Sexpositiv feminism

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sexpositiv feminism, sexradikal feminism, sexliberal feminism, teoribildning och ideologi som framför allt syftar till att framställa sexualitet som en positiv kraft i strävandet efter jämställdhet. Sexpositiva feminister anser att den manliga heteronormativiteten lett till att annan sexualitet än den manligt heterosexuella - såsom kvinnans sexualitet, homo- och bisexualitet, transsexualism och BDSM förnekats och skambelagts.

Den sexpositiva feminismen är delvis en motreaktion mot radikalfeminismens och den socialistiska feminismens protester mot pornografi, koppleri, sexköp och i vissa fall all heterosexualitet. Enligt den sexpositiva feminismen utnyttjar och stärker dessa protester äldre patriarkala tabun kring framför allt kvinnlig sexualitet.

Sexpositiva feminister anser att sexuella tjänster mot betalning i vissa fall är en acceptabel och nyttig del av samhället, och att kriminalisering av sexköp och koppleri gör mer skada än nytta. Den sexpositiva feminismen har många gemensamma anhängare med liberalfeminismen och queerteorin.

Kända sexpositiva feminister[redigera | redigera wikitext]

Sexpositiv litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Sexual Personae (1990) av Camille Paglia
  • The Ethical Slut (1997) av Dossie Easton och Catherine A. Liszt (Janet Hardy)
  • Porr, horor och feminister (2006) av Petra Östergren
  • F-ordet. Mot en ny feminism
  • Allt som är mitt: Våldtäkt, stigmatisering och upprättelse[5]
  • Är sex arbete? : Svensk och tysk prostitutionspolitik sedan 1970-talet
  • Bara för dig: Pornografi, Konsumtion, Berättande

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]