Eta Sagittarii

Från Wikipedia
Eta Sagittarii (η)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension18t 17m 37,63505s[1]
Deklination-36° 45′ 42,0667″[1]
Skenbar magnitud ()+3,11[2] /+7,8
Stjärntyp
SpektraltypM2 III[3] + F7 V[4]
U–B+1,71[2]
B–V+1,56[2]
VariabeltypLb[5]
Astrometri
Radialhastighet ()+0,5[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -129,56[1] mas/år
Dek.: -166,26[1] mas/år
Parallax ()22,35 ± 0,24[1]
Avstånd146 ± 2  (44,7 ± 0,5 pc)
Absolut magnitud ()-4,90[7]
Detaljer
Radie57[8] R
Luminositet11,0[9] L
Temperatur3 827[9] K
Andra beteckningar
η Sagittarii, η Sgr, CCDM J18176-3646AB, CD- 36 ° 12423, CPD- 36 ° 8128, FK5 683, GC 24944, HD 167618, HIP 89642, HR 6832, IDS 18109-3647 AB, PPM 297508, SAO 209957, WDS J18176-3646AB. [10]

Eta Sagittarii (η Sagittarii, förkortat Eta Sgr, η Sgr) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna belägen i den sydvästra delen av stjärnbilden Skytten. Den har en skenbar magnitud på 3,11[2] och är klart synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 22,4[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 146 ljusår (ca 45 parsek) från solen.

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Eta Sagittarii utgjorde tillsammans med γ Sgr, δ Sgr och ε Sgr, Al Na'ām al Wārid (النعم لوارد), ”vandrande strutsar”.[11] Enligt stjärnkatalogen i det tekniska memorandumet 33-507 - A Reduced Star Catalog Containing 537 Named Stars var Al Na'ām al Wārid eller Namalwarid benämningen på denna stjärna.[12]

I stjärnkatalogen i Al Achsasi al Mouakket-kalendern var den betecknad Rabah al Wadirah, vilket betyder "den fjärde Warida".[13]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan i Eta Sagittarii är en röd jättestjärna av spektralklass M2 III[3]. Den har en radie som är ca 57[8] gånger så stor som solens och utsänder från dess fotosfär ca 11[9] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 3 830[9] K. Den är en utvecklad stjärna som för närvarande befinner sig på den asymptotiska jättegrenen och som har förbrukat förrådet av både väte och helium i dess kärna.[14] Den klassificeras som en syrerik oregelbunden variabel[7] eftersom den varierar i magnitud mellan +3,08 och 3,12.[4]

En följeslagare, Eta Sagittarii B, observerades av amerikanske astronomen S. W. Burnham 1879. De två stjärnorna har en gemensam rörelse genom rymden och antas vara gravitationellt bundna till varandra.[15] Följeslagaren är sannolikt en stjärna i huvudserien av spektraltyp F med en skenbar magnitud på +7,77. Den är separerad med 3,6 bågsekunder från primärstjärnan vid en positionsvinkel på 108°.[16] i en bana med omloppsperiod på minst 1 270 år.[4]

Eta Sagittarii har två optiska följeslagare som inte är fysiskt bundna till konstellationen. Den ena är en stjärna av 10:e magnituden med en vinkelseparation på 93 bågsekunder med en positionsvinkel på 303°. Den andra är en svagare stjärna av 13:e magnituden med en vinkelseparation på 33 bågekunder med en positionsvinkel på 276°.[15]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d] Nicolet, B. (1978), "Photoelectric photometric Catalogue of homogeneous measurements in the UBV System", Astronomy and Astrophysics Supplement Series, 34: 1–49, Bibcode:1978A&AS...34....1N.
  3. ^ [a b] Houk, Nancy (1979), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars", Michigan Catalogue of Two-dimensional Spectral Types for the HD stars. Volume_3. Declinations -40_ƒ0 to -26_ƒ0, Ann Arbor, Michigan: Dept. of Astronomy, University of Michigan, 3, Bibcode:1982mcts.book.....H.
  4. ^ [a b c] Kaler, James B., "Eta Sagittarii", Stars, University of Illinois, hämtad 2012-02-10.
  5. ^ Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
  6. ^ Wilson, R. E. (1953), "General Catalogue of Stellar Radial Velocities", Washington, Carnegie Institute of Washington D.C., Bibcode:1953GCRV..C......0W.
  7. ^ [a b] Mennessier, M. O.; et al. (August 2001), "Long period variable stars: galactic populations and infrared luminosity calibrations", Astronomy and Astrophysics, 374 (3): 968–979, arXiv:astro-ph/0105552 , Bibcode:2001A&A...374..968M, doi:10.1051/0004-6361:20010764.
  8. ^ [a b] Lang, Kenneth R. (2006), Astrophysical formulae, Astronomy and astrophysics library, 1 (3 ed.), Birkhäuser, ISBN 3-540-29692-1. The radius (R*) is given by::
  9. ^ [a b c d] https://www.universeguide.com/star/sephdar. Hämtad 2017-11-29.
  10. ^ "HD 167618 -- Variable Star", SIMBAD Astronomical Database, hämtad 2007-03-29.
  11. ^ Allen, R. H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York: Dover Publications Inc. p. 355. ISBN 0-486-21079-0. Hämtad 2012-09-04.
  12. ^ Jack W. Rhoads - Technical Memorandum 33-507-A Reduced Star Catalog Containing 537 Named Stars, Jet Propulsion Laboratory, California Institute of Technology; November 15, 1971
  13. ^ Knobel, E. B. (June 1895). "Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of Mohammad Al Achsasi Al Mouakket". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 55 (8): 430. Bibcode:1895MNRAS..55..429K. doi:10.1093/mnras/55.8.429.
  14. ^ Eggen, Olin J. (July 1992), "Asymptotic giant branch stars near the sun", Astronomical Journal, 104 (1): 275–313, Bibcode:1992AJ....104..275E, doi:10.1086/116239.
  15. ^ [a b] Burnham, Robert (1978), Burnham's Celestial Handbook: an observer's guide to the universe beyond the solar system, Dover books explaining science, 3 (2nd ed.), Courier Dover Publications, ISBN 0-486-23673-0.
  16. ^ Jasinta, D. M. D.; Soegiartini, E. (October 1994), "Photographic observations of visual double stars", Astronomy and Astrophysics Supplement, 107: 235–241, Bibcode:1994A&AS..107..235J.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]