Hoppa till innehållet

Ilya Prigogine: Skillnad mellan sidversioner

Från Wikipedia
Bläddra interaktivt i historiken
← Äldre redigeringNyare redigering →
Innehåll som raderades Innehåll som lades till
VisuellWikitext
m Iljadrip flyttade sidan Ilja Prigogine till Ilja Prigozjin
tillägg av text + referenser
Märke: Länkar till grensida
Rad 1: Rad 1:
{{faktamall biografi WD
{{faktamall biografi WD
| namn = Ilja Prigogine {{nobelmedalj|kemi|1977}}
| namn = Ilja Prigozjin {{nobelmedalj|kemi|1977}}}}
⚫
'''Ilja Prigozjin''' ([[ryska]]: ''Илья Романович Пригожин'', Ilja Romanovitj Prigozjin), född [[25 januari]] (12 januari enl. [[g.s.]]) [[1917]] i [[Moskva]], [[Ryssland]], död [[28 maj]] [[2003]] i [[Bryssel]], [[Belgien]], var en [[Belgien|belgisk]] [[kemist]] och [[fysiker]]. [[Vetenskapsåret 1977|1977]] tilldelades han [[Nobelpriset i kemi]] för sin forskning om icke-[[Termodynamisk jämvikt|jämvikts]][[termodynamik]], [[komplexa system]] och [[irreversibel|irreversibilitet]], särskilt teorin för [[dissipation|dissipativa]] strukturer, det vill säga öppna [[Termodynamiskt_system|termodynamiska system]].
}}

⚫
'''Ilja Prigogine''' ([[ryska]]: ''Илья Романович Пригожин'', Ilja Romanovitj Prigozjin), född [[25 januari]] (12 januari enl. [[g.s.]]) [[1917]] i [[Moskva]], död [[28 maj]] [[2003]] i [[Bryssel]], var en [[Belgien|belgisk]] [[kemist]] och [[fysiker]]. [[Vetenskapsåret 1977|1977]] erhöll han [[Nobelpriset i kemi]] för sin forskning om icke-[[Termodynamisk jämvikt|jämvikts]][[termodynamik]], [[komplexa system]] och [[irreversibel|irreversibilitet]], särskilt teorin för [[dissipation|dissipativa]] strukturer, det vill säga öppna [[Termodynamiskt_system|termodynamiska system]].
==Biografi==
Prigozjin föddes i en [[judisk]] familj.<ref>{{cite book|url=https://books.google.com/books?id=3-G3vi5av28C&q=prigogine+anti+semitic&pg=PA80 |title=Francis Leroy. A century of Nobel Prizes recipients: chemistry, physics, and medicine (p. 80) |access-date=12 March 2012|isbn=9780203014189 |date=13 March 2003 |last1=Leroy |first1=Francis }}</ref><ref>{{cite news|url=https://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/1431987/Vicomte-Ilya-Prigogine.html |title=Vicomte Ilya Prigogine (Obituary, The Telegraph) |work=Telegraph|date=5 June 2003 |access-date=12 March 2012}}</ref><ref>{{cite book|url=https://books.google.com/books?id=_80mmfL-i0MC&q=prigogine+jewish&pg=PA227 |title=Magnus Ramage, Karen Shipp. Systems Thinkers (p. 227) |access-date=12 March 2012|isbn=9781848825253 |date=29 September 2009 |last1=Ramage |first1=Magnus |last2=Shipp |first2=Karen }}</ref><ref>{{cite web|url=http://www.timeshighereducation.co.uk/story.asp?storyCode=108305&sectioncode=26 |title=Andrew Robinson. Time and notion |publisher=Timeshighereducation.co.uk |date=17 July 1998 |access-date=12 March 2012}}</ref><ref>{{cite web |url=http://www.chaosforum.com/docs/denkers/column7.html |title=Time and Change |publisher=Chaosforum.com |date=28 May 2003 |access-date=12 March 2012 |archive-url=https://web.archive.org/web/20120425092616/http://www.chaosforum.com/docs/denkers/column7.html |archive-date=25 April 2012 |url-status=dead }}</ref><ref>{{cite web|url=http://pagerankstudio.com/Blog/2010/09/ilya-prigogine-biography-life-and-career-facts-invented/ |title=Biography of Ilya Prigogine |publisher=Pagerankstudio.com |access-date=12 March 2012}}</ref> Hans far, Roman (Ruvim Abramovich) Prigozjin, var [[kemiingenjör]] vid Imperial Moscow Technical School och hans mor, Yulia Vikhman, var pianist. Eftersom familjen var kritisk till det nya [[Sovjetiska|sovjetiska]] systemet lämnade de Ryssland 1921. De flyttade först till [[Tyskland]] och 1929 till Belgien, där Prigozjin fick belgiskt medborgarskap 1949. Hans bror Alexandre blev ornitolog.<ref>{{cite journal|title=Obituary: Alexandre Prigogine (1913–1991)|pages=89–90|author=Louette, Michel|journal=Ibis|volume=134|year=1992|doi=10.1111/j.1474-919X.1992.tb07238.x|doi-access=free}}</ref>

