Svenska alfabetet

Svenska alfabetet

Variant av det moderna latinska alfabetet som består av 29 bokstäver

Alfabet med latinska tecken

Del av	svensk ortografi
Språk	svenska, finska

Svenska alfabetet är en variant av det moderna latinska alfabetet, och består av det latinska alfabetets 26 grundbokstäver plus Å, Ä och Ö som är bokstäverna A respektive O modifierade med diakritiskt tecken.

Versaler ("stora bokstäver")

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

S

T

U

V

W

X

Y

Z

Å

Ä

Ö

Gemener ("små bokstäver")

a

b

c

d

e

f

g

h

i

j

k

l

m

n

o

p

q

r

s

t

u

v

w

x

y

z

å

ä

ö

Om bokstäverna

Uttal

Fem av bokstäverna saknar eget uttal: C uttalas som K (om den följs av hård vokal eller konsonant) eller som S (om den följs av mjuk vokal), Q uttalas som K, W uttalas som V (dock normalt inte i lånord från engelskan), X uttalas [ks] och Z uttalas (vanligtvis) som S.

Användning

Generellt sett används alla bokstäver utom Q och W i svenska ordförrådet; bokstaven Z är dock mycket ovanlig och förekommer enbart i lånord.

Bokstaven Q användes efter stavningsreformen 1906 i princip inte för något annat än vissa efternamn som Lindquist och utländska geografiska namn som Qatar, men numera finns det 18 ord som börjar på Q i Svenska Akademiens ordlista. Detta beror på nya lånord så som qigong, queer och quorn.

Bokstaven W ("dubbel-V") används generellt sett enbart i lånord från engelskan eller tyskan, och för- och efternamn med V-ljud.
W har endast funnits i alfabetet sedan år 2006, då den trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket utgavs; före dess, då alfabetet alltså hade 28 bokstäver, samsorterade Svenska Akademien ord på W med ord på V, eftersom W då allmänt klassades som en variant av V. Språkrådet anser – trots att W från och med 2006 räknas som en bokstav i svenska alfabetet – att W fortsatt skall klassas som en variant av V (och inte som en "egen" bokstav) i vissa sammanhang, med hänsyn till att V och W uttalas likadant (exempelvis i de flesta namn som kan stavas antingen med V eller W och även i vissa ord som stavas med W) och därför inte kan särskiljas från varandra (i talspråk).

Bokstäver med särskilda diakritiska tecken

Tecknen som À och É ses som varianter av A respektive E och Ü (även kallad "tyska Y") som en variant av Y, trots att de bokstäverna används i svenska ord (och är egna bokstäver i andra språk). Norsk-danska Ø ser lite annorlunda ut men anses som en variant av Ö, liksom att Æ anses som en variant av Ä.

Diakritiska tecken utelämnas ofta i stavningen av icke-svenska traditionella namn. I den av rådet utgivna publikationen Svenska skrivregler (Språkrådet och Liber 2008) ges rekommendationer för hur man skriver och utformar texter. Av dessa framgår att diakritiska tecken så långt som möjligt bör återges.