Hoppa till innehållet

Yngre krita

Från Wikipedia
Krita
145 – 66 miljoner år före nutid
Period
(System)
Epok
(Serie)
Ålder
(Etage)
Miljoner
år sedan
Paleogen Paleocen Dan senare
Krita Yngre krita Maastricht 72–66
Campan 84–72
Santon 86–84
Coniac 90–86
Turon 94–90
Cenoman 100–94
Äldre krita Alba 113–100
Apt 125–113
Barreme 129–125
Hauterive 133–129
Valangin 140–133
Berrias 145–140
Jura Yngre jura Tithon tidigare

Yngre krita är en geologisk epok inom krita. Övre krita är namnet på motsvarande geologiska lagerserie inom stratigrafi. Epoken/serien indelas i sex åldrar/etager: cenoman, turon, coniac, santon, campan och maastricht. De senare fyra går också under namnet senon.[1]

Klimatet under yngre krita var mycket varmt och polerna var helt isfria. Atlanten vidgades snabbt under yngre krita, vilket gav stor nybildning av relativt varma litosfärplattor. Detta ledde till en havsnivå mer än 200 meter över dagens och att tidsperioden kännetecknas av lagerföljder avsatta i grunda hav.[2]

I Sverige finns lagerföljder från yngre krita framförallt i Skåne. I sydvästra Skåne finns Höllvikenformationen med upp till 1,5 km mäktiga lager från yngre krita. Porösa lager från Campan utnyttjas för geotermisk energi.[3]

Yngre krita avslutas av Maastricht, den sista åldern innan Krita–tertiär-gränsen då de landlevande dinosaurierna dog ut, troligen som följd av ett asteroidnedslag som bildade Chicxulubkratern.

Epoken i jordens kronologi

[redigera | redigera wikitext]
Geokronologi
 Denna tabell: visa  redigera 
Eon Era Period Epok
Fanerozoikum Kenozoikum Kvartär Holocen (0,01–0)
Pleistocen (2,59–0,01)
Neogen Pliocen (5–2,6)
Miocen (23–5)
Paleogen Oligocen (35–23)
Eocen (57–35)
Paleocen (65–57)
Mesozoikum Krita Yngre krita (100–65)
Äldre krita (146–100)
Jura Yngre jura (161–146)
Mellersta jura (176–161)
Äldre jura (200–176)
Trias Yngre trias (228–200)
Mellersta trias (245–228)
Äldre trias (251–245)
Paleozoikum Perm Loping (260–251)
Guadalupe (271–260)
Cisural (299–271)
Karbon Pennsylvania (318–299)
Mississippi (359–318)
Devon Yngre devon (385–359)
Mellersta devon (398–385)
Äldre devon (416–398)
Silur Pridoli (419–416)
Ludlow (423–419)
Wenlock (428–423)
Llandovery (444–428)
Ordovicium Yngre ordovicium (461–444)
Mellersta ordovicium (472–461)
Äldre ordovicium (488–472)
Kambrium Furong (497–485)
Miaoling (509–497)
Kambriums serie 2 (521–509)
Terreneuve (541–521)
Proterozoikum Neoproterozoikum Ediacara
Kryogenium
Tonium
Mesoproterozoikum Stenium
Ecstasium
Kalymmium
Paleoproterozoikum Staterium
Orosirium
Ryacium
Siderium
Arkeikum Neoarkeikum
Mesoarkeikum
Paleoarkeikum
Eoarkeikum
Hadeikum
Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade.
  1. ^ Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur, ISBN 91-44-30381-5, sid 222
  2. ^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 410, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
  3. ^ Erik Aldenius: Lunds Geotermisystem, en utvärdering av 30 års drift, Examensarbete i geologi vid Lunds universitet