Prigozjin var först gift med den belgiska poeten Hélène Jofé (som författare även känd som Hélène Prigozjin) och 1945 fick de sonen Yves. Efter deras skilsmässa gifte han sig 1961 med den polskfödda kemisten Maria Prokopowicz (även känd som Maria Prigozjin) och fick 1970 sonen Pascal.<ref>Ilya Prigogine. (2003). [https://books.google.com/books?id=VqSMk7IpzacC&pg=PA97&lpg=PA97 Curriculum Vitae of Ilya Prigogine In Is future given]. World Scientific.</ref>

År 2003 var han en av 22 Nobelpristagare som undertecknade Humanistiska manifestet.<ref>{{cite web|url=http://www.americanhumanist.org/Humanism/Humanist_Manifesto_III/Notable_Signers |title=Notable Signers |publisher=American Humanist Association |work=Humanism and Its Aspirations |access-date=4 October 2012 |url-status=dead |archive-url=https://web.archive.org/web/20121005105825/http://www.americanhumanist.org/Humanism/Humanist_Manifesto_III/Notable_Signers |archive-date=5 October 2012 }}</ref>
==Karriär==
Prigozjin studerade kemi vid det fria [[universitetet i Bryssel]], där han 1950 blev [[professor]]. År 1959 utsågs han till chef för International Solvay Institute i Bryssel, Belgien. Samma år började han också undervisa vid [[University of Texas]], [[Austin]] i [[USA]], där han senare utsågs till Regental Professor och Ashbel Smith professor i [[fysik]] och [[kemiteknik]]. Från 1961 till 1966 var han knuten till Enrico Fermi Institute vid [[University of Chicago]] och var gästprofessor vid [[Northwestern University]].<ref>{{cite book|author=Todd May|title=Emerging Trends in Continental Philosophy|date=11 September 2014|publisher=Routledge|isbn=978-1317546788|page=114}}</ref><ref>{{Cite web|title=Northwestern Nobels: Northwestern Magazine - Northwestern University|url=http://www.northwestern.edu/magazine/spring2017/feature/stoddart_sidebar/northwestern-nobels|access-date=2021-01-05|website=www.northwestern.edu}}</ref> I Austin grundade han 1967 Center for Thermodynamics and Statistical Mechanics, nu ''Center for Complex Quantum Systems''.<ref>{{cite web|url=http://www.utexas.edu/news/2003/05/28/nr_prigogine/|title=Nobel Prize-winning physical chemist dies in Brussels at age 86|publisher=Utexas.edu|date=28 May 2003|access-date=19 December 2012}}</ref> Samma år återvände han också till Belgien, där han blev chef för ''Center for Statistical Mechanics and Thermodynamics''.

