Stig Lindberg

Stig Lindberg
	Stig Lindberg
Född	17 augusti 1916; Umeå, Sverige
Död	7 april 1982 eller 7 maj 1982; Terracina, Italien
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Konstfack
Sysselsättning	Illustratör, keramiker, universitetslärare, målare, formgivare
Arbetsgivare	Gustavsbergs porslinfabrik
Utmärkelser
	Prins Eugen-medaljen (1968); Professors namn
	Redigera Wikidata

För tecknaren och målaren Stig Lindberg (1913–1997), se Stig Lindberg (konstnär). För gångaren, se Stig Lindberg (gångare).

Wilhelm Kåge och Stig Lindberg, 1945.

Stig Lindberg, född 17 augusti 1916 i Umeå, död 7 april 1982 i San Felice Circeo i Italien, var en svensk formgivare och illustratör. Från 1949 till 1957 var han konstnärlig ledare på Gustavsbergs porslinsfabrik. Några av hans mest kända serviser är Adam, Berså och Spisa Ribb. Han illustrerade också barnböcker, till exempel Lennart Hellsings Nyfiken i en strut från 1947 med bland andra Krakel Spektakel och Herr Gurka.

Uppväxt och studier[redigera | redigera wikitext]

Stig Lindberg föddes som det yngsta av fem barn till Helof och Lydia Lindberg. Han tog studenten 1935 i Jönköping och började samma år på Tekniska skolan i Stockholm. År 1936, bara 20 år gammal, hade han sin första kontakt med Gustavsbergs porslinsfabrik. Fabriken gick dåligt och chefen för fabriken, Axel Odelberg, kunde inte ens lova en sommarpraktikantanställning, varpå den självsäkre unge Lindberg svarade: "Om ni anställer mig så skall jag se till att det blir jobb på fabriken". Under två sommarmånader fick han visa för Gustavsbergs konstnärlige ledare Wilhelm Kåge vad han kunde och blev därefter Kåges elev.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Gustavsbergs "Studio".

Under tidigt 1940-tal formgav Lindberg skulpturer i chamotte som Susanna i badet och trädkvinnan Daphne. Ett urval av dessa gjordes sedan i parian under 1970-talet. Redan 1942 blev Stig Lindbergs fajanser kända genom utställningen "Fajanser målade i vår". Åren 1947–1949 formgav han glas åt Målerås glasbruk och textilier åt Nordiska Kompaniet (NK), och arbetade samtidigt som bokillustratör bland annat illustrerade han Britt G. Hallqvists ABC^[11]. 1949 efterträdde han Wilhelm Kåge som konstnärlig ledare på Gustavsberg. Under de följande åren introducerade han flera nya keramikserier som den eleganta Pungo (1953), den grafiska Domino (1955), den flamfasta Terma (1955) och en mängd vardagsporslin. På Gustavsberg tillverkades även föremål i plast som Lindberg formgav, till exempel serveringsbrickan Kvartett (1959), termosen Termic (1957) och sparbössan Skotten för Handelsbanken. Han ritade vidare spelkort, textilmönster och omslagspapper.

År 1957 lämnade Lindberg arbetet som konstnärlig ledare på Gustavsberg och blev huvudlärare i keramik vid Konstfack fram till 1972. Två av hans mera kända elever är glaskonstnärerna Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien. Under denna tid formgav han glas åt Kosta glasbruk och danska Holmegaard Glasværk, samtidigt som han designade vardagsporslin och mycket annat för Gustavsberg.

Några av hans mer kända serviser är Adam, Aveny, Berså, Birka, Coq, Kanton, Linnea, Löv, Spisa Ribb, Traktör och Åland. Han fortsatte att illustrera barnböcker, till exempel Lennart Hellsings Nyfiken i en strut^[12] och Krakel Spektakel.

Stig Lindberg arbetade också som industridesigner. År 1959 formgav han en TV-apparat med vridbar skärm, Lumavision, för Luma och 1962 en transistorradio till samma företag.^[13] Han gjorde också ett antal offentliga verk, där hans sista arbete var två keramiska väggar i Hotell Al Rashid i Bagdad 1981.

Åren 1971–1980 var Stig Lindberg för en andra period konstnärlig ledare på Gustavsberg. Därefter flyttade han till Italien, där han, liksom i sin sommarbostad i Domsten, fortsatte att arbeta i egen studio. År 1974 insjuknade han i lungcancer, men återhämtade sig. År 1978 formgav Stig Lindberg två bronsskulpturer för Scandia Present AB, "Månfisken" och "Solfågeln". Han lämnade efter sig en rik produktion av former, färger och illustrationer som inte återspeglar det typiskt strama och svala skandinaviska, utan är mera lekfull, färgglatt och humoristiskt.

