Scopolilira

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Scopolilira
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Scopoli's Shearwater.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStormfåglar
Procellariiformes
FamiljLiror
Procellariidae
SläkteCalonectris
ArtScopolilira
C. diomedea
Vetenskapligt namn
§ Calonectris diomedea
AuktorScopoli, 1789
Synonymer
  • Gulnäbbad lira
  • Kuhls lira
  • Calonectris diomedea diomedea
  • Puffinus diomedea
  • Puffinus kuhlii
  • Procellaria diomedea
Scopolilira. Notera den klenare näbben och mer vitt på handens vingundersida.
Scopolilira. Notera den klenare näbben och mer vitt på handens vingundersida.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Scopolilira[2] (Calonectris diomedea)[3] är en havsfågel i familjen liror med omtvistad taxonomi.[4] Den tillhör tillsammans med gulnäbbad lira (Calonectris borealis) och kapverdelira (Calonectris edwardsii) ett komplex som länge behandlats som en art, som då bar trivialnamnet "gulnäbbad lira". Efter studier som visar på genetiska skillnader samt skillnader i beteende, läten och utseende urskiljs de numera oftast som egna arter. Att utanför häckningstid skilja på gulnäbbad lira och scopolilira i fält kan vara mycket svårt och är inte alltid möjligt. Inga av de svenska fynden av fåglar i komplexet har kunnat bestämmas till art.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Scopolilira häckar på branta kuster i Medelhavet. På sensommaren upplöses kolonierna och fåglarna flyger åt väster och norr. Kring oktober-november flyttar merparten till tropiska delar av främst östra Sydatlanten, och många övervintar i havsområden utanför Kapprovinsen i Sydafrika.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Både gulnäbbad lira och scopolilira förekommer troligen i svenska vatten.[5] Komplexet "gulnäbbad lira" ses sällan men är i det närmaste årsvis, främst under perioden juni till oktober kring Sveriges södra och västra kuster. Första rapporten är från Hönö i Bohuslän 8 oktober 1971.[6] Ingen individ har dock med säkerhet bestämts till art, men det bedöms som troligast att de allra flesta rör sig om borealis.[6][5]

Artstatus[redigera | redigera wikitext]

Fram tills nyligen behandlades gulnäbbad lira och scopolilira som underarter till en och samma art, gulnäbbad lira (Calonectris diomedea). Studier har dock visat på skillnader i kärn-DNA som visar att de är reproduktivt isolerade. De skiljer sig även i mitokondrie-DNA, födosöksstrategier, läte och morfologi.[5] I och med artuppdelningen flyttades det svenska trivialnamnet gulnäbbad lira över till taxonet borealis istället. Även kapverdeliran (C. edwardsii) har tidigare behandlats som underart till diomedea.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Scopolilira är en stor lira, ungefär som en silltrut, och mäter 45-56 centimeter.[källa behövs][förtydliga] Den har långa vingar med en vingbredd på 112-126 centimeter[källa behövs][förtydliga] som är karakteristiskt vinklade där armen går snett framåt och handen snett bakåt vilket gör att karpalleden är väl markerad. Handen är också proportionellt större än hos större lira (Puffinus gravis). Den håller vingen lätt eller tydligt kupad. Den har ett ganska stort och runt huvud med en proportionellt stor, ljusgul näbb med ett svart band nära näbbspetsen. Att den har ljus näbb kan ofta ses på mycket långt avstånd.

Ovansidan är gråbrun där handen oftast ter sig mörkare och huvudet är ljusgrått och saknar tydliga kontraster förutom en mörk ögontrakt. Stjärtspetsen är mörk och avgränsas av ett vitt band på övergumpen. Detta vita band är dock olika mycket tydligt hos olika fåglar till skillnad från exempelvis större lira där strecket är mycket tydligt. Den har grå bröstsida och undersidan är vit. Undersidan av stjärten och vingundersidorna ramas in av tydliga svarta kanter.

Flykt[redigera | redigera wikitext]

Med undantag från gulnäbbade lira, skiljer sig scopolilirans flykt då den är långsam och lugn i förhållande till andra liror och stormfågeln och den ser ut att, trots mycket hård vind, ha full kontroll över sin flykt. Till stora delar glidflyger den (även i lätt vind) med utsträckta vingar tätt utefter vattnet och bara sällan avbryts glidflykten av korta serier med lugna vingslag. Vingslagen är mjukare än hos många andra mindre liror vilket gör att den i flykten kan påminna om en ung trut.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Vid skymning och gryning är den mycket högljudd vid sina kolonier. Den har rullande grodliknande läten och kråkkraxningar och även nasala gnälliga läten.

Morfologiska skillnader inom komplexet "gulnäbbad lira"[redigera | redigera wikitext]

Gulnäbbad lira (C. borealis) är större och har en grövre och gulare näbb än scopliliran (C. diomedea). Den senare är mindre till storleken har en smalare, gråare näbb, ljusare huvud och mindre svart på handens vingundersida. Överlappning mellan arterna vad gäller storlek och även mängden vitt på vingundersidan av handen förekommer dock.[5] Kapverdeliran (C. edwardsii) skiljer sig från de båda andra i storlek, form, färg och läte. Den är mindre och smalare, har en mörkgrå näbb och mörkare ovan- och undersida än de båda andra taxonen. Dess flykt liknar mer andra mindre lirors då den har stelare vingslag.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Gulnäbbad lira häckar i kolonier och dess bo läggs direkt på marken, bland stenblock eller mer sällan i en håla. Den lägger ett vitt ägg som den uppsöker om natten för att ruva. Detta beteende tror man har utvecklats för att den i möjligaste mån ska undvika predation från främst trutar.

Häckande scopolilira på ön Zembra i Tunisien.

Föda och födosök[redigera | redigera wikitext]

Scopolilira äter småfisk, kräftdjur och bläckfisk, ofta liggande på vattnet sänker de ner huvudet under vattnet för att plocka åt sig av den aktivt simmande födan.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar scopolilira som livskraftig.[1] Scopolilira minskar tydligt i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den kan ses som hotad. Världspopulationen tros bestå av 285.000-446.000 par.[1]

Scopolilira och människan[redigera | redigera wikitext]

Myter och folktro[redigera | redigera wikitext]

Det har föreslagits att komplexet "gulnäbbad lira" är upphovet till det mytiska flygande andeväsendet harpya, som den bland annat beskrivits av Homeros och Vergilius.[8]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågeln har fått sitt namn efter den italienske naturforskaren Giovanni Antonio Scopoli som beskrev arten 1789. Det vetenskapliga namnet diomedea är taget från Diomedes i den grekiska mytologin. Äldre vetenskapliga namn är Puffinus diomedea, Puffinus kuhlii, Procellaria diomedea och den har även kallats Kuhls lira[8].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar bygger på översättning från engelskspråkiga Wikipedias artikel Cory's Shearwater

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Calonectris diomedea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 7 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ [a b c d] Lagerqvist et al. (2018) Lundsångaren delas upp; senaste besluten inom Bird-Life Sveriges Taxonomikommitté, Vår Fågelvärld, vol.77, nr.1 sid:46, ISSN 2002-8717
  6. ^ [a b] Gulnäbbad lira, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  7. ^ J. Christopher Haney & Philip A. McGillivary, Aggregations of Cory's shearwater at gulf stream front
  8. ^ [a b] Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & tillökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:460

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Anders Blomdahl, Bertil Breife & Niklas Holmström (2003) Flight identification of European Seabirds, Christopher Helm , London, ISBN 0-7136-6020-1
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]