Sottärna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sottärna
Adult sottärna i flykt
Adult sottärna i flykt
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Familj Tärnor
Sternidae
Släkte Onychoprion
Art Sottärna
O. fuscatus
Vetenskapligt namn
§ Onychoprion fuscatus
Auktor (Linné, 1766)
Synonymer
  • Sterna fuscata
  • Onychoprion fuscata (grammatiskt felaktigt)
Sterna fuscata.JPG
Hitta fler artiklar om fåglar med

Sottärna (Onychoprion fuscatus), tidigare (Sterna fuscata), är en sjöfågel som tillhör släktet Onychoprion inom familjen tärnor.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Sottärnan är en stor tärna, ungefär lika lång som den kentska tärnan men med ett mindre vingspann. Den har en längd på 42-45 cm, varav stjärtspröten utgör 7-10 cm hos adulta individer, och ett vingspann på 72-80 cm. Vingarna och den kluvna stjärten hos stottärnan är långa. Könen är lika. Den är svartaktigt grå på hjässan, nacken och ovansidan, vit i pannan, på kinden, bröstet och undertill förutom vingpennespetsarna som är mörkgrå och ger vingundersidan ett mörkt brett kantband, som blir bredare ut mot vingspetsen. Den har svarta ben och näbb. Till form och fjäderdräkt är den mycket lik tygeltärna (Onychoprion anaethetus) som dock är något mindre, nättare och ljusare. Sottärnan har också en mer kvadratiskt formad vit fläck i pannan och en kortare, mot näbbroten spetsigt formad, tygel.

Juvenila sottärnor har gråsvart huvud, bröst, kroppsida och buk, vit undergump och vingundersida, och svartgrå ovansida som är fint gråvattrad.

Sottärnans läte är ett högt och genomträngande "kvaark" som också beskrivs som "ker-vacki-vack".

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den lever i subropiska- och tropiska hav, och häckar exempelvis i södra delarna av Röda havet och Persiska viken och på öar i Västindien och runt ekvatorn. Den är en flyttfågel och övervintrar kring de tropiska haven. Jämfört med andra tärnor lever den ett mycket pelagiskt liv förutom vid häckning. Sottärnan observeras sällsynt i holarktis och då ofta utmed Västeuropas kuster på sommaren. Man har observerat två sottärnor i Sverige. De båda adulta individerna sågs från Hallands Väderö i Skåne den 6 juli 1977 och tjugo dagar senare observerades den ena av dessa två igen ifrån Hallands Väderö. [1]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten delas upp i två till åtta underarter där de sex senare har en oklar och omstridd status:[2]

  • Onychoprion fuscatus fuscatus - lever i Karibien och Västafrika och är vit på undersidan
  • Onychoprion fuscatus nubilosus - häckar i Röda havet och Sydostasien och är gråaktig på undersidan.
  • Onychoprion fuscatus infuscatus - populationen i centrala Indonesien
  • Onychoprion fuscatus serratus - populationen på Nya Guinea, Nya Kaledonien och i Australien
  • Onychoprion fuscatus kermadeci - populationen på Kermadecöarna på gränsen mellan australiska- och stillahavs-kontinentalplattorna
  • Onychoprion fuscatus oahuensis - populationen har sin utbredning från Boninöarna till Hawaii, och söderut in i Stilla havet.
  • Onychoprion fuscatus luctuosus - population som häckar på Juan Fernandezöarna.
  • Onychoprion fuscatus crissalis - population som häckar på öarna utanför västra Mexiko och Centralamerika söderut till Galapagosöarna.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Sottärnor häckar i kolonier på bergs- eller korallöar, där den bygger bo i håligheter i marken och lägger ett till tre ägg. Den lever på att fånga fisk i närheten av havsytan och fiskar ofta i flock. Sottärnan kommer endast i land för att para sig och kan stanna ute till havs genom att glidflyga eller flyta på vågorna i 3-10 år i sträck.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Delar av texten är översatt från engelska Wikipedia artikel Sooty Tern, läst i maj 2007

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fyndstatistik - Sottärna, från Club 300
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-05-17

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
  • Bridge, E. S.; Jones, A. W. & Baker, A. J. (2005) A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution, Molecular Phylogenetics and Evolution 35: 459–469. PDF-fil
  • Collinson, M. (2006) Splitting headaches? Recent taxonomic changes affecting the British and Western Palaearctic lists, British Birds 99 (6): 306-323
  • Olsen, Klaus Malling & Larsson, Hans (1995) Terns of Europe and North America ISBN 0-7136-4056-1