Större piplärka

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Större piplärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Richard's Pipit I -Haryana IMG 9961.jpg
Större piplärka fotograferad nära Hodal i Faridabaddistriktet i Haryana, Indien.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläktePiplärkor
Anthus
ArtStörre piplärka
A. richardi
Vetenskapligt namn
§ Anthus richardi
AuktorVieillot, 1818
Synonymer
Corydalla richardi
Större piplärka fotograferad den 25 februari i Hongkong.
Större piplärka fotograferad den 25 februari i Hongkong.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Större piplärka (Anthus richardi) är en fågel som tillhör släktet piplärkor i familjen ärlor.[2] Den häckar i södra Sibirien, Mongoliet, delar av Centralasien och Kina i öppna landskap. Vintertid flyttar de flesta till Syd- och Sydostasien. En liten andel rör sig dock västerut så långt som till Portugal och ses då regelbundet men sällsynt under flyttningen i stora delar av Europa. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Större piplärka är som namnet avslöjar en stor piplärka, men i övrigt en oansenlig art på marken, mestadels brun ovantill och ljus undertill. Den har långa ben, lång stjärt och lång mörk näbb. Den står ofta mycket upprätt. Flykten är kraftfull och rak. I södra Asien på vintern kan den vara svår att skilja från andra stora piplärkor som övervintrar eller är stannfåglar i området, som mongolpiplärkan.

Läte[redigera | redigera wikitext]

I flykten hörs ett karakteristiskt explosivt "sjrip"-läte. Sången är mycket enkel, bestående av en serie sträva snabba stavelser som upprepas tre till tolv gånger. Den framförs vanligen i flykten, men även från sittplats.[3]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Större piplärka häckar i södra Sibirien, Mongoliet, i delar av Centralasien och i norra, centrala och östra Kina. Den är en långflyttare som övervintrar på den indiska subkontinenten, i Sydostasien och i södra Kina, med övervintrare observerade så långt söderut som Sri Lanka, Singapore och norra Borneo. Den observeras också sällsynt under flytten i Korea och Japan.

En liten del av populationen flyttar regelbundet om hösten västerut och individer har rapporterats från merparten av länderna i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Den ses årligen under perioden september till november vid kustlokaler i Storbritannien, Nederländerna och Skandinavien, med ett fåtal observationer även på våren. Ett mindre antal övervintrar i länder som Spanien, Portugal och Marocko. I Sverige är arten en sällsynt men regelbunden gäst.

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Större piplärka behandlas antingen som monotypisk[4], det vill säga att den inte delas in i några underarter, eller också delas den in i fem underarter med följande utbredning:[2]

  • Anthus richardi richardi – häckar i sydvästra Sibirien och nordöstra Kazakstan till de nedre områdena vid Bajkalsjön. Övervintrar främst i sydvästra Asien.
  • Anthus richardi dauricus – häckar från Transbajkal till Ochotska havet, norra Mongoliet och i nordöstra Kina. Övervintrar i södra Asien
  • Anthus richardi centralasiae – häckar från östra Kazakhstan till västra och södra Mongoliet och norra Kina. Övervintrar i södra Asien
  • Anthus richardi ussuriensis – häckar från sydöstra Ryssland till Kina och förmodligen Korea. Övervintrar i Sydostasien.
  • Anthus richardi sinensis – häckar i sydöstra Kina söder om floden Yangtze

Systematik[redigera | redigera wikitext]

DNA-studier visar preliminärt att större piplärka med släktingarna fältpiplärka, långnäbbad piplärka och en rad afrikanska arter endast är avlägset släkt med exempelvis ängspiplärka och står faktiskt närmare de afrikanska sporrpiplärkorna av släktet Macronyx.[5] Det innebär att större piplärka med flera troligen i framtiden behöver flyttas till ett eget släkte. Än så länge har det inte lett till några förändringar bland ledande taxonomiska auktoriteter. Den har tidigare ofta behandlats som en underart till Nyazeelandpiplärka.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Större piplärka återfinns i öppet landskap, gärna platta låglänta områden som gräsmarker, stäpp och jordbruksområden. På flytten, i Europa, påträffas den mest på uddar och öar. Liksom andra piplärkor är den en insektsätare som födosöker på marken. Den kan också göra utfall och fånga insekter i flykten. Arten kan också ibland äta frön. Boet byggs en till två veckor efter ankomst till häckningsområdet. Boet som är gjort av gräs eller mossa placeras på marken under en grästuva eller i en fördjupning. Kullen består av 4–6, oftast 4–5 ägg, som är brunaktiga, med oliv- eller gråfläckiga och streckade.

Större piplärka och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig i större delen av utbredningsområdet.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Det vetenskapliga namnet richardi är efter den franske naturvetaren Richard de Lunéville.[7] På svenska har den tidigare kallats stor piplärka.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Anthus richardi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 23 december 2016.
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ Mild & Alström (2010) Pipits and Wagtails of Europe, Asia and North America, Christopher Helm publisher, London
  4. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  5. ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson, and M. Irestedt Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
  6. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]