16 Sagittarii
| 16 Sagittarii | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 18t 15m 12,96915s[1] |
| Deklination | -20° 23′ 16,7021″[1] |
| Skenbar magnitud () | +6,02[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | O9.5 III[3] |
| B–V | 0,02[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -11,0 ± 1,3[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +1,60[1] mas/år Dek.: -1,51[1] mas/år |
| Avstånd | ca 4 600 lå (ca 1 400[4] pc) |
| Detaljer | |
| Massa | ca 50[6] M☉ |
| Luminositet | 7 x 109[7] L☉ |
| Temperatur | 11 683[7] K |
| Vinkelhastighet | 51[6] km/s |
| Andra beteckningar | |
| ALS 4819, BD-20 5055, CCDM J18152-2023A, CPD-20 6919, GSC 06272-00089, HD 167263, HIC 89440, HIP 89440, HR 6823, LS 4819, 2MASS J18151297-2023167, PPM 268129, SAO 186544, TD1 21964, TYC 6272-89-1, UCAC4 349-128160, uvby98 100167263, WDS J18152-2023Aa,Ab, WDS J18152-2023A, Gaia DR2 4094031138050641408 [8] | |
16 Sagittarii, som är stjärnans Flamsteed-beteckning, är en trippelstjärna,[9] belägen i den norra delen av stjärnbilden Skytten. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 6,02[2] och är svagt synlig för blotta ögat även där ljusföroreningar ej förekommer. Den beräknas befinna sig på ett avstånd på ca 4 600 ljusår (ca 1 400 parsek) [4] från solen och rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -11 km/s.[9] Den ingår i stjärnhopen Sagittarii OB7[4] och tillsammans med stjärnan 15 Sagittarii joniserar den en HII-region längs den västra kanten av molekylmolnet L291.[10]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Primärstjärnan 16 Sagittarii A är en blå till vit jättestjärna av spektralklass O9.5 III[3] Den har en massa som är ca 50[6] solmassor och utsänder från dess fotosfär ca 7 miljarder[7] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 11 700[7] K.
Mason et al. (1998) fann att 16 Sagittarii var en dubbelstjärna med en uppskattad omloppsperiod på ungefär 130 år och en skillnad i magnitud på 0,4. Båda stjärnorna visar tecken på en variabel radiell hastighet, vilket tyder på att de är spektroskopiska dubbelstjärnor, vilket gör den till ett fyrdubbel stjärna.[9] Tokovinin (2008) ser den dock som en trippelstjärna.[6]
Omloppselement för huvudstjärnan, 16 Sagittarii Aa och Ab,[4] publicerades av Mayer et al. (2014), som ger en omloppsperiod på 12,76 dygn och en excentricitet på 0,18.[9] Konstellationen visar en longitudinell magnetfältstyrka av −74 ± 44 G och en projicerad rotationshastighet på 51 km/s.[11] En ytterligare följeslagare, 16 Sagittarii B, har en massa som är ca 2,5 gånger solens massa.[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 16 Sagittarii, 14 februari 2020.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
- ^ [a b] Sota, A.; Maíz Apellániz, J.; Morrell, N. I.; Barbá, R. H.; Walborn, N. R.; Gamen, R. C.; Arias, J. I.; Alfaro, E. J. (2014). "The Galactic O-Star Spectroscopic Survey (GOSSS). II. Bright Southern Stars". The Astrophysical Journal Supplement. 211: 10. arXiv:1312.6222. Bibcode:2014ApJS..211...10S. doi:10.1088/0067-0049/211/1/10.
- ^ [a b c d e] Aldoretta, E. J.; et al. (January 2015). "The Multiplicity of Massive Stars: a High Angular Resolution Survey With the Guidance Sensor". The Astronomical Journal. 149 (1): 14. arXiv:1410.0021. Bibcode:2015AJ....149...26A. doi:10.1088/0004-6256/149/1/26. 26.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c d e] Tokovinin, A. (September 2008). "Comparative statistics and origin of triple and quadruple stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 389 (2): 925–938. arXiv:0806.3263. Bibcode:2008MNRAS.389..925T. doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13613.x.
- ^ [a b c d] McDonald, I.; et al. (2012), "Fundamental parameters and infrared excesses of Hipparcos stars", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 427: 343, arXiv:1208.2037, Bibcode:2012MNRAS.427..343M, doi:10.1111/j.1365-2966.2012.21873.x.
- ^ "16 Sgr". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-02-14.
- ^ [a b c d] Mayer, Pavel; Drechsel, Horst; Irrgang, Andreas (May 2014). "New and revised parameters for several southern OB binaries". Astronomy & Astrophysics. 565: 9. arXiv:1404.1686. Bibcode:2014A&A...565A..86M. doi:10.1051/0004-6361/201423455. A86.
- ^ Marti, J.; et al. (October 1993), "HH 80-81: A Highly Collimated Herbig-Haro Complex Powered by a Massive Young Star", Astrophysical Journal, 416: 208, Bibcode:1993ApJ...416..208M, doi:10.1086/173227
- ^ Grunhut, J. H.; Wade, G. A.; Neiner, C.; Oksala, M. E.; Petit, V.; Alecian, E.; Bohlender, D. A.; Bouret, J. -C.; Henrichs, H. F.; Hussain, G. A. J.; Kochukhov, O.; MiMeS Collaboration (February 2017). "The MiMeS survey of Magnetism in Massive Stars: magnetic analysis of the O-type stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 465 (2): 2432–2470. arXiv:1610.07895. Bibcode:2017MNRAS.465.2432G. doi:10.1093/mnras/stw2743.
