2018 eftersom Marc VDS lämnat MotoGP. Aspars MotoGP-team tas över Petronas Yamaha Sepang Racing och byter motorcyklar till Yamaha från Ducati. Tech3 byter från Yamaha till KTM. Nya förare som tillkommer är Francesco Bagnaia, Miguel Oliveira, Joan Mir och Fabio Quartararo från Moto2. Alvaro Bautista lämnar MotoGP till förmån för Superbike. Thomas Lüthi går ner till Moto2-klassen. Bradley Smith blir testförare för Aprilia. Dani Pedrosa testförare för KTM. Scott Redding går till brittiska superbikemästerskapen och Xavier Simeon till VM i Endurance.
- Märkesteam
- Repsol Honda: Marc Márquez fortsätter. Jorge Lorenzo ersätter Dani Pedrosa.
- Movistar Yamaha: Valentino Rossi och Maverick Viñales fortsätter.
- Ducati Corse: Andrea Dovizioso fortsätter. Danilo Petrucci från Pramac ersätter Jorge Lorenzo.
- Ecstar Suzuki: Alex Rins fortsätter. Joan Mir från Moto2-klassen ersätter Andrea Iannone.
- Aprilia Gresini: Aleix Espargaró fortsätter. Andrea Iannone från Suzuki ersätter Scott Redding.
- KTM: Pol Espargaró fortsätter. Johann Zarco från Tech 3 ersätter Bradley Smith.
- Satellitteam
- LCR Honda: Cal Cruchlow och Taakaki Nakagami fortsätter.
- Tech 3 KTM: Hafiz Syharin fortsätter. Miguel Oliveira från Moto2-klassen ersätter Johann Zarco.
- Pramac Ducati: Jack Miller fortsätter. Franscesco Bagnaia från Moto2-klassen ersätter Danilo Petrucci .
- Avintia Racing (Ducati): Tito Rabat fortsätter och Karel Abraham från Angel Nieito Team ersätter Xavier Simeon.
- Petronas Yamaha Sepang (fd Angel Nieto Team): Franco Morbidelli från Marc VDS och Fabio Quartararo från Moto2-klassen ersätter Alvaro Bautista och Karel Abraham.
Startlista MotoGP
[redigera | redigera wikitext]
Resultat MotoGP
[redigera | redigera wikitext]
Mästerskapsställning MotoGP
[redigera | redigera wikitext]Slutställning i förarmästerskapet efter 19 Grand Prix.
- Marc Márquez, 420 p. Klar världsmästare efter 15 Grand Prix.
- Andrea Dovizioso, 269 p.
- Maverick Viñales, 211 p.
- Álex Rins, 205 p.
- Fabio Quartararo, 192 p.
- Danilo Petrucci, 176 p.
- Valentino Rossi, 174 p.
- Jack Miller, 165 p.
- Cal Crutchlow, 133 p.
- Franco Morbidelli, 115 p.
- Pol Espargaró, 100 p.
- Joan Mir, 92 p.
- Takaaki Nakagami, 74 p.
- Aleix Espargaró, 63 p.
- Francesco Bagnaia, 54 p.
- Andrea Iannone, 43 p.
- Miguel Oliveira, 33 p.
- Johann Zarco, 30 p.
- Jorge Lorenzo, 28 p.
- Tito Rabat, 23 p.
- Stefan Bradl, 16 p.
- Michele Pirro, 9 p.
- Hafizh Syahrin, 9 p.
- Karel Abraham, 9 p.
- Sylvain Guintoli, 7 p.
- Mika Kallio, 7 p.
Två förare deltog utan att ta poäng: Bradley Smith och Iker Lecuona.
