Tygeltärna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tygeltärna
Status i världen: Livskraftig (lc)
Bridled Tern LEI Nov06.JPG
Adult tygeltärna, i Australien
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Måsfåglar
Laridae
Underfamilj Tärnor
Sterninae
Släkte Onychoprion se text
Art Tygeltärna
O. anaethetus
Vetenskapligt namn
§ Onychoprion anaethetus
Auktor (Scopoli, 1786)
Synonymer
Sterna anaethetus
Tygeltärna vid Lady Elliot Island, Australien
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tygeltärna (Onychoprion anaethetus)[1] är en tärna i familjen måsfåglar.[2]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Tygeltärnan är en flyttfågel som förekommer vid tropiska hav. Under vintern sprider den sig vida omkring över de tropiska haven. Den är en sällsynt gäst i Europa och har påträffats i Sverige två gånger: Mollösund i Bohuslän 1999 och Getterön i Halland 2010.[3]

Antalet underarter är mycket omdiskuterat men Clements et al. 2015 delar upp den i sex med följande utbredning:[2]

Tidigare placerades sottärnan i släktet Sterna, men genetiska studier visar att det är parafyletiskt i förhållande till tärnorna i Chlidonias.[4] Dess närmaste släktingar är söderhavstärna, sottärna och beringtärna.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tygeltärnan är en medelstor tärna som mäter 37-42 cm, varav stjärtspröten mäter 8-10 cm hos den adulta fågeln och den har ett vingspann på 65-72 cm.[5] Dess vingar, och djupt kluvna stjärt är långa och den har mörkt grå ovansida, inklusive övergump, och vit undersida. Adult fågel i häckningsdräkt har den svart hätta, nacke och kraftigt tygelstreck som sträcker sig till den svarta näbben. Den vita pannfläcken är smal och sträcker sig i en kil bakom ögat, likt ett ögonbrynsstreck. Den har också ofta ett tydligt vitt band mellan den svarta nacken och den grå manteln. Benen är svarta. Juvenilen har gråvattrad ovansida och ljus undersida.[5]

Den kan vara svår att särskilja ifrån sottärna (O. fuscata) och söderhavstärna (O. lunata). Den är ljusare grå på ovansidan än sottärnan men inte så ljus som söderhavstärnan, har en smalare vit pannfläck och uppvisar ibland ett ljust nackband som sottärnan och söderhavstärnan alltid saknar. För övrigt är tygeltärnan mindre än sottärnan och har ett mindre huvud, smalare vingar vilket gör att den påminner mer om fisktärnan än vad sottärnan gör. Tygeltärnan flyger även lättare och elegantare än sottärnan.[5]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Den lever i utpräglade marina biotoper och häckar i kolonier på klippöar. Den placerar sitt bo direkt på marken och lägger äggen i en grund uppskrapad grop. Den födosöker genom att störtdyka efter fisk, men snappar även föda från ytan. Hanen erbjuder honan fisk som en del av uppvaktningen i inledningsskedet av häckningen.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bridge et al., 2005
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ Tygeltärna, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
  4. ^ Bridge, E.S., A.W. Jones, and A.J. Baker (2005), A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution, Mol. Phylogenet. Evol. 35, 459-469.
  5. ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 204-205. ISBN 978-91-7424-039-9 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är delvis en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Bridled tern, läst 2010-10-04, där följande källor anges:

  • Bull, John L.; Farrand, John Jr.; Rayfield, Susan & National Audubon Society (1977): The Audubon Society field guide to North American birds, Eastern Region. Alfred A. Knopf, New York. ISBN 0-394-41405-5
  • Collinson, M. (2006). Splitting headaches? Recent taxonomic changes affecting the British and Western Palaearctic lists. British Birds 99(6): 306-323.
  • Olsen, Klaus Malling & Larsson, Hans (1995): Terns of Europe and North America. Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-4056-1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]