Prigozjin var medlem i många vetenskapliga organisationer och fick många utmärkelser, priser och 53 hedersgrader. År 1955 tilldelades han [[Francquipriset]] för exakta vetenskaper. För sin studie i irreversibel termodynamik fick han [[Rumfordmedaljen]] 1976 och 1977 Nobelpriset i kemi. År 1989 tilldelades han titeln [[Viscount]] i den belgiska adeln av belgiens kung. Fram till sin död var han president för International Academy of Science, [[München]] och var 1997 en av grundarna av International Commission on Distance Education (CODE), en världsomspännande ackrediteringsbyrå.<ref>{{cite web|url=http://www.ias-icsd.org/history.html|title=History – International Academy of Science, Munich|website=www.ias-icsd.org|access-date=30 March 2018}}</ref><ref>[http://www.ias-icsd.org/resources/ICSD-IAS-Presidium.pdf International Council for Scientific Development. Presidium]. ias-icsd.org</ref> Prigozjin blev hedersdoktor vid Heriot-Watt University 1985<ref>{{cite web|url=http://www1.hw.ac.uk/graduation/honorary-graduates.htm|title=Heriot-Watt University Edinburgh: Honorary Graduates|website=www1.hw.ac.uk|access-date=5 April 2016}}</ref> och 1998 tilldelades han ett hedersdoktorat av [[UNAM]] i [[Mexico City]].

==Vetenskapligt arbete==
Prigozjin är mest känd för sin definition av dissipativa strukturer och deras roll i termodynamiska system långt ifrån jämvikt. Sammanfattningsvis upptäckte Prigozjin att import och spridning av energi till kemiska system kan leda till framväxten av nya strukturer (därmed avledande strukturer) på grund av intern självomorganisation.<ref>{{cite journal|author=P. T. Macklem|title=Emergent phenomena and the secrets of life|journal=Journal of Applied Physiology|date=3 April 2008|volume=104|issue=6|pages=1844–1846|doi=10.1152/japplphysiol.00942.2007|pmid=18202170}}</ref> I sin text från 1955 drog han kopplingar mellan dissipativa strukturer och [[Rayleigh-Bénard-instabilitet]]en och [[Turingmekanismen]].<ref>I. Prigogine, ''Introduction to Thermodynamics of Irreversible Processes'', Charles C. Thomas Publisher, Springfield, Illinois, 1955</ref>

Dissipativ strukturteori ledde till banbrytande forskning inom självorganiserande system, liksom filosofiska undersökningar av bildandet av komplexitet på biologiska enheter och strävan efter en kreativ och irreversibel tidsroll i naturvetenskapen.

Tillsammans med professor Robert Herman utvecklade han också grunden för de två vätskemodellerna, en trafikmodell inom trafikteknik för stadsnät, analog med de två vätskemodellerna i klassisk statistisk mekanik.

Under hans senare år koncentrerade sig hans arbete på indeterminismens grundläggande roll i icke-linjära system på både klassisk och kvantnivå. Prigozjin och medarbetare föreslog en Liouville-rymdutvidgning av [[kvantmekanik]]en. Ett Liouville-utrymme är vektorrummet som bildas av uppsättningen (självanslutna) linjära operatorer, utrustade med en inre produkt, som verkar på ett Hilbert-utrymme.<ref>Gregg Jaeger: ''Quantum Information: An Overview'', Springer, 2007, {{ISBN|978-0-387-35725-6}}, Chapter B.3 "Lioville space and open quantum systems", [https://books.google.com/books?id=E0ho97k7S4oC&pg=PA248 p. 248]</ref> Det finns en kartläggning av varje linjär operator i Liouville-rymden, men inte alla självanslutna operatorer av Liouville-rymden har en motsvarighet i Hilbert-rymden, och i den meningen har Liouville-rymden en rikare struktur än Hilbert-rymden.<ref>T. Sida, K. Saitô, Si Si (eds.): ''Quantum Information and Complexity: Proceedings of the Meijo Winter School, 6–10 January 2003'', World Scientific Publishing, 2004, {{ISBN|978-981-256-047-6}}, [https://books.google.com/books?id=BQ1MPLxzR4AC&pg=PA62 p. 62]</ref> Liouville-rymdförlängningsförslaget från Prigozjin och medarbetare syftade till att lösa termodynamikens tidspilproblem och kvantmekanikens mätproblem.<ref>{{cite journal|author=T. Petrosky|author2=I. Prigogine|year=1997|title=The Liouville Space Extension of Quantum Mechanics|journal=Adv. Chem. Phys.|series=Advances in Chemical Physics|volume=99|pages=1–120|doi=10.1002/9780470141588.ch1|isbn=978-0-470-14158-8}}<!--| access-date = 10 April 2011--></ref>