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Fasadmålningar i stål och emalj, 1963, Hagaskolan i Västerås (numera nedplockade)
Funderingar i väntrum, en 38 meter lång komposition i sandgjutet stengods, Nacka sjukhus 1962-64
Sekvens, förgyllt järn, Alfa Laval i Tumba, 1965
Mitt i Cirkus, Ekedalsskolan i Gustavsberg, 1969^[14]
Fontänskulptur i kopparplåt, 1976, Renmarkstorget i Umeå

Utmärkelser i urval[redigera | redigera wikitext]

Stig Lindbergs signatur i början av 1940-talet.

1948 Guldmedalj Triennalen
1951 och 1954 Grand Prix Triennalen
1954 Guldmedalj Konstindustriutställningen Madrid
1955 Guldmedalj vid Första Internationella Keramikfestivalen i Cannes
1962 Guldmedalj vid Första Internationella Keramikfestivalen i Prag
1968 Prins Eugen-medaljen
1970 Hedersprofessor av regeringen

Samlingar[redigera | redigera wikitext]

Lindbergs arbeten finns bland annat på:

Gustavsbergs Porslinsmuseum, Gustavsberg
Nationalmuseum, Stockholm^[15]
Nordiska museet^[16] Stockholm
Röhsska museet^[17], Göteborg
Bohusläns museum^[18]
Moderna museet^[19]
Vänersborgs museum^[20]
Sundsvalls museum^[21]
Mölndals stadsmuseum^[22]
Hallands konstmuseum^[23]
Smålands museum^[24]
Tekniska museet^[25]
Kalmar läns museum^[26]
Enköpings museum^[27]
Örebro läns museum^[28]
Helsingborgs museum^[29]
Kulturen^[30]
Vänermuseet^[31]
Sörmlands museum^[32]
Örebro läns museum^[33]
Jamtli^[34]
Malmö museum^[35]
Skånes medicinhistoriska samlingar^[36]
Regionmuseet Kristianstad^[37]
Nordenfjeldske Kunstindustrimuseum, Trondheim
Museum of Modern Art^[38], New York
Victoria and Albert Museum,^[39], London
Nasjonalmuseet^[40]
Museum Boijmans Van Beuningen^[41]
Art Institute of Chicago
National Gallery of Victoria^[42]
British Museum^[43]
Cleveland Museum of Art^[44]
Philadelphia Museum of Art^[45]
Minneapolis Institute of Art^[46]

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Domino
Lumavision LT 104
Coq från 1970-talet
Kopp Berså och Spisa Ribb
Astrid Sampes köksduk "Persons kryddskåp" och Lindbergs "Adam"
Plastsparbössan Skotten
Terma, eldfast serie
Transistorradio för Luma 1962.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Larsdotter, Anna (2014) Stig Lindberg: människan, formgivaren, Lund Historiska media ISBN 9789175450353
Eronn, Gisela (2003). Tusenkonstnären Stig Lindberg. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4100-2
Ola Kellgren, red (2005). ”Tema-nummer om Stig Lindberg” (pdf). Västerbotten (Umeå: Västerbottens läns hembygdsförening) (2). ISSN 0346-4938. https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/2005_2.pdf. Läst 10 maj 2022.
Stig Lindberg (utställningskatalog), Nationalmuseum, 2006
Stig Lindberg i Gustavsberg, Gösta Arvidsson, Gustavsbergs porslinsmuseum, 2006
Stig Lindberg – en Folkhemmets formgivare, Margareta Norlin, Plantago Media, 2007

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}
^ Stig Lindberg, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 305619, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] KulturNav, omnämnd som: Stig Lindberg, KulturNav-ID: 63599eb8-ec79-4cad-b7dd-a367172021aa, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ läs online, www.scandinaviandesign.com.^{[källa från Wikidata]}
^ RKDartists, RKDartists-ID: 305619, omnämnd som: Stig Lindberg, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 139329, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}
^ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 119296918 7749153-1, läst: 13 augusti 2015, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}
^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}
^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 3555, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}
^ omnämnd som: Swedish, DACS-ID (tidigare): a5a995b4-469b-4b1e-bd1a-766bf8cf3b24, läst: 4 juli 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ Libris
^ Libris
^ Palm, Magnus (2021). Stora boken om Stig Lindberg. Stockholm: Scandinavian Retro. sid. 238-239. ISBN 978-91-88207-14-2
^ POSTEN, NACKA VÄRMDÖ. ”"Trygga vuxna — viktigare än pärlspont" - NVP.se - Nacka Värmdö Posten på nätet”. www.nvp.se. https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2020/08/trygga-vuxna--viktigare--an-parlspont. Läst 8 juni 2021.
^ Nationalmuseum
^ Nordiska museet
^ Röhsska museet
^ Bohusläns museum
^ Moderna museet
^ Vänersborgs museum
^ Sundsvalls museum
^ Mölndals stadsmuseum
^ Hallands konstmuseum
^ Smålands museum
^ Tekniska museet
^ Kalmar läns museum
^ Enköpings museum
^ Örebro läns museum
^ Helsingborgs museum
^ Kulturen i Lund
^ Vänermuseet
^ Sörmlands museum
^ Örebro läns museum
^ Jamtli
^ Malmö museum
^ Skånes medicinhistoriska samlingar
^ Regionmuseet Kristianstad
^ Museum of Modern Art
^ Victoria and Albert Museum
^ Nasjonalmuseet
^ Museum Boijmans Van Beuningen
^ National Gallery of Victoria
^ British Museum
^ Cleveland Museum of Art
^ Philadelphia Museum of Art
^ Minneapolis Institute of Art