Moto2
[redigera | redigera wikitext]2019 är debutåret med trecylindriga 765-kubiksmotorer från Triumph. Mer elektronik tillåts också i Moto2. Kvalifikationsförfarandet ändras till ett system mer likt det som används i MotoGP. De 14 bästa efter de det tre fria träningarna går direkt till kvalheat 2, övriga kör kvalheat 1. Där går de fyra snabbaste till kvalheat 2 och de övriga får startposition 19 och bakåt. Startposition 1 till 18 bestäms av placeringarna i kvalheat 2. Kvalheaten är 15 minuter långa.
Startlista Moto2
[redigera | redigera wikitext]De tio nykomlingar i klassen som tävlar om titeln rookie of the year är Lukas Tolovic, Nicolo Bulega, Dimas Ekky Pratama, Fabio Di Giannantonio, Enea Bastiannini, Somkiat Chantra, Philipp Öttl, Marco Bezzecchi, Jorge Martín och Jake Dixon. Dessutom kommer Thomas Lüthi tillbaka från MotoGP.
Resultat Moto2
[redigera | redigera wikitext]Mästerskapsställning Moto2
[redigera | redigera wikitext]Slutställning i förarmästerskapet efter 19 Grand Prix.
- Álex Márquez, 262 p. Klar världsmästare efter 18 Grand Prix.
- Brad Binder, 259 p.
- Thomas Lüthi, 250 p.
- Jorge Navarro, 226 p.
- Augusto Fernández, 207 p.
- Luca Marini, 190 p.
- Lorenzo Baldassarri, 171 p.
- Marcel Schrötter, 137 p.
- Fabio Di Giannantonio, 108 p.
- Enea Bastianini, 97 p.
- Jorge Martín, 94 p.
- Iker Lecuona, 90 p.
- Xavi Vierge, 81 p.
- Tetsuta Nagashima, 78 p.
- Remy Gardner, 77 p.
- Sam Lowes, 66 p.
- Nicolò Bulega, 48 p.
- Andrea Locatelli, 46 p.
- Stefano Manzi, 39 p.
- Mattia Pasini, 35 p.
Totalt tog 30 förare poäng och ytterligare 12 startade utan att ta poäng.
Moto3
[redigera | redigera wikitext]Kvalifikationsförfarandet ändras till ett system mer likt det som används i MotoGP. De 14 bästa efter de det tre fria träningarna går direkt till kvalheat 2, övriga kör kvalheat 1. Där går de fyra snabbaste till kvalheat 2 och de övriga får startposition 19 och bakåt. Startposition 1 till 18 bestäms av placeringarna i kvalheat 2. Kvalheaten är 15 minuter långa.
Startlista Moto3
[redigera | redigera wikitext]Årets startlista innehöll 29 ordinarie förare; åtta från vardera Italien och Spanien, fem från Japan, två från Storbritannien och Tjeckien samt en vardera från Sydafrika, Kazakstan, Argentina och Turkiet. 15 förare körde KTM och 14 körde Honda. Det var åtta nykomlingar i klassen som tävlar om titeln rookie of the year. Dessa var Sergio García, Filip Salac, Celestino Vietti, Raúl Fernández, Riccardo Rossi, Can Öncü, Tom Booth-Amos och Ai Ogura.
Resultat Moto3
[redigera | redigera wikitext]Mästerskapsställning Moto3
[redigera | redigera wikitext]Slutställning i förarmästerskapet efter 19 Grand Prix.
- Lorenzo Dalla Porta, 279 p. Klar världsmästare efter 17 Grand Prix.
- Arón Canet, 200 p.
- Marcos Ramírez, 183 p.
- Tony Arbolino, 175 p.
- John McPhee, 156 p.
- Celestino Vietti, 135 p.
- Niccolò Antonelli, 128 p.
- Tatsuki Suzuki, 124 p.
- Jaume Masiá, 121 p.
- Ai Ogura, 109 p.
- Albert Arenas, 108 p.
- Dennis Foggia, 97 p.
- Andrea Migno, 78 p.
- Jakub Kornfeil, 78 p.
- Sergio García, 76 p.
- Romano Fenati, 76 p.
- Alonso López, 71 p.