==Bibliografi i urval==
* {{cite book | last1=Prigogine | first1=I. | last2=Defay | first2=R. | year=1954 | title=Chemical Thermodynamics | location=London | publisher=Longmans Green and Co.}}
* {{cite book | last1=Prigogine | first1=I. | year=1955 | title=Introduction to Thermodynamics of Irreversible Processes | location=Springfield, Illinois | publisher=Charles C. Thomas Publisher}}
* {{cite book | last=Prigogine | first=Ilya | year=1957 | title=The Molecular Theory of Solutions | location=Amsterdam | publisher = North Holland Publishing Company}}
* {{cite book | last=Prigogine | first=Ilya | year=1961 | title=Introduction to Thermodynamics of Irreversible Processes | url=https://archive.org/details/introductiontoth0000prig | url-access=registration | edition=Second | location=New York | publisher=Interscience| oclc=219682909}}
*Defay, R. & Prigogine, I. (1966). Surface tension and adsorption. Longmans, Green & Co. LTD.
* {{cite book | last=Glansdorff | first=Paul | year=1971 |author2=Prigogine, I. | title=Thermodynamics Theory of Structure, Stability and Fluctuations | location=London | publisher=Wiley-Interscience}}
* {{cite book | last=Prigogine | first=Ilya | year=1971 |author2=Herman, R. | title=Kinetic Theory of Vehicular Traffic | location=New York | publisher=American Elsevier | isbn=0-444-00082-8 }}
* {{cite book | last=Prigogine | first=Ilya | year=1977 |author2=Nicolis, G. | title=Self-Organization in Non-Equilibrium Systems | publisher=Wiley| isbn=0-471-02401-5}}
* {{cite book | last=Prigogine | first=Ilya | year=1980 | title=From Being To Becoming | publisher=Freeman | isbn=0-7167-1107-9 | url-access=registration | url=https://archive.org/details/frombeingtobecom00ipri }}
* {{cite book | last=Prigogine | first=Ilya | year=1984 |author2=Stengers, Isabelle | title=Order out of Chaos: Man's new dialogue with nature | publisher=Flamingo | isbn=0-00-654115-1}}
* Prigogine, I. ''The Behavior of Matter under Nonequilibrium Conditions: Fundamental Aspects and Applications in Energy-oriented Problems'', [[United States Department of Energy]], Progress Reports:
**[https://www.osti.gov/biblio/6892665-behavior-matter-under-nonequilibrium-conditions-fundamental-aspects-applications-energy-oriented-problems-progress-report-period-september-november September 1984 – November 1987], (7 October 1987). Department of Physics at the University of Texas-Austin
** [https://www.osti.gov/biblio/6476254-behavior-matter-under-nonequilibrium-conditions-fundamental-aspects-applications-progress-report-april-april 15 April 1988 – 14 April 1989], (January 1989), Center for Studies in Statistical Mathematics at the University of Texas-Austin.
**[https://www.osti.gov/biblio/6139111-behavior-matter-under-nonequilibrium-conditions-fundamental-aspects-applications-progress-report-period-april-april 15 April 1990 – 14 April 1991], (December 1990), Center for Studies in Statistical Mechanics and Complex Systems at the University of Texas-Austin.
* {{cite book | last=Nicolis | first=G. | year=1989 |author2=Prigogine, I. | title=Exploring complexity: An introduction | location=New York, NY | publisher=W. H. Freeman | isbn=0-7167-1859-6}}
* Prigogine, I. [https://www.osti.gov/biblio/6390561-time-dynamics-chaos-integrating-poincare-non-integrable-systems "Time, Dynamics and Chaos: Integrating Poincare's 'Non-Integrable Systems'"], Center for Studies in Statistical Mechanics and Complex Systems at the University of Texas-Austin, [[United States Department of Energy]]-Office of Energy Research, Commission of the European Communities (October 1990).
* {{cite book | last=Prigogine | first=Ilya | year=1993 | title=Chaotic Dynamics and Transport in Fluids and Plasmas: Research Trends in Physics Series | location=New York | publisher=American Institute of Physics | isbn=0-88318-923-2}}
*{{cite book|first1=Ilya |last1=Prigogine|first2=Isabelle |last2=Stengers |title=The End of Certainty |url=https://books.google.com/books?id=-VI8093PJuUC |date=1997 |publisher=The Free Press |isbn=978-0-684-83705-5 }}
* {{cite book | last1=Kondepudi | first1=Dilip | last2=Prigogine | first2=Ilya | year=1998 | title=Modern Thermodynamics: From Heat Engines to Dissipative Structures | publisher=Wiley | isbn=978-0-471-97394-2}}
* {{cite book | last=Prigogine | first=Ilya | title=Advances in Chemical Physics | location=New York | publisher=Wiley InterScience | year=2002 | isbn=978-0-471-26431-6 | access-date=29 July 2008 | url=http://www3.interscience.wiley.com/cgi-bin/bookhome/93517918/ProductInformation.html| archive-url=https://archive.today/20121217210216/http://www3.interscience.wiley.com/cgi-bin/bookhome/93517918/ProductInformation.html| url-status=dead| archive-date=17 December 2012}}
* Editor (with Stuart A. Rice) of the [http://www3.interscience.wiley.com/bookseries/114180445/home Advances in Chemical Physics]{{dead link|date=July 2021|bot=medic}}{{cbignore|bot=medic}} book series published by [[John Wiley & Sons]] (presently over 140 volumes)
* Prigogine I, (papers and interviews) ''Is future given?'', World Scientific, 2003. {{ISBN|9789812385086}} (145p.)

