Våldtäktskultur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Våldtäktskultur innebär inom feminismen en sammankoppling mellan sexuellt våld och kulturen i ett samhälle. Begreppet implicerar att vi lever i ett samhälle där en rädsla för att bli utsatt för sexuella trakasserier och våldtäkter av män är förekommande. Det innebär även att våld mot kvinnor normaliseras - samt överses med - i media och av personer i samhället. [1]

Begreppet våldtäktkultur används dessutom för att modellera beteende i sociala grupper där våldtäkter är särskilt vanliga, inklusive fängelsevåldtäkter och konfliktområden där våldtäkt i krig används som psykologisk krigföring, som till exempel under kriget på Balkan under 1990-talet.

Våldtäktskultur är inom den feministiska ideologin, teorin om att en kvinna inte lever upp till det rådande samhällets krav på hur hon ska reagera, skydda sig, och själv förebygga övergrepp, är det hon själv som skuldbeläggs av omgivande samhälle (och även ibland av sig själv). Våldtäktskulturen tros vara uppbyggd på den rådande synen av vad som anses vara manligt, respektive kvinnligt. För att analysera vad som anses vara "bra" och "dåligt" kvinnligt beteende används begreppet "hora-madonna komplex" som har etablerats av den feministiska teoribildningen. Män formas i patriarkatet av macho-idealet.

Våldtäktskulturen upprätthålls genom en användning av könsfientligt och kränkande språk, samt genom skuld och skam (se nedan).

Våldtäktskulturens komponenter[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika spekulationer om underliggande och grundläggande delar som tillsammans tros ge upphov till en påstådd våldtäktskultur, några av dessa delar är:[källa behövs]

  • Victimblaming - ett engelskt begrepp som innebär att man beskyller offret eller fokuserar på annat än gärningsmannens handling. ”Hon drack sig för full”, ”hon var alldeles för lättklädd”, ”det var nästan som att hon bad om det” är exempel på uttryck. [1]
  • Slut-shaming/slut-bashing/sex-shaming - att beskylla eller attackera en person för att vara sexuell; ha en eller flera sexpartners och/eller erkänna sina sexuella känslor. Med detta begrepp menar man även att ”slampor inte kan våldtas”.
  • Överseende med sexuella övergrepp, alltså att trivialisera övergreppen med att förlöjliga händelseförloppet.
  • En väldigt inskränkt könsroll, det vill säga mycket begränsade ramar för kvinnor och män att hålla sig inom, utan att få sin könstillhörighet ifrågasatt.
  • En överdriven bild av de siffror gällande falska våldtäktsanmälningar. Man nämner ofta att ”alla vet att det finns personer som anmäler oskyldiga personer för våldtäkt, enbart för att de ångrat sig dagen efter”.
  • Glorifiering av sexuell aggression hos människor, med det menas att folk vinner på att framstå som personer utan förmågan att visa sig svag. Inom våldtäktskulturen finns en stor rädsla hos män att förflyttas från rollen som "förövare" till rollen som "offer", eller att anses att inte passa in i sin roll. En man som blir våldtagen kan därför bli dubbelt bestraffad, då folk inte har en bild av att "förövaren" kan bli utsatt på samma sätt som samhället ser att "offret" har möjlighet till.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gålmark, Lisa. Bonnier Carlsen, 2005. "Vadå Feminist"