Sojuz 1

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sojuz 1
(Союз-1)
Fakta
Modell Sojuz 7K-OK
Anrop Рубин (Rubin - "Rubin")
Startplats Bajkonur LC1
Start 23 april 1967, 00:35:00 UTC
Raket Sojuz
Landningsplats 51,3615° N, 59,5622° O[1]
Landning 24 april 1967, 03:22:52 UTC
Färdens tid 1 dag 2 tim 47 min 52 sek
Massa 6 450 kg
NSSDC-ID 1967-037A[2]
Omloppsbana
Varv 18
Apogeum 223 km
Perigeum 197 km
Banlutning 50,8°
Besättning
Besättning Vladimir M. Komarov (2) Sovjetunionen
Kronologi
Föregående uppdrag
Voschod 2
Nästa uppdrag
Sojuz 2
Vladimir Komarov som motiv på ryskt frimärke 1964.

Sojuz 1 (ryska: Союз-1) var det första bemannade testet med en Sojuz-farkost. Raketen sköts upp den 23 april 1967 från Kosmodromen i Bajkonur, Kazakstan.[3]

Färden kantades av problem. Bland annat fungerade inte solpanelerna som de skulle.

Under landningen trasslade fallskärmarna ihop sig och landningskapseln störtade till marken.[4] Den enda ombordvarande kosmonauten, Vladimir Komarov, omkom omedelbart vid kraschen. Detta blev den första dödsolyckan under rymdflygning.[5]

Yuri Gagarin var reserv för Komarov.

Arv[redigera | redigera wikitext]

Tragedin med Sojuz 1 försenade lanseringen av Sojuz 2 och Sojuz 3 till den 25 oktober 1968. Detta arton månaders gap, tillsammans med explosionen av en obemannad N-1-raket den 3 juli 1969 omkullkastade de sovjetiska planerna på att landa en kosmonaut på Månen. Det ursprungliga uppdraget för Sojuz 1 och Sojuz 2 slutfördes till sist av Sojuz 4 och Sojuz 5.[6]

Den arton månader långa förseningen medförde ett kraftigt förbättrat Sojuz-program, som lärde av de förbättringar som gjorts i Apolloprogrammet efter Apollo 1-tragedin. Trots att Sojuz misslyckades med att nå Månen kom den att återanvändas från att utgöra mittstycke i Zondprogrammet till Saljutprogrammets passagerarfärja, rymdstationen Mir och den Internationella rymdstationen. Fastän den drabbats av ännu en tragedi i samband med Sojuz 11-olyckan 1971, och gick igenom flera incidenter med icke-dödliga avfyrningsavbrott och landningsmissöden, har den blivit en av de mest långlivade och mest pålitliga bemannade rymdfarkoster som än så länge har utformats.

Komarov högtidlighålls med två minnesmärken som finns kvar på Månens yta: en som lämnats vid Tranquility Base av Apollo 11,[7] och Fallen Astronaut-minnestavlan som lämnats av Apollo 15.

Källor och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Google Maps - Soyuz 1 Crash Site - Memorial Monument Photo”. http://maps.google.com/maps?hl=en&ie=UTF8&ll=51.374567,59.572163&spn=0.052613,0.165997&t=h&z=13&iwloc=lyrftr:com.panoramio.all,6302492947772100897,51.360849,59.562378&lci=com.panoramio.all. Läst 8 april 2014. 
  2. ^ NASA Space Science Data Coordinated Archive, läst 10 juli 2016.
  3. ^ ”Baikonur LC1”. Encyclopedia Astronautica. Arkiverad från originalet den 15 april 2009. https://web.archive.org/web/20090415160730/http://www.astronautix.com/sites/baiurlc1.htm. Läst 8 april 2014. 
  4. ^ ”1967: Russian cosmonaut dies in space crash”. BBC On This Day. BBC. http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/april/24/newsid_2523000/2523019.stm. Läst 8 april 2014. 
  5. ^ ”Cosmonaut Crashed Into Earth 'Crying In Rage' : Krulwich Wonders...”. NPR. 18 mars 2011. http://www.npr.org/blogs/krulwich/2011/05/02/134597833/cosmonaut-crashed-into-earth-crying-in-rage. Läst 8 april 2014. 
  6. ^ ”Soyuz 1”. Encyclopedia Astronautica. Arkiverad från originalet den 26 december 2001. https://web.archive.org/web/20011226022800/http://www.astronautix.com/flights/soyuz1.htm. Läst 8 april 2014. 
  7. ^ Aldrin, Buzz; Malcolm McConnell (1989-07-01). Men from Earth. Bantam. ISBN 978-0-553-05374-6