==Utmärkelser och hedersbetygelser==
{{Wikidatautmärkelser}}

==Referenser==
{{enwp|url=https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Ilya_Prigogine&oldid=1076887469 |artikel=Ilya Prigogine|datum= 13 mars 2022}}

===Noter===

⚫
<references>

</references>

==Vidare läsning==
* {{cite web | editor=Karl Grandin | title=Ilya Prigogine Autobiography | url=http://www.nobel.se/chemistry/laureates/1977/prigogine-autobio.html | work=Les Prix Nobel | publisher=The Nobel Foundation | year=1977 | access-date=24 July 2008}}
* {{cite journal | last=Eftekhari | first=Ali | title=Obituary – Prof. Ilya Prigogine (1917–2003) | journal=Adaptive Behavior | volume=11 | issue=2 | pages=129–131 | year=2003 | url=http://www.ait.ac/papers/eftekhari/AB11-129.pdf | url-status=dead | archive-url=https://web.archive.org/web/20090327050704/http://www.ait.ac/papers/eftekhari/AB11-129.pdf | archive-date=27 March 2009 | df=dmy-all | doi=10.1177/10597123030112005 | s2cid=221315813 }}
* {{cite web | author=Barbra Rodriguez | title=Nobel Prize-winning physical chemist dies in Brussels at age 86 | url=http://order.ph.utexas.edu/people/Prigogine.htm | publisher= University of Texas at Austin | date=28 May 2003 | access-date=29 July 2008}}


== Källor ==
⚫
<references/>
== Externa länkar ==
== Externa länkar ==
{{Commonscat|Ilya Prigogine}}
* [https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1977/summary/ Nobelprize.org, Nobelpriset i kemi 1977]
* [https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1977/summary/ Nobelprize.org, Nobelpriset i kemi 1977]
* [https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1977/prigogine/auto-biography/ Nobelprize.org, Ilja Prigogine - självbiografi]
* [https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1977/prigogine/auto-biography/ Nobelprize.org, Ilja Prigogine - självbiografi]
* [http://order.ph.utexas.edu The Center for Complex Quantum Systems]
* [http://www.kanadas.com/emergent.html Emergent computation]
* {{YouTube|2NCdpMlYJxQ|Video of Ilya Prigogine talking about complexity}}
* {{YouTube|MnD0IlBvgO4|An interview of Ilya Prigogine with Giannis Zisis}}
* [https://web.archive.org/web/20160310212835/http://oldportal.euscreen.eu/play.jsp?id=EUS_65C0E3CC51E541D489AD452223D564C3 Interview with Prigogine (Belgian VRT, 1977)]


