Vårsidenbi

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vårsidenbi
Colletes cunicularius fg01.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljKorttungebin
Colletidae
SläkteSidenbin
Colletes
ArtVårsidenbi
C. cunicularius
Vetenskapligt namn
§ Colletes cunicularius
AuktorLinné
Hitta fler artiklar om djur med

Vårsidenbi (Colletes cunicularius) är ett solitärt bi som hör till släktet sidenbin. Det är ett stort sidenbi, kroppslängden är 12-14 millimeter, som flyger på våren, från mitten av april till maj. Biet är specialiserat i sitt födoval och dess näringsväxter är arter ur videsläktet (Salix).

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Vårsidenbiet flyger tidigare än andra sidenbin och är jämförelsevis stort, 12-14 millimeter, med tät brun behåring på mellankropp och huvud.[1] Hanarna bleknar och blir alltmer gråhåriga över tid.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Vårsidenbiet förekommer i Europa. Dess flygtid varierar något i olika delar av utbredningsområdet beroende på när dess näringsväxter blommar, det vill säga den är lite senare norrut och lite tidigare söderut.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vårsidenbiet anlägger sina bon i sandiga marker med sparsam marktäckning och sandblottor, oftast med god solinstrålning nära trädridåer som reflekterar värmen och skyddar mot vinden. Biet har en generation per år. Hanarna kryper upp efter övervintringen några dagar före honorna. I södra Sverige sker detta normalt i mitten av april. Hanarna patrullerar sedan det område där de kläckts och söker efter honor. De flyger då i stort antal inom området någon decimeter över marken. När en hona kommer fram samlas i regel flera hanar för att få para sig med henne. De använder sannolikt såväl synen som ljud- och doftstimuli för att lokalisera var honorna gräver sig upp ur sanden. Efter parningen, som för honornas del bara sker en enda gång, gräver honan efter någon dag ut boet i sandig mark. Det består av en gång ner i sanden till några decimeters djup och avslutas med en eller flera boceller. I regel sker detta i samma område där hon själv kläckts ut. På lämpliga platser kan ett stort antal bon finnas nära varandra, så att det bildas en koloni, boaggregation. Större kolonier kan bestå av hundratals eller i enstaka fall tusentals bon som kan ligga med bara någon eller några decimeters mellanrum. Soliga, sandiga slänter där snön smälter tidigt på våren och marken värms upp tidigt är bra platser för biet att gräva bon. Honan lägger upp ett förråd av pollen som larverna kan livnära sig på. Larverna förpuppas och övervintrar i boet och nästa vår kommer en ny generation fullbildade hanar och honor fram.

Den viktigaste tidiga pollenkällan för vårsidenbiet är sälg. Gråvide och krypvide är andra arter som fungerar som tidiga näringsväxter. Senare blommande arter som fungerar som näringsväxter är svartvide, bindvide, jolster och ängsvide.[1]

Vårsidenbiet parasiteras av bibaggen, (Apalus bimaculatus). Det finns också ett blodbi, storblodbi (Sphecodes albiabris), som lever som boparasit på vårsidenbiet. Även stor svävfluga kan förekomma som boparasit på vårsidenbiet.[1]

Vårsidenbiets kolonier ligger ofta helt nära eller blandat med kolonier av ett annat tidigt vårbi, sälgsandbiet (Andrena vaga). Detta bi kläcks i regel någon vecka tidigare och är svart med grå behåring. Vårsidenbiet avger en tydlig doft av linalol, vilket kan spela en roll i doftkommunikationen mellan könen. Linalol har också en antiseptisk effekt. Terpenalkoholer brukar vara effektiva mot bakterier, virus och svamp, vilket kan gynna vårsidenbiet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Åtgärdsprogram för bibagge, Naturvårdsverket, 2010, s. 13-15.
  • Larsson, F. K. & Tengö, J. (1989) The effects of temperature and body size on the mating pattern of a gregariously nesting bee, Colletes cunicularius (Hymenoptera: Colletidae). Ecol. entomol. 14:279-286.
  • Larsson, F. K. (1990). Female body size relationships with fecundity and egg size in two solitary species of fossorial Hymenoptera (Colletidae and Sphecidae). Entomol. Gener. 15:167-171.[1]
  • Larsson, F. K. (1991). Some take it cool, some like it hot — A comparative study of male mate searching tactics in two species of hymenoptera (Colletidae and Sphecidae). J. Therm. Biol. 16:45-51.[2]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]