V4650 Sagittarii

Från Wikipedia
V4650 Sagittarii
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension17t 46m 17,982s[1]
Deklination-28° 49′ 03,46″[1]
Skenbar magnitud ()19,3[1] (B)
Stjärntyp
SpektraltypLBV[2]
VariabeltypLysande blå variabel[3]
Astrometri
Avståndca 25 000  (ca 8 000[4] pc)
Detaljer
Massa46[4] M
Radie350[4] R
Luminositet1,77 - 7,943x106[2] L
Temperatur11 300[4] K
Andra beteckningar
V4650 Sagittarii, qF 362, 2MASS J17461798-2849034, SSTGC 629806[5]

V4650 Sagittarii är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Skytten belägen i kanten av Quintuplethopen. Den har en skenbar magnitud (B) av 19,3[1] och kräver ett teleskop med kamera för att kunna observeras. Baserat på beräknad parallax befinner den sig på ett avstånd på ca 25 000 ljusår (ca 8 000 parsek) från solen.

Observation[redigera | redigera wikitext]

V4650 Sagittarii katalogiserades först 1996 som stjärna 362 i en lista över stjärnor i det galaktiska mittområdet nära Quintuplethopen.[6] Akronymen qF används för stjärnor i listan och därför är stjärnnamnet qF 362. Förkortningen FMM används också, därav FMM 362.[7] karaktären av lysande blå variabel hos qF 362 erkändes inte förrän 1999.[8] Den är en av tre LBV nära Quintuplethopen, alla mycket ljusstarka stjärnor.[9]

V4650 Sagittarii är det mycket ljusa objektet precis utanför den vänstra kanten av denna bild av Quintuplethopen, med endast dess diffraktionsspikar synliga. Foto: Hubbleteleskopet\NIMCOS (Wide Field Camera 3)

V4650 Sagittarii upptäcktes med infrarödteleskop. Den är extremt svag vid optiska våglängder på grund av interstellär fördunkling. 2MASS-undersökningen registrerade den i 17:e magnituden i rött ljus och 19:e magnituden i blått ljus, medan den är ett objekt av 7:e magnituden i K-bandet infrarött.[1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Ljuskurva i nära infraröd (K-bandet) för V4650 Sagittarii plottade från Glass et al. (1999).[7]

V4650 Sagittarii beräknas vara en av de mest lysande stjärnorna som är kända, med en luminositet av 1 700 000 - 7 943 000 gånger solens. Det anses vara en naturligt lysande blå variabel, även om den inte har observerats ändra temperaturen från S Doradus minimiremsan till ett kallare utbrottstillstånd.[10] Den infraröda ljusstyrkan har varierat mellan magnituden 7,0 och 7,9.[3] Den beräknas ha en temperatur på 11 300 K och en radie på 350 solradier. Till skillnad från båda de två närliggande LBV:erna har V4650 Sagittarii ingen observerbar förbunden nebulositet.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V4650 Sagittarii, 29 januari 2024..

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Cutri, Roc M.; Skrutskie, Michael F.; Van Dyk, Schuyler D.; Beichman, Charles A.; Carpenter, John M.; Chester, Thomas; Cambresy, Laurent; Evans, Tracey E.; Fowler, John W.; Gizis, John E.; Howard, Elizabeth V.; Huchra, John P.; Jarrett, Thomas H.; Kopan, Eugene L.; Kirkpatrick, J. Davy; Light, Robert M.; Marsh, Kenneth A.; McCallon, Howard L.; Schneider, Stephen E.; Stiening, Rae; Sykes, Matthew J.; Weinberg, Martin D.; Wheaton, William A.; Wheelock, Sherry L.; Zacarias, N. (2003). "VizieR Online Data Catalog: 2MASS All-Sky Catalog of Point Sources (Cutri+ 2003)". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2246: II/246. Bibcode:2003yCat.2246....0C.
  2. ^ [a b] Mauerhan, J. C.; Morris, M. R.; Cotera, A.; Dong, H.; Wang, Q. D.; Stolovy, S. R.; Lang, C.; Glass, I. S. (2010). "Discovery of a Luminous Blue Variable with an Ejection Nebula Near the Quintuplet Cluster". The Astrophysical Journal. 713 (1): L33–L36. arXiv:1002.3379. Bibcode:2010ApJ...713L..33M. doi:10.1088/2041-8205/713/1/L33. S2CID 42696538.
  3. ^ [a b] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  4. ^ [a b c d] Najarro, F.; Figer, D. F.; Hillier, D. J.; Geballe, T. R.; Kudritzki, R. P. (2009). "Metallicity in the Galactic Center: The Quintuplet Cluster". The Astrophysical Journal. 691 (2): 1816–1827. arXiv:0809.3185. Bibcode:2009ApJ...691.1816N. doi:10.1088/0004-637X/691/2/1816. S2CID 15473563.
  5. ^ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=2MASS+J17461798-2849034. Hämtad 2024-05-16.
  6. ^ Figer, Donald F.; Morris, Mark; McLean, Ian S. (1996). "Hot Stars in the Quintuplet". The Galactic Center. 102: 263. Bibcode:1996ASPC..102..263F.
  7. ^ [a b] Glass, I. S.; Matsumoto, S.; Carter, B. S.; Sekiguchi, K. (1999). "Luminous variables in the Quintuplet cluster". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 304 (1): L10–L14. Bibcode:1999MNRAS.304L..10G. doi:10.1046/j.1365-8711.1999.02454.x.
  8. ^ Figer, Donald F.; McLean, Ian S.; Morris, Mark (1999). "Massive Stars in the Quintuplet Cluster". The Astrophysical Journal. 514 (1): 202–220. arXiv:astro-ph/9903281. Bibcode:1999ApJ...514..202F. doi:10.1086/306931. S2CID 15816020.
  9. ^ [a b] Lau, R. M.; Herter, T. L.; Morris, M. R.; Adams, J. D. (2014). "Nature versus Nurture: Luminous Blue Variable Nebulae in and near Massive Stellar Clusters at the Galactic Center". The Astrophysical Journal. 785 (2): 120. arXiv:1403.5298. Bibcode:2014ApJ...785..120L. doi:10.1088/0004-637X/785/2/120. S2CID 118447462.
  10. ^ Nazé, Y.; Rauw, G.; Hutsemékers, D. (2012). "The first X-ray survey of Galactic luminous blue variables". Astronomy & Astrophysics. 538: A47. arXiv:1111.6375. Bibcode:2012A&A...538A..47N. doi:10.1051/0004-6361/201118040. S2CID 43688343.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]