Hoppa till innehållet

RIM-66 Standard MR

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Standard Missile 1)
RIM-66 Standard MR
Två stycken RIM-66 laddade på den aktre Mk 26 avfyringsrampen ombord på kryssaren USS Ticonderoga.
TypLuftvärnsrobot
UrsprungslandUSA
Servicehistoria
Brukstid1967 – nutid
Används avJapan, Kanada, Nederländerna, Turkiet, Tyskland, Spanien, USA
Medverkan i krigVietnamkriget, Operation Praying Mantis
Produktionshistoria
TillverkareRaytheon Company, RTX
Kostnad/enhet~ 400 000 USD
VarianterSM-1: RIM-66A, RIM-66B, RIM-66E
SM-2: RIM-66C, RIM-66D, RIM-66G, RIM-66H, RIM-66J, RIM-66K, RIM-66L, RIM-66M
Specifikationer
Längd4,47 meter (SM-1)
4,72 meter (SM-2)
Vikt495 kg (SM-1)
621 kg (SM-2)
Spännvidd1080 mm
Diameter343 mm
StridsspetsMk 51 (RIM-66A)
Mk 90 (RIM-66B)
Mk 115 (SM-2)
Tändrörzonrör
MotorAerojet Mk 27 (RIM-66A)
Aerojet Mk 56 (RIM-66B)
Thiokol Mk 104 (RIM-66G)
Målsökaresemiaktiv radarmålsökare
Prestanda
Räckvidd32 km (RIM-66A)
46 km (RIM-66B)
74 km (SM-2)
Maxhöjd19 800 meter (RIM-66A)
24 400 meter (RIM-66B)
> 24 400 meter (SM-2)
Maxhastighetmach 3,5
En RIM-66 avfyras från den spanska fregatten Canaras under övningen UNITAS.
13 juli 2006
Vertikala avfyringstuber för bland annat SM-2MR ombord på kryssaren USS San Jacinto.

RIM-66 Standard MR (MR = Medium Range) är en luftvärnsrobot utvecklad för USA:s flotta.

Standard Missile 1

[redigera | redigera wikitext]

1963 startade ett program för att ersätta luftvärnsroboten RIM-24 Tartar. Den nya roboten fick namnet Standard Missile 1 (SM-1) och hade samma motor och skal som den tidigare Tartar för att passa i redan existerande lavetter och magasin. Den togs i tjänst 1968.

Standard Missile 2

[redigera | redigera wikitext]

På 1970-talet utvecklades nästa generations luftvärnsrobot för Aegis-systemet ombord på de nya kryssarna av Ticonderoga-klass. Den hade fortfarande samma skal, men den behövde inte längre vara kompatibel med de gamla robotsystemen från 1950-talet.

Den största skillnaden mot tidigare var att den nya roboten, som fick namnet Standard Missile 2 (SM-2), bara använde sig av semiaktiv radarmålsökning under slutfasen. Största delen av banan använde den sig av tröghetsnavigering för att flyga till den punkt där målsökaren slogs på. Aegis-systemet hade också en datalänk med vilken roboten kunde fjärrstyras.

Fartyg som inte hade Aegis-systemet genomgick uppgraderingsprogrammet NTU (New Threat Upgrade) för att kunna utnyttja SM-2-robotens egenskaper till fullo.

I mitten på 1980-talet gick man ifrån de långsamma och sårbara robotlavetterna och övergick till att i stället skjuta robotarna ur vertikala avfyringstuber. Det ställde nya krav på robotarna, men RIM-66H och RIM-66M kan avfyras vertikalt.

VLS-systemet är modulärt och tuberna kan laddas med många olika typer av robotar, till exempel RGM-84 Harpoon och RGM-109 Tomahawk som är både längre och bredare än Standard-robotarna. Det ledde till att RIM-66 under 2000-talet ersattes av RIM-161 Standard Missile 3.

Den 3 juli 1988 sköt den amerikanska kryssaren USS Vincennes ner det iranska trafikflygplanet IR655 med två SM-2MR-robotar över Hormuzsundet efter att flygplanet hade misstagits för en iransk F-14 Tomcat.

Beteckning Serie System Noteringar
RIM-66A SM-1MR Block I till IV Tartar Ursprungsmodellen med motorn Aerojet Mk 27.
RIM-66B SM-1MR Block V Tartar Aerojet Mk 56-motor med längre räckvidd.
RIM-66C SM-2MR Block I Mk 26 Robot för Aegis-systemet. Ny sprängladdning, tröghetsnavigering och monopuls-sökare.
RIM-66D SM-2MR Block I NTU Ny sprängladdning, tröghetsnavigering och monopuls-sökare. Anpassat för äldre fartyg med NTU-uppgradering.
RIM-66E SM-1MR Block VI Tartar RIM-66B uppgraderad med samma monopuls-sökare som SM-2.
RIM-66G SM-2MR Block II Mk 26 Ny signalprocessor för att motverka störsändning.
RIM-66H SM-2MR Block II Mk 41 Thiokol Mk 104-motor med längre räckvidd. Anpassad för vertikal avfyring (VLS)
RIM-66J SM-2MR Block II NTU Thiokol Mk 104-motor med längre räckvidd.
RIM-66K SM-2MR Block III NTU Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd.
RIM-66L SM-2MR Block III Mk 26 Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd.
RIM-66M SM-2MR Block III Mk 41 Förbättrad förmåga att träffa mål på mycket låg höjd. Dual-head med IR-målsökare.
  • Tartar = luftvärnssystem ursprungligen byggda för den äldre roboten RIM-24 Tartar. Kan enbart skjuta SM-1 robotar.
  • Mk 26 = Tvåarmad avfyringsramp som användes i Aegis-systemet ombord på Ticonderoga-klassen.
  • Mk 41 = Vertikala robottuber (VLS) monterade under däck. Ersatte Mk 26.
  • NTU = New Threat Upgrade. Tartar-system ombyggda för att kunna skjuta SM-2 robotar.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, RIM-66 Standard, 22 november 2010.