Vit stork

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vit stork
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Ciconia ciconia(Gollibolli)4.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningStorkfåglar
Ciconiiformes
FamiljStorkar
Ciconiidae
SläkteEgentliga storkar
Ciconia
ArtVit stork
C. ciconia
Vetenskapligt namn
§ Ciconia ciconia
AuktorLinné, 1758
Vit stork i Belgien.
Vit stork i Belgien.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Vit stork (Ciconia ciconia) är en fågel i familjen storkar som häckar i Europa, norra Afrika och västra Asien. Den är en stor fågel med lång hals och näbb, långa ben och långa breda vingar.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Vit stork är en stor fågel med lång hals och näbb, långa ben och långa breda vingar. Den har en längd på 95 till 110 cm och ett vingspann på 183 till 217 cm.[2] Könen är lika till utseendet men hanarna är något större.[3] Dess näbb och ben är röda. De yngre fåglarna har en mörk näbbspets. Dess fjäderdräkt är övervägande vit förutom arm- och vingpennor som är svarta. Det enda "läte" som storkar har är att de "klapprar" med näbben. Detta sker oftast när paret möts vid boet.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vit stork häckar i Europa, norra Afrika och västra Asien.[4] I Skandinavien häckar den numera endast i Danmark och Skåne. I de nordligare delarna förekommer den endast tillfälligtvis. I Norge och Finland observeras bara enstaka storkar årligen, dock har man observerat åtminstone ett säkert häckningsförsök året 2015 i Finland.[5] I Estland förekommer rikligt med häckande stork. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar och deras vinterkvarter ligger i tropiska och södra Afrika, Iran och Indien.[4]. Under flytten passerar de Medelhavet främst via Gibraltar sund och Suezkanalen och områdena däromkring. Regionalt har den försvunnit som häckfågel i Storbritannien och i Heilongjiang i Kina.[6]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas upp i två underarter:[4]

Ibland har även svartnäbbad stork behandlats som underart till vit stork, exempelvis av Mayr & Cottrell, 1979.[6]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Från 1920-, 1930-talen blev arten mycket sällsynt i Sverige, och en häckning 1954 bedömdes länge som den sista, men 1996 häckade återigen ett vilt par i Skåne som lockats dit av de dryga 40-talet frihäckande par som planterats ut i ett försök att rädda arten i landet. De storkar som häckar i Skåne anländer i början av april och flyttar i mitten av augusti.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Innan flytten samlas storkarna i flockar som kan vara mycket stora. De förflyttar sig genom att glidflygavarma uppåtvindar vilket gör att de i så stor utsträckning som möjligt undviker större vatten och förflyttar sig över land. Därför nyttjar de kortast möjliga väg över Medelhavet vilket är den västra passagen över Gibraltar sund och den östra passagen över Suezkanalen och närliggande områden.[7]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Par av vit stork
Ägg av vit stork ur Muséum de Toulouses samling.

De flesta vita storkar lever i livslånga parförhållanden som bildas när individerna är 3–4 år gamla.[3] Paret bygger tillsammans boet som inte sällan ligger i människans närhet. De bygger ett plattformslikande bo på tak, skorstenar eller på ett större avstympat träd. Dessa bon återkommer paret gärna till år efter år. Honan lägger vanligtvis 4 ägg, men kullar på upp till 7 ägg finns rapporterade.[6] Paret ruvar äggen tillsammans i 29–34 dygn.[6] Båda föräldrar tar hand om ungarna som blir flygga efter 58–64 dagar.[6]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Storkens föda utgörs företrädesvis av mindre djur, som insekter, groddjur, ormar, fågelungar och sorkar.

Vit stork och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Den vita storken har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor global population vars utvecklingstrend är positiv. Utifrån dessa kriterier bedöms den inte som hotad utan kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC).[1] Dock minskar vissa populationer och vissa har inte återhämtat sig efter den kraftiga minskning som skedde på många håll under 1900-talet. Exempelvis är den svenska populationen så pass liten, och har tidvis kategoriserats som nationellt utdöd, att den idag kategoriseras som akut hotad (CR)[8]

De främsta hoten mot arten utgörs av habitatförlust på grund av utdikning, olika hinder som motverkar översvämning av flodslätter, och omvandling av eller industrialisering av födoområden. Även brist på häckningsplatser utgör ett hot, exempelvis då bon placerade på pyloner förstörs. I vinterkvarter kan mortaliteten vara hög vid födobrist som orsakas av torka, ökenspridning eller drastiskt minskade grästhoppspopulationer på grund av pesticider. Pesticiderna och andra gifter utgör också ett hot i sig. Ett ytterligare allvarligt hot är kollisioner med elledningar, speciellt under flytten i Europa. Vit stork jagas som föda och som sport, främst under flytten och i vinterkvarter.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Sägnen att storken kommer med barn anses idag härstamma ur dess namn.[källa behövs] Ordet stork är samma i de flesta germanska språk och anses vara nära släkt med ordet stark.[9] I vissa dialekter är det synonymt med stel eller pinne.[källa behövs]

Folktro[redigera | redigera wikitext]

Storken är förknippad med många sägner och myter. Bland annat trodde man att ett storkbo skulle skydda huset för eldfara.[källa behövs] Man ansåg också att storken var en uteslutande nyttig fågel och den har därför varit populär och åtnjutit beskydd. I flera västerländska kulturer har man berättat för barn att nyfödda barn kom med storken. Myten blev vanlig i Västeuropa under 1800-talet när storken var en symbol för lycka och välstånd.[10] Tidsandan tillät inte att föräldrar talade om sex och fortplantning med barnen och därför sades att storken landade med spädbarnet i näbben.[10] Se även storkbett.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Ciconia ciconia Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 84-85. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ [a b] Ciconia ciconia på Animal Diversity Web (engelska), läst 30 april 2010.
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  5. ^ ”Rare white stork takes up residence in Central Finland” (på engelska). Uutiset. 27 december 2015. https://yle.fi/uutiset/osasto/news/rare_white_stork_takes_up_residence_in_central_finland/8553935. Läst 23 januari 2018. 
  6. ^ [a b c d e] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ Warwick Tarboton (1994) Birds of Southern Africa, sid: 48, ISBN 0-947430-50-4
  8. ^ Artdatabankens Artfakta 2015
  9. ^ Svenska Akademien (1991) Stork, ur: SAOB, spalt:S12368, läst 2012-05-06
  10. ^ [a b] Varför är storken leverantör?”. Världens Historia (1): sid. 13. 2010. http://varldenshistoria.se/dagligt-liv/kultur/varfor-ar-storken-leverantor. Läst 5 mars 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]