Sojuz 1

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sojuz 1
(Союз-1)
ModellSojuz 7K-OK
AnropРубин (Rubin - "Rubin")
Färdens tid1 dag 2 tim 47 min 52 sek
Massa6 450 kg
NSSDC-ID1967-037A[1]
Uppskjutning
StartplatsBajkonur LC1
Start23 april 1967, 00:35:00 UTC
RaketSojuz
Landning
Landningsplats51,3615° N, 59,5622° O[2]
Landning24 april 1967, 03:22:52 UTC
Omloppsbana
Varv18
Apogeum223 km
Perigeum197 km
Banlutning50,8°
Besättning
BesättningVladimir M. Komarov (2) Sovjetunionen
Kronologi
Föregående uppdrag
Voschod 2
Nästa uppdrag
Sojuz 2
Vladimir Komarov som motiv på ryskt frimärke 1964.

Sojuz 1 (ryska: Союз-1) var det första bemannade testet med en Sojuz-farkost. Raketen sköts upp den 23 april 1967 från Kosmodromen i Bajkonur, Kazakstan.[3]

Färden kantades av problem. Bland annat fungerade inte solpanelerna som de skulle.

Under landningen trasslade fallskärmarna ihop sig och landningskapseln störtade till marken.[4] Den enda ombordvarande kosmonauten, Vladimir Komarov, omkom omedelbart vid kraschen. Detta blev den första dödsolyckan under rymdflygning.[5]

Yuri Gagarin var reserv för Komarov.

Arv[redigera | redigera wikitext]

Tragedin med Sojuz 1 försenade lanseringen av Sojuz 2 och Sojuz 3 till den 25 oktober 1968. Detta arton månaders gap, tillsammans med explosionen av en obemannad N-1-raket den 3 juli 1969 omkullkastade de sovjetiska planerna på att landa en kosmonaut på Månen. Det ursprungliga uppdraget för Sojuz 1 och Sojuz 2 slutfördes till sist av Sojuz 4 och Sojuz 5.[6]

Den arton månader långa förseningen medförde ett kraftigt förbättrat Sojuz-program, som lärde av de förbättringar som gjorts i Apolloprogrammet efter Apollo 1-tragedin. Trots att Sojuz misslyckades med att nå Månen kom den att återanvändas från att utgöra mittstycke i Zondprogrammet till Saljutprogrammets passagerarfärja, rymdstationen Mir och den Internationella rymdstationen. Fastän den drabbats av ännu en tragedi i samband med Sojuz 11-olyckan 1971, och gick igenom flera incidenter med icke-dödliga avfyrningsavbrott och landningsmissöden, har den blivit en av de mest långlivade och mest pålitliga bemannade rymdfarkoster som än så länge har utformats.

Komarov högtidlighålls med två minnesmärken som finns kvar på Månens yta: en som lämnats vid Tranquility Base av Apollo 11,[7] och Fallen Astronaut-minnestavlan som lämnats av Apollo 15.

Källor och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ NASA Space Science Data Coordinated Archive, läst 10 juli 2016.
  2. ^ ”Google Maps - Soyuz 1 Crash Site - Memorial Monument Photo”. http://maps.google.com/maps?hl=en&ie=UTF8&ll=51.374567,59.572163&spn=0.052613,0.165997&t=h&z=13&iwloc=lyrftr:com.panoramio.all,6302492947772100897,51.360849,59.562378&lci=com.panoramio.all. Läst 8 april 2014. 
  3. ^ ”Baikonur LC1”. Encyclopedia Astronautica. Arkiverad från originalet den 15 april 2009. https://web.archive.org/web/20090415160730/http://www.astronautix.com/sites/baiurlc1.htm. Läst 8 april 2014. 
  4. ^ ”1967: Russian cosmonaut dies in space crash”. BBC On This Day. BBC. http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/april/24/newsid_2523000/2523019.stm. Läst 8 april 2014. 
  5. ^ ”Cosmonaut Crashed Into Earth 'Crying In Rage' : Krulwich Wonders...”. NPR. 18 mars 2011. http://www.npr.org/blogs/krulwich/2011/05/02/134597833/cosmonaut-crashed-into-earth-crying-in-rage. Läst 8 april 2014. 
  6. ^ ”Soyuz 1”. Encyclopedia Astronautica. Arkiverad från originalet den 26 december 2001. https://web.archive.org/web/20011226022800/http://www.astronautix.com/flights/soyuz1.htm. Läst 8 april 2014. 
  7. ^ Aldrin, Buzz; Malcolm McConnell (1989-07-01). Men from Earth. Bantam. ISBN 978-0-553-05374-6