Kaus Australis

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Kaus Australis (ε)
Sagittarius IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildSkytten
Rektascension18t 24m 10,31840s[1]
Deklination-34° 23′ 04,6193″[1]
Skenbar magnitud ()+ 1,85[2]
Stjärntyp
SpektraltypB9.5 III[3]
U–B+0,13[2]
B–V-0,03[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-15[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -39,42[1] mas/år
Dek.: -124,20[1] mas/år
Parallax ()22,76 ± 0,24[1]
Avstånd143 ± 2  (43,9 ± 0,5 pc)
Absolut magnitud ()-1,41[5]
Detaljer
Massa3,515 ± 0,138[5] M
Radie6,8[6] R
Luminositet363[5] L
Temperatur9 960[7] K
Vinkelhastighet236[8] km/s
Ålder232[5] miljoner år
Andra beteckningar
Kaus Australis, E Sagittarii, E Sgr, Epsilon Sgr, 20 Sagittarii, CCDM J18242-3423A, FK5 689, GC 25100, HD 169022, HIP 90185, HR 6879, IDS 18175-3427 A, PPM 297655, SAO 210091, WDS J18242- 3423A

Kaus Australis[9] eller Epsilon Sagittarii (ε Sagittarii, förkortat Epsilon Sgr, ε Sgr) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna[8] belägen i den södra delen av stjärnbilden Skytten. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 1,85[2] och är klart synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 22,8[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 143 ljusår (ca 44 parsek) från solen.

Nomenklatur[redigera | redigera wikitext]

Epsilon Sagittarii har de traditionella namnen Kaus Australis, som kommer det från det arabiska قوسen ( qaws, som betyder "båge") och latinska medier (som betyder "mitten").

Epsilon Sagittarii, tillsammans med:

I stjärnkatalogen i Al Achsasi al Mouakket-kalendern var denna stjärna betecknad Thalath al Waridah, eller Thalith al Waridah, vilket betyder "den tredje Warida".[12]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[13] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Kaus Australis för denna stjärna i juli 2016 vilket nu ingår i IAU:s Catalog of star Names.[14]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Primärstjärnan i Kaus Australis är en blå till vit jättestjärna av spektralklass B9.5 III[3], vilket tyder på att det är en utvecklad jättestjärna som har förbrukat dess förråd av väte i dess kärna. Den har en massa som är ca 3,5[5] gånger större än solens massa, en radie som är ca 6,8[6] gånger så som solens. Den utsänder från dess fotosfär ca 363[5] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 9 960[7] K.

Primärstjärnan roterar snabbt med en projicerad rotationshastighet på 236 km/s.[8] Den har ett magnetfält med en styrka i intervallet 10,5-130,5 Gauss[15] och är en källa till röntgenstrålning med en styrka på ca 10 30 erg/s.[5] Den har ett överskott på infraröd strålning, vilket tyder på närvaron av en kringliggande stoftskiva. Baserat på temperaturen hos denna skiva, kretsar den på ett genomsnittlig avstånd på 155 AE från primärstjärnan.[16]

Enligt observationer 2001 finns en följeslagare, separderad med 2,392 bågsekunder från primärstjärnan, vid en positionsvinkel på 142,3°. Vid det beräknade avståndet till stjärnan motsvarar denna vinkel en fysisk separation på ca 106 AE, vilket betyder den befinner sig inuti stoftskivan. Följeslagaren är en huvudseriestjärna med en massa motsvarande ca 95 procent av solens massa. Konstellationen har en högre optisk linjär polarisering än förväntat för dess avstånd från solen, vilket har tolkats som att ljus spritts från följeslagaren genom stoftskivan.[17] Före 1993 års identifiering med hjälp av ett adaptivt optikkoronagraf kan denna följeslagare ha varit orsak till de spektralanomalier som tillskrivits den primära stjärnan.[18] Det finns även en ytterligare kandidat till följeslagare med en vinkelseparation på 32,3 bågekunder.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4: 99–100, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
  3. ^ [a b] Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1979), "Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars", Michigan Catalogue of Two-dimensional Spectral Types for the HD stars. Volume_3. Declinations -40_ƒ0 to -26_ƒ0, Ann Arbor, Michigan: Dept. of Astronomy, University of Michigan, 3, Bibcode:1982mcts.book.....H
  4. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". In Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick. Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30. Determination of Radial Velocities and their Applications. 30. University of Toronto: International Astronomical Union. p. 57. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  5. ^ [a b c d e f g h] Hubrig, S.; Le Mignant, D.; North, P.; Krautter, J. (June 2001), "Search for low-mass PMS companions around X-ray selected late B stars", Astronomy and Astrophysics, 372: 152–164, arXiv:astro-ph/0103201 , Bibcode:2001A&A...372..152H, doi:10.1051/0004-6361:20010452
  6. ^ [a b] Lang, Kenneth R. (2006), Astrophysical formulae, Astronomy and astrophysics library, 1 (3rd ed.), Birkhäuser, ISBN 3-540-29692-1. The radius (R*) is given by::
  7. ^ [a b] Zorec, J.; et al. (July 2009), "Fundamental parameters of B supergiants from the BCD system. I. Calibration of the (λ_1, D) parameters into Teff", Astronomy and Astrophysics, 501 (1): 297–320, arXiv:0903.5134 , Bibcode:2009A&A...501..297Z, doi:10.1051/0004-6361/200811147
  8. ^ [a b c] Royer, F.; et al. (October 2002), "Rotational velocities of A-type stars in the northern hemisphere. II. Measurement of v sin i", Astronomy and Astrophysics, 393 (3): 897–911, arXiv:astro-ph/0205255 , Bibcode:2002A&A...393..897R, doi:10.1051/0004-6361:20020943
  9. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  10. ^ "Teapot". constellation-guide.com. Hämtad 2017-05-13.
  11. ^ [a b] Allen, R. H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York: Dover Publications Inc. p. 355. ISBN 0-486-21079-0. Hämtad 2012-09-04.
  12. ^ Knobel, E. B. (June 1895). "Al Achsasi Al Mouakket, on a catalogue of stars in the Calendarium of Mohammad Al Achsasi Al Mouakket". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 55 (8): 435. Bibcode:1895MNRAS..55..429K. doi:10.1093/mnras/55.8.429.
  13. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  14. ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
  15. ^ Bychkov, V. D.; Bychkova, L. V.; Madej, J. (August 2003), "Catalogue of averaged stellar effective magnetic fields. I. Chemically peculiar A and B type stars", Astronomy and Astrophysics, 407 (2): 631–642, arXiv:astro-ph/0307356 , Bibcode:2003A&A...407..631B, doi:10.1051/0004-6361:20030741
  16. ^ Rodriguez, David R.; Zuckerman, B. (February 2012), "Binaries among Debris Disk Stars", The Astrophysical Journal, 745 (2): 147, arXiv:1111.5618 , Bibcode:2012ApJ...745..147R, doi:10.1088/0004-637X/745/2/147
  17. ^ Cotton, D. V.; et al. (January 2016). "The linear polarization of Southern bright stars measured at the parts-per-million level". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 455 (2): 1607–1628. arXiv:1509.07221 . Bibcode:2016MNRAS.455.1607C. doi:10.1093/mnras/stv2185.
  18. ^ Golimowski, David A.; Durrance, Samuel T.; Clampin, Mark (March 1993), "Detection of an apparent star 2.1 arcsec from the circumstellar disk candidate Epsilon Sagittarii", Astronomical Journal, 105 (3): 1108–1113, Bibcode:1993AJ....105.1108G, doi:10.1086/116498

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]