{{kemiststub}}
{{Nobelpristagare i kemi}}
{{Nobelpristagare i kemi}}

{{Auktoritetsdata}}
{{Auktoritetsdata}}


{{STANDARDSORTERING:Prigogine, Ilja}}
{{STANDARDSORTERING:Prigozjin, Ilja}}


[[Kategori:Nobelpristagare i kemi]]
[[Kategori:Nobelpristagare i kemi]]
[[Kategori:Belgiska nobelpristagare]]
[[Kategori:Belgiska fysiker]]
[[Kategori:Belgiska fysiker]]
[[Kategori:Belgiska kemister]]
[[Kategori:Belgiska kemister]]

Versionen från 7 juni 2022 kl. 14.34

Ilja Prigozjin Nobelpristagare i kemi 1977
Ilya Prigogine (1977)
Född12 januari 1917 (g.s.)[1] ​eller ​25 januari 1917[2]
Moskva[3]
Död28 maj 2003[1][4][5]
Bryssel
Medborgare iBelgien[6] och Kejsardömet Ryssland
Utbildad vidUniversité libre de Bruxelles
SysselsättningFilosof, kemist, universitetslärare, fysiker, fackboksförfattare
ArbetsgivareUniversity of Texas at Austin
Université libre de Bruxelles
University of Chicago
Utmärkelser
Francquipriset (1955)
Bourke Award (1972)[7]
Cothenius-medaljen (1975)
Rumfordmedaljen (1976)[8]
Nobelpriset i kemi (1977)[9][10]
Honda-priset (1983)
Ehrendoktor der Universität Tours (1986)[11]
Doctorat honoris causa de l'université de Nice-Sophia Antipolis (1991)[12]
Kampé de Fériet Award (1994)
Doctorat honoris causa de l'Institut national polytechnique de Lorraine (1994)[13]
Hedersdoktor vid Vrije Universiteit Brussel (1995)[14]
Hedersdoktor vid Universidad de Valladolid (1995)[15]
Hedersdoktor vid Jagellonska universitetet
Kommendör av Hederslegionen
Ryska vänskapsorden
Bogoljubov-priset
Redigera Wikidata

Ilja Prigozjin (ryska: Илья Романович Пригожин, Ilja Romanovitj Prigozjin), född 25 januari (12 januari enl. g.s.) 1917 i Moskva, Ryssland, död 28 maj 2003 i Bryssel, Belgien, var en belgisk kemist och fysiker. 1977 tilldelades han Nobelpriset i kemi för sin forskning om icke-jämviktstermodynamik, komplexa system och irreversibilitet, särskilt teorin för dissipativa strukturer, det vill säga öppna termodynamiska system.

Biografi

Prigozjin föddes i en judisk familj.[16][17][18][19][20][21] Hans far, Roman (Ruvim Abramovich) Prigozjin, var kemiingenjör vid Imperial Moscow Technical School och hans mor, Yulia Vikhman, var pianist. Eftersom familjen var kritisk till det nya sovjetiska systemet lämnade de Ryssland 1921. De flyttade först till Tyskland och 1929 till Belgien, där Prigozjin fick belgiskt medborgarskap 1949. Hans bror Alexandre blev ornitolog.[22]

Prigozjin var först gift med den belgiska poeten Hélène Jofé (som författare även känd som Hélène Prigozjin) och 1945 fick de sonen Yves. Efter deras skilsmässa gifte han sig 1961 med den polskfödda kemisten Maria Prokopowicz (även känd som Maria Prigozjin) och fick 1970 sonen Pascal.[23]

År 2003 var han en av 22 Nobelpristagare som undertecknade Humanistiska manifestet.[24]

Karriär

Prigozjin studerade kemi vid det fria universitetet i Bryssel, där han 1950 blev professor. År 1959 utsågs han till chef för International Solvay Institute i Bryssel, Belgien. Samma år började han också undervisa vid University of Texas, Austin i USA, där han senare utsågs till Regental Professor och Ashbel Smith professor i fysik och kemiteknik. Från 1961 till 1966 var han knuten till Enrico Fermi Institute vid University of Chicago och var gästprofessor vid Northwestern University.[25][26] I Austin grundade han 1967 Center for Thermodynamics and Statistical Mechanics, nu Center for Complex Quantum Systems.[27] Samma år återvände han också till Belgien, där han blev chef för Center for Statistical Mechanics and Thermodynamics.

