Ö

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om bokstaven Ö. För landområde omgivet av vatten, se Ö (landområde). För andra betydelser, se Ö (olika betydelser).
Öö Öö
Tillhör Azerbajdzjanska
Estniska
Finska
Isländska
Svenska
Turkiska
Tyska
Ungerska
Tekniskt
Morse               
Latin-1 Ö:214 / ö:246
Unicode Ö:U+00D6 / ö:U+00F6
Bokstavering Östen

Ö (gemenform: ö) [øː] är en bokstav i det svenska alfabetet, och i flera språk en tilläggsbokstav till, eller modifiering av bokstaven o i, det latinska alfabetet.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Bokstaven Ö härstammar från diagrafen oe. Bokstaven ö uppkom av att man under 1500-talet satte ett litet e över o, vilket härstammar från tyska. Under medeltiden på svenska och fortfarande på danska och norska används ø som härstammar från o och e skrivna bredvid varandra som œ. (Ligaturen œ används i franska.) I frakturstil användes ett litet e ovanför ett o som beteckning för ö ända in på 1900-talet. I tysk skrivstil skrivs ett litet e med en n-liknande bokstav som något förenklad liknar två streck.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Ö används i estniska, finska, isländska, svenska, azerbajdzjanska, turkiska, tyska och ungerska, (men har i de två sistnämnda språken inte status som en självständig bokstav).) Bokstaven kan också dyka upp i exempelvis (äldre) engelska texter, då trema markerar dieresis, dvs. prickar sätts ut över en bokstav för att markera att den ska uttalas separat från bokstaven innan (ex. eng. coöperation).

Den motsvarande bokstaven i norska och danska är ø. I latin och franska används stundom œ.

I handskrift kan ö ibland se ut som ō eller õ.

Uttal[redigera | redigera wikitext]

I svenska representerar ö en mellansluten främre rundad vokal (IPA: [ø], som ett vanligt långt ö) eller en mellanöppen dito ([œ], som ett kort ö, eller ö framför r). Vid nedteckning av dialektala uttal används ibland ô.

Datateknik[redigera | redigera wikitext]

I datorer lagras Ö med kodpunkten U+00D6 och ö med kodpunkten U+00F6. Vilka värden, eller rättare oktettsekvenser, som används för att representera dessa kodpunkter varierar beroende på vilken kodning som används, om Ö alls kan representeras.

I äldre (fram till sent 1980-tal) svenska dataprogram användes ofta ISO/IEC 646, svensk variant, och där användes 92 (decimalt) för Ö och 124 (decimalt) för ö. De nationella varianterna av ISO/IEC 646, är dock mycket föråldrade och används knappast alls längre. De har ersatts av nyare kodningar, till exempel Latin-1, Latin-9, och numera allt oftare UTF-8 och UTF-16.

Se även[redigera | redigera wikitext]