RIM-66 Standard MR
RIM-66 Standard MR | |
Två stycken RIM-66 laddade på den aktre Mk 26 avfyringsrampen ombord på kryssaren USS Ticonderoga. | |
Typ | Luftvärnsrobot |
---|---|
Ursprungsland | USA |
Servicehistoria | |
Brukstid | 1967 – nutid |
Används av | Japan, Kanada, Nederländerna, Turkiet, Tyskland, Spanien, USA |
Medverkan i krig | Vietnamkriget, Operation Praying Mantis |
Produktionshistoria | |
Tillverkare | Raytheon Company, RTX |
Kostnad/enhet | ~ 400 000 USD |
Varianter | SM-1: RIM-66A, RIM-66B, RIM-66E SM-2: RIM-66C, RIM-66D, RIM-66G, RIM-66H, RIM-66J, RIM-66K, RIM-66L, RIM-66M |
Specifikationer | |
Längd | 4,47 meter (SM-1) 4,72 meter (SM-2) |
Vikt | 495 kg (SM-1) 621 kg (SM-2) |
Spännvidd | 1080 mm |
Diameter | 343 mm |
Stridsspets | Mk 51 (RIM-66A) Mk 90 (RIM-66B) Mk 115 (SM-2) |
Tändrör | zonrör |
Motor | Aerojet Mk 27 (RIM-66A) Aerojet Mk 56 (RIM-66B) Thiokol Mk 104 (RIM-66G) |
Målsökare | semiaktiv radarmålsökare |
Prestanda | |
Räckvidd | 32 km (RIM-66A) 46 km (RIM-66B) 74 km (SM-2) |
Maxhöjd | 19 800 meter (RIM-66A) 24 400 meter (RIM-66B) > 24 400 meter (SM-2) |
Maxhastighet | mach 3,5 |
RIM-66 Standard MR (MR = Medium Range) är en luftvärnsrobot utvecklad för USA:s flotta.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Standard Missile 1
[redigera | redigera wikitext]1963 startade ett program för att ersätta luftvärnsroboten RIM-24 Tartar. Den nya roboten fick namnet Standard Missile 1 (SM-1) och hade samma motor och skal som den tidigare Tartar för att passa i redan existerande lavetter och magasin. Den togs i tjänst 1968.
Standard Missile 2
[redigera | redigera wikitext]På 1970-talet utvecklades nästa generations luftvärnsrobot för Aegis-systemet ombord på de nya kryssarna av Ticonderoga-klass. Den hade fortfarande samma skal, men den behövde inte längre vara kompatibel med de gamla robotsystemen från 1950-talet.
Den största skillnaden mot tidigare var att den nya roboten, som fick namnet Standard Missile 2 (SM-2), bara använde sig av semiaktiv radarmålsökning under slutfasen. Största delen av banan använde den sig av tröghetsnavigering för att flyga till den punkt där målsökaren slogs på. Aegis-systemet hade också en datalänk med vilken roboten kunde fjärrstyras.
Fartyg som inte hade Aegis-systemet genomgick uppgraderingsprogrammet NTU (New Threat Upgrade) för att kunna utnyttja SM-2-robotens egenskaper till fullo.
VLS
[redigera | redigera wikitext]I mitten på 1980-talet gick man ifrån de långsamma och sårbara robotlavetterna och övergick till att i stället skjuta robotarna ur vertikala avfyringstuber. Det ställde nya krav på robotarna, men RIM-66H och RIM-66M kan avfyras vertikalt.
VLS-systemet är modulärt och tuberna kan laddas med många olika typer av robotar, till exempel RGM-84 Harpoon och RGM-109 Tomahawk som är både längre och bredare än Standard-robotarna. Det ledde till att RIM-66 under 2000-talet ersattes av RIM-161 Standard Missile 3.
