Svenska alfabetet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Svenska alfabetet är en variant av det moderna latinska alfabetet. Det består av 29[1][2][3][4][5] bokstäver varav 26 är det latinska alfabetets grundbokstäver och tre är latinska bokstäver modifierade med diakritiska tecken (Å, Ä och Ö).

Versaler ("stora bokstäver")
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Gemener ("små bokstäver")
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z å ä ö

Om bokstäverna[redigera | redigera wikitext]

Uttal[redigera | redigera wikitext]

Fyra av bokstäverna har inte ett eget uttal: C uttalas som K eller S, W uttalas som V, Q uttalas som K och Z uttalas som S.[6]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Bokstaven Q används sedan stavningsreformen 1906 i princip inte för något annat än vissa efternamn som Lindquist och utländska geografiska namn som Qatar. Alla övriga bokstäver A-Ö används i ordförrådet.

Utökning av alfabetet[redigera | redigera wikitext]

W ansågs allmänt som en variant av V fram till 2006Svenska Akademien i den trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket började sortera W som enskild bokstav.

W är ett av de minst använda tecknen, men har börjat bli populärare på grund av de engelska lånorden såsom till exempel webb/webben och watt.

Språkrådet anser att särsortering av bokstäverna V och W vid namnsortering bör undvikas. Detta på grund av att man inte kan höra om ett namn stavas med W eller V och detsamma gäller även vissa ord.[7]

Bokstäver med särskilda diakritiska tecken[redigera | redigera wikitext]

Tecknen som À, É och Ü ses som varianter av A, E och Y trots att de används i svenska ord och är egna bokstäver i andra språk. Norska/danska Ø ser lite annorlunda ut men är samma bokstav som Ö, precis som Æ är samma bokstav som Ä.

Diakritiska tecken utelämnas ofta i stavningen av icke-svenska traditionella namn. I den av rådet utgivna publikationen Svenska skrivregler (Språkrådet och Liber 2008) ges rekommendationer för hur man skriver och utformar texter. Av dessa framgår att diakritiska tecken så långt som möjligt bör återges.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Svenska Akademiens ordbok - Trettonde upplagan av SAOL”. Svenska Akademien. http://www.svenskaakademien.se/web/Svenska_Akademiens_ordlista.aspx. Läst 21 juni 2011. ”Trettonde upplagan inför slutligen något så ovanligt som ytterligare en självständig bokstav, nämligen w (”dubbel-v”) som inte längre sorteras in under enkelt v utan – som i många andra språk, även nordiska – blir en bokstav med egen placering efter bokstaven v.” 
  2. ^ Svenska Akademien (2006-04-10). Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. sid. IX. ISBN 978-91-7227-419-8. http://www.svenskaakademien.se/BinaryLoader.axd?OwnerID=59162dda-ad88-4f29-a730-e7a23626b09f&OwnerType=0&PropertyName=Files&FileName=Inledning+SAOL.pdf&Attachment=True. Läst 21 juni 2011. ”Trettonde upplagan inför slutligen något så ovanligt som ytterligare en självständig bokstav, nämligen w (”dubbel-v”) som inte längre sorteras in under enkelt v utan – som i många andra språk, även nordiska – blir en bokstav med egen placering efter bokstaven v.” 
  3. ^ Boldemann, Marcus (2006-04-21). ”Alfabetet blir längre - växer med W”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/alfabetet-blir-langre---vaxer-med-w. Läst 21 juni 2011. ”Alfabetet består inte längre av 28 bokstäver, utan 29. Det betyder att ett stort antal läroböcker måste skrivas om. Att det blivit så här beror på att Svenska Akademiens ordlista (SAOL) i sin nya upplaga särskiljer W från enkelt V. Äntligen - för det är internationell praxis.” 
  4. ^ ”Veckans språkråd”. Veckans språkråd 2006 v. 28. Språkrådet. 2006-07-10. http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad.htm. Läst 21 juni 2011. ”Om särsortering av v och w slår igenom i fler sammanhang, till exempel i ordböcker, innebär det att det svenska alfabetet kan sägas ha 29 bokstäver, inte som tidigare bara 28. Behöver man ange denna uppgift, bör man tills vidare ge en förklaring i stil med: "det svenska alfabetet har 29 bokstäver (om man räknar w som en bokstav med egen plats i alfabetet)". Har man inte plats för sådana nyanserade tillägg, är det säkrast att uppge antalet till 29.” 
  5. ^ Aniansson, Eva (2010-01-11). ”3 mars 2011 — bokstaven ’W’ 6 år: HURRA!”. E-mail: Subject: Bokstaven W. linkli.st. http://linkli.st/konst-teknik/9oOdM. Läst 21 juni 2011. ”Den rimligaste ’födelsedagen’ är nog 3 mars 2005. Då fattade nämligen Svenska Akademiens sitt beslut att föra in W som bokstav i alfabetet. Den direkta anledningen var, som du själv påpekar, att den kommande upplagan av SAOL skulle sära på V och W. Själva bokstaven har ju funnits i långliga tider, men det var alltså i SAOL13, som kom ut våren 2006, närmare bestämt den 10 april 2006, som Akademiens ordlista för första gången hade W som ’en bokstav med egen placering efter bokstaven V’.” 
  6. ^ Rosenqvist, Håkan (häftad). Uttalsboken : svenskt uttal i praktik och teori. Natur & Kultur. sid. 8-9. Libris 10482538. ISBN 9789127406452 
  7. ^ ”Är w en egen bokstav i alfabetet?”. http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad.htm#w. Läst 18 juli 2009.