Valleviken
- För viken med samma namn, se Valleviken (vik).
| Valleviken | |
| småort | |
 Sjökrogen, i cementfabrikens gamla kontorslokal.
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Gotland |
| Län | Gotlands län |
| Kommun | Region Gotland |
| Distrikt | Rute distrikt |
| Koordinater | 57°47′30″N 18°56′29″Ö / 57.79167°N 18.94139°Ö |
| Area | 61 hektar (2015)[1] |
| Folkmängd | 106 (2015)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,7377 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Riktnummer | 0498 |
| Småortskod | S2529[2] |
| GeoNames | 2665435 |
  Ortens läge i Gotlands län
| |
| Wikimedia Commons: Valleviken | |
| SCB:s småortsavgränsning (långsam) Redigera Wikidata | |
Valleviken är en småort i Rute socken i Gotlands kommun, belägen på nordöstra Gotland drygt en mil sydväst om Fårösund.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Rute Cement, som låg i Valleviken, började bygga sin fabrik ungefär samtidigt som Slites fabrik uppfördes. Efterfrågan på cement ökade i Europa och under kristiderna var det svårt att få bränslet att räcka till. Efter andra världskriget började dock strukturrationaliseringarna. Cementa skapades och Rute Cement försvann som fristående företag. 1947 stoppades produktionen i fabriken och strax därefter började rivningen av de stora lokalerna. Som mest hade fabriken cirka 300 anställda. Mest känd blev fabriken för en egen specialitet – gasbetong. En annan specialitet var aluminatcement (smältcement) en produkt med många tilltalande egenskaper som dock under vissa omständigheter visade sig ha katastrofalt dålig långtidsstabilitet.
Den gamla hamnen används i dag som småbåtshamn för fritidsbåtar och kontorsbyggnaden har förvandlats till en sjökrog.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Valleviken.
Wikimedia Commons har media som rör Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016
- ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läst: 9 juli 2016
