Torgny Lindgren

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om författaren Torgny Lindgren. Se också Torgny Lindgren (numismatiker).
Torgny Lindgren
Torgny Lindgren (2007)
Torgny Lindgren (2007)
Född 16 juni 1938
Raggsjö, Västerbotten
Död 16 mars 2017 (78 år)
Rimforsa, Kinda kommun, Östergötlands län
Yrke Författare, lärare
Nationalitet Sverige Svensk
Verksam 19652017
Genrer Prosa och poesi
Debutverk Diktsamling Plåtsax, hjärtats instrument
Novellsamling Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade
Roman Övriga frågor
Teaterpjäs Slaktningen vid Sju ekars kulle
Maka Stina Lindgren
Influenser Søren Kierkegaard, Arthur Schopenhauer med flera
Fotnoter Ledamot av Svenska Akademien

Gustav Torgny Lindgren, född 16 juni 1938 i Raggsjö i Norsjö församling i Västerbotten,[1] död 16 mars 2017 i Rimforsa i Tjärstads kyrkby i Östergötland,[2] var en svensk författare. Han invaldes i Svenska Akademien den 28 februari 1991 och inträdde den 20 december samma år. Lindgren efterträdde Ture Johannisson på stol nr 9.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Torgny Lindgren var son till faktor Andreas Lindgren och Helga Björk. Han utbildade sig till folkskollärare vid Folkskoleseminariet i Umeå, där han träffade sin blivande hustru, som även hon utbildade sig till lärare. Han var verksam som lärare i samhällsorienterande ämnen under åren 1959–1974 i Storfors och Vimmerby. Han var även under flera år aktiv inom kommunalpolitiken för Socialdemokraterna. Lindgren bodde i en prästgård i Tjärstad utanför Rimforsa i Östergötland. År 1982 blev han döpt och medlem i den Katolska kyrkan. Torgny Lindgren och hans hustru Stina, född Andersson, hade tre barn: Aina, Ylva och Torgils. Den 7 april begravdes Torgny Lindgren på Tjärstads kyrkogård.

Lindgren var ledamot av Svenska Akademien, stol nr 9, hedersdoktor vid Linköpings universitet och Umeå universitet samt hedersledamot av Kalmar nation och Norrlands nation i Uppsala.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Lindgrens författarskap präglas av hans uppväxt i Västerbotten, av hans intresse för filosofi (och då särskilt för Schopenhauer och Kierkegaard) och av hans kristna tro. I sina texter var han en bitsk samhällskritiker, med ironin som vapen. Humorn i Lindgrens verk är ofta underfundig och dubbelbottnad. Han blev känd som en av den svenska litteraturens främsta uttolkare av Norrland.[2]

Torgny Lindgrens första böcker var diktsamlingar. På 1970-talet skrev han satiriska samtidsskildringar från skolans och politikens värld. En omorientering skedde med den historiska romanen Brännvinsfursten (1979) som pekar fram mot det senare författarskapets mer omfattande livsfrågor.[3]

Torgny Lindgren fick sitt stora inhemska såväl som internationella genombrott med romanen Ormens väg på hälleberget (1982) där Lindgren hittade sitt säregna litterära uttryck präglat av karghet, galghumor och bibliska referenser. Romanen utspelar sig i en by i Västerbotten under 1800-talet och har starka dialektala inslag. En handlare och dennes son tar betalt av kvinnorna i en utblottad familj i form av sexuella tjänster och detta utmynnar i katastrof. Romanen filmatiserades 1986 av Bo Widerberg.

Ormens väg på hälleberget följdes av Merabs skönhet (1983), en novellsamling med en sammanhållande ramberättelse, som av många, däribland Torgny Lindgren själv, betraktas som författarens mästerverk.[3]

Med romanen Batseba (1984) och novellsamlingen Legender (1986) renodlade Lindgren det bibliska i sitt författarskap. Ljuset (1987) är en allegorisk roman om en fruktansvärd farsot som drabbar en liten norrländsk by. Med Till sanningens lov (1991) återvände han till samtidsskildring och samhällssatir.[3]

Hummelhonung (1995), Pölsan (2002) och Dorés bibel (2005) bildar tillsammans en triptyk av romaner. År 2008 utgavs den i en gemensam volym med titeln Nåden har ingen lag.