Olyckor
[redigera | redigera wikitext]Den 3 juli 1988 sköt den amerikanska kryssaren USS Vincennes ner det iranska trafikflygplanet IR655 med två SM-2MR-robotar över Hormuzsundet efter att flygplanet hade misstagits för en iransk F-14 Tomcat.
Varianter
[redigera | redigera wikitext]Beteckning | Serie | System | Noteringar |
---|---|---|---|
RIM-66A | SM-1MR Block I till IV | Tartar | Ursprungsmodellen med motorn Aerojet Mk 27. |
RIM-66B | SM-1MR Block V | Tartar | Aerojet Mk 56-motor med längre räckvidd. |
RIM-66C | SM-2MR Block I | Mk 26 | Robot för Aegis-systemet. Ny sprängladdning, tröghetsnavigering och monopuls-sökare. |
RIM-66D | SM-2MR Block I | NTU | Ny sprängladdning, tröghetsnavigering och monopuls-sökare. Anpassat för äldre fartyg med NTU-uppgradering. |
RIM-66E | SM-1MR Block VI | Tartar | RIM-66B uppgraderad med samma monopuls-sökare som SM-2. |
RIM-66G | SM-2MR Block II | Mk 26 | Ny signalprocessor för att motverka störsändning. |
RIM-66H | SM-2MR Block II | Mk 41 | Thiokol Mk 104-motor med längre räckvidd. Anpassad för vertikal avfyring (VLS) |
RIM-66J | SM-2MR Block II | NTU | Thiokol Mk 104-motor med längre räckvidd. |
RIM-66K | SM-2MR Block III | NTU | Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd. |
RIM-66L | SM-2MR Block III | Mk 26 | Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd. |
RIM-66M | SM-2MR Block III | Mk 41 | Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd. Dual-head med IR-målsökare. |
- Tartar = luftvärnssystem ursprungligen byggda för den äldre roboten RIM-24 Tartar. Kan enbart skjuta SM-1 robotar.
- Mk 26 = Tvåarmad avfyringsramp som användes i Aegis-systemet ombord på Ticonderoga-klassen.
- Mk 41 = Vertikala robottuber (VLS) monterade under däck. Ersatte Mk 26.
- NTU = New Threat Upgrade. Tartar-system ombyggda för att kunna skjuta SM-2 robotar.
Användare
[redigera | redigera wikitext]- Australiens flotta
- Fregatter av Adelaide-klass (SM-1MR)
- Robotjagare av Perth-klass (SM-1MR)
- Bahrain
- Fregatten RBNS Sabha (f.d. USS Jack Williams)
- Egyptens flotta
- Fregatter Mubarak-klass (SM-1MR)
- Greklands flotta
- Robotjagare av Kimon-klass (f.d. Charles F. Adams-klass)
- Spaniens flotta
- Fregatter av Santa María-klass (SM-1MR)
- Taiwans flotta
- Fregatter av Cheng Kung-klass (SM-1MR)
- Robotjagare av Kee Lung-klass (SM-1MR)
- Turkiets flotta
- Fregatter av G-klass (SM-1MR)
- Deutsche Marine
- Robotjagare av Lütjens-klass (SM-1MR)
- USA:s flotta
- Robotjagare av Charles F. Adams-klass. SM-1MR (endast tre fartyg fick NTU och SM-2MR)
- Robotkryssare av Albany-klass. SM-1MR (uppgraderad från Tartar-robotar)
- Robotjagare av Oliver Hazard Perry-klass. SM-1MR
- Robotjagare av Kidd-klass. SM-1MR (ursprungligen byggda för Iran)
- Robotkryssare av California-klass. SM-1MR
- Robotkryssare av Virginia-klass. SM-1MR
- Robotkryssare av Ticonderoga-klass. SM-2MR
- Robotjagare av Arleigh Burke-klass. SM-2MR
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- RIM-66 / RIM-67 Standard Missile Federation of American Scientists
- Raytheon RIM-66 Standard MR Andreas Parsch
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, RIM-66 Standard, 22 november 2010.
|