Världsmästerskapet i ishockey 1966 var det 33:e världsmästerskapet i ishockey, arrangerat av IIHF, och matcherna europeiska lag emellan gällde samtidigt som det 44:e Europamästerskapet i ishockey för herrar. Turneringen spelades 3-13 mars1966 i det dåvarande Jugoslavien. Detta var första gången som Jugoslavien var värdland för ett världsmästerskap i ishockey. A-världsmästerskapet avgjordes i Ljubljana, B-världsmästerskapet i Zagreb medan Jesenice var värdort för C-världsmästerskapet.
Det var tjugo lag anmälda till mästerskapet. De åtta bästa lagen spelade i A-världsmästerskapet medan de nästa åtta lagen spelade i B-världsmästerskapet. De sista fyra lagen spelade C-världsmästerskapet tillsammans med ett jugoslaviskt B-lag, som dock deltog utom officiell tävlan.
Vid B-världsmästerskapet 1965 deltog bara sju lag, vilket betydde att det till detta årets B-världsmästerskap var en ledig plats att besätta. Tre lag spelade om den lediga platsen – Rumänien, som året innan anmälde återbud med kort varsel, samt Frankrike och Italien, som året innan blev utslagen i kvalifikationen till B-världsmästerskapet. De två "nya" lagen Danmark och Sydafrika placerades i C-världsmästerskapet.
Sovjetunionen blev överlägsna världs- och europamästare med sex segrar och en oavgjord. Det var lagets sjätte världsmästartitel och nionde Europamästartitel. Sovjet hade överraskande tappat poäng genom att spela oavgjort mot Sverige, men i den avgörande matchen mot Tjeckoslovakien vann det sovjetiska laget med klara 7-1. Silvermedaljerna gick till Tjeckoslovakien och Kanada erövrade bronsmedaljerna.
Polen slutade sist bland de åtta lagen och flyttades därmed ned i B-gruppen till världsmästerskapet 1967, där de i A-gruppen blev ersatta av Västtyskland, som flyttades upp efter vinst i B-världsmästerskapet.
Europamästerskapet
Hitintills hade det utdelats Europamästerskapsmedaljer till de tre bäst placerade europeiska lagen vid världsmästerskapet, men vid detta mästerskap finns det flera versioner av hur Europamästerskapsplaceringarna blev uträknade. Den hittills varande praxisen gav slutställning A, men om man bara räknade matcher mellan europeiska nationer – en regel som egentligen först infördes 1969 – fick man ett annat resultat, nämligen slutställning B. Striden står alltså om bronsmedaljerna gick till Sverige eller Östtyskland. Sedan 1999 har slutställning B betraktats som den korrekta och därför räknas Östtyskland som Europamästerskapsbronsmedaljörer 1966, trots att laget bara slutade som fjärde bästa europeiska nation i världsmästerskapet.
Slutställning A
Europamästerskapet 1966
Guld
Sovjetunionen
Silver
Tjeckoslovakien
Brons
Sverige
4.
Östtyskland
5.
Finland
6.
Polen
Slutställning B
Europamästerskapet 1966
Matcher
Vunna
Oavgj.
Förl.
Mål
Poäng
Guld
Sovjetunionen
5
4
1
0
41-7
9
Silver
Tjeckoslovakien
5
4
0
1
23-10
8
Brons
Östtyskland
5
3
0
2
12-20
6
4.
Sverige
5
2
1
2
17-10
5
5.
Finland
5
1
0
4
13-33
2
6.
Polen
5
0
0
5
7-32
0
Kvalifikation till B-världsmästerskapet
Tre lag spelade kvalifikationsmatcher om en plats vid B-världsmästerskapet. Turneringen spelades i Bukarest, Rumänien i december 1965.
Därmed kvalificerade Rumänien sig till B-världsmästerskapet, medan Italien och Frankrike ännu en gång fick hålla till godo med spel i C-världsmästerskapet.
Som vinnare av B-världsmästerskapet kvalificerade sig Västtyskland till A-världsmästerskapet 1967 och blev ersatta i B-gruppen av Polen som flyttades ned från A-gruppen. Storbritannien, som slutade sist i B-världsmästerskapet, flyttades ned i C-världsmästerskapet och blev ersatta av vinnaren i C-världsmästerskapet, Italien.
C-världsmästerskapet
C-världsmästerskapet blev avgjort i Jesenice, Jugoslavien. Fyra nationer och ett jugoslaviskt B-lag var anmälda, men Frankrike anmälde återbud, så turneringen blev genomförd med bara fyra lag. De tre egentliga landslagen mötte varandra två gånger och spelade en varsin uppvisningsmatch mot Jugoslaviens B-lag.