Sättuna

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sättuna
småort
Sättrunahögen
Sättrunahögen
Land Sverige Sverige
Landskap Östergötland
Län Östergötlands län
Kommun Linköpings kommun
Distrikt Kaga distrikt
Koordinater 58°27′1″N 15°34′45″Ö / 58.45028°N 15.57917°Ö / 58.45028; 15.57917
Area 29 hektar (2015)[1]
Folkmängd 174 (2015)[1]
Befolkningstäthet 6 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S1573[2]
Ortens läge i Östergötlands län
Red pog.svg
Ortens läge i Östergötlands län
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Sättuna är en småort i Kaga socken i Östergötland norr om Linköping. Den är belägen vid stranden av sjön Roxen, mellan Svartåns och Stångåns utflöden i sjön.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Namnet betyder "tuna vid sjön". Tuna anses av ortnamnsforskningen syfta på kungsgårdar eller motsvarande centralorter från första årtusendet e.Kr.

Vid Sättuna finns också en mycket stor gravhög kallad Sättunahögen. Den är 35 meter i diameter och fem meter hög. Sättunahögens datering är okänd.[3]

De ovannämnda indikationerna ledde arkeologen Martin Rundkvist till att genomföra en serie undersökningar vid Sättuna åren 2006-2008 i samarbete med bl.a. Östergötlands länsmuseum och Fornminnesföreningen i Göteborg. Fynden avslöjade en av Östergötlands rikaste järnåldersboplatser, med dateringar från ca år 400-1000. Spår av smyckegjutning under 500-talet framkom, samt en vendeltida mönsterpatris för tillverkning av miniatyrfigurer i guldbleck (s.k. guldgubbar), den dittills enda som var känd norr om Danmark och Skåne (se Uppåkra). Rundkvist jämförde Sättunaboplatsen med den omtalade Slöingeboplatsen i Halland. Därtill konstaterades svagare spår av strandverksamhet under senmesolitikum.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016, läs online
  2. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016
  3. ^ Riksantikvarieämbetet, Kage 10:1.