- Gabriel Rodrigo, 67 p.
- Kaito Toba, 63 p.
- Ayumu Sasaki, 62 p.
- Raúl Fernández, 60 p.
- Darryn Binder, 54 p.
Totalt tog 34 förare VM-poäng. Ytterligare 14 deltog utan att lyckas ta poäng.
Övriga VM-klasser
[redigera | redigera wikitext]FIM delar ut världsmästerskap i fem klasser utöver de tre Grand Prix-klasserna: Superbike, Supersport, Supersport 300, Endurance och Sidvagn.
Superbike
[redigera | redigera wikitext]Britten Jonathan Rea tog sin femte raka världsmästartitel för sig och Kawasaki. Han är därmed den förare som har flest VM-titlar i Superbike. Säsongen började annars bäst för Superbike-debutanten Álvaro Bautista på Ducati som vann allt och hade maximal poäng efter fyra deltävlingar. Dock höll sig Rea så nära som möjligt genom att ta andraplaterna efter Bautista. Penden började svänga till Rea på Misano där han tog en dubbelseger. Under andra halvan av säsongen kunde Rea ta över VM-ledningen och säkra sin femte raka VM-titel.
Supersport
[redigera | redigera wikitext]Supersport 300
[redigera | redigera wikitext]Endurance
[redigera | redigera wikitext]Endurance-VM 2018-2019 började i september 2018 med den klassiska 24-timmars tävlingen Bol d'Or. Övriga tävlingar kördes 2019. Tävlingskalender för säsongen 2017-2018 med fem deltävlingar: Bol d'Or 15-16 september 2018, Le Mans 24-timmars 21-22 april 2019, Slovakia Ring 8-timmars 11 maj, Oschersleben 8-timmars 9 juni och Suzuka 8-timmars 28 juli.[2] Världsmästare för stall blev Team SRC Kawasaki France med förarna David Checa, Randy de Puniet, Jérémy Guarnoni, och Erwan Nigon. Yamaha vann dock konstruktörsmästerskapet.[3]
- Slutställning
- Team SRC Kawasaki France, 145,5 p.
- F.C.C TSR Honda France, 137,5 p.
- Suzuki Endurance Racing Team, 127 p.
- YART Yamaha, 110,5 p.
- Wepol Racing, 101 p.
- Honda Endurance Racing, 91 p.
Sidvagn
[redigera | redigera wikitext]Världsmästerskapet för motorcyklar med sidvagn avgjordes över sex deltävlingar med ett eller två heat, totalt tio heat. Säsongen började 20 april på Le Mans och avslutades 20 oktober på Estoril. Världsmästare blev det brittiska paret med Tim Reeves som förare och Mark Wilkes som burkslav. [4]
- Slutställning
Tim Reeves/Mark Wilkes, Adolf RS Yamaha, 205 p.
Pekka Päivärinta/Jussi Veräväinen, LCR Yamaha, 173 p.- Ben Birchall/Tom Birchall, LCR Yamaha, 168 p.
Markus Schlosser/Marcel Fries, LCR Yamaha, 121 p.- Sam Christie/Adam Christie, LCR Yamaha, 103 p.
Kees Endeveld/Jeroen Remme, Adolf RS Kawasaki, 82 p.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ↑ http://www.motogp.com/en/news/2018/09/04/provisional-2019-calendar-released/270093
- ↑ ”FIM Endurance World Championship - Provisional 2018-2019 calendar”. www.fim-live.com. 19 augusti 2018. http://www.fim-live.com/en/library/download/71143/no_cache/1/.
- ↑ ”Standings, FIM EWC Teams Ranking”. www.fimewc.com. 12 augusti 2019. https://www.fimewc.com/standings/?season=2018-2019#. Arkivlänk
- ↑ https://www.speedweek.com/seitenwagen/news/150722/Tim-ReevesMark-Wilkes-Die-Sidecar-WM-Champions-2019.html
| |||||