Sojuz 1

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sojuz 1
Soyuz-1-patch.png
Fakta
Modell Sojuz 7K-OK
Anrop Рубин (Rubin - "Rubin")
Startplats LC1 Bajkonur
Start 23 april 1967, 00:35:00 UTC
Landningsplats 51,3615° N, 59,5622° O[1]
Landning 24 april 1967, 03:22:52 UTC
Färdens tid 1 dag 2 tim 47 min 52 sek
Massa 6 450 kg
Omloppsbana
Varv 18
Apogeum 223 km
Perigeum 197 km
Banlutning 50,8°
Besättning
Besättning Vladimir M. Komarov (2) Sovjetunionen
Yuri Gagarin (reserv) Sovjetunionen
Kronologi
Föregående uppdrag
Voschod 2
Nästa uppdrag
Sojuz 2
Vladimir Komarov som motiv på ryskt frimärke 1964.

Sojuz 1 var det första bemannade testet med en Sojuz-farkost. Raketen sköts upp den 23 april 1967 från Bajkonur i Kazakstan.[2]

Färden kantades av problem. Bland annat fungerade inte solpanelerna som de skulle.

Under landningen trasslade fallskärmarna ihop sig och landningskapseln störtade till marken.[3] Den enda ombordvarande kosmonauten, Vladimir Komarov, omkom omedelbart vid kraschen. Detta blev den första dödsolyckan under rymdflygning.[4]

Arv[redigera | redigera wikitext]

Tragedin med Sojuz 1 försenade lanseringen av Sojuz 2 och Sojuz 3 till den 25 oktober 1968. Detta arton månaders gap, tillsammans med explosionen av en obemannad N-1 raket den 3 juli 1969 omkullkastade de sovjetiska planerna på att landa en kosmonaut på Månen. Det ursprungliga uppdraget för Sojuz 1 och Sojuz 2 slutfördes till sist av Sojuz 4 och Sojuz 5.[5]

Den arton månader långa förseningen medförde ett kraftigt förbättrat Sojuz-program, som lärde av de förbättringar som gjorts i Apolloprogrammet efter Apollo 1-tragedin. Trots att Sojuz misslyckades med att nå Månen så kom den att återanvändas från att utgöra mittstycke i Zondprogrammet till Saljutprogrammets passagerarfärja, rymdstationen Mir och den Internationella rymdstationen. Fastän den drabbats av ännu en tragedi i samband med Sojuz 11-olyckan 1971, och gick igenom flera incidenter med icke-dödliga avfyrningsavbrott och landningsmissöden, så har den blivit en av de mest långlivade och mest pålitliga bemannade rymdfarkoster som än så länge har utformats.

Komarov högtidlighålls i två minnesmärken som finns kvar på Månens yta: en som lämnats vid Tranquility Base av Apollo 11,[6] och Fallen Astronaut-minnestavlan som lämnats av Apollo 15.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Google Maps - Soyuz 1 Crash Site - Memorial Monument Photo”. http://maps.google.com/maps?hl=en&ie=UTF8&ll=51.374567,59.572163&spn=0.052613,0.165997&t=h&z=13&iwloc=lyrftr:com.panoramio.all,6302492947772100897,51.360849,59.562378&lci=com.panoramio.all. Läst 8 april 2014. 
  2. ^ ”Baikonur LC1”. Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/sites/baiurlc1.htm. Läst 8 april 2014. 
  3. ^ ”1967: Russian cosmonaut dies in space crash”. BBC On This Day. BBC. http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/april/24/newsid_2523000/2523019.stm. Läst 8 april 2014. 
  4. ^ ”Cosmonaut Crashed Into Earth 'Crying In Rage' : Krulwich Wonders...”. NPR. 18 mars 2011. http://www.npr.org/blogs/krulwich/2011/05/02/134597833/cosmonaut-crashed-into-earth-crying-in-rage. Läst 8 april 2014. 
  5. ^ ”Soyuz 1”. Encyclopedia Astronautica. http://www.astronautix.com/flights/soyuz1.htm. Läst 8 april 2014. 
  6. ^ Aldrin, Buzz; Malcolm McConnell (1989-07-01). Men from Earth. Bantam. ISBN 978-0-553-05374-6.