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Stig Lindberg.
Bilder & media
Gustavsbergs Porslinsfabrik - Stig Lindberg
Sida med fakta om Stig Lindbergs liv och konst
Om Stig Lindberg på Fotokonst
Stig Lindbergs signatur
Tema-sida med närmast hela Stig Lindbergs produktion
Stig Lindberg i nationalmuseums arkiv

[1f4bda9ca0a4aedf9e07c6a8a4c60df95f4be164-1] [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.^{[källa från Wikidata]}

[cfca7b2c650d2f6beb9b1cccbd5759410635d1ef-2] Stig Lindberg, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 305619, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[eb3fbc840f982575dbf8cc0755f3580dd5c3e49f-3] [a b] KulturNav, omnämnd som: Stig Lindberg, KulturNav-ID: 63599eb8-ec79-4cad-b7dd-a367172021aa, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[af7098585e197f99e8375a2db9d89ef08ab240a7-4] äs online, www.scandinaviandesign.com.^{[källa från Wikidata]}

[0af8b9073736b8b33d80d93ef4d4b7c1fd075cf3-5] RKDartists, RKDartists-ID: 305619, omnämnd som: Stig Lindberg, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[63e43d13af289777a400de2d879b43d5c5be8c5a-6] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 139329, läs online, läst: 1 april 2021.^{[källa från Wikidata]}

[5f45ea10fcced7cf1fccf75650a1eca072c0fce4-7] Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 119296918 7749153-1, läst: 13 augusti 2015, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}

[646d7361ea8610e1b8ad0228120954608bc815fa-8] Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}

[a9993a13eadee27c296b9724ce362ab5b2927958-9] Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 3555, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.^{[källa från Wikidata]}

[13e47b02c7d001ed34b25ca6ed8f1bd9f56d7803-10] ämnd som: Swedish, DACS-ID (tidigare): a5a995b4-469b-4b1e-bd1a-766bf8cf3b24, läst: 4 juli 2020.^{[källa från Wikidata]}

[11] Libris

[12] Libris

[13] Palm, Magnus (2021). Stora boken om Stig Lindberg. Stockholm: Scandinavian Retro. sid. 238-239. ISBN 978-91-88207-14-2

[14] POSTEN, NACKA VÄRMDÖ. ”"Trygga vuxna — viktigare än pärlspont" - NVP.se - Nacka Värmdö Posten på nätet”. www.nvp.se. https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2020/08/trygga-vuxna--viktigare--an-parlspont. Läst 8 juni 2021.

[15] Nationalmuseum

[16] Nordiska museet

[17] Röhsska museet

[18] Bohusläns museum

[19] Moderna museet

[20] Vänersborgs museum

[21] Sundsvalls museum

[22] Mölndals stadsmuseum

[23] Hallands konstmuseum

[24] Smålands museum

[25] Tekniska museet

[26] Kalmar läns museum

[27] Enköpings museum

[28] Örebro läns museum

[29] Helsingborgs museum

[30] Kulturen i Lund

[31] Vänermuseet

[32] Sörmlands museum

[33] Örebro läns museum

[34] Jamtli

[35] Malmö museum

[36] Skånes medicinhistoriska samlingar

[37] Regionmuseet Kristianstad

[38] Museum of Modern Art

[39] Victoria and Albert Museum

[40] Nasjonalmuseet

[41] Museum Boijmans Van Beuningen

[42] National Gallery of Victoria

[43] British Museum

[44] Cleveland Museum of Art

[45] Philadelphia Museum of Art

[46] Minneapolis Institute of Art

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[18]

[19]

[20]

[21]

[22]

[23]

[24]

[25]

[26]

[27]

[28]

[29]

[30]

[31]

[32]

[33]

[34]

[35]

[36]

[37]

[38]

[39]

[40]

[41]

[42]

[43]

[44]

[45]

[46]