Östergötlands museum
Östergötlands museum ligger vid Raoul Wallenbergs plats, Gråbrödragatan/Vasavägen i Linköping.
Verksamhet[redigera | redigera wikitext]
"Stiftelsen Östergötlands Länsmuseums ändamål ska vara att bedriva och befrämja kulturminnesvård och övrig museal verksamhet liksom annan därmed förenlig verksamhet, förvalta dess fastigheter samt utveckla museiverksamheten".[1]
Förutom visnings- och utställningsdelen sysslar länsmuseet även med byggnadsvård, arkeologi, konservering samt har ett eget bokförlag.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Som museets grundare räknas Anton Ridderstad. Hans donationer av både konstverk och pengar gjorde det möjligt att grunda ett museum. Andra kända namn som varit knutna till museet är Bengt Cnattingius, Sven E. Noreen och Gunnar Lindqvist.
Byggnaden[redigera | redigera wikitext]
Museets nuvarande lokaler vid Vasavägen i centrala Linköping är en gul tegelbyggnad i funktionalistisk stil, som invigdes 1939. Museet hade då redan funnits i 75 år. För byggnadens utformning svarade arkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdal. Över entrén finns en fasadfris över temat arbete och livsbejakelse av skulptören Ivar Johnsson. Byggnaden förklarades 1985 som byggnadsminne.
Utanför museibyggnaden finns några konstverk uppställda. Däribland runstenen Fv1950;341, som 1950 upphittades nära Nykvarn, som ligger nedströms Stångån, och marmorgruppen Hagar och Ismael i öknen (1884) av Alfred Nyström.
Samlingar[redigera | redigera wikitext]
Konst[redigera | redigera wikitext]
Museet innehar en stor samling konstföremål från medeltiden till idag. Ett flertal konstverk av östgötakonstnärerna Pehr Hörberg och Johan Krouthén finns utställda. Museet tar ofta emot vandringsutställningar och har en stor lokal som används främst för tillfälliga utställningar.
- Syndafallet av Lucas Cranach d.ä.
- Per Brahe d.y., en bröstbild förmodligen målad av Johan Johansson Werner, d.ä. Förmodan beror på att denna tavla liknar ett konstverk av Werner med samma motiv på Skoklosters slott i Uppland.
- Königsmarckska tapeterna
Fotografier[redigera | redigera wikitext]
Museets fotosamlingar består av fotografier med anknytning till Östergötland. Bland annat har museet cirka 1200 fotoplåtar från Johan Emanuel Thorins dokumentation av Bjärka Säby från omkring sekelskiftet 1900.[2]
Östergötland[redigera | redigera wikitext]
Basutställningen Östgötaliv är uppdelad i teman; Familjeliv, Arbetsliv, Östgötaforum, samt Makt och människor. Bland de föremål som visas finns biskop Hans Brasks ring samt skeletten efter en stenåldersfamilj, funna vid Bergsrondellen i Linköping.
Egyptiska fornsaker[redigera | redigera wikitext]
Delar ur Otto Smiths privata samlingar visas sedan 1959 på museet. I Egypten har man velat ha tillbaka föremålen, men efter flera turer stannar föremålen på museet.[3]
Filialer[redigera | redigera wikitext]
- Löfstad slott, Norrköpings kommun
- Smedstorps dubbelgård, Ydre kommun
- Öna kulturreservat, Nykils socken
- Onkel Adamsgården, Linköping
- Fillinge tingshus, Bankekinds socken
- Sancta Birgittas klostermuseum
Lillkyrkaorgeln[redigera | redigera wikitext]
Kronologi:
- 1735: Piporgel byggs av amatörorgelbyggare Carl Kindberg, organist i Skeda kyrka, Östergötland.
- 1736: Orgeln säljs till Gistads kyrka, Östergötland.
- 1746: Genomgripande ombyggnad av Jonas Wistenius, Linköping, varvid väderlådan och det mesta av pipverket förnyas. Positivet erhåller manualklaviatur med svarta undertangenter och omfång C - c³, kort oktav (45 toner). Fasadpipor: attrapper av trä. Disposition 1746 enligt musikskriftställare, topograf & genealog Abraham Abrahamsson Hülphers (1734-1798) samma som nuvarande med undantag av att det saknas pedal.
- 1852: Tillbyggnad av bihangspedal av timmerman Anders Frisk, Bohus, (enligt påskrift på pedalvällbrädans baksida).
- 1864: Positivet säljs till Lillkyrka kyrka, Östergötland.
- 1873: Ombyggnad av orgelbyggare och -reparatör Anders Petter Kullbom, Linköping, (1817-1900). Troligen sätter han in, dels nuvarande manualklaviatur med omfånget C - f³, full oktav, där C#, D#, F#, G# och de översta tangenterna c#³ - f³ dock är blinda, dels nuvarande registerandrag.
- 1884: Reparation av firma Johan Otto Baumgardt & söner, Linköping.
- 1924: Positivet ospelbart och ersätts i Lillkyrka tills vidare med ett pedalharmonium.
- 1943: Positivet säljs till Östergötlands museum, där det magasineras. (Inventarienummer A 12469.)
Disposition:
| Manual | Pedal |
| Gedact 8' | bihängd (1852) |
| Principal 4' | |
| Octav 2' | |
| Qvint 1 1/3' | |
| Supra Octav 1' |
Lista över Museichefer[redigera | redigera wikitext]
- Bengt Cnattingius, 1934–1966
- Sven E. Noreen 1966–1976
- Bo Lagercrantz 1976–1983
- Gunnar Lindqvist, 1984–1995
- Pär Hallinder, 1995-2003
- Peter Larsson, 2003 till februari 2006
- Gunnar Larsson, biträdande museichef 2006
- Maria Jansén, 2006–2012
- Olof Hermelin, 2013–
Galleri[redigera | redigera wikitext]
Relieffris (1939) av Ivar Johnsson över entrén
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Einar Erici: Orgelinventarium, Kyrkomusikernas riksförbund, Stockholm (1964)
- Einar Erici & R. Axel Unnerbäck (1988). Orgelinventarium. Stockholm: Proprius förlag. ISBN 91-7118-557-7
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Östergötlands Länsmuseum”. Arkiverad från originalet den 19 juni 2006. https://web.archive.org/web/20060619162421/http://www.lio.se/templates/Page.aspx?id=14532. Läst 6 juni 2006.
- ^ ”Fotosamlingar”. Östergötlands museum. http://ostergotlandsmuseum.se/pages/91. Läst 17 juni 2015.
- ^ Egyptiska samlingen stannar i Linköping Corren 13 maj 2009
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Östergötlands museum.- Östergötlands museums webbplats
Wikimedia Commons har media som rör 