År 2003 avslöjades att deckarförfattaren Hans Lamborn, som 1990 utgivit en roman som tilldelades Svenska Deckarakademins debutantpris, var en pseudonym för Torgny Lindgren och Eric Åkerlund. Romanen återutgavs 2003 i en omarbetad version med titeln Döden ett bekymmer under författarnas riktiga namn.[3]

Romanen Norrlands akvavit (2007) är berättelsen om en återvändande väckelsepredikant från den sista stora väckelsen i Västerbotten.

Torgny Lindgren på Bokmässan i Göteborg 2014.

Hösten 2010 utkom Lindgrens roman Minnen,[4] en bok han själv hävdade skulle bli hans sista.[5] I en intervju i Dagens Nyheter samma år hade dock författaren ändrat sig.[6] År 2014 publicerades Lindgrens sista roman Klingsor.

Torgny Lindgrens böcker har sålts i betydande upplagor och han är en av Sveriges mest översatta författare.[3] Han är representerad på världsbibliotekets lista med Batseba. För denna roman tilldelades han 1986 det internationellt högt värderade franska litteraturpriset Prix Femina. Sven-David Sandströms opera Batseba är baserad på Torgny Lindgrens roman. Carl Unander-Scharins opera Hummelhonung från 2001 är baserad på Lindgrens roman med samma namn.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • 1965Plåtsax, hjärtats instrument, dikter
  • 1970Dikter från Vimmerby, dikter
  • 1971Hur skulle det vara om man vore Olof Palme?, dikter
  • 1972Skolbagateller medan jag försökte skriva till mina överordnade, noveller
  • 1973Övriga frågor, roman
  • 1975Hallen, roman
  • 1977Intervjun, drama
  • 1977Legenden om Achille Paganinis besök i Vimmerby 1869, drama
  • 1979Brännvinsfursten, roman
  • 1981Skrämmer dig minuten, roman
  • 1981Markus, roman
  • 1982Slaktningen vid Sju ekars kulle, drama
  • 1982Ormens väg på hälleberget, en kritikerroman
  • 1983Merabs skönhet, noveller
  • 1984Batseba, roman (som opera 2008 av Sven-David Sandström)
  • 1986Fadershanden och Giga. Två skådespel, dramer, författade med Eric Åkerlund
  • 1986Legender, noveller
  • 1987Ljuset, roman
  • 1988Kärleksguden Frö, roman med illustrationer av Peter Dahl
  • 1990Den röda slöjan, roman, (tillsammans med Eric Åkerlund under pseudonymen Hans Lamborn)
  • 1991Till sanningens lov. Rammakaren Theodor Marklunds egen redogörelse, roman
  • 1991Ture Johannisson. Inträdestal i Svenska akademien
  • 1995Hummelhonung, roman (som opera 2001 av Carl Unander-Scharin)
  • 1998Bordsstudsaren, drama, författad med Ylva Pettersson
  • 1999I Brokiga Blads vatten, noveller
  • 2002Pölsan, roman
  • 2003Döden ett bekymmer, roman, omarbetad version av Den röda slöjan
  • 2003Maten. Hunger och törst i Västerbotten, brev- och kokbok, författad tillsammans med Ella Nilsson
  • 2003ABC, dikter
  • 2003Berättelserna, noveller (Merabs skönhet, Legender och I Brokiga Blads vatten)
  • 2005Dorés bibel, roman
  • 2007Norrlands akvavit, roman
  • 2008Nåden har ingen lag, roman (Hummelhonung, Pölsan och Dorés bibel)
  • 2010Minnen, självbiografisk roman
  • 2014Klingsor, roman
  • 2015Nåden har ingen lag (romanerna Hummelhonung, Pölsan, Dorés bibel och Norrlands akvavit)
  • 2015Berättelserna (samlade noveller)
  • 2015Tankar om Bibeln (Svenska Bibelsällskapet: Boken om oss alla)
  • 2016Ringleken, teaterpjäs författad tillsammans med Eric Åkerlund

Filmatiseringar[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund 2004
  2. ^ [a b] Författaren Torgny Lindgren är död” (på sv). Sveriges Television. http://www.svt.se/kultur/forfattaren-torgny-lindgren-ar-dod. Läst 17 mars 2017. 
  3. ^ [a b c d e] ”Stol nr 9 - Torgny Lindgren”. Svenska akademien. http://www.svenskaakademien.se/svenska-akademien/de-aderton/stol-nr-9-torgny-lindgren. 
  4. ^ http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2010/Host/lindgren_torgny-minnen-inbunden/
  5. ^ SvD Kultur, s 5 16/7 2010
  6. ^ Dagens Nyheter, "Gäckande minnen" 101002, Läst 101002

Litteratur (vidare läsning)[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]