Prigozjin var medlem i många vetenskapliga organisationer och fick många utmärkelser, priser och 53 hedersgrader. År 1955 tilldelades han Francquipriset för exakta vetenskaper. För sin studie i irreversibel termodynamik fick han Rumfordmedaljen 1976 och 1977 Nobelpriset i kemi. År 1989 tilldelades han titeln Viscount i den belgiska adeln av belgiens kung. Fram till sin död var han president för International Academy of Science, München och var 1997 en av grundarna av International Commission on Distance Education (CODE), en världsomspännande ackrediteringsbyrå.[28][29] Prigozjin blev hedersdoktor vid Heriot-Watt University 1985[30] och 1998 tilldelades han ett hedersdoktorat av UNAM i Mexico City.

Vetenskapligt arbete

Prigozjin är mest känd för sin definition av dissipativa strukturer och deras roll i termodynamiska system långt ifrån jämvikt. Sammanfattningsvis upptäckte Prigozjin att import och spridning av energi till kemiska system kan leda till framväxten av nya strukturer (därmed avledande strukturer) på grund av intern självomorganisation.[31] I sin text från 1955 drog han kopplingar mellan dissipativa strukturer och Rayleigh-Bénard-instabiliteten och Turingmekanismen.[32]

Dissipativ strukturteori ledde till banbrytande forskning inom självorganiserande system, liksom filosofiska undersökningar av bildandet av komplexitet på biologiska enheter och strävan efter en kreativ och irreversibel tidsroll i naturvetenskapen.

Tillsammans med professor Robert Herman utvecklade han också grunden för de två vätskemodellerna, en trafikmodell inom trafikteknik för stadsnät, analog med de två vätskemodellerna i klassisk statistisk mekanik.

Under hans senare år koncentrerade sig hans arbete på indeterminismens grundläggande roll i icke-linjära system på både klassisk och kvantnivå. Prigozjin och medarbetare föreslog en Liouville-rymdutvidgning av kvantmekaniken. Ett Liouville-utrymme är vektorrummet som bildas av uppsättningen (självanslutna) linjära operatorer, utrustade med en inre produkt, som verkar på ett Hilbert-utrymme.[33] Det finns en kartläggning av varje linjär operator i Liouville-rymden, men inte alla självanslutna operatorer av Liouville-rymden har en motsvarighet i Hilbert-rymden, och i den meningen har Liouville-rymden en rikare struktur än Hilbert-rymden.[34] Liouville-rymdförlängningsförslaget från Prigozjin och medarbetare syftade till att lösa termodynamikens tidspilproblem och kvantmekanikens mätproblem.[35]

Bibliografi i urval

Utmärkelser och hedersbetygelser

[Redigera Wikidata]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ilya Prigogine, 13 mars 2022.

