Vrakfisk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Vrakfisk
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Polyprion americanus.2 - Aquarium Finisterrae.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
UnderordningAbborrlika fiskar
Percoidei
FamiljVrakfiskar
Polyprionidae
SläktePolyprion
ArtVrakfisk
P. americanus
Vetenskapligt namn
§ Polyprion americanus
AuktorBloch & Schneider, 1801[2]
Synonymer
Polyprion moeone Phillipps, 1927
Polyprion americanus.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Vrakfisk (Polyprion americanus) är en fisk i familjen vrakfiskar som finns utanför större delen av Atlantens kuster samt i Indiska oceanen och kring Nya Zeeland. Den kallas även vrakabborre.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vrakfisken har en hög, från sidorna sammantryckt kroppsform. Huvud och mun är stora, och gällocket har en tydlig, vågrätt ribba.[4] Färgen varierar, men ovansidan är vanligen brungrå i mörkare eller ljusare toner, vanligtvis med fläckar i gultaktigt beige eller gråbrunt. Buken saknar fläckar och är beige, brunaktig till gråblå.[3] Ungfiskarna har svarta fläckar på huvud och kropp. Den maximala längden är 210 cm och maxvikten 100 kg, men fisken är ofta mindre.[5]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar större delen av Atlantens kustnära områden: I öster finns den från Norge och Brittiska öarna över Medelhavet, Kanarieöarna, Madeira, Kap Verde och Tristan da Cunha till Sydafrika; i väster finns den från Newfoundland i Kanada till North Carolina i USA samt från Uruguay till Argentina. Den finns också i västra Indiska oceanen vid Saint-Paul- och Amsterdamöarna samt i sydvästra Stilla havet vid Nya Zeeland.[1] Vrakfisken har påträffats i Skandinavien, förutom i Norge även i Danmark och Sverige.[3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Vrakfisken finns vanligtvis på klippbottnar, intill vrak och i grottor[5] på ett djup mellan 40 och 600 m[4], dock vanligast mellan 100 och 200 m. De vuxna fiskarna är ensamlevande bottenfiskar. Födan består av stora kräftdjur, bläckfiskar och bottenfiskar.[5]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Arten leker under sommaren. Ungarna är pelagiska stimfiskar[4] som gärna gömmer sig under flytande föremål.[5]

Ekonomisk betydelse[redigera | redigera wikitext]

Vrakfisken är en populär matfisk[4] som saluförs både färsk och frusen.[5] Fångsterna har minskat, men IUCN har ändå valt att klassificera den under kunskapsbrist ("DD"); osäkerheten om beståndets storlek är hög på grund av artens undangömda levnadssätt.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Sadovy, Y. 2003 Polyprion americanus IUCN 2010 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 2010-09-27
  2. ^ Polyprion americanus (Bloch and Schneider, 1801)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=167914. Läst 27 september 2010. 
  3. ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 189, 427. ISBN 91-1-844202-1 
  4. ^ [a b c d] Muus, Bernt J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 184-185. ISBN 91-518-3505-3 
  5. ^ [a b c d e] Papasissi, Christine (20 april 2010). Polyprion americanus (Bloch & Schneider, 1801) Wreckfish” (på engelska). Fishbase. http://fishbase.se/summary/SpeciesSummary.php?id=349. Läst 27 september 2010.