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Пригожин Илья Романович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  4. ^ Encyclopædia Britannica, Ilya Prigogine, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ SNAC, Ilya Prigogine, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, Nobelprize.org .[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] läs online, www.rsc.org .[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] läs online, royalsociety.org .[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] The Nobel Prize in Chemistry 1977, Nobelprize.org (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 4 februari 2021.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] läs online, patrimoine.univ-tours.fr , läst: 20 juni 2024.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] Journal officiel de la République française, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] Journal officiel de la République française, läs online.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] läs online, cavavub.be .[källa från Wikidata]
  15. ^ [a b] läs online, secretariageneral.uva.es .[källa från Wikidata]
  16. ^ Leroy, Francis (13 March 2003). Francis Leroy. A century of Nobel Prizes recipients: chemistry, physics, and medicine (p. 80). ISBN 9780203014189. https://books.google.com/books?id=3-G3vi5av28C&q=prigogine+anti+semitic&pg=PA80. Läst 12 mars 2012. 
  17. ^ ”Vicomte Ilya Prigogine (Obituary, The Telegraph)”. Telegraph. 5 June 2003. https://www.telegraph.co.uk/news/obituaries/1431987/Vicomte-Ilya-Prigogine.html. 
  18. ^ Ramage, Magnus; Shipp, Karen (29 September 2009). Magnus Ramage, Karen Shipp. Systems Thinkers (p. 227). ISBN 9781848825253. https://books.google.com/books?id=_80mmfL-i0MC&q=prigogine+jewish&pg=PA227. Läst 12 mars 2012. 
  19. ^ ”Andrew Robinson. Time and notion”. Andrew Robinson. Time and notion. Timeshighereducation.co.uk. 17 July 1998. http://www.timeshighereducation.co.uk/story.asp?storyCode=108305&sectioncode=26. 
  20. ^ ”Time and Change”. Time and Change. Chaosforum.com. 28 May 2003. http://www.chaosforum.com/docs/denkers/column7.html. 
  21. ^ ”Biography of Ilya Prigogine”. Biography of Ilya Prigogine. Pagerankstudio.com. http://pagerankstudio.com/Blog/2010/09/ilya-prigogine-biography-life-and-career-facts-invented/. 
  22. ^ Louette, Michel (1992). ”Obituary: Alexandre Prigogine (1913–1991)”. Ibis 134: sid. 89–90. doi:10.1111/j.1474-919X.1992.tb07238.x. 
  23. ^ Ilya Prigogine. (2003). Curriculum Vitae of Ilya Prigogine In Is future given. World Scientific.
  24. ^ ”Notable Signers”. Humanism and Its Aspirations. American Humanist Association. http://www.americanhumanist.org/Humanism/Humanist_Manifesto_III/Notable_Signers. 
  25. ^ Todd May (11 September 2014). Emerging Trends in Continental Philosophy. Routledge. Sid. 114. ISBN 978-1317546788. 
  26. ^ ”Northwestern Nobels: Northwestern Magazine - Northwestern University”. www.northwestern.edu. http://www.northwestern.edu/magazine/spring2017/feature/stoddart_sidebar/northwestern-nobels. 
  27. ^ ”Nobel Prize-winning physical chemist dies in Brussels at age 86”. Nobel Prize-winning physical chemist dies in Brussels at age 86. Utexas.edu. 28 May 2003. http://www.utexas.edu/news/2003/05/28/nr_prigogine/. 
  28. ^ ”History – International Academy of Science, Munich”. www.ias-icsd.org. http://www.ias-icsd.org/history.html. 
  29. ^ International Council for Scientific Development. Presidium. ias-icsd.org
  30. ^ ”Heriot-Watt University Edinburgh: Honorary Graduates”. www1.hw.ac.uk. http://www1.hw.ac.uk/graduation/honorary-graduates.htm. 
  31. ^ P. T. Macklem (3 April 2008). ”Emergent phenomena and the secrets of life”. Journal of Applied Physiology 104 (6): sid. 1844–1846. doi:10.1152/japplphysiol.00942.2007. PMID 18202170. 
  32. ^ I. Prigogine, Introduction to Thermodynamics of Irreversible Processes, Charles C. Thomas Publisher, Springfield, Illinois, 1955
  33. ^ Gregg Jaeger: Quantum Information: An Overview, Springer, 2007, ISBN 978-0-387-35725-6, Chapter B.3 "Lioville space and open quantum systems", p. 248
  34. ^ T. Sida, K. Saitô, Si Si (eds.): Quantum Information and Complexity: Proceedings of the Meijo Winter School, 6–10 January 2003, World Scientific Publishing, 2004, ISBN 978-981-256-047-6, p. 62
  35. ^ T. Petrosky; I. Prigogine (1997). ”The Liouville Space Extension of Quantum Mechanics”. Adv. Chem. Phys.. Advances in Chemical Physics 99: sid. 1–120. doi:10.1002/9780470141588.ch1. ISBN 978-0-470-14158-8. 

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ilya_Prigogine&oldid=50564899”